Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 24 februari 2018, lördag
lördag i 1 fasteveckan

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Vishet, Son av evighet,
allt skapats källa, liv och mål,
låt dina vänner i din nåd
få smaka av din ljuvlighet.

I strid har du en väldig kraft
— du segrar i vårt nederlag —
var då vårt fäste och vår borg,
för sårad kämpe läkedom.

Du är vårt hjärtas jubelsång,
i dig all sanning uppenbar.
In i vår tankes dolda rum
når prövande ditt ögas ljus.

Du gode herde för din hjord,
som söker dem som irrat bort,
låt oss med alla dina lamm
få beta på din rika mark.

Bevara oss till vredens dag
från vilsenhet och flykt och fall,
och när du dömer, räkna oss
till dem du vunnit med ditt blod.

Din, Kristus, är all härlighet,
med Fadern och vår Hjälpare,
du som med alla heliga
regerar i all evighet. Amen.


eller: Till öknens tystnad... ⇓⇑

Ant. 1 Sjung till Herrens ära, förkunna alla hans under.

Psalm 105
Herrens trohet mot sina löften
Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda (Rom 8:28)

I


Tacka Herren, åkalla hans namn, *
gör hans gärningar kända bland folken.
     Sjung och spela till hans ära, *
     förkunna alla hans under.
Var stolta över hans heliga namn, *
må de som söker Herren glädja sig av hjärtat.
     Fråga efter Herren och hans makt, *
     sök hans ansikte ständigt.
Tänk på de underbara gärningar han gjort, *
på hans under och hans domar,
     ni Abrahams, hans tjänares, ätt, *
     ni Jakobs barn, det folk som han har utvalt.
Han är Herren, vår Gud. *
Över hela jorden går hans domar.
     Han tänker evigt på sitt förbund, *
     intill tusen släkten på det han har stadgat,
på det förbund han slöt med Abraham *
och på sin ed till Isak.
     Han fastställde det som en stadga för Jakob, *
     som ett evigt förbund för Israel.
Han sade: "Åt dig vill jag ge landet Kanaan, *
det skall bli er arvslott."
     Då var de ännu en liten hop, *
     de var ringa och främlingar i landet.
De vandrade från folk till folk, *
från ett rike till ett annat.
     Han tillät ingen att skada dem, *
     för deras skull hotade han konungar:
"Rör inte mina smorda, *
gör inte mina profeter något ont."
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Sjung till Herrens ära, förkunna alla hans under.

Ant. 2 Han är Herren vår Gud, över hela jorden går hans domar.

II

Han befallde hungersnöd att komma över landet *
och fördärvade alla deras brödförråd,
     men han sände Josef före dem *
     och lät honom bli såld till träl.
Man slog hans fötter i bojor, *
han fick ligga fjättrad i järn,
     till den tid då det han sagt blev uppfyllt *
     och Herrens ord bevisade hans oskuld.
Då sände konungen och lät släppa honom lös, *
folkens härskare gav honom fri.
     Han satte honom till herre över sitt hus, *
     till att förvalta all hans egendom.
Han skulle råda över furstarna efter sin vilja *
och lära de äldste vishet.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Han är Herren vår Gud, över hela jorden går hans domar.

Ant. 3 Herren tänker på sitt heliga ord och för ut sitt folk under jubel.

III

Israel kom till Hams land, *
Jakob slog sig ner i Egypten.
     Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt *
     och mäktigare än dess förtryckare.
Då uppfylldes de av hat mot hans folk, *
och de förslavade hans tjänare.
     Han sände Mose, sin tjänare, *
     och Aron, som han hade utvalt.
De gjorde hans tecken ibland dem *
och under i Hams land.
     Han sände mörker, han lät allt bli mörkt, *
     och ändå aktade de inte på hans ord.
Han förvandlade deras vatten till blöd *
och lät deras fiskar dö.
     Deras land kom att vimla av paddor, *
     ända in i konungens palats.
Han befallde, då kom svärmar av flugor, *
av mygg i hela deras land.
     Han gav dem hagel i stället för regn *
     och sände flammande eld i deras land.
Han slog deras vinträd och fikonträd *
och bröt sönder träden i deras land.
     Han befallde, då kom gräshoppor, *
     och gräsmaskar i väldig mängd.
De åt upp alla växter i deras land, *
de åt upp frukten på deras mark.
     Han slog allt förstfött i deras land, *
     förstlingen av deras kraft.
Så förde han ut sitt folk med silver och guld, *
och i hans stammar fanns ingen som stapplade.
     Egyptierna gladde sig, när de drog ut, *
     ty skräck för Israel hade fallit över dem.
Han bredde ut ett moln till skydd *
och en eld som lyste om natten.
     De begärde, då sände han vaktlar *
     och mättade dem med bröd från himlen.
Han öppnade klippan, och vatten flödade, *
det gick genom öknen som en ström.
     Ty han tänkte på sitt heliga ord *
     och på Abraham, sin tjänare.
Så förde han ut sitt folk med fröjd, *
sina utvalda under jubel.
     Han gav dem hedningarnas länder, *
     folkens förvärv fick de till besittning,
för att de skulle hålla hans stadgar *
och ta hans befallningar i åkt.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Herren tänker på sitt heliga ord och för ut sitt folk under jubel.

Den som handlar efter sanningen kommer till ljuset,
för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.

Första läsningen
2 Mos 12:37-49; 13:11-16
Israeliterna lämnar Egypten.
Bestämmelser om påsken


Israels barn bröt upp och drog från Rameses till Suckot, omkring 600 000 män till fots, förutom kvinnor och barn. En hop folk av allehanda slag drog också iväg tillsammans med dem, dessutom får och fäkreatur, boskap i stor mängd. Och av degen som de hade fört med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade inte blivit syrad. De hade ju drivits ut ur Egypten utan att få dröja. Inte heller hade de kunnat tillaga någon reskost åt sig.
Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. Just på den dag då de 430 åren var till ända drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. En Herrens vaknatt var detta, när han skulle föra dem ut ur Egyptens land. Denna samma natt är Herrens, en högtidsvaka för alla Israels barn, släkte efter släkte.
Och Herren sade till Mose och Aron: "Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning skall äta av det. Men en träl som är köpt för pengar må äta av det, sedan du har omskurit honom. En inneboende och en daglönare må inte äta av det. I ett och samma hus skall det ätas. Du skall inte föra något av köttet ut ur huset, och inget ben skall ni slå sönder på det. Israels hela menighet skall iaktta detta. Och om någon främling bor hos dig och vill hålla Herrens påskhögtid, så skall allt mankön hos honom omskäras, och se¬dan må han komma och hålla den. Han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren må äta av det. En och samma lag skall gälla för den infödde och för främ¬lingen som bor bland er.
Och när Herren låter dig komma in i kananéernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, och ger det åt dig, då skall du överlämna åt Herren allt det som öppnar moderlivet. Allt som öppnar moderlivet av det som föds bland din boskap skall, om det är hankön, höra Herren till. Men allt bland åsnor som öppnar moderlivet skall du lösa med ett får, och om du inte vill lösa det, skall du krossa nacken på det. Och allt förstfött av människa bland dina söner skall du lösa. Och när din son i framtiden frågar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom så: 'Med stark hand har Herren fört oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. Ty då farao i sin styvsinthet inte ville släppa oss, dräpte Herren allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såväl bland människor som bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstfött bland mina söner löser jag.' Och det skall vara som ett tecken på din hand och som ett märke på din panna. Ty med stark hand har Herren fört oss ut ur Egypten."

Responsorium Jfr Luk 2:22, 23, 24

Jesu föräldrar tog honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, + såsom det står skrivet i Herrens lag: varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren. De offrade till Herren två turturduvor eller två duvor. + Såsom det står skrivet i Herrens lag: varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren.

Andra läsningen
Ur Rupert av Deutz skrift Om den heliga Treenigheten.
Påskens koncelebration


Denna natt skall ni hålla högtid för Herren, ty under den förde han er ut ur Egyptens land. Denna natt, underförstått: när lammet slaktades och Egyptens förstfödda nedgjordes. Men det är också fråga om en annan natt, den när Herren vid morgonväkten säg ned på egyptiernas härläger ur eldstoden och molnskyn och förgjorde deras här och lät hjulen falla från deras vagnar, sä att de föll till marken. En enda natt befalldes de alltså att högtidlighålla för Herren på grund av två skilda nätters händelser. Och detta med rätta, ty det var fråga om en och samma befrielse av Israel: sin början hade den när de förstfödda dödades och sin fullbordan nådde den när alla egyptierna dränktes i havet.
Det var alltså inte på grund av några nya och godtyckliga grunder som den heliga romerska kyrkan förordnade att på samma sätt två nätters händelser skulle firas under en och samma natt: den ena natten då Kristus, genom att gripas och föras till döden, på sitt kors genomborrade Faraos först-födda, dvs. djävulens högmod, och den andra natten då han, genom att uppstå, skänkte hela världen den fulla glädjen, såväl över själarnas frälsning, som han förvärvade genom sin död, som över kropparnas uppståndelse, som han beredde genom sin uppståndelse. Dessa två nätters händelser skulle enligt kyrkans förordnande koncelebreras under en och samma natt till det sanna Påskalammets pris och ära, han som borttog världens synder, han som "genom sin död gjorde vår död om intet och genom sin uppståndelse åter-upprättade åt oss livet".
Denna natt, heter det, skall alla Israels barn högtidlighälla. Detta är också vad de verkligen gör. Alla Israels barn, ja alla Guds barn, som var förskingrade, men som efter denna natts mysterium församlats till ett, koncelebrerar under samfälld glädje denna natt, då Kristus, Guds son, dödades för deras skull som ett lamm och uppstod för dem som ett lejon.

Responsorium 2 Mos 12:42,27; Luk 12:35

Denna natt är Herrens, en högtidsvaka för alla Israels barn, släkte efter släkte.
+ Denna gudstjänst är ett påskoffer åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten.
Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande.
+ Denna gudstjänst är ett påskoffer åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten.

Slutbön

Evige Fader, omvänd du våra hjärtan till dig, så att vi söker det enda nödvändiga och tjänar dig i uppriktig kärlek till varandra. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.



Texter från: "Kyrkans dagliga bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från "Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till "Kyrkans dagliga Bön" av bp Hubertus Brandenburg