Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 11 december 2017, måndag
2 måndag i advent

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Du som är gåvan, himlens Ord
och ljus av ljus, av Fadern född,
vid tidens ände trädde fram
att resa världen ur dess fall.

I hjärtat lys med härlig glans
och tänd i oss din kärleks brand.
Må budet om ditt närmande
fördriva från oss fienden.

Då du skall pröva oss till sist,
kan intet döljas för din blick.
Det mörkas makt skall få sin dom,
rättfärdigheten evig lön.

Låt oss, fast mycket ont vi gjort,
ej räknas till de ondas hop
men med de saliga få del
av himmelrikets ljuvlighet.

Din är all makt och härlighet,
0 Kristus, Konung, Frälsare,
med Fadern och med Hjälparen
en enda Gud i evighet. Amen.

eller: När vintermörkret... ⇓⇑


Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

Psalm 31:2-17,20-25
En plågad människas bön
Fader, i dina händer lämnar jag min ande (Luk 23:46)

I


Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, +
låt mig aldrig komma på skam, *
befria mig i din rättfärdighet.

Vänd ditt öra till mig, skynda att rädda mig, +
var mig en fast klippa, *
en borg som blir min räddning.

Ty du är mitt bergfäste och min borg, *
och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

Du skall dra mig ur det nät som de lade ut för mig, *
ty du är mitt värn.

I dina händer lämnar jag min ande, *
du befriar mig, Herre, du sanne Gud.

Jag hatar dem som håller sig till fåfängliga avgudar, *
men jag förtröstar på Herren.

Jag vill jubla och vara glad över din nåd,
ty du såg till mitt lidande, *
du tog dig an mig när jag var i nöd,

du överlämnade mig inte i fiendens hand *
utan ställde mina fötter på rymlig plats.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

II

Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd,
av sorg är mitt öga förmörkat, *
ja, både min själ och min kropp.

Mitt liv har försvunnit i bedrövelse *
och mina år i suckan.

Min kraft är bruten genom min missgärning, *
och benen i min kropp är maktlösa.

För alla mina ovänners skull har jag blivit till skam, *
ja, till stor skam inför mina grannar

och till skräck för mina förtrogna, *
de som ser mig på gatan flyr undan.

Jag är bortglömd som om jag var död, *
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.

Jag hör mig förtalas av många, *
skräck från alla sidor!

De rådslår med varandra *
och stämplar för att ta mitt liv.

Men jag förtröstar på dig, *
Herre, jag säger: ”Du är min Gud.”

Min tid står i dina händer, +
rädda mig från mina fienders hand *
och från mina förföljare.

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, *
hjälp mig i din nåd.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

III

Stor är din godhet, *
den du förvarar åt dem som fruktar dig,

och i allas åsyn bevisar *
dem som tar sin tillflykt till dig.

Du bevarar dem i ditt ansiktes beskydd *
när människor g?addar sig samman,

du döljer dem i din hydda *
mot tungornas angrepp.

Lovad vare Herren, +
som bevisat mig sin underbara nåd *
genom att ge mig en tillflykt.

Ty jag sade i min ångest: +
”Jag är bortdriven från dina ögon”, *
och du hörde mina böner när jag ropade.

Älska Herren, alla ni hans fromma. +
Herren bevarar de trogna, *
men straffar de högmodigas gärningar hårt.

Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan, *
alla ni som sätter ert hopp till Herren.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

Herre, låt oss se din nåd,
och ge oss din frälsning.

Första läsningen
Jes 27:1-13
Guds vingård skall återigen bli brukad


På den tiden skall Herren med sitt svärd, det hårda, det stora och starka, hemsöka Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och skall dräpa draken, som ligger i havet.
På den tiden skall finnas en vingård, rik på vin, och man skall sjunga så om den: Jag, Herren, är dess vaktare, åter och åter vattnar jag den. För att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag. Jag vredgas inte på den, nej, om tistel och törne ville börja strid, så skulle jag gå löst på dem och bränna upp alltsammans. Eller också måste man söka skydd hos mig och sluta fred med mig, ja, fred måste man sluta med mig. I tider som kommer skall Jakob skjuta rötter och Israel grönska och blomstra, jordkretsen skall de uppfylla med sin frukt.
Har han väl plågat dem så, som han plågade deras plågare? Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blev dräpta? Nej, väl straffade han folket, när han förkastade och försköt det, väl ryckte han bort det med sin hårda vind, på östanstormens dag, men därför kan också Jakobs missgärning då bli försonad och deras synds borttagande då ge fullmogen frukt, när alla stenar i deras altaren är förstörda - som då man krossar sönder kalkstycken - och när Aseror och solstoder ej mer reses upp.
Se, den fasta staden ligger öde, den har blivit en folktom plats, övergiven som en öken. Kalvar går där i bet och vilar sig där och biter av de kvistar som finns där. Och när grenarna är torra, bryter man av dem, och kvinnor kommer och gör upp eld med dem. Ty detta är inte ett folk med förstånd, därför visar deras skapare dem inget förbarmande, och deras danare dem ingen barmhärtighet.
Och det skall ske på den tiden att Herren anordnar en inbärgning, från den strida floden intill Egyptens bäck, och ni skall bli insamlade, en och en, ni Israels barn. Och det skall ske på den tiden att man stöter i en stor basun, och de som har varit borttappade i Assyriens land och fördrivna till Egyptens land, de skall då komma, och de skall tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.

Responsorium Jfr Matt 24:31; Jes 27:13

Herren skall sända sina änglar vid ljudet av en stor basun,
+ och änglarna skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra.
Och de skall komma och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem,
+ och änglarna skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra.

Andra läsningen
Ur brevet till Diognetos.
Guds kärleks uppenbarelse


Bland människor har ingen vare sig sett Gud eller fått kunskap om honom, men själv har han uppenbarat sig. Det har han gjort genom tron. Endast den har nåden att se Gud. Ty Gud, alltings härskare och skapare, som har gjort allt och gett allt dess plats, var inte endast god utan också tålmodig. Men han var alltid densamme och skall så vara. Han är mild och god, behärskad och sann, han ensam är god. Han tänkte en stor och outsägbar tanke och meddelade den endast åt Sonen.
Så länge som han höll sitt visa beslut i hemligt förvar, såg han ut att försumma oss och vara likgiltig för oss. Men när han genom sin älskade Son uppenbarade och visade det som från begynnelsen var berett, så skänkte han oss på en gång allt och lät oss få del i hans välgärningar, och vi fick se och fatta vad ingen av oss hade kunnat vänta.
Sedan han nu planlagt allt med sin Son, lät han dock oss ända till nu följa oordnade drifter såsom vi ville, förledda av lustar och begärelser. Det var dock inte så att han gladdes åt våra synder, utan han hade fördrag med dem; inte heller så att han gillade orättfärdighetens tid då, utan han skapade rättfärdighetens tid nu, för att vi, som förut överbevisats genom våra egna gärningar om att vi var ovärdiga livet, skulle göras värdiga genom Guds godhet. När vi själva visat oss oförmögna att ingå i Guds rike, skulle vi genom Guds kraft få möjlighet till det.
Men när vår orättfärdighet nått sitt fulla mått och det blev fullständigt klart, att straff och död väntade som dess lön, kom tiden som Gud hade förutbestämt för att han i fortsättningen skulle visa sin godhet och makt. O vilken överväldigande godhet och kärlek till människorna hos Gud! Han fattade inte hat till oss, stötte inte bort oss och fick inte heller agg till oss utan var långmodig och fördragsam. Han förbarmade sig och tog på sig våra synder, han utgav sin egen Son till lösen för oss: den Helige för de laglösa, den Gode för de onda, den Rättfärdige för de orättfärdiga, den Oförgänglige för de förgängliga, den Odödlige för de dödliga. På vilket annat sätt kunde vi, de laglösa och ogud- aktiga, rättfärdiggöras än genom Guds Son allena?
O ljuva utbyte, o vilket outgrundligt verk, o vilka överraskande välgärningar! De mångas laglöshet skulle döljas i en enda rättfärdig, en endas rättfärdighet skulle göra många laglösa rättfärdiga.

Responsorium Apg 4:12; Jes 9:6

Hos ingen annan finns frälsningen,
+ ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.
Hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
+ ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.

Slutbön

Herre, låt vår bön stiga upp inför dig som ett välbehagligt offer, och låt oss, renade till ande, själ och kropp, möta din Son i människoblivandets mysterium. Genom honom Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.



Texter från: "Kyrkans dagliga bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från "Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till "Kyrkans dagliga Bön" av bp Hubertus Brandenburg