Kort Katolsk Katekism

Kort katolsk katekes

Trosbek�nnelsen Guds bud Kyrkans bud Det kristna livet Sakramenten

Grundfr�gan

Varf�r finns vi till?
Vi finns till f�r att l�ra k�nna Gud och i v�rt liv tillsammans med de andra �lska och tj�na honom och slutligen bli lyckliga med honom f�r evigt.

Varf�r skall vi vara kristna?
Gud har kommit oss till m�tes. Han har s�nt sin Son, Jesus Kristus, som samlade m�nniskorna till en gemenskap, kyrkan, kring sig. Han s�ger hur vi skall leva, inte f�r oss sj�lva, utan f�r honom som dog och uppstod f�r oss. V�nskapen med honom forts�tter all evighet, i saligheten.

Vad skall vi d� g�ra?
D�rf�r skall vi svara p� Guds erbjudande:
- tro det Gud har uppenbarat, trosbek�nnelsen
- anv�nda de n�demedel som han ger oss, sakramenten, bibeln och b�nen
- h�lla det han befallt, buden.
Tron �r, liksom spr�ket, inte medf�dd utan m�ste tas emot och l�ras. Vi skall tro det som kyrkan tror, framf�r allt det som st�r i bibeln, s� som det f�rst�s av kyrkans tradition och gudstj�nst och tolkas av kyrkans l�ro�mbete.

Trosbek�nnelsen

Vem �r det som vi tror p�?
Vi tror p� den Treenige Guden: Fadern, Sonen och den helige Ande.
Gud �r ett v�sen (ett "vad") men tre personer (tre "vem"). Gud �r i sig ofattbar (ett mysterium) som st�r utanf�r alla v�ra begrepp. Men vi anar n�got om honom
- den synliga skapelsen, framf�r allt i livets under
- i v�rt samvetes r�st
Men n�gon visshet om Gud f�r vi bara
- genom uppenbarelsen.
Gud har sj�lv uppenbarat sig (avsl�jat vem han �r och vad han vill) i den m�nskliga historien, framf�r allt n�r Sonen blev m�nniska och bodde bland oss, med sitt liv och sina ord undervisade oss om v�gen till saligheten och genom sin d�d och uppst�ndelse gick f�re oss p� den v�gen. Detta �r sammanfattat i Bibeln, s�dan den f�rst�s av kyrkans tradition.

Jag tror p� Gud Fader allsm�ktig, himmelens och jordens skapare
Vi kan f�rst� redan med f�rnuftet att det finns en Skapare, som �r ande (utan kropp eller k�n), en enda, med f�rst�nd och fri vilja, osynlig, evig, of�r�nderlig, ofattbar, n�rvarande �verallt, allvetande, allvis, allsm�ktig, o�ndligt helig och r�ttvis, k�rleksfull och barmh�rtig, sannf�rdig och trofast.
Men bara genom uppenbarelsen vet vi med s�kerhet att denne Skapare �r den Treenige Guden, Fader, Son och Ande, och att Sonen (Kristus) blivit m�nniska.
Skapelsen beror p� Guds fria beslut. Han vill att n�got skulle spegla hans h�rlighet, och han vill dela med sig av sin vishet och k�rlek till t�nkande och �lskande varelser: �nglar och m�nniskor. I materiens grund�mnen har han lagt ner fr�n, som har utvecklats till de miljontals former vi ser i naturen. Framf�r allt i livets g�ta ser vi Guds vishet. Skapelsen p�g�r i varje �gonblick. M�nniskan deltar i den genom fortplantningen, arbetet och "skapande" (kreativ) verksamhet (kulturen, konsten och andra fria handlingar).
Med f�rsynen menas att Gud uppeh�ller och styr v�rlden: han har en g�ng skapat allt och uppeh�ller i varje �gonblick allt. Han l�ter allt samverka till det b�sta f�r dem som �lskar honom, ocks� det onda, som han inte sj�lv vill, men till�ter.
�nglarna �r de skapade varelser som i likhet med m�nniskorna har f�rnuft och vilja men till skillnad fr�n m�nniskorna inte har kropp. En del av dem har avfallit fr�n Gud (dj�vulen och de onda andarna). De goda �nglarna medverkar i f�rsynen (skydds�nglarna).
M�nniskan �r en sj�l i en kropp, ungef�r som ett ord �r en inneb�rd i luftens vibrationer. Den aspekt av sj�len som �r specifikt m�nsklig och platsen f�r f�rnuft, frihet och k�rlek kallas "ande". Genom sin f�rm�ga till andligt liv (att vara "person") liknar m�nniskan Gud, �r skapelsens kung och pr�st, okr�nkbar och kallad till evigt liv. I dopet uppenbaras m�nniskans s�rskilda v�nskapsf�rh�llande till Gud. M�nniskan deltar genom sitt arbete i skapelsen, f�rvaltar och gestaltar jorden. I allt hon g�r skall hon svara p� Guds kallelse.
Ursynden (arvsynden, urskulden). M�nniskan skapades f�r att leva i v�nskapen (n�den) med Gud men ville leva p� egen hand: detta �r inneb�rden i ber�ttelsen om Adam och Eva, "syndafallet" eller "ursynden ". Skilsm�ssans tragiska f�ljder pr�glar allt m�nskligt liv genom generationerna. Hon blir inkr�kt i sig sj�lv, misst�nksam mot Gud, r�dd f�r andra, kan inte se m�let f�r sitt liv och tar l�tt miste ocks� i det viktigaste. Hon k�nner sig utkastad i en v�rld av m�da, splittring, �ngest, brustenhet och d�d ("f�rbannelsen").
Men Gud hade fr�n b�rjan en r�ddning (�fr�lsningen�, befrielsen) i beredskap. N�r tiden var inne s�nde han sin Son som m�nniska f�r att visa att vi, precis som han, �r �lskade av Gud och inte under m�rkrets makt. Detta blir m�jligt n�r vi accepterar Kristi budskap i tro, f�r den helige Ande och befrias till ett liv utan �ngest och egoism, till "Guds barns frihet".

Jag tror p� Jesus Kristus, Guds ende Son, v�r Herre
Jesus betyder Gud r�ddar.
Kristus betyder smord med helig Ande, Messias, den efterl�ngtade r�ddaren.
Guds Son betyder att m�nniskan Jesus fr�n Nasaret ocks� �r sann Gud, av samma v�sen som Fadern och j�mlik med honom i den gudomliga h�rligheten. Han kallas "son" f�r att visa att vi �r Guds barn, �lskade som han. Jesus Kristus, Gud och m�nniska, �r platsen d�r m�nniskan m�ter Gud.
Herre betyder att Fadern har tilldelat Jesus det namn som bara Gud kan g�ra anspr�k p�. Genom sin d�d och uppst�ndelse har han frik�pt oss fr�n alla destruktiva makter. Nu tillh�r vi honom i liv och d�d.
Ordet kallas Kristus, d�rf�r att han uppenbarar (avsl�jar) vad Gud �r och vad m�nniskan �r. Det han �r och det han har sagt och gjort enligt evangelierna �r en absolut s�ker v�gledning f�r oss. "Jag �r v�gen, sanningen och livet.�

Avlad av den helige Ande, f�dd av jungfrun Maria
Den andra Personen i Gudomen, Sonen, har (utan att bli mindre Gud) blivit sann och verklig m�nniska, en av oss, lik oss i allt utom i synden. Han saknar m�nsklig far: Maria blev havande genom den helige Ande. Hon utvaldes f�r sin uppgift som Guds Moder och gjordes av Gud "full av n�d", fri fr�n ursynden och personlig synd, och hon f�rblev jungfru hela livet. Hon �r nu fullkomligt i himlen. D�rf�r �r hon den stora f�rebilden f�r varje troende och hela kyrkan. Hon gjordes av Jesus till moder f�r alla hans l�rjungar. Hon ber f�r var och en av oss. Gud gjorde sig beroende av hennes frivilliga medverkan. Allt detta visar m�nniskans h�ga kallelse och v�rdighet.

Pinad under Pontius Pilatus, korsf�st, d�d och begraven
Som m�nniska tog Kristus p� sig m�nniskans lidande och d�d. I fullkomlig solidaritet gick Jesus hela den v�g han m�ste g�, �nda till d�den p� korset. Han ville lida denna grymma d�d f�r att visa syndens allvar, djupet av sin k�rlek och att det m�nskliga lidandet genom honom �r v�gen till uppst�ndelsen.

Nedstigen till d�dsriket, p� tredje dagen uppst�nden igen ifr�n de d�da
Kristi sj�l skildes fr�n hans kropp och kom till d�dsriket, d�r han befriade de r�ttf�rdiga m�nniskorna som h�llits f�ngna d�r alltsedan v�rldens b�rjan. Han uppv�cktes av Fadern fr�n de d�da, f�r att det skulle st� klart att han �r sann Gud, att lidandet och d�den har en mening i honom och att ocks� vi skall uppst� fr�n de d�da med en kropp som liknar hans f�rh�rligade kropp. Kristi �de blev urtypen f�r v�rt eget �de.

Uppstigen till himmelen, sittande p� allsm�ktig Gud Faders h�gra sida
M�nniskan Jesus har intr�tt i den himmelska h�rligheten, vilken han som Gud aldrig har l�mnat, och han har berett plats �t oss d�r. I himlen f�r han v�r talan inf�r Fadern.

D�rifr�n igenkommande f�r att d�ma levande och d�da
Jesus Kristus �r, genom sitt liv och sina ord, domare �ver alla m�nniskor. Domen skall grundas p� hur vi f�rh�llit oss till de n�dlidande: det man gjort eller inte gjort mot dem, det har man gjort eller inte gjort mot Kristus sj�lv.

Jag tror p� den helige Ande
Den helige Ande �r kraften i skapelsen, i Kristi m�nniskoblivande, i hans uppst�ndelse fr�n de d�da. Den helige Ande �r f�r kyrkan vad anden och andningen �r f�r kroppen: Han ger liv, sammanh�ller, leder, helgar och bevarar kyrkan, ger n�den i sakramenten och sk�nker de "ingjutna" dygderna: tro, hopp och k�rlek. Han �r Guds Sons Ande som bor i oss. Den helige Ande hj�lper kyrkan i alla tider s� att den f�r vad den beh�ver och inte tar miste i viktiga fr�gor. N�r kyrkan genom "l�ro�mbetet", det vill s�ga de samlade biskoparna eller p�ven, h�gtidligt (ex cathedra) uttalar sig om tro och moral, �r ett s�dant avg�rande genom Andens bist�nd ofelbart.

Den heliga katolska kyrkan, de heligas samfund
Kyrkan �r grundad p� apostlarnas grundval av Kristus sj�lv. I den blir man medlem genom dopet. Alla d�pta bildar tillsammans "Kristi kropp". Kyrkan �r "sakramentet", tecknet p� och verktyget f�r, m�nsklighetens samh�righet. Hon �r platsen f�r m�tet med Gud.
Den katolska (= universella, v�rldsomsp�nnande och ursprungliga) kyrkan har fyra k�nnetecken:
-Hon �r en (genom samma tro, samma sakrament och samma ledning).
-Hon �r helig (hon leder m�nniskor till ett heligt liv och har m�nga helgon).
-Hon �r katolsk (ingen sekt, finns �verallt och alltid, lever av hela Kristi l�ra).
-Hon �r apostolisk (g�r direkt tillbaka p� Jesu tolv apostlar).
Bara den katolska kyrkan (som lever i gemenskap med Petri eftertr�dare, p�ven i Rom) har samtliga dessa k�nnem�rken, �ven om andra kristna samfund har olika delar d�rav.
Med de heligas samfund menas:
-de kristna som lever nu (den "stridande" kyrkan)
-de heliga i himlen (den "triumferande" kyrkan)
-de avlidna som renas efter d�den (i "sk�rselden": den "lidande" kyrkan).
Alla kristna har del i kyrkans m�ssfirande, b�ner och i Kristus gjorda g�rningar, liksom alla kristna f�r lida f�r de enskilda kristnas synder (liksom en kropp: varje cell �r beroende av hela kroppens n�ring, syrs�ttning och infektioner).
D�rf�r kallas kyrkan "Kristi kropp", en absolut solidarisk gemenskap. Vi v�rdar (men tillber inte!) helgonen i himlen och ber om deras f�rb�n. Vi hj�lper de avlidna som renas med v�ra f�rb�ner, och de ber f�r oss.

Syndernas f�rl�telse
I kraft av Kristi fullkomliga offer kan ocks� de v�rsta synder f�rl�tas och syndastraff eftersk�nkas. Kyrkan har fullmakt att f�rl�ta p� Kristi v�gnar. Villkoret �r uppriktig �nger och f�resats till b�ttring. Genom solidariteten i Kristi kropp (f�rb�ner av kyrkans medlemmar i himlen, sk�rselden och p� jorden) befrias vi genom kyrkans f�rmedling fr�n syndens f�ljder (= avlaten).
Avlaten - ofta missbrukad och missf�rst�dd - �r inte n�got surrogat f�r hj�rtats omv�ndelse utan en konkret p�minnelse om att vi som kristna lever i de heligas gemenskap och inte ensamma inf�r Gud. Denna gemenskap omfattar ocks� de avlidna.

K�ttets uppst�ndelse
Efter d�den kommer sj�len (m�nniskans identitet) antingen till himlen (direkt eller efter f�reg�ende rening i "sk�rselden") eller till helvetet. M�nniskan f�r p� den yttersta dagen �ter en kropp (j�mf�r kornet och axet). De heligas kroppar blir som Jesu uppst�ndna kropp. "K�ttets uppst�ndelse" betyder att hela m�nniskan som person, med kropp, sj�l och ande, skall fr�lsas.

Och ett evigt liv
Det eviga livet �r m�nniskans m�l. Det �r en g�va fr�n Gud. V�rt liv p� jorden �r en �vning, en pr�vning och ett f�rstadium. Det utspelas en enda g�ng och f�r eviga konsekvenser. Att l�ra sig leva �r den viktigaste uppgiften.
Himlen �r detsamma som den slutliga och eviga v�nskapen med Gud. Himlen �r att sk�da Gud ansikte mot ansikte, att leva i ren k�rlek till honom och till de andra i "den himmelska staden", befriad fr�n all oro och fara i himlen finns de som d�tt i Guds v�nskap och befriats fr�n syndens konsekvenser.
Jesus talar om helvetet som en verklighet. Helvetet �r att vara skild fr�n Gud efter att frivilligt ha tagit avst�nd fr�n honom. Gud tvingar sig inte p� n�gon och respekterar m�nniskans frihet till det yttersta. Vi vet att det finns or�kneliga m�nniskor i himlen; d�remot vet vi inte om det finns en enda m�nniska helvetet.

Guds bud

Det finns en oskriven lag bland alla folk, gudomlig, evig, objektiv och universell samt m�jlig f�r m�nniskan att l�ra k�nna allt djupare. De tio budorden Gamla testamentet sammanfattar och f�rtydligar den. Jesus har f�rdjupat den i evangeliet. Buden finns till f�r v�rt b�sta. De v�rnar om v�r frihet att g�ra del goda.

1. Du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig
Bara Gud, den levande och treenige Guden, f�r vi dyrka. Vi skall g�ra det genom tro, hopp och k�rlek, samt tillbedjan och lydnad f�r hans vilja.
Tro �r att g�rna lyssna p� Guds ord (i bibeln och predikan), skaffa kunskap om den katolska tron, motsvarande v�r allm�nbildning, samt �ppet bek�nna v�r tro i liv och ord.
Hopp �r att hoppas att av Gud f� syndernas f�rl�telse, hans v�nskap (=n�den) och den eviga saligheten. Han ger oss h�ri livet de n�dv�ndiga medlen till detta.
K�rlek �r att i avsikt och handling s�tta Gud h�gre �n allt skapat, d�rf�r att han �r v�r Skapare och �terl�sare, och h�lla hans bud.
Tillbedjan �r att ge Gud den dyrkan han har r�tt till, eftersom han �r v�rt upphov och v�rt m�l. Vi g�r det med ande och kropp (= inre eller yttre b�n). Vi f�r inte tillbedja helgonen, vi f�r be till dem om f�rb�n. De �r Guds s�rskilda v�nner och utvalda av honom f�r att f�rmedla hans g�vor. De �r v�r "familj", deras liv �r v�r f�rebild, deras f�rb�n v�rt st�d. N�r vi v�rdar dem, d� �r det Guds g�vor i dem vi v�rdar. Vi skall hedra deras bilder och reliker, men framf�r allt efterlikna dem.
Lydnad �r att f�lja Guds r�st, �ven n�r den �r �verraskande och obekv�m, att inte f�rtvivla inf�r n�dv�ndiga motg�ngar: pr�vningar, sjukdom, d�ligt v�der etc. Vi skall vara trogna den kallelse vi f�tt och lyh�rda f�r den helige Andes r�st.

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn
1 det Gamla testamentet var det f�rbjudet att ens uttala Guds namn. Vi skall bruka Guds namn med yttersta �terh�llsamhet och respekt och aldrig bruka det till svordomar och f�rbannelser. Det �r till�tet att avl�gga ed (= lova att tala sanning med Gud som vittne) inf�r domstol. Medveten l�gn inf�r domstol kallas mened och �r en h�delse mot Gud. Det �r till�tet att avge ett l�fte inf�r Gud (om en god och m�jlig sak, efter fritt och moget �verv�gande), t.ex. �ktenskap eller ordensliv.

3. T�nk p� vilodagen, s� att du helgar den
P� s�ndagar och p�bjudna helgdagar �r den som inte har f�rhinder f�rpliktad att delta i m�ssan samt att avst� fr�n s�dant arbete som om�jligg�r gudstj�nst-deltagande, avkoppling och s�ndagsgl�dje. N�dv�ndigt arbete f�r naturligtvis utf�ras.

4. Visa aktning f�r din far och din mor
Visa aktning: hedra dem, visa k�rlek och lydnad, be f�r dem, gl�dja och hj�lpa dem. Hit h�r ocks� respekten f�r dem som har uppdraget att styra samh�lle och kyrka, s� l�nge de inte befaller n�got som st�r i strid mot Guds vilja.
F�r�ldrar har motsvarande f�rpliktelser mot barnen: fostran, f�red�me, f�rs�rjning, f�rb�n.

5. Du skall inte dr�pa
Kroppens och andens liv �r okr�nkbart. Vi �r f�rpliktade att �lska oss sj�lva och v�r n�sta.
Plikter mot oss sj�lva: andlig v�lf�rd, v�rden om kroppen ("den helige Andes tempel"), att str�va efter ett liv i m�nsklig v�rdighet, att m�na om sitt goda rykte.
Plikter mot andra: unna dem allt gott, �verse med deras fel, hj�lpa dem till kropp och sj�l. Vi m�ste �lska (=v�rda) varje m�nniska, d�rf�r att hon �r skapad till Guds avbild, �terl�st i Kristi blod och kallad till saligheten.
Brott mot oss sj�lva: sj�lvmord, frivillig livsfara, drogbruk, missbruk av tobak, alkohol och mediciner, f�rakt f�r och vanv�rd av kroppen.
Brott mot andra: d�da oskyldigt liv (inklusive abort), s�ra eller sl� n�gon, fysiskt eller psykiskt, att bli skuld eller orsak till n�stans synd.
De kroppsliga barmh�rtighetsverken: ge mat �t hungriga, dryck �t t�rstiga, husrum �t husvilla, st�dja de f�rf�ljda, bes�ka sjuka och f�ngar, begrava d�da.
De andliga barmh�rtighetsverken: tillr�ttavisa de felande, undervisa okunniga, r�da de ovissa, tr�sta de bedr�vade, t�ligt lida of�rr�tter, g�rna f�rl�ta, be f�r levande och d�da.

6 och 9 Du skall inte bryta ett �ktenskap
Du skall inte ha beg�r till din n�stas hustru
Sexuallivet �r en del av Guds plan med m�nniskan: han har skapat m�nniskan till sin avbild som man och kvinna.
Mannen och kvinnan kompletterar varandra, �r h�nvisade till varandra med en berikande sp�nning mellan k�nen. Den kroppsliga utlevelsen av sexuallivet �r det f�rn�msta s�ttet att delta i skapelsen. Sex �r d�rf�r n�got heligt och reserverat f�r �ktenskapet: att ge sig sj�lv med kropp och sj�l till den som man har sagt ja till f�r hela livet. Ett s�dant ja blir inte riktigt �rligt om man inte sparar det f�r �ktenskapet (d�r man s�ger ja till n�gon utan f�rbeh�ll).
Sexualiteten �r ett "spr�k" p� vilket det �r l�tt att f�rs�ga sig eller s�ga f�r mycket. F�r att inte v�nja sig vid st�ndiga "sm�l�gner" m�ste man vara kysk i tankar, ord och handlingar: inte leka med denna starka kraft.

7 och 10 Du skall inte stj�la
Du skall inte ha beg�r till din n�stas egendom
Vi har ansvar f�r v�rt bruk av det materiella, som skall f�rv�rvas och f�rvaltas hederligt och anv�ndas till goda g�rningar. Det f�r aldrig g�ras till en avgud. Vi skall ha absolut respekt f�r andras egendom: det som har l�nats skall �terst�llas, skulder skall betalas, skador skall ers�ttas fullt ut (om m�jligt), skatter skall betalas lojalt, man skall deklarera �rligt. Endast i verklig n�d f�r man tillgripa andras egendom.
M�nniskan har ansvar f�r jordens resurser och milj�n. Vi �ger inte jorden, vi f�rvaltar den bara. Vi m�ste ge den vidare till n�sta generation s� som vi �nskar att ta emot den.

8. Du skall inte b�ra falskt vittnesb�rd mot din n�sta
Vi m�ste vara sannf�rdiga, d v s tala och handla s� som vi vet och t�nker. Man skall anse sin n�stas heder f�r okr�nkbar, d v s t�nka och tala v�l om henne och endast i n�dfall ber�ra hennes fel. Den som har skadat en annans goda namn m�ste s� l�ngt som m�jligt gottg�ra skadan. Man �r inte alltid f�rpliktad att s�ga hela sanningen, om den �r s�rande. Hemligheter och anf�rtroenden skall hemligh�llas.

Kyrkans bud

Fira s�ndagen som Herrens dag: Se ovan, tredje Guds bud.
Delta varje s�ndag och helgdag i den heliga m�ssan: Se ovan, tredje Guds bud. �r man f�rhindrad, skall man om m�jligt l�sa dagens bibeltexter, be dess b�ner och f�rena sig med Jesus i den andliga kommunionen.
Bruka altarets och f�rsoningens sakrament: Man skall g� till kommunionen minst en g�ng om �ret, kring p�sk (Askonsdag - Trefaldighetss�ndagen).
Allvarliga synder m�ste biktas, och har man s�dana p� sitt samvete f�r man inte g� till kommunionen utan f�reg�ende bikt (eller f�resats att bikta). F�r ens andliga h�lsa �r det v�rdefullt att bikta ocks� mindre synder och f�rsummelser (andaktsbikt).
Avst� fr�n n�got p� fredagen: P� Jesu d�dsdag skall man avst� fr�n n�got (till�tet och angen�mt) i botens anda, f�r att sl� vakt om sin frihet fr�n d�liga vanor. Man kan avst� fr�n k�tt (abstinens), minska konsumtionen av njutningsmedel och n�jen eller �gna sin tid och sina krafter �t beh�vande. Askonsdag och L�ngfredag �r faste- och abstinensdagar: d� skall man avst� fr�n k�tt och �ta endast ett fullst�ndigt m�l.
Ta personligt ansvar f�r f�rsamlingen: Bidra med pengar, tid, krafter, id�er och talanger. Den katolska kyrkan i Sverige �r beroende av solidariska f�rsamlingsavgifter.

Det kristna livet

Det goda
"Gott" �r det som efterstr�vas f�r sin egen skull. Ytterst �r det Gud som �r det goda i allt som �r gott. Att "g�ra det goda" �r att g�ra det som st�rker v�nskapen med honom. Det goda som vi g�r i detta "n�dens tillst�nd" �r en skatt som vi samlar i himlen.
Den goda avsikten: Vi skall g�ra allt till Guds �ra. Om detta �r ledstj�rnan, f�ljer resten av sig sj�lv.
Lagen: Vad det goda inneb�r i praktiken, f�rst�r vi genom historiens erfarenheter, genom folkens r�ttsmedvetande och genom det Gamla testamentets etiska lag, som slutligen f�rtydligats och f�rdjupats av Kristus och nu f�rkunnas av kyrkan. Med ledning av denna "lag" skall jag mitt samvete avg�ra vad som �r det goda (r�tta, riktiga) s�ttet att handla h�r och nu.
Samvetet �r den inre r�sten som s�ger mig vad jag b�r g�ra och undvika. Man �r alltid f�rpliktad att f�lja sitt samvete (�ven om det objektivt skulle ta miste) men samtidigt f�rpliktad att fostra sitt samvete: ta reda p� de objektiva regler som g�ller. Okunnighet om reglerna urs�ktar aldrig n�gon, d�remot urs�ktar okunnighet om fakta (som man inte hade kunnat k�nna till) fr�n ansvar f�r en felaktig handling.
Dygden �r den in�vade vanan att g�rna och med gl�dje g�ra det goda, �ven n�r det sker trots inre eller yttre motst�nd. Den bygger p� anlag, men f�ruts�tter ocks� �vning.

Det onda
Det onda kan vara fysiskt (motg�ng, lidande, sjukdomar och slutligen d�den). Detta fysiska onda �r inte n�got slutgiltigt ont utan pr�vningar p� v�r v�g f�r att vi genom dem skall �vas i dygden, f�renas med den lidande Kristus och aktivt beredas f�r l�nen himlen. D�rf�r skall det lidande som inte kan undvikas accepteras som Guds vilja, f�r att tj�na var fullkomlighet. Det onda som kan undvikas skall bek�mpas p� alla s�tt: kampen f�r r�ttvisan och lindrandet av lidandet i v�rlden �r en helig plikt f�r den kristne.
Det onda kan ocks� vara moraliskt: synden, n�r man frivilligt g�r det som man vet �r fel. Synden skall bek�mpas med hj�lp av n�demedlen. Men inget �r s� ont att det inte kan bli ett tillf�lle f�r Guds n�d att triumfera �ver det onda (framf�r allt i botens sakrament).
Synden �r att medvetet kr�nka v�nskapen med Gud. Att medvetet och i en allvarlig sak g� emot ett av Guds bud d�dar v�nskapen med honom och kallas d�rf�r d�dssynd. P� grund av v�r m�nskliga svaghet ("arvsynden" eller "urskulden") beg�r vi under livet m�nga mindre genomgripande brott mot Guds vilja.
Vi m�ste dagligen omv�nda oss till Gud, d v s p� nytt v�lja honom och inrikta v�rt liv mot honom. Till detta kr�vs hans n�d, som f�reg�r allt vad vi kan g�ra, men kr�ver att vi �ppnar oss och samverkar.
D�dssynder m�ste biktas, mindre synder b�r biktas.

Sakramenten

Sakrament kallas sju heliga handlingar, som instiftats av Kristus och anf�rtrotts �t kyrkan. De �r yttre tecken p� hans avsikter och samtidigt verksamma medel f�r hans n�d. De ges �t dem som svarat p� Guds ord i tro. De uttrycker och st�rker tron, l�nder Gud till �ra och helgar m�nniskorna.
Sakramenten �r k�llan till, styrkan i och tecknet p� kyrkans synliga gemenskap. I varje sakrament �r det Kristus som handlar genom sin kyrka: n�r n�gon d�per, �r det Kristus som d�per.
Kyrkan har mottagit sakramenten av Kristus och f�rfogar inte �ver dem (kan inte �ndra det v�sentliga i inneh�llet i dem, avskaffa dem eller stifta nya). D�rf�r m�ste de firas med st�rsta v�rdnad.
F�r att ett sakrament skall vara giltigt kr�vs att den som ger det och den som mottar det avser att "g�ra det som kyrkan g�r" (den "r�tta intentionen", undantag sp�dbarn vid dop).
De sju sakramenten �r: Dopet, Konfirmationen (bekr�ftelsen), Nattvarden (kommunionen, eukaristin, altarets sakrament), Boten (f�rsoningens sakrament), De sjukas sakrament, �mbetsvigning, �ktenskapet.

Dopet
Dopet �r d�rren till de andra sakramenten och n�dv�ndigt f�r fr�lsningen.
I dopet befrias man fr�n syndens tv�ng och blir Guds barn, f�r l�ftet om evigt liv, blir lik Kristus och en lem i hans kyrka.
Den v�sentliga och n�dv�ndiga delen av dopet �r att man neds�nkes i eller begjutes med vatten, under det att dopf�rr�ttaren s�ger "Jag d�per dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn".
Dopet �r vidare ett f�rbund mellan Gud och m�nniskan: Gud lovar n�den och saligheten, den d�pte avsv�r sig synden och Satan (den onda makten) och lovar Gud sin trohet, att h�lla alla de bud som Kristus har gett oss.
Dop f�rr�ttas normalt av biskop, pr�st eller diakon. Men i n�dfall (livsfara) kan vem som helst (kristen eller icke-kristen) f�rr�tta ett n�ddop, om man bara anv�nder vatten, de f�reskrivna orden och har r�tt intention. Blivande f�r�ldrar och personal p� f�rlossningsavdelningar skall veta hur n�ddop g�r till.
Allts� �r dopet i icke-katolska samfund giltigt, om det uppfyller dessa krav. Alla d�pta h�r d�rf�r princip till den katolska kyrkan, �tminstone till dess de genom n�gon yttre handling visar att de vill tillh�ra n�gon annan gemenskap.
Vid dopet skall man ha faddrar, i synnerhet vid sp�dbarnsdop: det �r faddrarna och f�r�ldrarna som avl�gger trosbek�nnelsen p� barnets v�gnar.

Konfirmationen
Konfirmationen sk�nker den d�pte den helige Andes g�va och knyter honom eller henne fastare till kyrkan, rustar med kraft f�r den andliga kampen och f�rpliktar till att i ord och g�rning vittna om Kristus samt att utbreda och f�rsvara tron.
Konfirmationen meddelas normalt av biskopen genom sm�rjelse med krisma (invigd, v�lluktande balsam) p� pannan under handp�l�ggning och med orden: "NN, ta emot inseglet (=sigillet) p� den helige Andes g�va.�
Vid konfirmationen avl�gger den kristne sj�lv samma bek�nnelse som hans f�r�ldrar och faddrar avlagt p� hans v�gnar vid dopet. Man g�r d�rmed ett personligt och f�rpliktande val: Kristus och livet honom, att leva som myndig kristen i frihet med r�ttigheter och skyldigheter. Ocks� vid konfirmationen skall man ha en fadder, som representerar f�rsamlingen.
Man �r f�rpliktad att motta konfirmationen (vid l�mplig tid). Man f�rbereder sig f�r konfirmationen genom undervisning, b�n och en god bikt. Biskopen kan ge en pr�st i uppdrag att f�rr�tta konfirmation, synnerhet i samband med vuxendop eller upptagning av en d�pt i den katolska kyrkans synliga gemenskap. I n�dfall (d�dsfara) kan vilken pr�st som helst konfirmera.

Nattvarden
Nattvarden eller eukaristin �r det fr�msta sakramentet: d�r finns Kristus sj�lv, som offrar sig och blir mottagen som f�da. Genom detta sakrament, som firas i m�ssan, sker en �minnelse av Herrens d�d och uppst�ndelse. Hans offer blir n�rvarande. M�ssan �r h�jdpunkten i det kristna livet och samtidigt dess k�lla. D�r f�ds och uttrycks kyrkans enhet, och "Kristi kropp" byggs upp. Alla andra sakrament och all kristen verksamhet har d�r sitt ursprung och sitt m�l.
I nattvarden f�rvandlas br�d och vin till den uppst�ndne Herrens kropp och blod. Gestalterna (utseende, smak, lukt, etc.) f�rblir of�r�ndrade, men den innersta verkligheten f�rvandlas. Jesus Kristus, sann Gud och sann m�nniska, med allt vad han �r, �r n�rvarande i gestalterna, han tas emot i dem och tillbeds i dem, och hans n�rvaro i dem varar lika l�nge som de kan igenk�nnas som br�d och vin.
Endast den som �r giltigt pr�stvigd kan utf�ra den handling, d�r Kristus sj�lv blir n�rvarande under dessa tecken. Kristus anv�nder sig av den jordiske pr�stens r�st och h�nder som verktyg.
Uttrycket "m�ssoffret" (m�ssans offerm�ltid) betyder att Gud offrar sin Son Jesus Kristus till oss och att vi f�r sk�nka honom tillbaka som v�r egen g�va och samtidigt f�renar v�ra avsikter med hans (�lskar det han �lskar, avskyr det han avskyr, vill det han vill).
Den heliga m�ssan framb�rs som f�rb�n f�r levande och d�da. S� f�rmedlas kraften fr�n Kristi offer p� korset ut till alla konkreta m�nniskor och deras livs�den. Avst�ndet mellan Jesus och oss upph�vs. H�r �r han lika n�rvarande som n�r han levde bland sina l�rjungar, predikade och gjorde under, �t och drack tillsammans med dem. I synliga tecken m�ter vi den osynliga N�rvaron.
M�ssan (eller eukaristin) har fyra huvuddelar:
1. Inledning
Korstecknet: kyrkan f�rsamlas i Treenighetens namn.
H�lsningsord: Jesus �r n�rvarande genom sin Ande �verallt d�r tv� eller tre �r f�rsamlade i hans namn. Pr�sten representerar i gudstj�nsten Kristus som "huvudet" och "brudgummen" inf�r f�rsamlingen. D�rf�r b�r han inte sina privata kl�der utan en s�rskild ("liturgisk") skrud.
Syndabek�nnelse: den f�rsta b�nen m�ste vara om Guds barmh�rtighet. Vi ber �nglarna, helgonen och varandra om f�rb�n. Hela kyrkan �r med och f�rmedlar Guds n�d. Vi m�ste f�rsonas med varandra, innan vi kommer med v�r g�va till altaret.
Herre, f�rbarma dig: en hyllning till den uppst�ndne och himlafarne Herren �ver levande och d�da, med b�n om barmh�rtighet.
�ra vare Gud i h�jden: en h�gtidlig lovs�ng till Treenigheten.
Kollektb�nen: pr�sten sammanfattar f�rsamlingens alla b�ner i en allm�n b�n, som anspelar p� dagens tema.
2. Ordets liturgi
I sitt ord talar Gud till sin f�rsamling och v�ntar p� svar. De heliga skrifterna handlar alla (p� olika s�tt) om Kristus. I Gamla testamentet �r han f�reb�dad, i Nya testamentet �r han omvittnad. Samma heliga Ande som har inspirerat texternas f�rfattare g�r deras inneh�ll levande n�r de blir l�sta, f�rklarade och h�rda i gudstj�nsten. De blir b�rare av Kristi n�rvaro, hans ord till oss i dag.
L�sning(ar): ur Gamla och Nya testamentet.
Responsoriepsalm: ur Psaltaren. Vi mediterar �ver vad vi h�rt med hj�lp av psalmerna, som visar enheten i Guds plan och tillv�gag�ngss�tt.
Halleluja: Vi reser oss och h�lsar Kristus n�rvarande i sitt evangelium med ropet "Lova Herren".
Evangeliet: Jesus talar till oss med sina ord och sina handlingar.
Predikan: f�rklarar och "�vers�tter" l�sningarna till v�r situation i dag.
Trosbek�nnelsen: f�rsamlingen svarar p� Guds tilltal genom att bek�nna sin tro: dopf�rbundet bekr�ftas.
Allm�nna kyrkob�nen: man ber f�r v�rlden, dess ledare, kyrkan, de n�dlidande, den egna f�rsamlingen och de avlidna.
3. Eukaristins liturgi
Offertoriet: br�d och vin b�rs fram till altaret under b�n. Br�d och vin symboliserar oss sj�lva, v�r gl�dje och v�r sm�rta. Vi framb�r jordens frukt (Guds g�va) och v�ra h�nders arbete (v�r symboliska geng�va) och f�r tillbaka Kristus sj�lv, som �r Guds stora g�va till oss: "det saliga utbytet".
Den stora lovprisningen: vi prisar Gud genom pr�stens ord f�r alla hans v�lg�rningar skapelsen och i fr�lsningen. F�rst kommer prefationen ("Ja, sannerligen �r det tillb�rligt och r�tt...") som talar om dagens tema och utmynnar i Helig, �nglarnas himmelska lovs�ng. Kyrkan i himmel och p� jord �r nu f�renad i lovs�ng. Vi ber om den helige Ande, som skall f�rvandla br�det och vinet till den Uppst�ndnes kropp och blod. P� Kristi uppdrag och i hans eget namn uttalar nu pr�sten instiftelseorden, d� f�rvandlingen sker. Vi faller p� kn� och tillber Jesu kropp och blod (genom att sjunga "Din d�d f�rkunnar vi, Herre..."). En �minnelseb�n n�mner allt som Kristus gjort f�r v�r skull (och som nu blir n�rvarande i synliga tecken); vi ber att v�rt offer tillsammans med Jesus, den himmelske �verstepr�sten, skall tas emot av Fadern, s�rskilt med tanke p� dem (levande och d�da) som vi n�mner inf�r Guds ansikte. Slutligen utmynnar eukaristib�nen i en h�gtidlig lovprisning av den Treenige Guden.
Det stora Amen: f�rsamlingen g�r med Amen hela b�nen till sin, skriver under och s�tter sitt sigill p� den.
Fader v�r: innan vi g�r till bords l�ser vi som bordsb�n den b�n som Jesus sj�lv har l�rt oss.
B�nen om frid: genom Jesu offer f�r vi den frid som v�rlden inte kan ge. Den utg�r fr�n altaret och vi f�rmedlar den till varandra fr�n den Uppst�ndne.
Guds lamm: sjungs under br�dsbrytelsen. Jesus, Guds lamm, ger sin brutna kropp f�r att vi och hela v�rlden skall leva i frid med Gud och med varandra.
Kommunionen: p� orden "Kristi kropp" och "Kristi blod" svarar vi "Amen", vilket betyder "Ja s� �r det, ja det tror jag". Han f�renar sig med oss och vi med honom.
Tystnad och b�n efter kommunionen: vi tackar f�r v�nskapen och samh�righeten med Kristus, han som blivit ett med oss, s� att vi blir ett honom.
4. Avslutning
Kung�relser: om vad som h�nder i f�rsamlingen (vars verksamhet har sin k�lla i eukaristin).
V�lsignelse: den Treenige Guden skall vara n�rvarande n�r vi nu g�r ut i v�rlden, till arbete och fritid.
Uts�ndning: "G� i Herrens frid.� Vi g�r ut fr�n m�ssan, f�rsonade med Gud, med v�r n�sta och med oss sj�lva.
Om kommunionen
Kommunion betyder f�rening och gemenskap. Den �r en innerlig f�rening med Kristus och de andra kristna, en f�rening som inte kommer till st�nd genom v�r eventuella sympati f�r varandra, utan beror p� hans kallelse. Genom kommunionen f�r�kas n�den, f�rsvagas de onda b�jelserna och ges lust och kraft till det goda, renas vi fr�n vardagssynderna och bevaras fr�n d�dssynd, st�rks enheten i kyrkan som �r Kristi kropp.
Inf�r kommunionen skall vi f�rbereda oss med b�n, med l�ngtan efter Kristus i sakramentet och med samvetsrannsakan. Har man beg�tt allvarlig synd m�ste man bikta f�rst. �r man tveksam b�r man ocks� bikta. Har man allvarlig synd p� sitt samvete men inte m�jlighet att bikta f�re kommunionen, skall man �ngra sig uppriktigt och g� till bikt s� snart som m�jligt efter kommunionen.
Den som lever i Guds v�nskap och har den r�tta avsikten f�r g� till kommunionen i varje m�ssa han eller hon deltar i. Eftersom kommunionen �r det h�gsta uttrycket f�r kyrkans enhet kring biskoparna och p�ven, m�ste man (utom i n�dfall) vara katolik f�r att ta emot den.
Jesus Kristus, som lever i himlen, bor mitt ibland oss p� ett p�tagligt s�tt i tabernaklet, "Guds t�lt" bland m�nniskorna. S� �r han "Immanuel", Gud med oss, p� v�r pilgrimsf�rd genom tiden. D�rf�r b�jer man kn�, n�r man kommer in i kyrkan. Den r�da evighetslampan �r tecknet p� hans n�rvaro.

Boten
I botens sakrament bek�nner de troende sina synder och f�r, efter �nger och f�resats om b�ttring, avl�sningen av pr�sten, som �r kyrkans representant och p� Kristi uppdrag kan f�rl�ta synder. De f�r f�rl�telse f�r alla de synder de beg�tt efter sitt dop och blir samtidigt f�rsonade med kyrkan, som de genom sin synd har skadat.
Botens sakrament har fyra delar:
1. Hj�rtats �nger.
Utan �nger, som b�r ha sin grund i k�rleken till Gud, kan ingen f�rl�telse ges. Men sakramentet hj�lper en att inse syndens allvar och djupet av Guds barmh�rtighet.
2. Bikten.
Man bek�nner inf�r pr�sten sina konkreta synder (allvarliga synder �ven art och antal) och f�r r�dgivning f�r den andliga kampen.
3. Den pr�sterliga avl�sningen
4. Gottg�relsen
Den biktande utf�r en symbolisk handling (en b�n, etc.), som pr�sten f�reslagit och den biktande accepterat som tecken p� sin allvarliga f�resats. Om han v�llat andra skada, f�rlust av egendom eller gott rykte, skall detta om m�jligt repareras.
Bikten skall f�reg�s av samvetsrannsakan, eventuellt med hj�lp av en "biktspegel".
Man skall vara s� uppriktig och rak som m�jligt. Ju st�rre uppriktighet, desto st�rre v�lsignelse med sakramentet.
Bikten kan ske inom ramen f�r ett sj�lav�rdande samtal. D�r �r det ofta n�dv�ndigt att vara utf�rlig, men i regel skall bikten vara kortfattad. Det �r en hj�lp f�r pr�sten (om han inte k�nner den biktande) att man f�rst s�ger n�got om sin situation (gift, med barn, arbetsl�s...).
Pr�sten �r absolut bunden av sitt tystnadsl�fte, och p� inga villkor f�r han avsl�ja vad han f�tt veta "under biktens insegel", och inte heller utnyttja denna vetskap till den biktandes nackdel. Den biktande b�r ocks� vara diskret med vad pr�sten sagt till honom.

De sjukas sm�rjelse
De sjukas sm�rjelse ges �t allvarligt sjuka, f�r att de skall f� kraft, hopp och lindring i sitt lidande samt, om Gud s� vill, h�lsan �ter. Kyrkan anbefaller den sjuke �t den lidande och uppst�ndne Kristus, som p� detta s�tt �r n�ra sina lidande lemmar.
Sakramentets verkan: det utpl�nar synder och syndastraff, �kar n�den, ger mod och eventuellt h�lsan tillbaka.
Pr�sten sm�rjer den sjukes panna och handflator med (av biskopen v�lsignad) olja och s�ger: "M� Herren genom denna heliga sm�rjelse och sin stora godhet och barmh�rtighet komma dig till hj�lp med den helige Andes n�d, s� att du befrias fr�n all synd och fr�lst f�r st� upp igen."
Man kan ge sakramentet till alla som sv�var livsfara p� grund av sjukdom eller �lderdomssvaghet. Det kan upprepas under samma sjukdom vid en ny kris eller inf�r en operation. Man kan ge det ocks� till medvetsl�sa, om det kan antas att de �nskade motta det, d�remot ej till avlidna.
Helst b�r de sjukas sm�rjelse f�reg�s av bikt (�tminstone i allm�nna ordalag, om tillst�ndet inte till�ter mer) och f�ljas av sjukkommunionen (som f�r en d�ende har en s�rskilt h�gtidlig form, viaticum, "f�rdkosten").
De anh�riga till en sv�rt sjuk �r f�rpliktade att tid kalla p� pr�sten. Det �r viktigt att man inte av vidskepliga sk�l v�ntar till sista minuten med detta sakrament.

�mbetsvigningen Genom �mbetsvigningens sakrament blir vissa kristna genom Guds kallelse uttagna, vigda och avskilda till b�rare av kyrkans �mbete, och genom det outpl�nliga k�nnem�rke som de mottar f�r de, alltefter sin st�llning, den sakramentala n�den att med sin person vara tecken f�r Kristus och handla p� hans v�gnar som l�rare, pr�ster, herdar och tj�nare. �mbetets grader �r diakon, pr�st och biskop. Sakramentet meddelas genom biskopens handp�l�ggning med en h�gtidlig vigningsb�n.
Biskopen: vigs till det apostoliska �mbetet i dess fullhet, att vara den lokala kyrkans herde, l�rare och pr�st. Han blir genom vigningen medlem av biskopskollegiet under ledning av biskopen i Rom, p�ven, som �r aposteln Petri eftertr�dare. Bara inom detta kollegium kan han utf�ra sitt uppdrag p� r�ttm�tigt s�tt. S� blir kyrkans enhet i tid och rum synlig.
Pr�sten vigs till �mbetet att i den lokala f�rsamlingen hj�lpa biskopen i ledningen av kyrkan, f�rkunnelsen av evangeliet och firandet av sakramenten. Pr�sten f�r f�rm�gan (fullmakt) att fira eukaristin och meddela avl�sningen i botens sakrament, att ge de sjukas sm�rjelse (och i n�dfall konfirmera).
Diakonen vigs till �mbetet att tj�na Herren och br�derna i undervisning, gudstj�nst och karitativ verksamhet. Till uppdraget h�r predikan, katekesundervisning, dop, kommunionutdelning, vigsel, begravning, v�lsignelsehandlingar, materiell omsorg, etc. Han �r det personliga tecknet p� kyrkans omsorg om hela m�nniskan.

�ktenskapet �ktenskapet �r ett f�rbund mellan man och kvinna f�r hela livet. Det syftar till makarnas gemensamma b�sta, sl�ktets fortbest�nd och barnens uppv�xt i trygghet och stabilitet. Mellan d�pta har Kristus upph�jt �ktenskapet till ett sakrament, som �r ouppl�sligt s� l�nge b�da lever.
Ett �ktenskap �r ett sakrament om det �r ing�nget mellan tv� of�rhindrade parter (lediga till �ktenskapet, arton �r fyllda, psykiskt mogna att avge ett livsvaraktigt l�fte), som p� f�reskrivet s�tt (inf�r vittnen, katoliker m�ste gifta sig katolskt) har gett tillk�nna sin uppriktiga avsikt att leva tillsammans f�r resten av livet och �r �ppna f�r barn.
Ett sakramentalt �ktenskap kan inte uppl�sas utom genom den ena partens d�d. D�remot kan ett �ktenskap ogiltigf�rklaras, man fastsl�r att n�got av ovan n�mnda villkor inte f�rel�g vid vigseln (bristande avsikt eller mognad, uteslutande av barn etc).
�ktenskapet �r som sakrament en avbild av Kristi obrottsliga trohet och sj�lvutgivande mot kyrkan. M�nniskan �r inte skapad f�r ensamhet. Hon �r skapad till Guds avbild som man och kvinna. K�nen kompletterar varandra och �r h�nvisade till varandra. Den kroppsliga k�rleken m�ste vara infogad i ett sammanhang d�r man och kvinna har sk�nkt sig till varandra som en g�va utan f�rbeh�ll. En g�va kan man aldrig ta tillbaka.
�ktenskapet och sexuallivet �r en del av Guds plan med m�nniskan och f�r inte reduceras till en privat �verenskommelse tills vidare mellan tv� m�nniskor som tycks passa varandra. �ktenskapet �r en utmaning att leva fullt ut vad varje m�nniska �r kallad till: k�rlek, solidaritet, osj�lviskhet, omtanke, ansvar, kort sagt alla dygder. Sex �r att med hela kroppen visa omtanke, �mhet och sj�lvutgivande: att intensivt leva f�r den andre.
Makarna f�r inte principiellt utesluta viljan att ta emot barn. De beslutar sig inf�r Gud f�r hur m�nga barn de �nskar ta emot.

�vriga n�demedel

Guds ord i Skriften
Man skall anv�nda Bibeln som ett n�demedel. V�lj ett stycke (t.ex. dagens l�sningar i m�ssan), l�s det l�ngsamt och begrundande, smaka p� orden, f�rs�k att f�rst� deras mening i sitt f�rsta sammanhang och sedan i dag, f�r dig. Respekten f�r Guds ord kr�ver att man orienterar sig om textens mening med hj�lp av en bra kommentar.

B�nen
Att be �r att uppriktigt svara p� Guds tilltal och forts�tta samtalet med honom. Utan b�n kan det kristna livet inte best�. B�n kan vara lovprisning, tacks�gelse eller beg�rande b�n. B�n st�rker det goda i oss och ger kraft mot det onda, tr�star i lidandet och sorgen, hj�lper i n�den, g�r oss uth�lliga.
En god vana �r att be morgon och kv�ll - vid m�ltider och n�gon g�ng under dagen, i frestelse, fara och n�d. F�r vem skall man be? F�r v�nner och ov�nner, f�r�ldrar, syskon, barn, v�lg�rare, de ansvariga i samh�lle och kyrka, n�dlidande, sjuka, syndare, de avlidna. Man kan be ordl�st eller med egna ord. Men f�r att f� inspiration �r det bra att anv�nda en b�nbok.

S�rskilda b�neformer
Tideg�rden eller tideb�nen kallas kyrkans officiella b�n utanf�r m�ssan. Den best�r av psaltarpsalmer, bibell�sningar, hymner och f�rb�ner som utstr�cker m�ssans lovprisning och f�rb�n till dygnets alla tider. Pr�ster, diakoner och ordensfolk �r f�rpliktade att be den p� kyrkans uppdrag.
Rosenkransen �r ett s�tt att meditera kring femton h�ndelser ("hemligheter") i Jesu m�nniskoblivande, lidande och f�rh�rligande. Man ber f�r varje hemlighet en g�ng Fader v�r, tio g�nger Hell dig Maria och en g�ng �ra vare Fadern. Orden som upprepas hj�lper tanken att vila i betraktelse av Jesus som i Maria blev m�nniska, han som var lik Gud men gjorde sig �dmjuk och blev lydig till d�den p� ett kors och d�rf�r har blivit upph�jd �ver allt annat. Rosenkransen beds med hj�lp av ett radband.

Sakramentalier
kallas de heliga tecken och handlingar som liknar sakrament men som �r instiftade av kyrkan (och d�rf�r kan f�r�ndras, nyskapas och avskaffas av henne). De �r till f�r att prisa Gud genom det materiella och f�r att nedkalla hans v�lsignelse vid olika stadier i den enskildes, f�rsamlingens och samh�llets liv.
Hit h�r v�lsignelsehandlingar av alla slag, av m�nniskor (en blivande mor, ett nyf�tt barn, en avliden vid begravningen) eller av f�rem�l (bilder, kors, medaljer, rosenkransar, gudstj�nstf�rem�l...