Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Läsningsgudstjänst
Den 17 juli 2019, onsdag
onsdag i 15 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

O Gud, du ljus av evighet,
o saliga Treenighet,
vi böjer oss bekännande
i bön inför ditt majestät.

Vi tror på Fadern och hans Son,
hans sanna väsens återsken,
på Anden, som med kärleks band
förenar dem i fast förbund.

O sanning klar och kärlek ren,
o vandringsmål och salighet,
giv tro och hopp och helighet
och kärlek, av din gudom tänd.

Du Alfa är och Omega,
allt skapats källa, segerkrans,
du är allena tröstare,
ett stadigt hopp för vandrare.

Du som allena allt förmår
allena är för alla nog,
du, endast du, är allas ljus
och nådelön i himlens ljus.

I frid låt oss åkalla Gud,
vår Fader och hans ende Son
och Anden, Herren, Hjälparen:
Dig vare tack, Treenige. Amen.



Ant. 1 Herre, nåd och sanning står inför ditt ansikte.

Psalm 89:2-38
Guds barmhärtighet mot Davids ätt
Bland Davids efterkommande har Gud enligt sitt löfte kallat fram en räddare: Jesus (Apg 13:22-23)

I


Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evighet *
och förkunna din trofasthet från släkte till släkte.

Jag bekänner: Din godhet varar i evighet, *
din trohet står fast i himlen.

Jag har slutit ett förbund med min utvalde, *
med ed har jag lovat min tjänare David:

Jag skall befästa din ätt för evigt *
och låta din tron bestå från släkte till släkte."

Herre, av himlarna prisas dina under *
och i de heligas församling din trofasthet.

Ty vilken i skyn kan anses lik Herren, *
vilken bland Guds söner kan liknas vid Herren?

Mäktig och förfärande är Gud i de heligas råd, *
värd att frukta mer än alla som omger honom.

Herre, härskarornas Gud, vem är dig lik? *
Du omges av styrka och trofasthet.

Du är den som råder över havets uppror, *
du stillar dess böljor när de reser sig.

Du genomborrade och förintade Rahab, *
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.

Din är himmelen, din är jorden, *
du har grundat jordkretsen
och allt som finns på den.

Du har skapat norr och söder, *
Tabor och Hermon jublar till din ära.

Du har en arm med hjältekraft, *
mäktig är din hand, högt upplyft är din högra hand.

Rättfärdighet och rätt är fästet för din tron, *
nåd och sanning står inför ditt ansikte.

Saligt är det folk som prisar dig, *
de som vandrar, o Herre, i ditt ansiktes ljus.

De gläder sig alltid åt ditt namn *
och jublar över din segerkraft.

Du är deras styrka och prydnad, *
i din godhet upphöjer du vårt horn.

Och han som är vår sköld tillhör Herren, *
vår konung tillhör Israels Helige.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herre, nåd och sanning står inför ditt ansikte.

Ant. 2 Guds Son blev en människa av Davids ätt.

II

Du sade en gång i en syn till dina fromma: +
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand, *
jag har upphöjt en yngling ur folket.

Jag har funnit min tjänare David *
och smort honom med min heliga olja.

Min hand skall stadigt vara med honom, *
och min arm skall styrka honom.

Ingen fiende skall oväntat komma över honom, *
och ingen orättfärdig skall förtrycka honom.

Nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, *
jag skall hemsöka dem som hatar honom.

Min trofasthet och min nåd skall vara med honom, *
och i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.

Jag skall lägga havet under hans hand *
och strömmarna under hans högra hand.

Han skall kalla mig så: Du min fader, *
min Gud och min frälsnings klippa.

Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, *
till den högste bland konungarna på jorden.

Jag skall bevara min nåd åt honom i evighet, *
mitt förbund med honom skall stå fast.

Jag skall låta hans ätt bestå för evigt, *
hans tron, så länge himmelen varar."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Guds Son blev en människa av Davids ätt.

Ant. 3 Mitt löfte till David skall jag inte bryta: Hans ätt skall bestå i evighet.

III

"Om hans söner överger min lag *
och inte vandrar efter mina befallningar,

om de bryter mot mina stadgar *
och inte håller mina bud,

då skall jag hemsöka deras överträdelse med ris *
och deras missgärning med plågor,

men jag skall inte ta ifrån dem min nåd, *
jag skall inte svika i trofasthet.

Jag skall inte bryta mitt förbund *
eller förändra vad mina läppar har talat.

En gång för alla har jag svurit det vid min helighet, *
mitt löfte till David skall jag inte bryta.

Hans ätt skall bestå i evighet, *
hans tron inför mig lika länge som solen,

som månen skall den evigt bestå, *
som det trofasta vittnet i skyn."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Mitt löfte till David skall jag inte bryta: Hans ätt skall bestå i evighet.

När dina ord upplåts, ger de ljus
och skänker de enfaldiga förstånd.

Första läsningen
1 Kung 21:1-21, 27-29
Nabots vingård


Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel bredvid Ahabs palats, kungens i Samaria. Och Ahab talade till Nabot och sade: "Låt mig få din vingård för att av den göra mig en köksträdgård, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag vill ge dig en bättre vingård i stället, eller om dig så behagar, vill jag ge dig pengar som betalning för den."
Men Nabot svarade Ahab: "Må Herren låta det vara fjärran ifrån mig att jag skulle låta dig få mina fäders arvedel."
Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred för det svars skull som jisreeliten Nabot hade gett honom, när denne sade: "Jag vill inte låta dig få mina fäders arvedel." Och han lade sig på sin säng och vände bort sitt ansikte och åt ingenting. Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade honom: "Varför är du så missmodig, och varför äter du ingenting?"
Han svarade henne: "Därför att när jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: 'Låt mig få din vingård för pengar, eller om du så önskar, vill jag ge dig en annan vingård i stället', då svarade han: 'Jag vill inte låta dig få min vingård."'
Då sade hans hustru Isebel till honom: "Är det du som nu regerar över Israel? Stig upp och ät och var vid gott mod. Jag skall skaffa dig jisreeliten Nabots vingård."
Därefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring och sände så brevet till de äldsta och förnämsta i Nabots stad, de som bodde där tillsammans med honom. Och hon skrev i brevet så: "Lys ut en fasta, och låt Nabot sitta längst fram bland folket. Och låt så två onda män sätta sig mitt emot honom, och låt dem vittna mot honom och säga: 'Du har talat kränkande mot Gud och kungen.' För så ut honom och stena honom till döds."
Och de äldsta och förnämsta männen i staden, de som bodde där i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade sänt dem och som det var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem. De lyste ut en fasta och lät Nabot sitta längst fram bland folket. Och de två onda männen kom och satte sig mitt emot honom. Och de onda männen vittnade mot Nabot inför folket och sade: "Nabot har talat kränkande mot Gud och kungen." Då förde man honom utanför staden och stenade honom till döds. Därefter sände de bud till Isebel och lät säga: "Nabot har blivit stenad till döds."
Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: "Res dig och ta jisreeliten Nabots vingård i besittning, den som han vägrade att låta dig få för pengar. Ty Nabot är inte längre vid liv, utan han är död." Så snart Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och begav sig iväg ned till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning.
Men Herrens ord kom till tisbiten Elia. Han sade: "Res dig, gå iväg och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård, dit han har gått ned för att ta den i besittning. Och du skall tala till honom och säga: 'Så säger Herren: Har du redan hunnit att både dräpa och tillträda arvet?' Därefter skall du tala till honom och säga: 'Så säger Herren: På samma ställe där hundarna har slickat Nabots blod skall hundarna slicka också ditt blod.'"
Ahab sade till Elia: "Har du slutligen funnit mig, du min fiende?"
Han svarade: "Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra vad ont är i Herrens ögon, skall jag också låta vad ont är komma över dig och skall sopa bort dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mankön, både små och stora i Israel.
Men när Ahab hörde de orden, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sin kropp och fastade. Och han låg höljd i säcktyg och gick tyst omkring.
Då kom Herrens ord till tisbiten Elia. Han sade: "Har du sett hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han så ödmjukar sig inför mig, skall jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid skall jag låta olyckan komma över hans hus."

Responsorium Jak 4:8,9,10; 5:6

Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.
+ Sörj och gråt, ödmjuka er inför Herren.
Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige, och han gör inte motstånd mot er.
+ Sörj och gråt, ödmjuka er inför Herren.

Andra läsningen
Ur Ambrosius av Milanos skrift Om mysterierna.
Vatten renar inte utan Anden


Därför har vi förut sagt dig: Du inte bara skall tro på vad du ser, så att inte också du säger: "Är detta det stora mysteriet som inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat? Jag ser sådant vatten som jag har sett varje dag. Skall det rena mig? Jag har ju ofta gått ner i det men aldrig blivit renad." Förstå alltså att det inte är vattnet som renar utan Anden.
Du har också läst att det finns tre som vittnar i dopet och att de är ett: vattnet, blodet och Anden. Om du tar bort en av dem, är detta inte dopets sakrament. Vad är vattnet utan Kristi kors? Ett vanligt element utan någon sakramental verkan. Men pånyttfödelsens sakrament kan inte finnas utan vatten. Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Katekumenen tror på Herren Jesu kors som han blir tecknad med. Men om han inte blir döpt i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, kan han inte ta emot syndernas förlåtelse eller ösa upp av den andliga nådens gåva.
Syriern doppade sig sju gånger enligt lagen. Men du har blivit döpt i Treenighetens namn. Du har bekänt Fadern - tänk på vad du har gjort - du har bekänt Sonen, du har bekänt den heliga Anden. Kom ihåg den inbördes ordningen i denna bekännelse. Du är död för världen och har uppstått för Gud. Du har liksom blivit begravd med Kristus i detta jordiska element, du är död från synden, du har uppstått till evigt liv. Tro då inte att detta vatten är utan kraft.
Nu var det så att denne lame väntade på en människa. Vem var denna människa om inte Herren Jesus som är född av en jungfru? Genom hans ankomst är det inte bara en skugga som botar några få utan sanningen som botar alla. Han är den som man väntade på att han skulle stiga ner. Om honom var det som Gud Fadern sade till Johannes döparen: Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande. Om honom vittnade Johannes och sade: Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Och varför steg Anden ner här som en duva om inte för att du skulle se, för att du skulle inse, att den duva som den rättfärdige Noa skickade iväg från arken var en förebild för denna duva, så att du skulle känna igen förebilden till sakramentet?
Kan du då ännu tvivla när Fadern så tydligt ropar till dig i evangeliet och säger: Detta är min älskade Son som jag har behag till, när Sonen ropar, han över vilken den heliga Anden visade sig som en duva, när också den heliga Anden ropar, den som steg ner som en duva, när David ropar: Herrens röst ljöd över vattnen, härlighetens Gud dundrade, Herren över stora vatten, när skriften betygar att eld steg ner från himlen på Jerubbaals bön och att elden på nytt sändes på Elias bön och helgade offret?
Tänk inte på personernas förtjänster utan på prästernas ämbeten. Och om du söker förtjänster, tänk på Elia, tänk också på Petrus och Paulus förtjänster, dessa som har tagit emot mysteriet från Herren Jesus och fört det vidare till oss. Den synliga elden sändes för att människorna skulle tro, men i oss som tror verkar den osynlig, för dem till en förebild, för oss till påminnelse. Tro alltså att Herren Jesus är närvarande när han åkallas genom prästernas böner, han som säger: Där tvä eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Hur mycket mer värdigas han inte visa sig närvarande där kyrkan är och där hans mysterier finns?
Du steg alltså ner. Kom ihåg vad du svarade: att du tror på Fadern, att du tror på Sonen, att du tror på den heliga Anden. Det lyder inte så: "Jag tror på en som är större och en som är mindre och på en till." Utan med ditt eget ord som borgen är du förpliktigad att tro på Sonen på samma sätt som på Fadern, och att tro på den heliga Anden på samma sätt som på Sonen, med det enda undantaget att du bekänner dig tro på korset som bara hör till den ende Herren Jesus.

Responsorium Matt 3:11; Jes 1:16,17,18

Han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler.
+ Han skall döpa er med helig Ande och eld.
Upphör att göra vad ont är, lär att göra vad gott är, säger Herren.
+ Han skall döpa er med helig Ande och eld.

Slutbön

Gud, du ger din sannings ljus åt dem som vandrar fjärran från din väg. Hjälp oss, som kallar oss kristna, att ta avstånd från mörkrets makt och leva i dopets nåd. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.