Den Heliga Familjen
2018-12-30

Första läsningen
1 Sam 1:20-22, 24-28
(Så länge Samuel lever skall han tillhöra Herren)


Läsning ur första Samuelsboken.
Hanna blev havande och födde en son. Hon gav honom namnet Samuel, »ty«, sade hon, »jag bad Herren om honom«. När sedan Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer, följde Hanna inte med. »Jag väntar tills pojken har blivit avvand«, sade hon till sin man, »då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid.«
När hon hade avvant honom, följde hon med Elkana dit upp. De hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli och sade: »Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.« Därefter tillbad de Herren i Shilo.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm (654)
Ps 84:2-3, 5-6, 9-10

R.
Saliga de som bor i ditt hus, Herre Sebaot.

Hur ljuvlig är inte din bóning, *
Herre Sébaot!
Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, *
min själ och min kropp jublar mot levande Gúd. R.

Saliga de som bor i ditt hús, *
de lovar dig ständigt.
Saliga de människor som finner sin kraft i díg, *
de som vill vandra till ditt hús. R.

Herre Gud Sebaot, hör min bön, *
lyssna, du Jakobs Gúd.
Gud, se till vår sköld, *
akta på din smordes ánsikte. R.

Andra läsningen
1 Joh 3:1-2, 21-24
(Vi får heta Guds barn. Det är vi)


Läsning ur Johannes första brev.
Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.
Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.
Så lyder Herrens ord.

Halleluja


Herre, öppna våra hjärtan,
så att vi lyssnar till Jesu Kristi ord.

Evangelium
Luk 2:41-52
(Jesus vid tolv års ålder i templet)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Lukas.
Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------

Sjunde dagen i Juloktaven
(Silvester I påve- kan ihågkommas)

2018-12-31

Första läsningen
1 Joh 2:18–21
(Ni har blivit smorda av den Helige och känner alla sanningen)


Läsning ur Johannes första brev.
Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. De har utgått från oss men hörde aldrig till oss. Ty om de hade hört till oss, hade de stannat hos oss. Men det skulle avslöjas att ingen av dem hör till oss. Ni däremot har blivit smorda av den Helige och känner alla sanningen — jag skriver heller inte att ni är okunniga om sanningen, utan att ni känner den och vet att ingen lögn uppstår ur sanningen.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm
Ps 96:1–2, 11–13 (R. 11a)

R.
Må himlen vara glad och jorden fröjda sig.

Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, alla länder,
sjung till Herrens ära, lova hans namn.
Båda glädje var dag, besjung hans frälsning. R.

Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
havet brusa med allt vad det rymmer,
marken och allt den bär må glädja sig,
alla träd i skogen jubla inför Herren, ty han kommer,
han kommer för att döma jorden. R.

Han skall döma jordens krets med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet. R.

Halleluja
Jfr Joh 1:14a, 12a

Ordet blev människa och tog sin boning bland oss.
De som tar emot honom får bli Guds barn.

Evangelium
Joh 1:1–18
(Ordet blev människa och tog sin boning bland oss.
De som tar emot honom får bli Guds barn.)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Johannes.
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.«
Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------