Läsningsgudstjänst
Den 28 april 2024, söndag
Femte Påsksöndagen
Femte Påsksöndagen

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Halleluja. Stenen har rullats undan från graven. Halleluja.

Psalm 1
De två vägarna
Saliga de som satt sitt hopp till korset och stigit ner i vattnet (Barnabasbrevet 11:8)

Salig är den som inte följer de gudlösas råd
och inte går syndares väg *
eller sitter där hädare sitter

utan har sin lust i Herrens lag *
och tänker på hans lag både dag och natt.

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, *
vilket bär frukt i sin tid

och vars löv inte vissnar: *
allt vad han gör, det lyckas väl.

Inte så de gudlösa: *
de är som agnar som vinden för bort.

Därför skall de gudlösa inte bestå i domen *
och inte syndarna i de rättfärdigas församling.

Ty Herren känner de rättfärdigas väg, *
men de gudlösas väg leder till fördärvet.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Halleluja. Stenen har rullats undan från graven. Halleluja.

Ant. 2 Halleluja. Kvinna, vem söker du? Den levande bland de döda? Halleluja.

Psalm 2
Messias, konung och segrare
De har sannerligen gaddat sig samman mot din tjänare Jesus, som du har smort (jfr Apg 4:27)

Varför larmar hedningarna, *
varför smider folken fåfänga planer?

Jordens kungar gör sig redo, +
furstarna gaddar sig samman *
mot Herren och hans smorde:

"Låt oss slita sönder deras bojor *
och kasta av oss deras band."

Han som bor i himmelen ler åt dem, *
Herren ser på dem med förakt.

Han talar till dem i sin vrede *
och förskräcker dem i sin förgrymmelse:

"Jag själv har insatt min konung *
på Sion, mitt heliga berg."

Jag vill kungöra hans beslut:
Herren sade till mig: "Du är min son, *
jag har fött dig i dag.

Begär av mig, så skall jag ge dig folken till arvedel *
och jordens ändar till egendom.

Du skall slå dem med järnspira, *
som lerkärl skall du krossa dem."

Så kom nu till förstånd, ni konungar, *
låt varna er, ni domare på jorden.

Tjäna Herren med fruktan, *
och kyss hans fötter med bävan,

så att han inte vredgas och ni går under, +
ty hans vrede kan lätt bli upptänd. *
Saliga alla de som förtröstar på honom.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Halleluja. Kvinna, vem söker du? Den levande bland de döda? Halleluja.

Ant. 3 Halleluja. Gråt inte, Maria. Herren har uppstått. Halleluja.

Psalm 3
Herren är min sköld
Han lade sig ner, han sov och han stod upp, ty Herren beskyddade honom (Irenaeus)

Herre, se så många mina ovänner är!
Mänga reser sig upp mot mig, *
många säger:
"Det finns ingen räddning för honom hos Gud."

Men du, Herre, är en sköld för mig, *
du är min ära, den som lyfter mitt huvud.

Jag höjde min röst och ropade till Herren, *
och han svarade mig från sitt heliga berg.

Jag lade mig ner och somnade in, *
jag har åter vaknat upp, ty Herren beskyddar mig.

Jag fruktar inte för skaror av många tusen, *
som lägrar sig mot mig runt omkring.

Herre, stå tipp, *
hjälp mig, min Gud.

Du slår mina fiender på kinden, *
du krossar de gudlösas tänder.

Hos Herren finns räddningen. *
Låt din välsignelse komma över ditt folk!

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Halleluja. Gråt inte, Maria. Herren har uppstått. Halleluja.

Mitt hjärta fick liv på nytt, halleluja,
jag vill tacka honom med min sång, halleluja.

Första läsningen
Upp 18:21 - 19:10
Besegrandet av Babylon. Segerjubel i himlen

En väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sade: "Så skall den stora staden Babylon med våldsam kraft slungas i djupet och aldrig finnas mer. Aldrig mer skall sång och musik från harpspelare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, aldrig mer skall någon hantverkare av något slag finnas i dig. Ljudet från en kvarnsten skall aldrig mer höras i dig, ljuset från en lampa skall aldrig mer lysa i dig, och rösten av brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens herrar, ty alla folk förfördes av din trolldom. I den staden fanns blodet från profeter och heliga och alla dem som har slaktats på jorden."
Sedan hörde jag liksom den starka rösten från en stor skara i himlen: "Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud, ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på hennes hand för sina tjänares blod." Och de sade igen: "Halleluja." Och röken från henne stiger i evigheters evighet. Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen, och sade: "Amen. Halleluja!"
Och det kom en röst från tronen som sade: "Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga."
Och jag hörde liksom rösten från en stor skara och liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska: "Halleluja! Herren vår Gud, allhärskaren, är nu konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar."
Och ängeln sade till mig: "Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han sade till mig: "Detta är Guds sanna ord." Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: "Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."

Responsorium Upp 14:2; 19:6; 12:10; 19:5

Jag hörde en röst från himlen som rösten av stark åska: Herren vår Gud, allhärskaren, är nu konung.
+ Nu finns frälsningen och kraften och riket hos hans smorde, halleluja.
Och det kom en röst från tronen som sade: Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga.
+ Nu finns frälsningen och kraften och riket hos hans smorde, halleluja.

Andra läsningen
Ur en predikan av Richard av S:t Victor.
Pilgrimskyrkan

Gläd dig, Jerusalem, och kom samman till en festförsamling, ni alla som älskar henne.
Mina älskade! Jerusalem, den heliga staden och det heligas stad, är den heliga staden, hon som enligt den Heliga Skrifts vittnesbörd är Guds brud, såsom det heter i Uppenbarelseboken, när ängeln talar till den helige Johannes: "Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru." Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himlen, frän Gud, med Guds härlighet.
Med rätta sägs den heliga kyrkan stiga ned från himlen, ty idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker kommet ner ovanifrån, från himlaljusens Fader. Med dem rättfärdiggör Kristus henne, han som är hennes brudgum, genom att helga henne [och rena henne] från all fläck och skrynkla. Henne skänker han Guds härlighet, ty den härlighet som hennes brudgum har genom naturen låter han henne äga genom nåden, inte i sin fullhet men som en delaktighet av fullheten.
Hon som är den heliga kyrkan är helt visst i himlen, men också till en del i världen: där såsom i fäderneslandet, här såsom i landsflykten; där härskande, här på pilgrimsvandring. Och på båda sidor firas bröllop: här i tron, där i skådandet; här i hoppet, där som verklighet. Ty ännu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är vår kunskap begränsad, men då skall den bli fullständig som Guds kunskap om oss. För när det fullkomliga kommer, skall det begränsade förgå. I bröllopet här utskänks nådens vin, där härlighetens vin: nådens vin till rättfärdiggörelse, härlighetens vin till salighet.
Gläd dig, Jerusalem. Liksom en tröst till vandraren sägs det: Jerusalem, du som ännu befinner dig på pilgrimsvandring, utmattad av frestelser, ansatt av fiender, trängd av förföljelser, nedtryckt av dödlighet, gläd dig i allt det som står emot! Du vet ju attabeM om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Våra kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt oss, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga.
Gläd dig, ty denna tidsålders lidanden betyder intet mot den härlighet som kommer att uppenbaras i oss. Gläd dig alltså över de dagar då du förödmjukas, över de år då du ser ont ske, ty ju tyngre striden är, desto större blir kronan!
Kom samman till en festförsamling, ni alla som älskar henne. Festförsamlingen, mina bröder, är, så ofta som den kommer samman för något gott, en orsak till jubel, en anledning till glädje och en sporre till fröjd. Allra mest på denna plats, dit barnen befalls att komma samman för att glädja sig med modern, med henne som har fött dem i dopet och har närt dem med de gudomliga testamentenas ljuva lära, såsom med mjölk från sina bröst.

Responsorium Jfr Jes 66:10-11; Tob 13:14

Gläd dig, Jerusalem, och fröjdas över henne, alla ni som har henne kär. Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne.
+ Ni skall få tröst och skall mätta er vid hennes bröst, halleluja.
Saliga de som älskar dig, saliga alla de som sörjer över dina många olyckor, ty de skall få glädjas över dig och skall se din glädje i evighet.
+ Ni skall få tröst och skall mätta er vid hennes bröst, halleluja.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse. Genom honom Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.