Kalender - breviar
Juni 2020

TiOnToFr
1måndag i 9 veckan 'under året'
Jungfru Maria, kyrkans moder

2tisdag i 9 veckan 'under året'
Marcellinus och Petrus martyrer

3onsdag i 9 veckan 'under året'
Charles Lwanga och hans följeslagare martyrer

4Vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen
Maria Elisabeth Hesselblad jungfru

5fredag i 9 veckan 'under året'
Bonifatius biskop och martyr

6lördag i 9 veckan 'under året'
Norbert av Xanten biskop

7Heliga Trefaldighets dag

8måndag i 10 veckan 'under året'

9tisdag i 10 veckan 'under året'
Efraim Syriern diakon och kyrkolärare

10onsdag i 10 veckan 'under året'

11torsdag i 10 veckan 'under året'
Barnabas apostel

12fredag i 10 veckan 'under året'
Eskil biskop och martyr Sörmlands apostel

13lördag i 10 veckan 'under året'
Antonius av Padua präst och kyrkolärare

14Kristi Kropps och Blods högtid

15måndag i 11 veckan 'under året'

16tisdag i 11 veckan 'under året'

17onsdag i 11 veckan 'under året'

18torsdag i 11 veckan 'under året'

19Jesu Hjärtas Dag
Romuald abbot

20lördag i 11 veckan 'under året'
Jungfru Marias obefläckade Hjärta

2112 söndagen 'under året'
Aloisius Gonzaga ordensman

22måndag i 12 veckan 'under året'
Paulinus av Nola biskop, John Fisher biskop och Thomas More martyrer

23tisdag i 12 veckan 'under året'

24Johannes Döparens födelse
Johannes Döparens födelse

25torsdag i 12 veckan 'under året'
David av Munktorp abbot

26fredag i 12 veckan 'under året'

27lördag i 12 veckan 'under året'
Kyrillos av Alexandria biskop och kyrkolärare

2813 söndagen 'under året'
Irenaeus av Lyon biskop och martyr

29Petrus och Paulus
Petrus och Paulus

30tisdag i 13 veckan 'under året'
Den romerska kyrkans första martyrer


Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 2 juni 2020, tisdag



Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

O du som speglar Faderns ljus,
ja, själv är ljuset ur hans djup,
med sång vi bryter nattens sömn.
Stå vid vår sida i vår bön.

Allt mörker från vår själ tag bort,
på flykt driv onda andars hop,
från sinnet lyft all sömnighet,
att det ej tyngs till jorden ned.

I tro vi nalkas nådens tron:
Förlåt vår svaghet, o Guds Son,
låt våra psalmers offergärd
för din skull leda till vårt väl.

Din är all makt och härlighet,
barmhärtighetens Kungason,
med Fadern och vår Hjälpare
en enda Gud i evighet. Amen.

Under dagen:

Ej annat lamm, ej annat namn,
ej annat hopp i skyn, på jord och hav,
ej annan tillflykt undan synd och skam
än den du gav.

Mitt hopp är klent, min tro är matt,
och endast hjärtat ropar i mitt bröst
tvärs genom stormarna i nöd och natt
till dig, min tröst.

Gud, du är liv när jag är död,
är kärleks eld, när kölden skakar mig.
Jag har ej himmel, hem, ej huvudstöd
förutom dig. Amen.


Ant. 1 Herren skall skaffa rätt åt de förtryckta.

Psalm 10
Gud, den olyckliges hjälpare
Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike (Luk 6:20)

I


Varför, Herre, står du så långt ifrån *
och döljer dig i tider av nöd?

Genom de gudlösas övermod måste den arme lida. *
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut!

Ty den gudlöse skryter med det han har i sinnet, *
den rovgirige talar kränkande och föraktar Herren.

Den gudlöse säger i sitt högmod:
"Det finns ingen Gud, *
han straffar inte", så tänker han förmätet.

Det går honom alltid väl,
dina domar går högt över hans blickar. *
Alla sina ovänner föraktar han.

Han säger i sitt hjärta: "Jag kommer inte att vackla, *
över mig skall aldrig någonsin olycka komma."

Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, *
hans tunga gömmer olycka och fördärv.

Han ligger i försåt vid gårdarna, *
den oskyldige dräper han i hemlighet.

Hans ögon lurar på den arme, *
han ligger i försåt som ett lejon i sitt snår.

Han ligger i försåt för att gripa den arme, *
han fångar den arme och drar in honom i sitt nät.

Han trycker sig ner, han ligger på lur, *
hans övermakt får den arme på fall.

Han säger i sitt hjärta: "Herren glömmer det, *
han döljer sitt ansikte, han ser det aldrig."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herren skall skaffa rätt åt de förtryckta.

Ant. 2 Du, Herre, ser vad som drabbar oss och hör vår klagan.

II

Stå upp, Herre, lyft din hand, *
glöm inte de arma.

Varför skall den gudlöse få förakta Gud *
och tänka att du inte straffar?

Du har sett min olycka, min plåga, *
du lyfter din hand och griper in.

Åt dig överlämnar den olycklige sin sak, *
du är den faderlöses hjälpare.

Bryt sönder den ogudaktiges arm,
och hemsök de ondas gudlöshet, *
så att den inte mer finns.

Herren är konung alltid och i evighet, *
hedningarna utrotas ur hans land.

Du, Herre, hör de ödmjukas längtan, *
du ger dem ståndaktiga hjärtan och hör deras bön.

Du skaffar den faderlöse och förtryckte rätt, *
så att ingen längre vållar skräck på jorden.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Du, Herre, ser vad som drabbar oss och hör vår klagan.

Ant. 3 De ord som Herren talar är rena, som silver, luttrat i degeln.

Psalm 12
Bön om hjälp mot de gudlösa
I sin nåd sände Fadern Sonen till oss i vår fattigdom (Augustinus)


Hjälp oss, Herre, ty de fromma är borta, *
de trogna är försvunna från jorden.

De talar lögn, den ene med den andre, *
med hala tungor, och med falskhet i hjärtat.

Må Herren utrota alla hala tungor, *
alla tungor som talar stora ord.

De säger: "Vår tunga gör oss mäktiga, *
våra läppar är vår styrka. Vem är herre över oss?"

"Eftersom de svaga lider övervåld
och de fattiga klagar +
vill jag nu stå upp", säger Herren, *
"jag vill ta mig an de förtryckta".

De ord som Herren talar är rena, *
som silver, sju gånger luttrat i degeln.

Du, o Herre, skall bevara oss, *
du skall i evighet beskydda oss för detta släkte,

du skall skydda oss när de gudlösa omger oss *
och uselheten råder på jorden.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De ord som Herren talar är rena, som silver, luttrat i degeln.

Han leder de ödmjuka rätt,
de ödmjuka lär han sin väg.

Första läsningen
Job 13:13 -14:6
Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro


Job tog till orda och sade:
Tig nu för mig, så skall jag tala,
må så komma över mig vad det vara må.
Ja, hur det än går, vill jag fatta mitt kött
mellan tänderna och ta min själ i min hand.
Må han dräpa mig, jag hoppas inget annat,
mitt leverne vill jag ändå hålla fram inför honom.
Redan detta skall bli mig till frälsning,
ty ingen gudlös vågar komma inför honom.
Hör, hör då mina ord,
och låt min förklaring tränga in i era öron.
Se, här lägger jag fram saken,
jag vet att jag skall befinnas ha rätt.
Eller finns det någon som kan motbevisa mig?
Ja, då vill jag tiga - och dö.
Endast två ting må du ej göra mot mig,
så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
din hand må du ej låta komma mig nära,
och fruktan för dig må inte förskräcka mig.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara,
eller också skall jag tala, och du må motsäga mig.
Hur är det alltså med mina missgärningar och synder?
Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Varför döljer du ditt ansikte
och betraktar mig som din fiende?
Vill du skrämma ett löv som drivs av vinden,
vill du förfölja ett förtorkat strå?
Du skriver ju bedrövelser på min lott
och ger mig till arvedel min ungdoms missgärningar.
Du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar,
för mina fotsulor märker du ut stegen.
Och detta mot en som tärs bort som murket trä,
en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Människan, av kvinna född,
lever en liten tid och mättas av oro.
Lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,
hon flyr undan som skuggan och har ingen varaktighet.
Och till att vakta på en sådan öppnar du dina ögon,
ja, du drar mig till doms inför dig.
Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!
Sådant kan ju aldrig ske.
Ar nu människans dagar orubbligt bestämda,
hennes månaders antal fastställt av dig,
har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro,
låt henne njuta en daglönares glädje av sin dag.

Responsorium Jfr Job 13:20,21; Jer 10:24

Herre, dölj mig inte för ditt ansikte; låt inte din hand komma mig nära,
+ låt inte fruktan för dig förskräcka mig.
Tukta mig, Herre, men med måtta, inte i din vrede, för att du ej må tillintetgöra mig.
+ Låt inte fruktan för dig förskräcka mig.

Andra läsningen
Ur Gregorius den stores utläggning av Jobs bok.
Människan - löv och halmstrå


Varför döljer du ditt ansikte och betraktar mig som din ovän? I paradiset kunde människan skåda det inre ljuset, men då hon fattade behag i sig själv avlägsnade hon sig bort från sig själv och förlorade Skaparens ljus och åsynen av hans ansikte. Hon tog sin tillflykt till paradisets träd, ty efter sitt fall blev hon rädd för att skåda honom som hon tidigare hade älskat. Men se: efter synden kommer hon till straffet, men straffet driver henne tillbaka till kärleken, ty då hon upptäcker vad som är syndens frukt, söker hon, uppjagad av fruktan, det ansikte som hon började att frukta när hon föll i synd. Hon flyr nu undan blindhetens mörker och blir djupt förskräckt, därför att hon inte längre kan se sin Skapare. Det är just som förkrossad av denna längtan som den helige mannen ropar: Varför döljer du ditt ansikte och betraktar mig som din ovän ? Ty om du såg på mig som en vän, skulle du inte beröva mig åsynen av ditt ljus.
Så fortsätter Job med att tala om människohjärtats obeständighet: Vill du visa din makt mot lövet som drivs av vinden, vill du förfölja ett förtorkat halmstrå? Ty vad är människan om inte ett löv, som i paradiset föll ned från [livets] träd? Vad är hon annat än ett löv, hon som rycks med av frestelsens storm och flyger upp av sina begärelsers vindkast? Detta är människosjälen: den drabbas av lika många lidanden som vindarna som driver den. Ofta händer det att vreden upprör den. Då vreden drar sig tillbaka, följer på den en innehållslös glädje. Njutningslystnadens eggelser ansätter den, girighetens glöd driver den till att vitt och brett efter-sträva jordiska ting. Ena gången förhäver den sig i högmod, andra gången trycks den till marken av en obestämd fruktan. Eftersom människan alltså flyger upp och drivs om-kring av så många frestelsens vindar, kan hon med rätta liknas vid ett löv. Därför sägs det också väl genom Jesaja: Likt ett löv föll vi alla ned och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden. Som vinden för ondskan bort oss, ty om dygdens tyngd inte håller oss kvar, kastar vi oss uppåt genom ett fåfängligt högmod.
Men människan kallas inte endast för ett löv utan också och på ett träffande sätt för ett halmstrå. Ty hon som, när hon skapades, var ett träd gör sig i frestelsens stund själv till ett löv, och därefter kommer hon i sitt elände att likna ett halmstrå. Då hon föll från sin höjd blev hon ett löv. Då hon genom sin köttslighet blev granne till jorden, tänker man på henne som ett halmstrå, även om hon tycks stå upprätt. Eftersom hon nämligen har förlorat den inre kärlekens växt-kraft, är hon nu lik ett torrt halmstrå. Må alltså den helige betänka människans låghet och Guds stränghet och säga: Vill du visa din makt mot lövet som drivs av vinden, vill du för-följa ett förtorkat halmstrå?

Responsorium Job 3:24-26; 6:13

Suckan har blivit mitt dagliga bröd, och som vatten strömmar mina klagorop. Ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu.
+ Ångest kommer över mig.
Ingen hjälp ges för mig, var utväg har blivit stängd för mig.
+ Ångest kommer över mig.

Slutbön

Gud, vår Fader, inget finns som undandrar sig din försyn. Röj ur vägen allt som skadar oss, och ge oss allt som leder fram till dig. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.