Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Läsningsgudstjänst
Den 19 september 2019, torsdag
torsdag i 24 veckan 'under året'
Januarius biskop och martyr

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

På starka vingar lyfts ur natt
den nya dagen med sitt bud.
Som ljuset tänds väck anden upp,
ty Kristus kallar till sitt liv.

"Stå upp ur bädden", är hans rop,
"byt håglöshet mot Andens mod,
var fasta, rena i ert verk,
var vakande, jag kommer snart."

Må himlavalvets gryningsljus
och vindens fläkt i morgonstund
åt de betryckta skänka nåd
att sätta till ditt ljus sitt hopp.

O Jesus, hör vår morgonbön,
ur ångerns bittra tårar född,
behåll vårt hjärta ständigt rent,
håll vakt, att det ej somnar mer.

Driv, Herre, du all slummer bort,
spräng nattens bojor med din arm,
bryt upp den gamla syndens mark,
sänd ut ditt ständigt nya ljus.

Gud Fadern vare evigt lov
och ära ske hans ende Son
och helga Anden, Tröstaren,
i evigheters evighet. Amen.

Under dagen:

Min själ, har du dock rätt betänkt
den nådetid dig Herren skänkt?
Du med vart slag som hjärtat slår
ett steg mot evigheten går.

Du får ej åter tid som gått,
men skörda vad du här har sått.
Så akta på din nådetid,
att du får ärva evig frid.

Din Gud och Fader söker dig
och kallar dig till livets stig.
Se nu är salighetens dag:
så bruka den till Guds behag.

Gud, Fader, Son och Ande, bliv
oss alltid när och nåd oss giv.
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet. Amen.



Ant. 1 Deras egen arm gav dem inte seger, utan din högra hand och ditt ansiktes ljus.

Psalm 44
Folkets olyckor
Över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek (Rom 8:37)

I


Gud, med våra öron har vi hört, *
våra fäder har berättat det för oss:

om den gärning du gjorde i deras dagar, *
i forntidens dagar.

Med din hand fördrev du folken *
och planterade dem i landet.

Du krossade andra folk *
men lät dem slå rot och växa till.

Ty de intog inte landet med sitt svärd, *
och deras egen arm gav dem inte seger,

utan din högra hand, din arm, ditt ansiktes ljus, *
ty du hade behag till dem.

Du är min konung och min Gud, *
den som lovat Jakob seger.

Med din hjälp kan vi stöta ner våra ovänner *
och i ditt namn trampa ner våra fiender.

Jag förlitar mig inte på min båge, *
och mitt svärd kan inte ge mig seger,

det är du som besegrar våra ovänner *
och låter dem som hatar oss komma på skam.

Vi sjunger ständigt Guds lov, *
vi prisar ditt namn i evighet.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Deras egen arm gav dem inte seger, utan din högra hand och ditt ansiktes ljus.

Ant. 2 Herren skall inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder om till honom.

II

Men nu har du förkastat oss +
och låtit oss bli till skam, *
du drar inte ut med våra härar.

Du låter oss vika tillbaka för ovännen, *
och de som hatar oss tar sig byte.

Du låter oss bli uppätna som får, *
du har spritt ut oss bland folken.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, *
stor är inte den vinst du har gjort på det.

Du låter oss bli till skam för våra grannar, *
till spott och hån för dem som bor omkring oss.

Du gör oss till ett ordspråk bland folken, *
du låter folken visa förakt för oss.

Hela dagen är min skam inför mig, *
blygsel höljer mitt ansikte,

när jag hör belackarens hånfulla ord *
och ser fiendens hämndgiriga blickar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren skall inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder om till honom.

Ant. 3 Herre, vakna! Förkasta oss inte för alltid.

III

Allt detta har kommit över oss, +
utan att vi har glömt dig *
eller svikit ditt förbund.

Våra hjärtan har inte avfallit, *
våra steg har inte vikit av från din väg,

så att du därför har krossat oss i schakalers land *
och övertäckt oss med dödsskugga.

Om vi hade glömt vår Guds namn *
och sträckt ut våra händer till en främmande gud,

skulle inte Gud ha märkt det, *
han som känner hjärtats hemligaste tankar?

Nej, för din skull blir vi dödade hela dagen, *
vi blir betraktade som slaktfår.

Vakna upp! Herre, varför sover du? *
Vakna, förkasta oss inte för alltid.

Varför döljer du ditt ansikte *
och glömmer vårt lidande och trångmål?

Vår själ är nedböjd i stoftet, *
vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Stå upp till vår hjälp, *
och rädda oss i din nåd!

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Herre, vakna! Förkasta oss inte för alltid.

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
och lär mig dina stadgar.

Första läsningen
Hes 12:1-16
Profeten som flykting


Herrens ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, du bor mitt i det motsträviga släktet, bland människor som har ögon att se med, men dock inte ser, och öron att höra med, men dock inte hör, eftersom de är ett så motsträvigt släkte. Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn iväg på ljusa dagen, ja, vandra i deras åsyn iväg från det ställe där du nu bor bort till en annan ort - om de till äventyrs ville ge akt på det, då de nu är ett så motsträvigt släkte. För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, som om du skulle gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv iväg på aftonen, som landsflyktiga brukar. Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut genom den. Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, när det har blivit alldeles mörkt, och täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."
Och jag gjorde som han befallde mig. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det så på axeln, i deras åsyn.
Och Herrens ord kom till mig den följande morgonen. Han sade: Du människobarn, säkert har Israels hus, det motsträviga släktet, frågat dig: "Vad är det du gör?" Så svara dem nu: Så säger Herren, Herren: Denna utsaga gäl-ler fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som är därinne. Säg: Jag är ett tecken för er. Så som jag har gjort, så skall det gå dem: de skall vandra bort i landsflykt och fångenskap. Och fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så dra ut. Man skall göra en öppning i väggen, så att han genom den kan bära ut sin börda, och han skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet med sitt öga. Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara, och jag skall föra honom till Babel i kaldéernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö. Och alla som är omkring honom, till hans hjälp, och alla hans härskaror skall jag skingra åt alla väderstreck, och mitt svärd skall jag dra ut efter dem.
Och de skall erfara att jag är Herren, när jag förskingrar dem bland folken och sprider ut dem i länderna. Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de kommer skall kunna berätta om alla sina styggelser. Och de skall förstå att jag är Herren.

Responsorium Hes 12:15; Ps 89:31, 33a

När jag förskingrar dem bland folken och sprider ut dem i länderna,
+ då skall de erfara att jag är Herren.
Om de överger min lag och inte vandrar efter mina lagar, så skall jag hemsöka deras överträdelse med ris.
+ Då skall de erfara att jag är Herren.

Andra läsningen
Ur Thomas Mertons bok The Living Bread.
Utanför världen och i världen


Såsom eldpelaren som ledde israeliterna ut ur Egypten under nattens mörker, såsom molnskyn som ledde dem om dagen, drar de sakramentala nådegåvorna oss ut ur denna världen till den öken som vi måste vandra igenom för att nå fram till det utlovade landet. Genom sakramenten för oss Gud genom det Röda hav som skiljer köttets värld från andens värld. Genom sina sakrament leder han oss genom den andliga öken där vi måste renas och formas till hans utvalda folk. I sina sakrament ger han oss redan en försmak av den frid som skall bli vår, när vi når fram till det land som flyter av mjölk och honung, den andliga glädjens och skådandets land, där vi befriade från detta livets svagheter och behov skall leva helt i anden och vara ett med Gud i Kristus.
Dock får vi aldrig glömma det paradoxala att vi har tagits ut ur denna världen medan vi ännu är kvar i den. Vår resa till öknen är inte en resa i rummet utan en resa i anden. Jesus ber inte att vi på ett fysiskt sätt skall tas ut ur världen utan att vi skall vara kvar i världen men bevaras från det onda. Fast vi är kvar i världen är vi dock inte au världen, och vi har mottagit hans Ande, den som världen inte kan ta emot, eftersom världen inte ser den och inte känner den.
Detta liv i anden och i sanningen, detta liv i Gud, som vi lever fast vi är kvar i världen, minskar inte vår uppskattning av den skapade verklighet som Gud har slutit in oss i. Det gör den ännu mera verklig för oss, eftersom vi nu ser alla skapade ting i ett nytt ljus. Vi ser dem och känner dem och älskar dem i Kristus. Vi ser dem i Gud och älskar dem för hans skull, och vi vet att allt som Gud har skapat är bra ... ty det har helgats i Kristus. De är till i honom och genom honom, ty han är den som håller ihop allting.
Vår räddning från Farao och från Egypten är därför inte en befrielse från det materiella universum, som om det skulle vara ont, utan en räddning från den blindhet och den illusion och det onda som var i vårt hjärta och som gjorde oss oförmögna att se och uppskatta det goda som är i världen, och även det sant goda som är i oss själva.
Kristus befriar oss från oss själva för att vi skall finna honom i oss själva. Vår resa till honom är en resa in i djupen av vår egen verklighet och in i den verklighet som är runt omkring oss. Som den helige Bernhard skulle säga: "Gå Gud till mötes, ända till dig själv." Fritt översatt betyder detta, att om vi vill finna Gud måste vi först finna vårt sanna jag.
Hela den sakramentala ordning genom vilken Gud bryter in i världen för att skilja ut eller helga det utvalda folket för sig själv, kommer till uttryck i den hemlighetsfulla bild i Vishetens bok i vilken kyrkan ser en profetia om inkarnationen: När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp, svingade sig ditt allsmäktiga ord frän kungatronen i himlen ned till det land som skulle förödas; han stod på jorden och nådde ända till himlen.

Responsorium Fil 3:10; Ps 40:9; 1 Joh 3:13

Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans.
+ Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.
Bröder, bli inte förvånade om världen hatar er.
+ Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.

Slutbön

Gud, du som skapat allt och leder världens gång, låt oss av allt vårt hjärta tjäna dig, så att vi inser vidden av din kärlek. genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.