Kalender - breviar
Juli 2020

TiOnToFr
1onsdag i 13 veckan 'under året'

2torsdag i 13 veckan 'under året'

3fredag i 13 veckan 'under året'
Tomas apostel

4lördag i 13 veckan 'under året'
Elisabeth av Portugal

514 söndagen 'under året'
Antonio Maria Zaccaria präst

6måndag i 14 veckan 'under året'
Maria Goretti jungfru och martyr

7tisdag i 14 veckan 'under året'

8onsdag i 14 veckan 'under året'

9torsdag i 14 veckan 'under året'
Augustinus Zhao Rong präst och hans följeslagare martyrer

10fredag i 14 veckan 'under året'
Knut konung och martyr Danmarks skyddspatron

11lördag i 14 veckan 'under året'
Benedictus av Nursia abbot Europas skyddspatron

1215 söndagen 'under året'

13måndag i 15 veckan 'under året'
Henrik II

14tisdag i 15 veckan 'under året'
Camillo de Lellis präst

15onsdag i 15 veckan 'under året'
Bonaventura biskop och kyrkolärare

16torsdag i 15 veckan 'under året'
Vår Fru av berget Karmel

17fredag i 15 veckan 'under året'

18lördag i 15 veckan 'under året'

1916 söndagen 'under året'
Apollinaris biskop och martyr

20måndag i 16 veckan 'under året'
Thorlak biskop Islands skyddspatron

21tisdag i 16 veckan 'under året'
Lorenzo da Brindisi präst och kyrkolärare

22onsdag i 16 veckan 'under året'
Maria från Magdala

23torsdag i 16 veckan 'under året'
Birgittas av Vadstena himmelska födelsedag

24fredag i 16 veckan 'under året'
Charbel Makhluf präst

25lördag i 16 veckan 'under året'
Jakob apostel

2617 söndagen 'under året'
Joakim och Anna jungfru Marias föräldrar

27måndag i 17 veckan 'under året'
Marta

28tisdag i 17 veckan 'under året'
Botvid martyr

29onsdag i 17 veckan 'under året'
Olav konung och martyr Norges skyddshelgon

30torsdag i 17 veckan 'under året'
Elin av Skövde martyr, Petrus Chrysologus biskop och kyrkolärare

31fredag i 17 veckan 'under året'
Ignatius av Loyola präst


Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 13 juli 2020, måndag



Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Se. detta är en vakans tid
— så talar Skriften manande —
då himmelrikets härskare
skall komma till sin bröllopsfest.

Med tända facklor i sin hand
och under glädjerop och dans
skall då de visa jungfrur
gå att möta själens sanne vän.

Därutanför de fåvitska
skall lämnas kvar i natt och kval;
för sent de klappat på den port
som leder in till rikets bord.

Låt oss med hjärtan brinnande
gå vägen fram med vaksamhet,
beredda för det ögonblick
då Kristus kommer, högtidsklädd.

O Herre, gör oss värdiga
att träda in i ärans sal,
och låt oss med de heliga
där sjunga evig jubelsång. Amen.

Under dagen:

Allena du är lovsång värd,
o Herre, din all rikedom.
Låt ur din gudoms överflöd
oss smaka helig vishets nåd.

Gör själen från den visdom ren
som blott är världsligt övermod,
och böj oss till den ödmjukhet
som följer Kristus på hans väg.

Giv ögat av ditt milda ljus,
gör anden lyhörd för ditt bud,
gör själen ren och uppmärksam,
låt hjärtats öra öppet stå.

Giv oss ett sinne för ditt ord,
ett minne som dig håller kvar,
ett vakande och klart förstånd
och läppar vigda till ditt lov.

Så låt oss prisa dig, o Gud,
för skapelsens och nådens verk,
du Fader, Son och Hjälpare,
du ende Gud i evighet. Amen.



Ant. 1 Vår Gud träder fram, och han skall inte tiga.

Psalm 50
Den sanna fromheten
Jag har inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den (jfr Matt 5:17)

I


Gud, Herren Gud, talar och kallar hela jorden, *
ända från öster till väster.

Från Sion, det fullkomligt sköna, *
träder Gud fram i glans.

Vår Gud kommer, han skall inte tiga, +
framför honom går förtärande eld, *
kring honom stormar det häftigt.

Han kallar på himlen därovan och på jorden, *
ty han vill hålla dom över sitt folk:

"Samla inför mig mina fromma, *
som sluter förbund med mig vid offer."

Himlarna förkunnar att han är rättfärdig, *
att Gud är den som skipar rätt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Vår Gud träder fram, och han skall inte tiga.

Ant. 2 Offra lovets offer åt Gud

II

"Hör, mitt folk, jag vill tala, +
Israel, jag vill ställa dig till svars. *
Jag är Gud, din Gud.

Jag vill inte straffa dig för dina offer, *
dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Men jag tar inte emot tjurar ur ditt hus *
eller bockar ur dina fållor,

ty mina är alla skogens djur, *
boskapen på de tusende bergen.

Jag känner alla fåglar i skyn, *
jag vet vad som rör sig på marken.

Om jag hungrade, behövde jag inte säga det, *
ty min är jorden och allt som finns på den.

Skulle jag då äta kött från tjurar *
eller dricka blod från bockar?

Nej, offra lovets offer åt Gud, *
och infria dina löften till den Högste.

Åkalla mig i nöden, *
så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Offra lovets offer åt Gud

Ant. 3 Jag har behag till kärlek och inte till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer.

III

Men till den gudlöse säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar *
och föra mitt förbund på tungan,

du som hatar tuktan *
och vänder ryggen åt mina ord?

Om du ser en tjuv, så håller du med honom, *
med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.

Din mun talar onda, elaka ord, *
och din tunga smider ränker.

Du förtalar din broder, *
du anklagar din moders son!

Så gör du, och jag tiger, *
och nu tror du att jag är som du.

Nej, jag vill ställa fram det för dina ögon, *
och jag vill straffa dig.

Ni som glömmer Gud, lägg märke till detta, *
så att jag inte sliter sönder er utan räddning:

Den som offrar lovets offer, han ärar mig, *
och den som ger akt på sin väg,
honom skall jag låta se min frälsning."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 3 Jag har behag till kärlek och inte till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer.

Hör, mitt folk, jag vill tala.
Jag är Gud, din Gud.

Första läsningen
1 Kung 18:16b-40
Elia och Baals profeter


Ahab begav sig iväg för att möta Elia. Och när Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?"
Han svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din faders hus, genom att ni överger Herrens bud och därmed att du följer efter Baalerna. Men sänd nu bud och samla hela Israel till mig på berget Karmel tillsammans med Baals 450 profeter och Aserans 400 profeter, som äter vid Isebels bord."
Då sände Ahab omkring bud bland alla Israels barn och lät samla profeterna på berget Karmel. Och Elia trädde fram för allt folket och sade: "Hur länge vill ni halta på båda sidor? Är det Herren som är Gud, så följ efter honom. Men om Baal är det, så följ efter honom." Och folket svarade honom inte ett ord. Då sade Elia till folket: "Jag ensam är kvar som Herrens profet, och Baals profeter är 450 man. Må man nu ge oss två tjurar, och må de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden, utan att tända eld på den, så vill jag reda till den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld på den. Därefter må ni åkalla er guds namn, men själv vill jag åkalla Herrens namn. Den gud som då svarar med eld, han må vara Gud." Allt folket svarade och sade: "Ditt förslag är gott."
Då sade Elia till Baals profeter: "Välj ut åt er den ena tjuren och red till den, ni först, ty ni är flertalet. Åkalla därefter er guds namn, men eld får ni inte tända."
Då tog de den tjur som han gav dem och redde till den. Sedan åkallade de Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: "Baal, svara oss." Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden haltade de runt altaret som man hade gjort.
När det så blev middag, retades Elia med dem och sade: "Ropa ännu högre, ty visserligen är han en gud, men han har väl något att begrunda, eller också har han gått avsides, eller är han på resa. Kanske sover han, men då skall han väl vakna." Då ropade de ännu högre och ristade sig, som deras sed var, med svärd och spjut, så att blodet rann ut på dem. När det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri och höll så på ända till den tid då spisoffret frambärs. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen tycktes heller bry sig om dem.
Och Elia sade till allt folket: "Träd hit fram till mig." Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd Herrens altare, som hade blivit nedrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar - den mans till vilken detta Herrens ord hade kommit: "Israel skall vara ditt namn." Och han byggde av stenarna ett altare i Herrens namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av två sea-mått. Därefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: "Fyll fyra krukor med vatten, och häll ut vattnet över brännoffret och veden." Han sade vidare: "Gör så ännu en gång." Och de gjorde så för andra gången. Därefter sade han: "Gör så för tredje gången." Och de gjorde så för tredje gången. Och vattnet flöt runt altaret. Och han lät fylla också graven med vatten.
Då nu tiden var inne att frambära spisoffret, trädde profeten Elia fram och sade: "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk märker att det är du, Herre, som är Gud, genom att du omvänder deras hjärtan."
Då föll Herrens eld ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet som var i graven. När allt folket såg detta, föll de ned på sina ansikten och sade: "Herren är det som är Gud! Herren är det som är Gud!"
Men Elia sade till dem: "Grip Baals profeter. Låt ingen av dem komma undan." Och de grep dem. Och Elia lät föra dem ned till bäcken Kison och slakta dem där.

Responsorium 1 Kung 18:21; Matt 6:24

Elia trädde fram inför allt folket och sade: Hur länge vill ni halta på båda sidor?
+ Är det Herren som är Gud, så följ efter honom.
Ingen kan tjäna två herrar. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
+ Är det Herren som är Gud, så följ efter honom.

Andra läsningen
Ur Ambrosius av Milanos skrift Om mysterierna.
Vi återföds genom vatten och helig Ande


Vad såg du i dopet? Vattnet men inte enbart detta. Du såg leviterna som tjänade där, översteprästen som frågade och invigde dig. Först av allt har aposteln lärt dig att man inte skall rikta blicken mot det synliga utan mot det. Osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. Du finner på ett annat ställe att alltsedan världens skapelse har Guds osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Herren säger själv: Om ni inte tror på mig så tro åtminstone på mina gärningar.3 Tro därför att Gudomligheten är närvarande här. Tror du på hans verksamhet men inte på hans närvaro? Varifrån skulle verksamheten komma om han inte först var närvarande?
Betänk hur gammalt mysteriet är som har blivit förebilda: vid världens begynnelse. I själva begynnelsen, när Gud skapade himlen och jorden, svävade Anden över vattnen. Skulle inte den verka över vattnen som svävade över vattnen? Hur skall jag säga det? Den verkade, men vad närvaron beträffar svävade den. Skulle inte den verka som svävade? Du skall veta att den verkade när denna världen skapades som profeten säger: Av Herrens ord har himlarna blivit till och hela deras kraft av anden från hans mun. Bådadera stöder sig på ett profetiskt ord: att den svävade och att den verkade. Mose säger att den svävade, David vittnar att den verkade.
Här har du ett annat vittnesbörd. Allt kött hade blivit fördärvat på grund av sina missgärningar. Min ande, säger Gud, skall inte bli kvar i människorna, eftersom de är kött. Genom detta visar Gud att den andliga nåden fördrivs av köttslig orenhet och den svårare syndens smitta. När Gud ville återställa det som fattades, lät han syndafloden komma och befallde Noa att stiga in i arken. När floden drog sig tillbaka, skickade Noa först ut en korp som inte kom tillbaka. Sedan skickade han iväg en duva som enligt vad man. säger kom tillbaka med en olivkvist. Ser du vattnet, ser du träet, märker du duvan och tvivlar ändå på mysteriet?
Det är alltså i vattnet som kroppen sänks ner för att avtvättas all köttets synd. All orenhet begravs där. Det är på träet som Herren Jesus blev fästad när han led för oss. Duvan är den heliga Anden som steg ner i denna skepnad, sa som du har lärt dig i Nya testamentet. Den inger dig själens frid, sinnets stillhet.

Responsorium Jfr Jes 44:3,4; Joh 4:14

Jag skall utgjuta vatten över den törstiga jorden och strömmar över den torra marken.
+ Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, så att de växer upp som pilträd vid vattenbäckar.
Det vatten jag ger blir en källa, ett flöde som ger evigt liv.
+ Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, så att de växer upp som pilträd vid vattenbäckar.

Slutbön

Gud, du ger din sannings ljus åt dem som vandrar fjärran från din väg. Hjälp oss, som kallar oss kristna, att ta avstånd från mörkrets makt och leva i dopets nåd. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.