måndag | måndag i stilla veckan |
25/03 | Jes 42:1-7, Ps 27, Joh 12:1-11 |
kl. 18.00 - Mässa |
tisdag | tisdag i stilla veckan |
26/03 | Jes 49:1-6, Ps 71, Joh 13:21-33,36-38 |
kl. 18.00 - Mässa med vesper |
onsdag | onsdag i stilla veckan |
27/03 | Jes 50:4-9a, Ps 69, Matt 26:14-25 |
kl. 12.00 - Mässa |
torsdag | Skärtorsdag |
28/03 | 2 Mos 12:1-8,11-14, Ps 116, 1 Kor 11:23-26, Joh 13:1-15 |
kl. 18.00 - Mässa |
fredag | Långfredag |
29/03 | Jes 52:13-53:12, Ps 31, Heb 4:14-16,5:7-9, Joh 18:1-19:42 |
kl. 15.00 - Korsets liturgi |
lördag | Påskafton |
30/03 | Rom 6:3-11, Mark 16:1-8 |
kl. 20.00 - Påskvaka |
söndag | Påskdagen - Kristi Uppståndelse |
31/03 | Apg 10:34a,37-43, Ps 118, Kol 3:1-4, Joh 20:1-9 |
kl. 11.00 - Mässa |
I Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt evangelisten Markus.
Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade
brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att
kunna gripa Jesus med list och döda honom. De sade:
II ”Inte under
själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.”
I Medan han
var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna
med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut
alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra:
II ”Vilket
slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra
denarer att ge åt de fattiga.”
I Och de grälade på henne. Men Jesus sade:
+ ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har
gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni
göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon
kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen.
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också
berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
I Men Judas
Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. De
blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt
tillfälle att förråda Jesus.
Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna:
II ”Vart
vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?”
I Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem:
+ ”Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en
vattenkruka. Följ efter honom, och där han går in skall ni säga till den som
äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina
lärjungar? Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står
färdigt. Där skall ni ordna för oss.”
I Lärjungarna
gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade
sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
På kvällen kom han dit med de tolv. Medan de låg till
bords och åt sade Jesus:
+ ” Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som
äter med mig.”
I Då blev
de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre:
II ”Det är väl inte jag?”
I Han svarade:
+ ”Det är en av de tolv, han som doppar i skålen
tillsammans med mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men
ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst
för den människan om hon aldrig hade blivit född.”
I Medan de
åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade:
+ ”Ta detta, det är min kropp.”
I Och han
tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade:
+ ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för
många. Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän
den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”
I När de
hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Där sade Jesus till dem:
+ ”Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: Jag
skall dräpa herden, och fåren skall skingras. Men när jag har uppstått
skall jag gå före er till Galiléen.”
I Då svarade Petrus:
II Ӏven om
alla andra kommer på fall, så skall inte jag göra det!”
I Jesus sade:
+ ”Sannerligen,
redan i natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger ha förnekat
mig.”
I Men Petrus försäkrade: ”
II ”Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka
dig.”
I Och detsamma sade alla de andra.
Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han
sade till lärjungarna:
+ ”Sitt kvar här, medan jag ber.”
I Men han
tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och
han sade till dem:
+ ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.”
I Han gick lite
längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var
möjligt. Han sade:
+ ”Abba! Fader! För dig
är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som
du vill.”
I När han
kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus:
+ ”Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda
timme? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen
är svag.”
I Så gick
han bort igen och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han igen att de
sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara.
För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han:
+ ”Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är
inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå.
Här kommer han som skall förråda mig.”
I Medan han
ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och
påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken:
II ”Den som
jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!”
I När han nu kom dit gick han genast fram till
Jesus.
II ”Rabbi”,
I sade han och
kysste honom. Då grep de Jesus och höll fast honom. Men en av dem som stod där
drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.
Då sade Jesus till dem:
+ ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för
att fängsla mig. Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att
ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse.”
I Alla
övergav honom och flydde. En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville
följa med Jesus. Honom tog de fast, men han lämnade skynket kvar och sprang sin
väg naken.
De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla
översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde efter på
avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna
och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela rådet sökte få fram
vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte.
Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens.
Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga:
II ”Jag
skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga
upp ett annat som inte är gjort av människohand.”
I Men inte
heller nu stämde vittnesmålen överens. Då reste sig översteprästen från sin
plats och frågade Jesus:
II ”Skall du inte svara på deras beskyllningar?”
I Men han
teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga:
II ”Är du Messias, den Välsignades son?”
I Jesus svarade:
+ ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på
Maktens högra sida och komma bland himlens moln.”
I Då slet översteprästen sönder sina kläder och
sade:
II ”Vad
skall vi nu med vittnen till? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?”
I Alla fann
att han förtjänade döden. Och några började spotta på honom, de band för ögonen
på honom och slog honom och sade:
II ”Visa att du är profet!”
I Och vakterna gav honom örfilar.
Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens
tjänsteflickor, och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg
hon på honom och sade:
II ”Du
var också med Jesus, han från Nasaret.”
I Men Petrus förnekade detta:
II Jag förstår inte alls vad du menar.”
I Och han
gick ut på den yttre gården. När flickan fick se honom där sade hon återigen
till dem som stod i närheten:
II ”Han är en av dem!”
I Petrus
förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus:
II ”Visst är du en av dem, du är ju från
Galiléen.”
I Då svor han och bedyrade: ”
II Jag känner inte den där mannen som ni talar
om!”
I I samma ögonblick gol
tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till
honom: ”Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.”
Och han brast i gråt.
Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de
äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom
och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom:
II ”Du är alltså judarnas kung?”
I Han svarade:
+ ”Du själv säger det.”
I Översteprästerna
riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom:
II ”Har du
ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!”
I Men han
svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.
Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt
dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas
fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under
oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han
brukade. Han svarade:
II ”Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?”
I Han
förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom.
Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt:
II ”Vad
skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?”
I De ropade:
II ”Korsfäst honom!”
I Pilatus frågade:
II ”Vad har han gjort för ont?”
I Men de ropade ännu högre:
II ”Korsfäst honom!”
I Pilatus,
som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas.
Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset,
och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och
vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom:
II ”Leve judarnas konung!”
I De slog
honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade
honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte
på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.
En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon
från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. De
förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det
betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De
korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om
dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med
anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene
till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom
och skakade på huvudet och sade:
II ”Du som
river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu och
stig ner från korset.”
I Likaså
gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade:
II ”Andra
har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels
konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på
honom.”
I Också de
som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och
varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst:
+ ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?”
I (det
betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill
hörde det och sade:
II ”Han ropar på Elia.”
I En av dem
sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav
honom att dricka och sade:
II ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner
honom.”
I Med ett högt rop slutade Jesus att andas.
(En stunds tystnad. Man böjer knä.)
Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån
och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på
det sättet sade han:
II ”Den mannen måste ha varit Guds son.”
I Längre
bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses
mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i
Galiléen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till
Jerusalem.
Då det redan hade blivit kväll — det var förberedelsedag,
alltså dagen före sabbaten — kom Josef från Arimataia,
en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig
och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus blev förvånad över att
Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus
verkligen var död. När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den
döda kroppen. Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han
lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången
till graven. Maria från Magdala och Maria, Joses mor,
såg var han blev lagd.
S:t Nikolai katolska församling – Ystad
Stickgatan 9, 271 42 Ystad; tel: 0411-66865, mobil: 0737 672020
hemsida: www.stnikolai-ystad.se; email: ystad@katolskakyrkan.se
Swish: 1234007043 S:t Nikolai församling – Ystad