Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 21 augusti 2018, tisdag
Pius X påve

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

O du som speglar Faderns ljus,
ja, själv är ljuset ur hans djup,
med sång vi bryter nattens sömn.
Stå vid vår sida i vår bön.

Allt mörker från vår själ tag bort,
på flykt driv onda andars hop,
från sinnet lyft all sömnighet,
att det ej tyngs till jorden ned.

I tro vi nalkas nådens tron:
Förlåt vår svaghet, o Guds Son,
låt våra psalmers offergärd
för din skull leda till vårt väl.

Din är all makt och härlighet,
barmhärtighetens Kungason,
med Fadern och vår Hjälpare
en enda Gud i evighet. Amen.

Under dagen:

Du kom till jorden ej som gäst
men för att stanna hos oss kvar.
Hos mänskorna din kärlek var
vid sjö och strand, i by och berg.

Fast skyn har lyft dig för vår blick,
kan intet skilja oss från dig.
Ej längesen, ej långtifrån
men här och nu du med oss går.

Den som din kärlek har berört
har funnit mer än ögat sett
och örat hört och tanken tänkt:
dig själv som allt åt oss har skänkt.

Där du i bön och psalm bekänns,
stärks tron och glädjens eld blir tänd.
Kom, Jesus, nu och hos oss bliv.
I dig vi äger evigt liv. Amen.



Ant. 1 Låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig.

Psalm 102
En landsflyktigs klagan
Gud tröstar oss i alla våra svårigheter (2 Kor 1:4)

I


Herre, hör min bön, *
och låt mitt rop komma inför dig.

Dölj inte ditt ansikte, när jag är i nöd, *
hör mig när jag ropar, skynda att svara mig.

Ty mina dagar har försvunnit som rök, *
benen i min kropp bränner som eld.

Mitt hjärta är förbränt som gräs och förvissnat, *
jag glömmer att äta mitt bröd.

För min högljudda suckans skull *
tränger benen i min kropp ut till huden.

Jag är lik en pelikan i öknen, *
jag är som en uggla bland ruiner.

Jag får ingen sömn *
och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Hela dagen smädar mig mina fiender, *
de som rasar mot mig förbannar med mitt namn.

Jag äter aska som bröd *
och blandar min dryck med gråt

för din vredes och förtörnelses skull, *
därför att du har gripit mig och kastat bort mig.

Mina dagar är som skuggan, när den förlängs, *
och jag själv förvissnar som gräs.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig.

Ant. 2 Herren hör de ödmjukas bön.

II

Men du, Herre, tronar för tid och evighet, *
man åkallar dig i släkte efter släkte.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion, +
det är tid att du bevisar det nåd, *
ja, stunden har kommit.

Ty dina tjänare har dess stenar kära, *
de ser med sorg på resterna av dess glans.

Hedningarna skall frukta Herrens namn *
och alla jordens kungar din härlighet,

när Herren en gång har byggt upp Sion *
och uppenbarat sig i sin härlighet,

när han har vänt sig till de utblottades bön *
och upphört att förakta deras rop.

Må detta tecknas upp för kommande släkten, *
så att det folk som skapas kan lova Herren:

Han har blickat ner från sin höga helgedom, *
Herren har skådat ner från himmelen till jorden,

för att höra den fångnes klagan *
och befria dödens barn,

för att man i Sion må förkunna Herrens namn *
och sjunga hans lov i Jerusalem,

när alla folk församlas *
och alla riken, för att tjäna Herren.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Herren hör de ödmjukas bön.

Ant. 3 Du har lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.

III

Han har i förtid brutit min kraft, *
han har förkortat mina dagar.

Jag säger: Min Gud, ta inte bort mig mitt i livet, *
du vars år varar från släkte till släkte.

I begynnelsen lade du jordens grund, *
och himlarna är dina händers verk.

De skall förgås, men du förblir, *
de skall alla nötas ut som en klädnad,

du skall förvandla dem som man byter sin dräkt, *
och de försvinner.

Men du är densamme, *
och dina år varar utan ände.

Dina tjänares barn skall få bo i landet, *
och deras avkomma skall bestå inför dig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 3 Du har lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.

Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
vänd era öron till mina ord.

Första läsningen
Jes 7:1-17
Immanuelsprofetian


I Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Judas kungs, tid hände sig att Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att erövra det (vilket de trots allt inte förmådde göra).
Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade slagit läger i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan, som skogens träd skälver för vinden.
Men Herren sade till Jesaja: "Gå med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, och säg till honom: Ta dig till vara och håll dig stilla. Frukta inte och var inte modfälld i ditt hjärta för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas son, i deras förgrymmelse. Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 'Vi vill dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och göra Tabals son till kung där'.
Därför säger Herren, Herren: Det skall inte lyckas, det skall inte ske. Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus' huvud, och om sextiofem år skall Efraim vara krossat, så att det inte mer är ett folk. Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte har tro, skall ni inte ha ro."
Och Herren talade ytterligare till Ahas och sade: "Begär ett tecken från Herren, din Gud - du må begära det antingen nedifrån djupet eller uppifrån höjden."
Men Ahas svarade: "Jag begär inget, jag vill inte fresta Herren."
Då sade han: "Så hör då, ni av Davids hus: Är det er inte nog att ni sätter människors tålamod på prov? Vill ni också pröva min Guds tålamod? Så skall då Herren själv ge er ett tecken: Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel. Gräddmjölk och honung skall bli hans mat inemot den tid då han förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är. Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är, skall det land för vars båda kungar du gruvar dig vara öde.
Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skall Herren låta dagar komma, sådana som inte har kommit allt ifrån den tid då Efraim skilde sig från Juda: kungen i Assyrien.

Responsorium Jes 7:14; 8:10; Luk 1:30-31

Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son
+ och han skall få namnet Immanuel, ty Gud är med oss.
Var inte rädd, Maria. Du skall bli havande och föda en son,
+ och han skall få namnet Immanuel, ty Gud är med oss.

Andra läsningen
Ur den apostoliska konstitutionen Divino afflatu av påven Pius X.
Kyrkans ljuvt klingande röst


Psalmerna har författats på Guds ingivelse och samlats till en bok i bibeln. Ända från kyrkans början har de på förunderligt sätt tjänat att ge näring åt de troendes fromhet när de ständigt frambar lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Dess traditionella plats redan i den gamla Lagen övertogs på framträdande sätt i den heliga liturgin och tidegärden. Ur den föddes, som den helige Basilios säger, "kyrkans röst", och psaltarsången är "hymnsångens dotter, som utan uppehåll sjunges inför Guds och Lammets tron", som vår företrädare Urban VIII uttryckt det. Den lär i första hand de människor som har gudstjänsten till uppgift, enligt Athanasios mening, "hur de skall lova Gud och med vilka ord de på bästa sätt" kan bekänna honom. Augustinus har dessa sköna ord att säga: "För att människan rätt skulle kunna prisa Gud, prisade Gud sig själv, och eftersom han ville prisa sig själv vet nu människan hur hon skall prisa honom."
Därtill kommer, att i psalmerna en förunderlig kraft är verksam, som väcker människan till att sträva efter alla dygder. "Även om hela vår Skrift, både den gamla och den nya, är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning så som den föreligger, så är ända Psalmernas bok som en lustgård med frukterna från alla de andra böckerna. Den framställer dem i sång, och under sången frambär den också sina egna." Så sade Athanasios, och med rätta fortsätter han: "För mig är psalmerna, när jag sjunger dem, som en spegel där man iakttar sig själv och sina egna själsrörelser, och i denna stämning ber man dem." Augustinus säger också i sina Bekännelser: "Hur mycket grät jag inte i dina hymner och sånger, påverkad i djupet av din kyrkas ljuvt klingande röst! Dessa ljud träffade mitt öra, och sanningen stod klar i mitt hjärta och andakten flammade upp i kärlek, och tårarna bröt fram och det var gott för mig att vistas i dem."
Vem kan bli opåverkad av alla dessa ställen i Psaltaren där det så tydligt talas om Guds oändliga majestät, om hans allmakt, och hans outsägliga rättvisa och godhet och mildhet och de oändligt många andra ämnena till lovsång av honom? Vem grips inte av en liknande tacksamhet för Guds välgärningar genom psalmerna, och vem vill inte stämma in i de ödmjuka och förtröstansfulla bönerna om det man hoppas på eller av hjärtats rop av ånger över synden? Vem upptänds inte av kärlek till den bild som här tecknas av Frälsaren Kristus, vars röst Augustinus hörde "i alla psalmer, när han sjöng lovsånger, suckade eller gladde sig i hoppet eller längtade efter dess uppfyllelse"?

Responsorium 1 Thess 2:4, 3

Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör.
+ Det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud.
Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter.
+ Det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud.

Slutbön

Gud, vår Fader, du rustade den helige påven Pius med himmelsk visdom och apostolisk kraft till försvar för den katolska tron. Låt oss följa hans råd och exempel och vinna den eviga lönen. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.



Texter från: "Kyrkans dagliga bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från "Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till "Kyrkans dagliga Bön" av bp Hubertus Brandenburg