Lesningsgudstjenesten
Den 18 maj 2026, mandag
Erik konung och martyr Sveriges skyddspatron

Gud, kom meg til hjelp
Herre, vær snar til frelse.
Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.
Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Martyrers Konung, segrare,
som kröner trons bekännare
och leder till ditt rike dem
som före allt har sökt din fred.

O gode Herre, tag emot
vårt hjärtas sång och bönerop;
vi prisar dig, o Helige,
och beder om förlåtelse.

Vem segrat i martyrerna
om icke du, Guds Offerlamm?
Så lyft oss med din Andes kraft
ur sorg och nöd och syndafall.

Din är, o Gud, all helighet,
o Fader, Son och Hjälpare.
Låt oss med din martyr få del
i evighetens härlighet. Amen.



Ant. 1 Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. (PT Halleluja.)

Salme 2
Messias, konge og seierherre
De sluttet seg sammen mot din hellige tjener, Jesus, som du har salvet (Apg 4,27).

Hvorfor er folkene i opprør, *
hvorfor grunner de på det som fåfengt er?

Jordens konger reiser seg, fyrstene samles til råd *
mot Herren og mot hans salvede:

"La oss sprenge deres lenker *
og kaste repene av oss."

Han som troner i himmelen, ler, *
Herren spotter dem.

Så taler han til dem i vrede, *
forferder dem ved sin harme:

"Det er jeg som har innsatt min konge
på Sion, mitt hellige fjell." *
Jeg kunngjør det Herren har fastsatt.

Han sa til meg: *
„Du er min Sønn, jeg har født deg i dag.

Be meg, og jeg vil gi deg hedningefolkene i arv *
og den vide jord i eie.

Med jernstav skal du knuse dem, *
slå dem i stykker som pottemakerens kar.“

Og nå, dere konger, vær kloke, *
vær advart, dere herskere på jorden!

Tjen Herren med ærefrykt, juble med beven; *
kyss jorden for hans fotter,

så ikke hans vrede skal blusse opp, *
og dere gå til grunne på veien.

Med et slag kan hans vrede tennes. *
Salig den som tar sin tilflukt til ham.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige And,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 1 Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. (PT Halleluja.)

Ant. 2 Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. (PT Halleluja.)

Psalm 11
Herren, den rättfärdiges tillflykt
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade (Matt 5:6)

Jag har tagit min tillflykt till Herren. *
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel upp i bergen,
     ty de gudlösa spänner bågen, +
     de har lagt sin pil på strängen, *
     för att i mörkret skjuta på de trogna.
När grundvalarna rivs upp, *
vad kan då den rättfärdige göra?"
     Herren är i sitt heliga tempel, *
     Herrens tron är i himlen.
Hans ögon skådar ned på världen, *
hans blickar prövar alla människor.
     Herren prövar den rättfärdige *
     men hatar den gudlöse och den som älskar våld.
Han skall låta eld och svavel regna över de gudlösa, *
glödande vind blir dem given.
     Ty Herren är rättfärdig, rättfärdigheten älskar han, *
     de trogna skall skåda hans ansikte.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. (PT Halleluja.)

Ant. 3 Som guld i smältugnen prövade han sina utvalda, och som en brännoffergåva tog han emot dem. (PT Halleluja.)

Psalm 17
Bön om räddning från de gudlösa
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner ... och han blev bönhörd (Heb 5:7)

Hör, o Herre, en rättfärdig sak,
ge akt på mitt rop, lyssna till min bön. *
Den kommer inte från falska läppar.
     Jag ber dig, Herre: Ge mig min rätt, *
     dina ögon ser vad som är rätt och sånt.
Du prövar mitt hjärta, *
du utforskar det om natten,
     du rannsakar mig men finner ingen orätt, *
     inga onda tankar går ut ur min mun.
Efter dina läppars ord vill jag handla, *
vad människor än må göra.
     På dina budords stigar går mina steg, *
     mina fötter håller sig stadigt på dina vägar.
Jag åkallar dig, ty du, Gud, skall svara mig. *
Vänd ditt öra till mig, hör mina ord.
     Bevisa din underbara nåd,
     och befria mig från fienden, *
     du som räddar dem
     som tar sin tillflykt till din högra hand.
Bevara mig som en ögonsten, *
skydda mig i dina vingars skugga
     för de gudlösa, som vill förgöra mig, *
     för mina dödsfiender, som omger mig.
De förhärdar sitt hjärta, *
de tar stolta ord i sin mun.
     De är runt omkring mig, var jag än går, *
     de spejar efter hur de kan slå mig till marken,
som lejonet som längtar efter rov, *
det unga lejonet som ligger i försåt.
     Stå upp, Herre, träd emot den gudlöse, slå ner honom, *
     rädda mig från honom med ditt svärd.
Rädda mig med din hand, Herre,
från dessa människor, *
från denna världens människor,
     som har allting redan i detta livet *
     och vilkas buk du fyller med dina gåvor,
som har söner i mängd *
och lämnar sitt överflöd åt sina barn.
     I rättfärdighet skall jag skåda ditt ansikte, *
     när jag vaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Som guld i smältugnen prövade han sina utvalda, och som en brännoffergåva tog han emot dem. (PT Halleluja.)

Nöd och trångmål har träffat mig, halleluja,
men dina bud är min lust, halleluja.

Første lesning
Upp 7:9-17
Den stora skaran inför tronen och Lammet

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet."
Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: "Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen."
Och en av de äldste sade till mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" Jag svarade: "Du vet det, herre." Han sade till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon."

Responsorium Upp 2:10c, 11b; Syr 4:28

Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans.
+ Den som segrar skall inte skadas av den andra döden, halleluja.
Kämpa intill döden för sanningen, så skall herren Gud strida för dig.
+ Den som segrar skall inte skadas av den andra döden, halleluja.

Annen lesning
Av historien om Eriks gjerninger, skrevet av Israel, kannik ved domkirken i Uppsala


I det tiende regjeringsår til vår navngjetne konge yppet en gammel fiende ved navn Magnus, sønn av danekongen, strid mot ham, for at den rettferdige mann skulle prøves av trengsler, og utsæden skulle bære mangfoldig frukt. Etter sin mors slekt krevde Magnus med urette retten til å styre, i strid med landets skikk som forbyr utlendinger å regjere. Derfor var det også at en fyrste i landet knyttet til seg noen drabanter i skjendigheten, bestakk dem med gaver og lokket dem med løfter, og sammen planla de å ta den navngjetne konge av dage. Da de i hemmelighet hadde samlet en hær, gikk de til angrep på kongen, som ante fred og ingen fare, i nærheten av Ostra Aros. Dette skjedde dagen før festen for Herrens himmelfart, da kongen lykkelig skulle fare etter Herren opp til himmelen med martyriets palmegren. Mens han den dagen var til stede ved messen i den Hellige Treenighets kirke på det berget som kalles Herrens berg, og hvor domkirken nå ligger, kom en av hans menn og fortalte ham at fiender nærmet seg byen, og at det var rådelig å rykke ut mot dem med det samme. Da fortelles det at han svarte slik: «Det hindrer meg i å høre denne store festdagens mysterier til ende, men jeg stoler på at Herren et annet sted vil la oss få høre det som gjenstår av gudstjenesten.» Da han hadde sagt det, anbefalte han seg til Gud, tegnet seg med korsets tegn, gikk ut av kirken, væpnet seg og sine menn, og sammen med dem, få som de var, gikk han tappert i møte med fienden. De begynte kampen mot ham, og særlig styrte de fylkingen mot kongen selv og påførte Herrens salvede sår på sår der han lå på marken. Da han allerede var halvdød, gikk de enda hardere inn på ham, påførte ham hån og spott, og uten ærbødighet hugget de av hans ærverdige hode. Slik gikk han seirende fra krig til fred og fikk himmelriket i lykkelig bytte for det jordiske rike. Men på samme sted skjedde de første jærtegn, for på det sted hvor hans blod først rant, brøt det frem en sprudlende kilde som er der den dag i dag og vitner om hans martyrium. Da fienden hadde trukket seg tilbake og hadde latt det hellige legeme ligge der hvor han falt, tok de få av kongens menn som var igjen, liket og bar det inn i stuen til en fattig enke der i nærheten. Der bodde det også en fattig kone som hadde vært blind i lang tid. Da hun dekket til martyrens legeme, fikk hun noe av det hellige blod på fingrene. Da hun tok dem opp til øynene, forsvant mørket, og hun fikk på nytt se lyset, og hun priste Gud i hans hellige.
Resten av hans levnetsbeskrivelse, overføringen av det hellige legeme og de mirakler som Herren gjorde gjennom sin hellige, og som han fremdeles gjør den dag i dag, er utelatt her for korthets skyld, men er nedskrevet annetsteds. Den salige Erik led døden i året 1160 etter Herrens inkarnasjon, den 18. mai, mens pave Alexander den tredje førte forsetet i den romerske kirke, i vår Herres Jesu Kristi styringstid, ham være heder og ære i all evighet. Amen.

Responsorium Sal 64,11; 116,15

Den rettferdige skal glede seg i Herren,
* ta sin tilflukt til ham.
Kostelig i Herrens øyne er hans venners død.
* De skal ta sin tilflukt til ham.

Te Deum

Deg. Gud, lover vi. *
Deg, Herre, bekjenner vi.
Deg evige Fader, ærer all jorden. *
Deg lover alle engler.
Deg bekjenner himlene og alle makter. *
Deg ærer kjerubim og serafim,
og med uopphørlig røst de roper: *
Hellig! Hellig! Hellig! Herre Gud Sebaot!
Fulle er himlene og jorden *
av din herlighet og velde.
Deg priser apostlenes mektige kor. *
Deg lover profetenes ærverdige skare.
Deg opphøyer martyrenes hvitkledte hær. *
Deg bekjenner over all jorden den hellige Kirke,
Fader, umåtelig i velde, *
og din høylovede sanne og enbårne Sønn,
og Trøsteren, *
den Hellige Ånd.
Du er herlighetens konge, Kriste. *
Du er Faderens evige Sønn.
Du er blitt menneske for å utfri mennesket *
og du skydde ikke jomfruens skjød.
Du har overvunnet dødens brodd *
og opplatt himlenes rike for de troende.
Du troner ved Guds høyre hånd, i Faderens herlighet. *
Som vår dommer tror vi du skal komme.
Deg ber vi derfor: Hjelp dine tjenere, *
som du har gjenløst med ditt dyre blod.
Tell dem blant dine hellige i den evige herlighet. *
Frels ditt folk, o Herre, og velsign din arvelodd.
Led dem og opphøy dem til evig tid. *
Dag for dag velsigner vi deg, og vi lover ditt navn i evighet *
og i evigheters evighet.
[Verdiges, Herre, i denne dag *
å bevare oss uten synd.
Miskunne deg over oss, Herre, *
miskunne deg over oss.
Din miskunn hvile over oss, Herre, *
vi som håper på deg.
Til deg, Herre, har jeg satt min lit, *
la meg ikke bli til skamme i evighet.]


Bønn

Gud, du råder över himmel och jord, och du gav åt den helige Erik segerpalmen och ditt rikes härlighet. Låt oss genom hans förtjänst och förbön i varje motgång vinna kor¬sets seger och en gång krönas med livets krona i himlen. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.