Kalender - breviar
April 2020

TiOnToFr
1onsdag i 5 fasteveckan

2torsdag i 5 fasteveckan
Francesco da Paola eremit

3fredag i 5 fasteveckan

4lördag i 5 fasteveckan
Isidor av Sevilla biskop och kyrkolärare

5Palmsöndagen
Vincentius Ferrer präst

6måndag i stilla veckan

7tisdag i stilla veckan
Jean Baptiste de la Salle präst

8onsdag i stilla veckan

9Skärtorsdag

10Långfredag

11Påskafton
Stanislaus biskop och martyr

12Påskdagen - Kristi Uppståndelse

13Annandag påsk
Martin I påve och martyr

14tisdag i påskoktaven

15onsdag i påskoktaven

16torsdag i påskoktaven

17fredag i påskoktaven

18lördag i påskoktaven

19Andra Påsksöndagen

20måndag i 2 påskveckan

21tisdag i 2 påskveckan
Anselm av Canterbury biskop och kyrkolärare

22onsdag i 2 påskveckan

23torsdag i 2 påskveckan
Georg martyr, Adalbert biskop och martyr

24fredag i 2 påskveckan
Fidelis av Sigmaringen präst och martyr

25lördag i 2 påskveckan
Markus evangelist

26Tredje Påsksöndagen

27måndag i 3 påskveckan

28tisdag i 3 påskveckan
Pierre Chanel präst och martyr, Louis Marie Grinion de Montfort präst

29onsdag i 3 påskveckan
Katarina av Siena jungfru och kyrkolärare

30torsdag i 3 påskveckan
Pius V påve


Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 2 april 2020, torsdag


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Vishet, Son av evighet,
allt skapats källa, liv och mål,
låt dina vänner i din nåd
få smaka av din ljuvlighet.

I strid har du en väldig kraft
— du segrar i vårt nederlag —
var då vårt fäste och vår borg,
för sårad kämpe läkedom.

Du är vårt hjärtas jubelsång,
i dig all sanning uppenbar.
In i vår tankes dolda rum
når prövande ditt ögas ljus.

Du gode herde för din hjord,
som söker dem som irrat bort,
låt oss med alla dina lamm
få beta på din rika mark.

Bevara oss till vredens dag
från vilsenhet och flykt och fall,
och när du dömer, räkna oss
till dem du vunnit med ditt blod.

Din, Kristus, är all härlighet,
med Fadern och vår Hjälpare,
du som med alla heliga
regerar i all evighet. Amen.


eller: Till öknens tystnad... ⇓⇑

Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

Psalm 18:31-51
Tacksägelse
Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? (Rom 8:31)

IV


Guds väg är ostrafflig, Herrens tal är luttrat, *
en sköld är han för alla
som tar sin tillflykt till honom.

Ty vem är Gud utom Herren, *
och vem är en klippa utom vår Gud?

Gud, du rustade mig med kraft *
och förde mig fram på en väg utan hinder,

du gjorde mina fötter snabba som gasellens *
och lät mig löpa fram över höjderna,

du lärde mina händer att strida *
och mina armar att spänna kopparbågen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd.

V

Du gav mig din frälsnings sköld,
och din högra hand stödde mig, *
du böjde dig till mig och gjorde mig stor.

Du skaffade rum för mina steg, där jag gick *
och lät inte mina fötter vackla.

Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, *
jag vände inte tillbaka, förrän jag förgjort dem.

Jag slog dem, så att de inte mer kunde resa sig, *
de föll under mina fötter.

Du rustade mig med kraft till striden, *
du lade mina motståndare under mig.

Du drev mina fiender på flykten, *
och dem som hatade mig förgjorde jag.

Herren teg när de ropade, *
de ropade, men det fanns ingen som räddade.

Och jag stötte sönder dem till stoft för vinden, *
jag kastade ut dem som avfall på gatan.

Du räddade mig ur folkets strider, +
du satte mig till ett huvud över hedningar, *
okända folk blev mina tjänare.

De följde min befallning vid blotta ryktet, *
främlingar visade mig lydnad.

Ja, främlingarnas mod vissnade bort, *
de övergav med bävan sina borgar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd.

Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare.

VI

Herren lever! Lovad vare min klippa, *
och upphöjd vare Gud, min räddare!

Gud, som har givit mig hämnd *
och tvingat folken under mig,

du som har upphöjt mig över mina motståndare +
och befriat mig från mina fiender, *
räddat mig från våldsmän!

Herre, jag vill tacka dig bland folken, *
jag vill lovsjunga ditt namn.

Ty du ger din konung väldig seger +
och gör nåd mot din smorde, *
mot David och hans ätt för evigt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare.

Den som tänker på Herrens lag både dag och natt
bär sin frukt i sin tid.

Första läsningen
Heb 7:1-10
En överstepräst som Melkisedek


Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn "rättfärdig konung", vidare är han kung i Salem, det vill säga "fredskonung". Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid.
Betänk hur stor han måste vara, denne som Abraham, vår stamfader, gav sitt bästa krigsbyte som tionde. De bland Levis efterkommande som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fast också de härstammar från Abraham. Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som dock hade fått Guds löften, och ingen kan för-neka att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer. I det ena fallet är det dödliga människor som tar emot tionde, men i det andra en om vilken det vittnas att han alltid lever. Och på sätt och vis har Levi, som får tionde, själv gett tionde genom Abraham. Ty som ännu ofödd var han till i sin förfader när Melkisedek mötte denne.

Responsorium Jfr 1 Mos 14:18; Heb 7:3; jfr Ps 110:4; Heb 7:16

Melkisedek, kung i Salem, lät bära ut bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste, likt Guds Son,
+ åt vilken Gud svurit en ed: Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.
Den andre Melkisedek är präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning, utan genom kraften i ett oförstörbart liv;
+ åt vilken Gud svurit en ed: Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.

Andra läsningen
Ur Andra vatikankonciliets dogmatiska konstitution Om kyrkan.
Det nya förbundet och det nya folket


Se dagar skall komma, säger Herren, då jag skall göra ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus. Jag skall ge min lag i deras inre, och jag skall skriva den i deras hjärtan, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Ty alla skall känna mig, frän den minste till den störste, säger Herren.
Detta nya förbund instiftade Kristus, ett nytt förbund i hans blod. Han sammankallade ett folk av judar och hedningar som skulle växa samman till en enhet. De skulle ut-göra det nya gudsfolket, inte på människovis utan i Anden.
De som tror på Kristus har nämligen blivit födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig genom den levande Gudens ord, inte av kött utan av vatten och helig Ande. Slutligen har han gjort dem till ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett friköpt folk. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk.
Som huvud har detta messianska folk Kristus, honom som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. Nu, när han vunnit det namn som är över alla namn, regerar han i härlighet i himlen.
Som privilegium har detta folk den värdighet och frihet som tillhör Guds barn. I deras hjärtan bor den helige Anden som i sitt tempel.
Som sin nya lag har det budet att älska såsom Kristus älskade oss.
Som slutlig bestämmelse har det Guds rike. Det grundlades av Gud själv på jorden och måste utbredas till dess det fullkomnas av honom vid tidens slut. Då skall Kristus uppenbaras, han som är vårt liv, och skapelsen själv skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
Detta messianska folk omfattar inte alla människor. Rätt ofta kan det tyckas vara en liten hjord. Ändå är det ett oerhört livskraftigt frö till enhet, hopp och räddning för hela mänskligheten.
Det grundades av Kristus för att vara en livets, kärlekens och sanningens gemenskap. Han tar det som sitt redskap för att friköpa alla och sänder ut det som världens ljus och jordens salt i hela världen.
Redan det jordiska Israel kallas under sin ökenvandring för Guds kyrka. Också det nya Israel kallas för Kristi kyrka, där det vandrar fram genom den nuvarande tidsåldern och söker den stad som skall komma och förbli. Han har själv vunnit henne åt sig med sitt blod, han har fyllt henne med sin Ande och gett henne de medel hon behöver för att vara en synlig och social enhet.
Gud har sammankallat en församling av dem som i Jesus ser den som bringar frälsning och är grunden för enhet och fred. Han har samlat och instiftat henne som sin kyrka så att hon för var och en skall vara det synliga sakramentet för denna frälsande enhet.

Responsorium 1 Pet 2:9,10; Ps 33:12

Ni är ett utvalt släkte.
+ Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.
Saligt är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.
+ Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

Slutbön

Var oss nära, Herre, i vår bön och omge oss med din barmhärtighet, så att vi, rena från synd, lever i din vänskap och ärver den härlighet du lovar oss. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.