Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 5 december 2020, lördag


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Du som är gåvan, himlens Ord
och ljus av ljus, av Fadern född,
vid tidens ände trädde fram
att resa världen ur dess fall.

I hjärtat lys med härlig glans
och tänd i oss din kärleks brand.
Må budet om ditt närmande
fördriva från oss fienden.

Då du skall pröva oss till sist,
kan intet döljas för din blick.
Det mörkas makt skall få sin dom,
rättfärdigheten evig lön.

Låt oss, fast mycket ont vi gjort,
ej räknas till de ondas hop
men med de saliga få del
av himmelrikets ljuvlighet.

Din är all makt och härlighet,
0 Kristus, Konung, Frälsare,
med Fadern och med Hjälparen
en enda Gud i evighet. Amen.

eller: När vintermörkret... ⇓⇑


Ant. 1 Sjung till Herrens ära, förkunna alla hans under.

Psalm 105
Herrens trohet mot sina löften
Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda (Rom 8:28)

I


Tacka Herren, åkalla hans namn, *
gör hans gärningar kända bland folken.

Sjung och spela till hans ära, *
förkunna alla hans under.

Var stolta över hans heliga namn, *
må de som söker Herren glädja sig av hjärtat.

Fråga efter Herren och hans makt, *
sök hans ansikte ständigt.

Tänk på de underbara gärningar han gjort, *
på hans under och hans domar,

ni Abrahams, hans tjänares, ätt, *
ni Jakobs barn, det folk som han har utvalt.

Han är Herren, vår Gud. *
Över hela jorden går hans domar.

Han tänker evigt på sitt förbund, *
intill tusen släkten på det han har stadgat,

på det förbund han slöt med Abraham *
och på sin ed till Isak.

Han fastställde det som en stadga för Jakob, *
som ett evigt förbund för Israel.

Han sade: "Åt dig vill jag ge landet Kanaan, *
det skall bli er arvslott."

Då var de ännu en liten hop, *
de var ringa och främlingar i landet.

De vandrade från folk till folk, *
från ett rike till ett annat.

Han tillät ingen att skada dem, *
för deras skull hotade han konungar:

"Rör inte mina smorda, *
gör inte mina profeter något ont."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Sjung till Herrens ära, förkunna alla hans under.

Ant. 2 Han är Herren vår Gud, över hela jorden går hans domar.

II

Han befallde hungersnöd att komma över landet *
och fördärvade alla deras brödförråd,

men han sände Josef före dem *
och lät honom bli såld till träl.

Man slog hans fötter i bojor, *
han fick ligga fjättrad i järn,

till den tid då det han sagt blev uppfyllt *
och Herrens ord bevisade hans oskuld.

Då sände konungen och lät släppa honom lös, *
folkens härskare gav honom fri.

Han satte honom till herre över sitt hus, *
till att förvalta all hans egendom.

Han skulle råda över furstarna efter sin vilja *
och lära de äldste vishet.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Han är Herren vår Gud, över hela jorden går hans domar.

Ant. 3 Herren tänker på sitt heliga ord och för ut sitt folk under jubel.

III

Israel kom till Hams land, *
Jakob slog sig ner i Egypten.

Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt *
och mäktigare än dess förtryckare.

Då uppfylldes de av hat mot hans folk, *
och de förslavade hans tjänare.

Han sände Mose, sin tjänare, *
och Aron, som han hade utvalt.

De gjorde hans tecken ibland dem *
och under i Hams land.

Han sände mörker, han lät allt bli mörkt, *
och ändå aktade de inte på hans ord.

Han förvandlade deras vatten till blod *
och lät deras fiskar dö.

Deras land kom att vimla av paddor, *
ända in i konungens palats.

Han befallde, då kom svärmar av flugor, *
av mygg i hela deras land.

Han gav dem hagel i stället för regn *
och sände flammande eld i deras land.

Han slog deras vinträd och fikonträd *
och bröt sönder träden i deras land.

Han befallde, då kom gräshoppor, *
och gräsmaskar i väldig mängd.

De åt upp alla växter i deras land, *
de åt upp frukten på deras mark.

Han slog allt förstfött i deras land, *
förstlingen av deras kraft.

Så förde han ut sitt folk med silver och guld, *
och i hans stammar fanns ingen som stapplade.

Egyptierna gladde sig, när de drog ut, *
ty skräck för Israel hade fallit över dem.

Han bredde ut ett moln till skydd *
och en eld som lyste om natten.

De begärde, då sände han vaktlar *
och mättade dem med bröd från himlen.

Han öppnade klippan, och vatten flödade, *
det gick genom öknen som en ström.

Ty han tänkte på sitt heliga ord *
och på Abraham, sin tjänare.

Så förde han ut sitt folk med fröjd, *
sina utvalda under jubel.

Han gav dem hedningarnas länder, *
folkens förvärv fick de till besittning,

för att de skulle hålla hans stadgar *
och ta hans befallningar i akt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 3 Herren tänker på sitt heliga ord och för ut sitt folk under jubel.

Herren förkunnar för Jakob sitt ord,
för Israel sina stadgar och bud.

Första läsningen
Jes 25:6 - 26:6
Guds gästabud. De frälstas lovsång


Herren Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat. Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk, och den slöja som täcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet, och Herren, Herren skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall ta bort sitt folks vanära överallt på jorden. Ty så har Herren talat.
På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi hoppades på, och som skulle frälsa oss. Ja, där är Herren, som vi hoppades på, låt oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.
Ty Herrens hand skall vila över detta berg, men Moab skall bli nedtrampad i sitt eget land, liksom strå trampas ned i gödselpölen. Och hur han än där breder ut sina händer, lik simmaren, när han simmar, så skall dock hans högmod bli nedbrutet, trots hans händers alla konster. Ja, dina murars höga fäste störtar han omkull och ödmjukar, han slår det till jorden, ned i stoftet.
På den tiden skall man sjunga denna sång i Judas land:
"Vår stad ger oss styrka, murar och värn bereder oss frälsning.
Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk får dra ditin, ett som håller tro.
Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.
Förtrösta då på Herren till evig tid, ty Herren, Herren är en evig klippa.
Ty dem som tronar i höjden, dem störtar han ned, ja, den höga staden. Han ödmjukar den, ödmjukar den till jorden, han slår den ned i stoftet.
Den trampas under fotterna, under de förtrycktas fötter, under de armas steg."

Responsorium Upp 21:3; Jes 25:8

Jag hörde en stark röst från tronen som sade: Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem.
+ De skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.
Herren skall för alltid göra döden om intet, och han skall torka tårarna från alla ansikten.
+ De skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.

Andra läsningen
Ur Augustinus utläggning av Psaltaren.
Löftenas och uppfyllelsens tider


Gud bestämde för sina löften en tid och en annan för att uppfylla det han hade lovat. Löftenas tid var profeternas ända fram till Johannes döparen. Men från honom ända till slutet är den tid då han uppfyller det han har lovat.
Gud är trovärdig, som gjorde sig till vår gäldenär - inte genom att motta något från oss, utan genom att lova oss så mycket. Ett löfte var inte nog; han ville att det även skulle fästas i skrift genom att ge oss ett dokument på sina löften. När han så började att uppfylla vad han hade lovat, skulle vi i löftenas skrift kunna studera ordningen för deras uppfyllelse. Profetians tid var sålunda, som jag ofta har sagt, en förkunnelse om löftena.
Han lovade evig frälsning och ett saligt liv utan ände tillsammans med änglarna, ett oförstörbart arv, en evig härlighet, sitt ansiktes ljuvlighet, sin helighets hus i himlen, frihet från dödsfruktan genom en uppståndelse från de döda. Detta är hans slutgiltiga löfte. Mot det riktar vi all vår uppmärksamhet. När vi har nått fram dit skall vi inte önska något mer, inte kräva något mer. Men i vilken ordning man kommer till det som till slut skall vara, därom teg han inte heller i sina löften och förutsägelser. Åt människorna utlovade han gudomen, åt de dödliga odödligheten, åt syndarna rättfärdiggörelsen, åt de förkastade härligheten.
Bröder, för människor verkade det som Gud lovade otroligt: att han av dödligheten, förgängligheten, förkastelsen, svagheten, stoftet och askan en gång skulle göra människorna lika Guds änglar. Därför ingick han inte bara en skriftlig överenskommelse med människorna, så att de skulle tro. Han insatte också en trofast garant - inte någon furste, eller någon ängel eller ärkeängel, utan sin ende Son. Men för Gud var det inte nog att göra Sonen till vägvisare; han gjorde honom själv till vägen, så att du skulle kunna gå genom honom som leder dig, du som vandrar genom honom.
Så lovade han att vi skulle komma till honom, till den odödlighet som inte kan beskrivas, och så bli lika hans änglar. Hur långt borta var vi inte: han där uppe och vi här nere, han i himlen och vi kullkastade på jorden! Utan hopp om frälsning låg vi där sjuka. Men en läkare blev sänd, som den sjuke inte kände. Om de hade känt honom, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men också detta tjänade till den sjukes läkedom: att den sjuke dödade läkaren. Han kom för att besöka, han blev dödad för att hela.
För de troende avslöjade han sig såsom Gud och människa: den Gud genom vilken vi blivit skapade, den människa genom vilken vi blivit skapade på nytt. Det ena var uppenbart hos honom, det andra dolt, och det som han dolde var mycket bättre än det som var uppenbart. Men det som var bättre, det kunde man inte se. Den sjuke blev helad genom det som man kunde se, för att han senare skulle bli i stånd att skåda honom, vars anblick inte förvägrades oss utan doldes för att hållas i beredskap för oss.

Responsorium Mik 7:19; Apg 10:43

Må vår Gud vända sig till oss och förbarma sig över oss.
+ Må han ta bort våra missgärningar och kasta alla våra synder i havets djup.
Om honom vittnar alla profeterna: Var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.
+ Må han ta bort våra missgärningar och kasta alla våra synder i havets djup.

Slutbön

Gud, du sände din Son till vår jord för att befria människan ur dödens villkor. Skänk oss, som väntar på hans återkomst, dina himmelska gåvor, så att vi redan nu kan leva som dina fria barn. Genom honom Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.