Läsningsgudstjänst
Den 19 januari 2020, söndag
2 söndagen 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Låt oss i nattens mörka tid
i lydnad för profetens ord
besjunga Fadern och hans Son
och Anden, Herren, Hjälparen.

Ty detta är den fasans stund
då Herren sänder ängeln ut
att krossa mörkrets härskarmakt,
allt förstfött i Egyptens land.

Men för det folk som Gud har valt
är frälsningstimman inne strax,
ty Herrens ängel skonar dem
som tecknats med förbundets blod.

Egypten höjer klagorop,
begraver döda i sin jord,
men Israel kan fira glatt
befrielsen i Lammets blod.

Det sanna Israel är vi,
vår glädje du, vårt Påskalamm,
o Kristus, du som övervann
det ondas välde i din död.

Bered oss, Konung, Segrare,
för rikets stora härlighet,
där vi till sist vid Lammets tron
skall sjunga evig glädjesång. Amen.

Under dagen:

O Jesus Krist, dig till oss vänd,
din helge Ande till oss sänd,
vårt lov och våra böner hör
och själv på livets väg oss för.

Låt våra läppar prisa dig,
din nåd i oss låt visa sig.
Ja, stärk vår tro, upplys vår själ,
din sannings ord att lära väl.

Med änglarna vi sjunger här:
Gud helig, helig, helig är.
I hoppet sjunger vi med dem
vår sång hos dig i himmelen.

O Fader, Son och Ande bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet. Amen.



Ant. 1 I majestät och härlighet är du klädd, du höljer dig i ljus som i en mantel.

Psalm 104
Skaparens lov
Den som är i Kristus är en ny skapelse; det gamla är förbi, något nytt har kommit (2 Kor 5:17)

I


Lova Herren, min själ. *
Herre, min Gud, du är hög och stor.

I majestät och härlighet är du klädd, *
du höljer dig i ljus som i en mantel,

du spänner ut himlen som ett tält, *
du timrar på vattnen dina salar,

molnen gör du till din vagn, *
och du far på vindens vingar.

Du gör vindar till dina sändebud, *
eldslågor till dina tjänare.

Du grundade jorden på hennes fästen, *
så att den aldrig i evighet vacklar.

Med djupet betäckte du den som med en klädnad, *
vattnen stod högt över bergen.

Men för ditt rytande flydde de, *
när din stämma dånade hastade de undan.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, *
på den plats som du hade bestämt.

Du satte en gräns för vattnen, *
så att de inte åter skulle täcka jorden.

Du lät källor flyta fram i dalarna, *
mellan bergen tog de sin väg.

De ger vatten åt alla markens djur, *
vildåsnorna släcker i dem sin törst.

Vid dem bor himlens fåglar, *
från trädens grenar höjer de sin röst.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 I majestät och härlighet är du klädd, du höljer dig i ljus som i en mantel.

Ant. 2 Herren låter bröd framgå ur jorden, och vin som gläder människans hjärta.

II

Du vattnar bergen från dina salar, *
jorden mättas av den frukt du skapar.

Du låter gräs skjuta upp för djuren *
och växter till människans tjänst.

Så låter du bröd framgå ur jorden *
och vin, som gläder människans hjärta.

Så gör du hennes ansikte glänsande av olja, *
och brödet styrker människans hjärta.

Herrens träd blir också mättade, *
Libanons cedrar, som han har planterat.

Fåglarna bygger där sina nästen, *
hägern gör sitt bo i cypresserna.

Stenbockarna har fått de höga bergen, *
klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Du gjorde månen till att bestämma tiderna, *
solen vet stunden då den skall gå ner.

Du sänder mörker, och det blir natt *
— då kommer alla skogens djur i rörelse,

de unga lejonen ryter efter rov *
och begär sin föda av Gud.

Solen går upp — då drar de sig tillbaka *
och lägger sig ner i sina kulor.

Människan går då ut till sin gärning *
och till sitt arbete intill aftonen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren låter bröd framgå ur jorden, och vin som gläder människans hjärta.

Ant. 3 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

III

Herre, mångfaldiga är dina verk!
Med vishet har du gjort dem alla. *
Jorden är full av vad du har skapat.

Där är havet, det stora och vida: +
ett tallöst vimmel rör sig däri, *
djur både stora och små.

Där seglar skeppen fram, *
Leviatan har du skapat att leka där.

Alla väntar de efter dig *
att du skall ge dem deras mat i rätt tid.

Du ger dem, då samlar de in, *
du öppnar din hand, då mättas de med goda gåvor.

Du döljer ditt ansikte, då förskräcks de, +
du tar bort deras ande, då förgås de *
och vänder åter till stoft igen.

Du sänder ut din ande, då skapas de, *
och du förnyar jordens ansikte.

Må Herrens ära förbli i evighet, *
må Herren glädja sig över sina verk,

han som skådar på jorden, och den bävar, *
han som rör vid bergen, och de ryker.

Jag vill sjunga till Herrens ära, så länge jag lever, *
jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Må mina ord vara honom till behag, *
må jag få glädja mig i Herren.

Men må syndarna försvinna från jorden *
och inga gudlösa finnas mer.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

Saliga era ögon som ser
och era öron som hör.

Första läsningen
1 Mos 14:1-24
Abram räddar Lot. Abram och Melkisedek


På den tid då Amrafel var kung i Sinear, Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer kung i Elam och Tideal kung över Goim, hände sig att dessa började krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsa, kungen i Gomorra, Sinab, kungen i Adma, Semeber, kungen i Seboim, och mot kungen i Bela, det är Soar. De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är. I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde året hade de avfallit. Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de kungar som var på hans sida. Och de slog rafaéerna i Asterot-Karnaim, suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim och horéerna på deras berg Seir och drev dem ända till El-Paran vid öknen. Sedan vände de om och kom till En-Mispat, det är Kades, och härjade ama- lekiternas hela land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
Då drog kungen i Sodom, kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Seboim och kungen i Bela, det är Soar, ut och ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen - mot Kedorlaomer, kungen i Elam, Tideal, kungen över Goim, Amrafel, kungen i Sinear, och Arjok, kungen i Ellasar, fyra kungar mot de fem. Men Siddimsdalen var full av jord- becksgropar. Och kungarna i Sodom och Gomorra måste fly och föll då i dessa, och de som kom undan flydde till bergs¬bygden. Så tog de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tågade bort. De tog också med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.
Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen. Denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa var i förbund med Abram. Då nu Abram hörde att hans släkting var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, sådana som var födda i hans hus, 318 män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan. Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus, och tog tillbaka allt godset. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de kungar som var på hans sida, gick kungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen. Och Melki-Sedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste. Och han välsignade honom och sade: "Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! Och välsignad vare Gud den Högste, som har gett dina ovänner i din hand!" Och Abram gav honom tionde av allt.
Och kungen i Sodom sade till Abram: "Ge mig folket! Godset må du behålla för dig själv."
Men Abram svarade kungen i Sodom: "Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar att jag inte vill ta ens en tråd eller en skorem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: 'Jag har gjort Abram rik.' Jag vill ingenting ha. Det är nog med vad mina män har förtärt och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de må få sin del."

Responsorium 1 Mos 14:18; jfr Heb 5:8b-10

Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin;
+ denne var präst åt Gud den högste.
Kristus lärde sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.
+ Denne var präst åt Gud den högste.

Andra läsningen
Ur en predikan över Första Moseboken av Beda Venerabilis.
Kristus - vår Melkisedek


Och Melki-Sedek, kungen i Salem, lät bära fram bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste. Och han välsignade honom och sade: Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand! Och Abram gav honom tionde av allt.
Lägg märke till, att det var först efter det att Abram hade kämpat och vunnit seger som han välsignades, och detta av Guds den Högstes konung och präst. Vi alla har fått löftet om det himmelska fäderneslandet, och efter att ha mödat oss med goda gärningar väntar vi på välsignelsen i det eviga rike som har beretts åt oss från världens begynnelse av den store Konungen och Prästen, Medlaren mellan Gud och människor, Jesus Kristus. Om sitt rike, det som han har med samma rätt som Fadern och i evighet har tillsammans med honom, säger han i psalmen: Herren sade till min herre: "Sätt dig pä min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter." Om sitt prästadöme, i vilket han frambar sig själv för oss som en offergåva åt Fadern, tillägger han i samma psalm: Herren har svurit och skall icke ångra sig: "Du är en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt."
Denne Melkisedek betecknar Herren och Frälsaren, såsom aposteln säger: Först och främst betyder hans namn "rättfärdig konung", vidare är han kung i Salem, det vill säga "fredskonung". Med dessa ord visar den salige aposteln, hur man skall tolka Melkisedeks gestalt. Han lär oss tydligt, att vi i Gamla Testamentets text inte endast skall söka efter vad tingen, utan också efter vad namnen betecknar. Liksom alltså Melki-Sedek genom sitt namn och i sin person på ett bildligt sätt förkunnar Kristus, rättfärdighetens konung, så förkunnar han även genom namnet på sin stad de heligas kyrka, den store Konungens stad. Om den är det skrivet: I Salem, dvs. på fridens plats, blev hans hydda rest.
Även genom arten av det offer, av vilket Abram fick del då han välsignades, förebådade han det nya förbundets offer. Detta frambar vår Herre själv såsom den förste i sin kropps och sitt blods sakrament, och han gav det åt sin kyrka för att hon skulle frambära det till syndernas förlåtelse. Han lärde henne, att genom delaktigheten i detta oförlikneliga offer skulle alla löftets barn bli välsignade; ingen skulle få del av det eviga livet annat än genom att ha del i det: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv.

Responsorium Jfr Heb 7:17, 26, 27d; Luk 22:19

Om Kristus betygas: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek. En överstepräst som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna.
+ Han offrade sig själv.
Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.
+ Han offrade sig själv.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Allsmäktige, evige Gud, du som styr och uppehåller allt i himmel och på jord, hör vår bön och skänk din fred i våra dagar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.