Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Läsningsgudstjänst
Den 21 maj 2019, tisdag
tisdag i 5 påskveckan
Eugene de Mazenod biskop, Kristoffer Magallanes präst och hans följeslagare martyrer, Hemming av Åbo

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Herren skall skaffa rätt åt de förtryckta. Halleluja.

Psalm 10
Gud, den olyckliges hjälpare
Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike (Luk 6:20)

I


Varför, Herre, står du så långt ifrån *
och döljer dig i tider av nöd?

Genom de gudlösas övermod måste den arme lida. *
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut!

Ty den gudlöse skryter med det han har i sinnet, *
den rovgirige talar kränkande och föraktar Herren.

Den gudlöse säger i sitt högmod:
"Det finns ingen Gud, *
han straffar inte", så tänker han förmätet.

Det går honom alltid väl,
dina domar går högt över hans blickar. *
Alla sina ovänner föraktar han.

Han säger i sitt hjärta: "Jag kommer inte att vackla, *
över mig skall aldrig någonsin olycka komma."

Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, *
hans tunga gömmer olycka och fördärv.

Han ligger i försåt vid gårdarna, *
den oskyldige dräper han i hemlighet.

Hans ögon lurar på den arme, *
han ligger i försåt som ett lejon i sitt snår.

Han ligger i försåt för att gripa den arme, *
han fångar den arme och drar in honom i sitt nät.

Han trycker sig ner, han ligger på lur, *
hans övermakt får den arme på fall.

Han säger i sitt hjärta: "Herren glömmer det, *
han döljer sitt ansikte, han ser det ldrig."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herren skall skaffa rätt åt de förtryckta. Halleluja.

Ant. 2 Du, Herre, ser vad som drabbar oss och hör vår klagan. Halleluja.

II

Stå upp, Herre, lyft din hand, *
glöm inte de arma.

Varför skall den gudlöse få förakta Gud *
och tänka att du inte straffar?

Du har sett min olycka, min plåga, *
du lyfter din hand och griper in.

Åt dig överlämnar den olycklige sin sak, *
du är den faderlöses hjälpare.

Bryt sönder den ogudaktiges arm,
och hemsök de ondas gudlöshet, *
så att den inte mer finns.

Herren är konung alltid och i evighet, *
hedningarna utrotas ur hans land.

Du, Herre, hör de ödmjukas längtan, *
du ger dem ståndaktiga hjärtan och hör deras bön.

Du skaffar den faderlöse och förtryckte rätt, *
så att ingen längre vållar skräck på jorden.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Du, Herre, ser vad som drabbar oss och hör vår klagan. Halleluja.

Ant. 3 De ord som Herren talar är rena, som silver, luttrat i degeln. Halleluja.

Psalm 12
Bön om hjälp mot de gudlösa
I sin nåd sände Fadern Sonen till oss i vår fattigdom (Augustinus)


Hjälp oss, Herre, ty de fromma är borta, *
de trogna är försvunna från jorden.

De talar lögn, den ene med den andre, *
med hala tungor, och med falskhet i hjärtat.

Må Herren utrota alla hala tungor, *
alla tungor som talar stora ord.

De säger: "Vår tunga gör oss mäktiga, *
våra läppar är vår styrka. Vem är herre över oss?"

"Eftersom de svaga lider övervåld
och de fattiga klagar +

vill jag nu stå upp", säger Herren, *
"jag vill ta mig an de förtryckta".

De ord som Herren talar är rena, *
som silver, sju gånger luttrat i degeln.

Du, o Herre, skall bevara oss, *
du skall i evighet beskydda oss för detta släkte,

du skall skydda oss när de gudlösa omger oss *
och uselheten råder på jorden.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 3 De ord som Herren talar är rena, som silver, luttrat i degeln. Halleluja.

Kristus har uppväckts från de döda och skall inte mer dö, halleluja.
Döden är inte längre herre över honom, halleluja.

Första läsningen
Upp 20:1-15
Draken binds för tusen år. Slutstriden. Livets bok öppnas


Jag, Johannes, såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.
Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.
Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.
Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.

Responsorium 1 Kor 15:25, 26; jfr Upp 20:13b, 14a

Kristus måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.
+ Den siste fienden som förintas är döden, halleluja.
Döden och dödsriket skall ge tillbaka de döda som är i dem, och döden och dödsriket skall kastas i den brinnande sjön.
+ Den siste fienden som förintas är döden, halleluja.

Andra läsningen
Ur en predikan av abbot Guerricus av Igny.
Den första och den andra uppståndelsen


Jag är uppståndelsen och livet, säger Jesus. Han är i sanning den första uppståndelsen, och han är även den andra uppståndelsen. När nämligen Kristus uppstod från de döda, som den förste av de avlidna, så åstadkom han genom sin uppståndelses mysterium vår första uppståndelse och skall han, genom den förebild som hans uppståndelse utgör, också åstadkomma vår andra uppståndelse. Den första uppståndelsen är själarnas, den som sker när han uppväcker dem med sig till det nya livet. Den andra är kropparnas, då han skall förvandla den kropp som vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet.
Kristus kallar sig alltså med rätta för uppståndelsen och livet, eftersom det är genom honom och till honom som vi uppstår, för att leva i överensstämmelse med honom och inför honom: nu i överensstämmelse med honom i helighet och rättfärdighet, och sedan inför honom i salighet och härlighet.
Men vidare: såsom vår Herres, Jesu Kristi, huvudets, första uppståndelse är både orsaken till och borgen för den andra uppståndelse som skall komma hela hans kropp till del, så är för var och en av oss den första, själens, uppståndelse - varigenom han gör oss levande genom att väcka upp oss ur syndens död - orsaken till och borgen för vår andra uppståndelse, varigenom kroppen skall befrias, inte endast från dödens fördärv utan även från all den förgänglighet som hänger samman med vår dödlighet. Att den första uppståndelsen verkligen är borgen för och orsaken till den andra gör aposteln klart, när han säger: Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus för de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.
Med skäl heter det därför: Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Helig är denne nämligen på grund av den första, som blir hans genom själens förnyelse, salig på grund av den andra, som han med glad förväntan ser fram emot vid kroppens återupprättande. Vidare förkunnas skälet till denna salighet i samma skriftställe, när det tillfogas: Över dem som har del i den första uppståndelsen har den andra döden ingen makt, även om den första döden till en tid tycks utöva sitt välde i dem. Från Adam till Mose härskade nämligen döden också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams.
Men vad som gäller för Kristus gäller också för den kristne: Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. Därför skall den andra döden inte ha någon makt över de saliga och inte heller den första kunna behålla den makt som den till en tid hade. Kristi enda död var nämligen en seger över våra båda dödar: från den första befriar han dem som nu är dess fångar och från den andra dem som var avsedda att bli dess fångar; han vill inte att vi skall falla i den andra och inte förbli i den första.
Den kristne är alltså denne salige och helige, som får vara med i den första uppståndelsen. Över honom skall den andra döden inte ha någon makt och den första skall uppslukas av Kristi uppståndelses seger. Denne är den som inte endast bekänner utan som även tillägnar sig Kristi uppståndelses kraft och delar hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans, för att så nä fram till uppståndelsen från de döda.

Responsorium Joh 11:25-26; Sv. Ps (1937) 104:6

Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.
+ Den som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö, halleluja.
Ack, giv att såsom du uppstod, jag ock uppstår med gladligt mod, ur synden först till ditt behag, ur graven sist på domedag.
+ Den som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö, halleluja.

Slutbön

Gud, vår Fader, du som låter vårt eviga liv ta sin början i Kristi uppståndelse från de döda, ge oss en tro och ett hopp som aldrig tvivlar på att du håller vad du själv har lovat genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i alla evigheters evigheter.