Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 26 april 2018, torsdag
torsdag i 4 påskveckan

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Deras egen arm gav dem inte seger, utan din högra hand och ditt ansiktes ljus. Halleluja.

Psalm 44
Folkets olyckor
Över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek (Rom 8:37)

I


Gud, med våra öron har vi hört, *
våra fäder har berättat det för oss:

om den gärning du gjorde i deras dagar, *
i forntidens dagar.

Med din hand fördrev du folken *
och planterade dem i landet.

Du krossade andra folk *
men lät dem slå rot och växa till.

Ty de intog inte landet med sitt svärd, *
och deras egen arm gav dem inte seger,

utan din högra hand, din arm, ditt ansiktes ljus, *
ty du hade behag till dem.

Du är min konung och min Gud, *
den som lovat Jakob seger.

Med din hjälp kan vi stöta ner våra motståndare *
och i ditt namn trampa ner våra fiender.

Jag förlitar mig inte på min båge, *
och mitt svärd kan inte ge mig seger.

Det är du som besegrar våra motståndare *
och låter dem som hatar oss komma på skam.

Vi sjunger ständigt Guds lov, *
vi prisar ditt namn i evighet.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Deras egen arm gav dem inte seger, utan din högra hand och ditt ansiktes ljus. Halleluja.

Ant. 2 Herren skall inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder om till honom. Halleluja.

II

Men nu har du förkastat oss +
och låtit oss bli till skam, *
du drar inte ut med våra härar.

Du låter oss vika tillbaka för fienden, *
och de som hatar oss tar sig byte.

Du låter oss bli uppätna som får, *
du har spritt ut oss bland folken.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, *
stor är inte den vinst du har gjort på det.

Du låter oss bli till skam för våra grannar, *
till spott och hån för dem som bor omkring oss.

Du gör oss till ett ordspråk bland folken, *
du låter folken visa förakt för oss.

Hela dagen är min skam inför mig, *
blygsel höljer mitt ansikte,

när jag hör belackarens hånfulla ord *
och ser fiendens hämndgiriga blickar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren skall inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder om till honom. Halleluja.

Ant. 3 Herre, vakna! Förkasta oss inte för alltid. Halleluja.

III

Allt detta har kommit över oss, +
utan att vi har glömt dig *
eller svikit ditt förbund.

Våra hjärtan har inte avfallit, *
våra steg har inte vikit av från din väg,

så att du därför har krossat oss i schakalers land *
och övertäckt oss med dödsskugga.

Om vi hade glömt vår Guds namn *
och sträckt ut våra händer till en främmande gud,

skulle inte Gud ha märkt det, *
han som känner hjärtats hemligaste tankar?

Nej, för din skull blir vi dödade hela dagen, *
vi blir betraktade som slaktfår.

Vakna upp! Herre, varför sover du? *
Vakna, förkasta oss inte för alltid.

Varför döljer du ditt ansikte *
och glömmer vårt lidande och trångmål?

Vår själ är nedböjd i stoftet, *
vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Stå upp till vår hjälp, *
och rädda oss i din nåd.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Herre, vakna! Förkasta oss inte för alltid. Halleluja.

Gud har uppväckt Herren, halleluja,
och genom sin makt skall han uppväcka oss, halleluja

Första läsningen
Upp 15:5 - 16:21
De sju skålarna töms över jorden


Jag, Johannes, såg, och templet i himlen, vittnesbördets tält, öppnades, och de sju änglarna, de som hade med sig de sju plågorna, kom ut från templet klädda i skinande vita linnekläder och med bälten av guld kring bröstet. Och en av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld som var fulla av Guds vrede - han som lever i evigheters evighet. Och templet fylldes av rök från Guds härlighet och från hans kraft, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju plågorna från de sju änglarna nått sitt slut.
Och jag hörde en stark röst ur templet som sade till de sju änglarna: "Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden."
Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild.
Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev tillblod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.
Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat." Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar."
Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning.
Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar.
Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. "Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön." Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: "Det har skett." Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.

Responsorium Matt 24:43a; Upp 16:15a; 1 Thess 5:3a

Om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken.
+ Se, jag kommer som en tjuv, säger Herren. Salig den som vakar, halleluja.
Just när folk säger: Allt är lugnt och tryggt, då plötsligt kommer katastrofen.
+ Se, jag kommer som en tjuv, säger Herren. Salig den som vakar, halleluja.

Andra läsningen
Ur Rupert av Deutz' kommentar till Uppenbarelseboken.
Guds tjänare Moses och Lammets sång


Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet för dess namn stod på glashavet med Guds harpor i händerna. Och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets säng. Dessa Guds harpor är sannerligen inte gjorda av händer, de är inte sådana på vilka människan för sin konsts skull har spänt strängar efter vissa mått. Nej, harporna är de troendes hjärtan, i vilka den himmelska musiken, det vill säga sanningens ord, bor genom tron. De strängar som är spända där är Guds bud, och om dem säger Psalmisten: Tacka Herren på harpa, lovsjung honom till tiosträngad psaltare. Utan att iaktta lagens tio bud har det nämligen ingen giltighet inför Gud, att nian har gått genom havet. Sedan Herren hade sagt: Gå ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, tillfogade han därför: och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Att iaktta buden är att stående på detta [dopets] hav först sjunga till harpa och därefter, med ett än klarare ljud, till psaltare, dvs. att först sjunga med fruktan och därefter med fullkomlig kärlek. De hade Guds harpor i händerna betyder alltså, att de handlade väl till Guds ära, inte för att de skulle synas och höras av människor utan för att förhärliga sin Fader som är i himlen.
När det sägs, att de sjöng Guds tjänare Moses säng, är det från den bibliska historien väl bekant vad som åsyftas: Det är den sång som Guds tjänare Mose sjöng tillsammans med Israels barn när de hade tågat genom Röda havet och Farao hade dränkts tillsammans med vagnar och ryttare. Låt oss sjunga till Herrens ära, sägs det där, ty högt är han upphöjd. Häst och ryttare kastade han i havet. Ingen kan väl vara okunnig om att denna sång, läst i ljuset av den evangeliska sanningens hemlighetsfulla kunskap, gäller om dem som stigit upp ur den nya födelsens bad. Sedan det talats om Guds tjänare Moses sång tillfogas det ju med rätta: och Lammets säng. Det som alltså, såsom en förebild, skedde under Mose på det historiska planet, vid hans havsövergång, det uppfyllde Kristus, Guds Lamm, på ett andligt sätt i sitt dop, vari han födde oss på nytt. Detta kommer på ett skönt sätt till uttryck i vårt skriftställe, när Guds Son, till vilkens död vi är döpta, också kallas för Guds Lamm. När Mose sjöng denna sång ägde nämligen rum det som var ämnet för hans sång: ett lamm slaktades på Herrens befallning på den första måna-dens fjortonde dag om aftonen, såsom en förebild för samme Kristus, Guds Son, som skulle offras för att ta bort våra synder. Stora och märkliga är dina gärningar, Herre Gud, allhärskare. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung. Detta är till sin innebörd, om än inte till ordalagen, Guds tjänare Moses sång.

Responsorium 2 Mos 15:11,13; Upp 15:4

R. Vilken bland gudar liknar dig, Herre? Vem är dig lik, du härlige och helige, du fruktansvärde och högtlovade, du som gör under? + Du ledde med din nåd det folk du hade förlossat, halleluja. V. Vem måste inte bäva, Herre, och hylla ditt namn? Alla folk skall komma och tillbe dig, din rättfärdighet har uppenbarats. Du ledde ...

Slutbön

Gud, vår Fader, du som i den nya skapelsen har givit människan en värdighet långt högre än den första, freda detta din kärleks verk och omslut oss med evig välsignelse och nåd. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.



Texter från: "Kyrkans dagliga bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från "Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till "Kyrkans dagliga Bön" av bp Hubertus Brandenburg