Läsningsgudstjänst
Den 21 november 2019, torsdag
Jungfru Marias tempelgång

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

På starka vingar lyfts ur natt
den nya dagen med sitt bud.
Som ljuset tänds väck anden upp,
ty Kristus kallar till sitt liv.

"Stå upp ur bädden", är hans rop,
"byt håglöshet mot Andens mod,
var fasta, rena i ert verk,
var vakande, jag kommer snart."

Må himlavalvets gryningsljus
och vindens fläkt i morgonstund
åt de betryckta skänka nåd
att sätta till ditt ljus sitt hopp.

O Jesus, hör vår morgonbön,
ur ångerns bittra tårar född,
behåll vårt hjärta ständigt rent,
håll vakt, att det ej somnar mer.

Driv, Herre, du all slummer bort,
spräng nattens bojor med din arm,
bryt upp den gamla syndens mark,
sänd ut ditt ständigt nya ljus.

Gud Fadern vare evigt lov
och ära ske hans ende Son
och helga Anden, Tröstaren,
i evigheters evighet. Amen.

Under dagen:

Du alla trognas frälsning, liv och glädje,
Kristus, all godhets och all endräkts källa,
låt oss besjunga och av hjärtat prisa,
Herre, din ära.

Du är allena dina helgons styrka,
kunskap och visdom, längtan och förtröstan,
din är den låga som i världen tänder
kärlekens iver.

Giv oss som gåva frid och trons förvissning,
hela det brustna, res av nåd de fallna,
sida vid sida låt oss vandra vägen
fram till ditt rike.

Makten och väldet tillhör Gud, vår Fader,
mottag vår dyrkan, Frälsare och Konung,
må hela världen enigt med oss lova
heliga Anden. Amen.



Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

Psalm 18:31-51
Tacksägelse
Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? (Rom 8:31)

IV


Guds väg är ostrafflig, Herrens tal är luttrat, *
en sköld är han för alla
som tar sin tillflykt till honom.

Ty vem är Gud utom Herren, *
och vem är en klippa utom vår Gud?

Gud, du rustade mig med kraft *
och förde mig fram på en väg utan hinder,

du gjorde mina fötter snabba som gasellens *
och lät mig löpa fram över höjderna,

du lärde mina händer att strida *
och mina armar att spänna kopparbågen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd.

V

Du gav mig din frälsnings sköld,
och din högra hand stödde mig, *
du böjde dig till mig och gjorde mig stor.

Du skaffade rum för mina steg, där jag gick *
och lät inte mina fötter vackla.

Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, *
jag vände inte tillbaka, förrän jag förgjort dem.

Jag slog dem, så att de inte mer kunde resa sig, *
de föll under mina fötter.

Du rustade mig med kraft till striden, *
du lade mina motståndare under mig.

Du drev mina fiender på flykten, *
och dem som hatade mig förgjorde jag.

Herren teg när de ropade, *
de ropade, men det fanns ingen som räddade.

Och jag stötte sönder dem till stoft för vinden, *
jag kastade ut dem som avfall på gatan.

Du räddade mig ur folkets strider, +
du satte mig till ett huvud över hedningar, *
okända folk blev mina tjänare.

De följde min befallning vid blotta ryktet, *
främlingar visade mig lydnad.

Ja, främlingarnas mod vissnade bort, *
de övergav med bävan sina borgar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd.

Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare.

VI

Herren lever! Lovad vare min klippa, *
och upphöjd vare Gud, min räddare!

Gud, som har givit mig hämnd *
och tvingat folken under mig,

du som har upphöjt mig över mina motståndare +
och befriat mig från mina fiender, *
räddat mig från våldsmän!

Herre, jag vill tacka dig bland folken, *
jag vill lovsjunga ditt namn.

Ty du ger din konung väldig seger +
och gör nåd mot din smorde, *
mot David och hans ätt för evigt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare.

Öppna mina ögon,
så att jag kan skåda undren i din lag.

Första läsningen
2 Pet 3:1-10
Herrens dag kommer


Det är nu andra brevet jag skriver till er, mina kära, och i båda har jag genom mina påminnelser velat väcka er till klar insikt igen och få er att minnas de heliga profeternas förutsägelser och vår herres och frälsares bud, som ni har hört genom era apostlar. Framför allt skall ni tänka på att i de sista dagarna kommer det hånare, som styrs av sina egna begär och som hånar er och frågar: "Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse." De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.
Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.
Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås.

Responsorium Jes 65:17-18; Upp 21:5

Jag vill skapa nya himlar och en ny jord, och ni skall fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar.
+ Se, jag gör allting nytt.
Jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.
+ Se, jag gör allting nytt.

Andra läsningen
Ur en predikan av Augustinus.
Maria och kyrkan


Helig är Maria, salig är Maria, men något ännu bättre än Jungfru Maria är kyrkan. Varför? Emedan Maria är en del av kyrkan, en helig lem, en framstående lem, den mest upphöjda lemmen - men likväl en lem i kroppens helhet. Herren är huvudet, och Kristus i sin helhet huvud och kropp. Vad vill jag säga? Vi har ett gudomligt huvud, vi har Gud till huvud.
Var alltså uppmärksamma, mina älskade: också ni är Kristi lemmar, också ni är Kristi kropp. Lägg märke till hur det är om er han talar: Se min moder och mina bröder. Hur skall ni bli Kristi "moder"? Och var och en som hör och var och en som gör min Faders vilja, hans som är i himlen, den är min broder, syster och moder. Jag förstår, tror jag, vad "bröder" är, jag förstår vad "systrar" är: arvet är ju ett enda. Hur skall vi då förstå detta: Kristi "mödrar"? Vad är det? Vågar vi kalla oss Kristi "mödrar"? Ja, vi vågar verkligen kalla oss Kristi "mödrar". Jag har kallat oss alla hans "bröder". Skulle jag då inte våga kalla oss hans "moder"? Ännu mindre vågar jag förneka vad Kristus sade.
Lägg alltså märke till, mina älskade, hur kyrkan - något som är uppenbart - är Kristi "maka" och, vilket är svårare att förstå men likväl sant, Kristi "moder". Som en bild av henne gick Maria före. Varför, frågar jag er, är Maria Kristi moder, om inte emedan hon föder Kristi lemmar. Ni, med vilka jag talar, är Kristi lemmar. Vem föder er? Jag hör rösten i ert hjärta: modern kyrkan. Denna moder är helig, ärad, Marias like, och hon föder och hon är jungfru. Att hon föder bevisar jag genom er: ni är ju födda av henne. Och hon föder Kristus, ty ni är ju Kristi lemmar.
Jag har bevisat vem det är som föder. Jag skall bevisa att hon är jungfru. Må det gudomliga beviset inte svika mig. Träd fram för folket, du salige Paulus, var ett vittne för mitt påstående, ropa ut och säg, vad jag vill säga: Jag har trolovat er med en enda man och vill överlämna er som en ren jungfru till honom. Vari ligger denna jungfrulighet? Där man kan frukta fördärv? Må han säga det, han som kallade henne jungfru: Jag har trolovat er med en enda man och vill överlämna er som en ren jungfru till honom. Men jag är rädd för, säger han, att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus. Behåll jungfruligheten i era sinnen, sinnets jungfrulighet, den katolska trons renhet. Där Eva fördärvades genom ormens ord, där bör kyrkan vara en jungfru genom den Allsmäktiges gåva.
Må alltså de som är Kristi lemmar föda i själen, såsom Maria födde Kristus i sitt sköte. Så skall ni vara mödrar åt Kristus. Må ni inte förskräckas: ni har blivit söner, var också mödrar. Moderns söner blev ni när ni döptes; då föddes ni som Kristi lemmar. För fram till dopets bad dem ni kan, så att, såsom ni blev söner när ni föddes, ni också kan vara Kristi mödrar genom att föra någon fram till att födas.

Responsorium Jes 61:10; Luk 1:46-47

Jag gläder mig storligen i Herren, och min själ fröjdar sig i min Gud,
+ ty han har klätt mig i frälsningens klädnad, liksom när en brud pryder sig med sina smycken.
Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare,
+ ty han har klätt mig i frälsningens klädnad, liksom när en brud pryder sig med sina smycken.

Slutbön

Herre, vi prisar den heliga jungfrun Maria salig för allt vad du gjort med henne. Hör hennes böner för oss, och låt även oss få del av din nåd i hela dess rikedom. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.