Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Kalender - breviar
Januari 2018

TiOnToFr
1Guds Mor Maria
Guds Mor Maria

2tisdag efter Nyårsdagen
Basilios den store och Gregorios av Nazianzos biskopar och kyrkolärare

3onsdag efter Nyårsdagen
Jesu Heliga Namn

4torsdag efter Nyårsdagen
Vardag efter Nyårsdagen

5fredag efter Nyårsdagen
Vardag efter Nyårsdagen

6Herrens Uppenbarelse
Herrens Uppenbarelse

7Herrens Dop
Raimond av Penafort präst

8måndag i 1 veckan 'under året'
Vardag efter Epifania

9tisdag i 1 veckan 'under året'
Vardag efter Epifania

10onsdag i 1 veckan 'under året'
Vardag efter Epifania

11torsdag i 1 veckan 'under året'
Vardag efter Epifania

12fredag i 1 veckan 'under året'
Vardag efter Epifania

13lördag i 1 veckan 'under året'
Hilarius av Poitiers biskop och kyrkolärare

142 söndagen 'under året'

15måndag i 2 veckan 'under året'

16tisdag i 2 veckan 'under året'

17onsdag i 2 veckan 'under året'
Antonius abbot

18torsdag i 2 veckan 'under året'
S:t Eriks domkyrkas invigning

19fredag i 2 veckan 'under året'
Henrik biskop och martyr Finlands apostel

20lördag i 2 veckan 'under året'
Fabianus påve och martyr Sebastian martyr

213 söndagen 'under året'
Agnes jungfru och martyr

22måndag i 3 veckan 'under året'
Vincentius av Saragossa diakon och martyr

23tisdag i 3 veckan 'under året'

24onsdag i 3 veckan 'under året'
Francois de Sales biskop och kyrkolärare

25torsdag i 3 veckan 'under året'
Paulus omvändelse

26fredag i 3 veckan 'under året'
Timotheos och Titus biskopar

27lördag i 3 veckan 'under året'
Angela Merici jungfru

284 söndagen 'under året'
Thomas av Aquino präst och kyrkolärare

29måndag i 4 veckan 'under året'

30tisdag i 4 veckan 'under året'

31onsdag i 4 veckan 'under året'
Giovanni Bosco präst


Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 17 januari 2018, onsdag
Antonius abbot

(eller - Psalterium 2015)

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

Främmande för alla
och av alla känd
är den Gud som kallar —
dold och mot oss vänd.

Obekant och nära —
bli i andakt still!
Markens örter bära
gudomens sigill.

Himlen till en hydda
han åt solen gjort,
och dess tecken tydda
står för den som tror.

Ondskans makt förjagas.
Blind och döv och lytt
ser det rike dagas
som gör allting nytt,

ser hur i Guds händer
staden av kristall
lyfts ur dödens länder:
stoft och syndafall. Amen.



Ant. 1 Vi ropar i vår väntan att Gud skall befria vår kropp.

Psalm 39
En plågad människas bön
Allt skapat har lagts under tomhetens välde... på grund av honom som vållade det (Rom 8:20)

I


Jag tänkte: jag skall ta mig i akt *
och inte synda med min tunga,
     jag skall sätta lås för min mun, *
     så länge gudlöst folk är inom hörhåll.
Så höll jag mig tyst och blev stum, *
jag teg, men till ingen nytta.
     Min plåga blev bitter, +
     jag stönade, det brann som eld. *
     Jag kunde inte tiga.
Herre, lär mig minnas att jag skall dö, *
hur få mina tillmätta dagar är, hur flyktigt mitt liv.
     En handfull dagar är allt du ger mig, *
     för dig är min livstid ett intet.
Bara en vindfläkt är människan, *
som en skuggbild vandrar hon kring.
     Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar, *
     hon vet inte vems de en gång skall bli.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Vi ropar i vår väntan att Gud skall befria vår kropp.

Ant. 2 Herre, hör mitt rop, och se mina tårar.

II

Herre, vad har jag då att hoppas på? *
Mitt hopp står till dig.
     Befria mig från alla mina synder, *
     låt mig slippa bli smädad för dårskap.
Jag tiger och öppnar inte min mun *
— det är ju du som låtit detta ske.
     Tag bort den plåga du lagt på mig! *
     Jag förgås under slagen av din hand!
Du tuktar och straffar en man för hans synd,
som malen förtär du allt han har kärt. *
Bara en vindfläkt är människan.
     Herre, hör min bön och lyssna till mitt rop, *
     tig inte när jag gråter!
Ty en tid är jag gäst hos dig, *
en främling som alla mina fäder.
     Vänd bort din blick, så kan jag glädjas, *
     innan jag går bort och inte mer finns till.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herre, hör mitt rop, och se mina tårar.

Ant. 3 Jag förtröstar på Guds nåd alltid och i evighet.

Psalm 52
Mot vedersakaren
Den stolte skall ha sin stolthet i Herren (1 Kor 1:31)


Du mäktige, varför skryter du över det onda, *
varför förhäver du dig ständigt mot den fromme?
     Du lömske, din tunga far efter fördärv, *
     den är lik den skarpaste rakkniv.
Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än sanningens ord, *
du älskar fördärvliga ord, du falska tunga.
     Därför skall Gud störta ner dig för alltid, +
     han skall gripa dig och rycka ut dig ur din hydda *
     och utrota dig ur de levandes land.
De rättfärdiga skall se det och frukta, *
de skall håna honom och säga:
     "Se, där är den man som inte gjorde Gud till sitt värn,
     utan förlitade sig på sin stora rikedom, *
     trotsig i sin lystnad!"
Men jag skall vara
som ett grönskande olivträd i Guds hus. *
Jag förtröstar på Guds nåd alltid och för evigt.
     Jag skall i evighet tacka dig för vad du gjort *
     och inför dina fromma hoppas på ditt namn,
     ty du är god.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Jag förtröstar på Guds nåd alltid och i evighet.

Min själ väntar efter Herren,
och jag hoppas på hans ord.

Första läsningen
1 Mos 27:30-45
Esau ber om Isaks välsignelse


När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från jakten. Därefter tillagade också han en smaklig rätt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: "Må min fader stiga upp och äta av sin sons villebråd, för att din själ må välsigna mig."
Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde son."
Då blev Isak mycket häpen och sade: "Vem var då den jägaren som bar in till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, innan du kom, och sedan välsignade honom? Välsignad skall han också förbli."
När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter klagan och sade till sin fader: "Välsigna också mig, min fader."
Men han svarade: "Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse."
Då sade han: "Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?"
Isak svarade och sade till Esau: "Se, jag har satt honom till en herre över dig, och alla hans bröder har jag gett honom till tjänare, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då nu göra för dig, min son?"
Esau sade till sin fader: "Har du då bara den enda välsignelsen, min fader? Välsigna också mig, min fader." Och Esau brast i gråt.
Då svarade hans fader Isak och sade till honom:
"Se, fjärran från jordens fetma skall din boning vara
och utan dagg från himmelen ovanifrån.
Av ditt svärd skall du leva,
och du skall tjäna din broder.
Men det skall ske, när du samlar din kraft,
att du river hans ok från din hals."
Och Esau blev hatisk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade gett honom. Och Esau sade för sig själv: "Snart skall de dagar komma, då vi får sörja vår fader. Då skall jag dräpa min broder Jakob."
När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: "Se, din broder Esau vill hämnas på dig och dräpa dig. Så hör nu vad jag säger, min son: Stå upp och fly till min broder Laban i Haran och stanna någon tid hos honom, tills din broders förbittring har upphört, ja, tills din broders vrede mot dig har upphört och han glömmer vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på samma gång?"

Responsorium 1 Mos 27:35, 33, 27b-28, 29

Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse.
+ Välsignad skall han också förbli.
Se, av din son utgår doft, likt doften av en mark som Herren har välsignat. Så må Gud ge dig av himmelens dagg och av jordens fetma i rikt mått. Bli en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig.
+ Välsignad skall han också förbli.

Andra läsningen
Ur beskrivningen av Antonius liv av Athanasios.
Den helige Antonius' kallelse


Efter sina föräldrars död stod Antonius ensam med sin enda syster. Han var då arton eller tjugo år gammal och måste sörja för hemmet och sin syster.
Sex månader efter föräldrarnas död gick han en dag till kyrkan som han brukade. Han var samlad i sitt inre och begrundade varför apostlarna hade lämnat allt och följt Herren och varför de troende i Apostlagärningarna hade sålt allt vad de ägde och lagt det vid apostlarnas fötter för att det skulle delas ut bland de fattiga. Han tänkte också på vilket stort hopp som väntade dem i himlen. Med dessa tankar trädde han in i kyrkan. Det föll sig så att just då lästes evangeliet och han hörde hur Herren sade till den rike ynglingen: Om du vill bli fullkomlig, så gä och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
För Antonius var det som om en gudomlig ingivelse hade fått honom att tänka på de heliga och som om läsningen var bestämd för honom. Han lämnade genast kyrkan och gav bort vad han ägde efter föräldrarna till de fattiga i byn, så att ägodelarna inte skulle vara honom och hans syster till hinder. Även allt lösöre som de ägde delade han ut åt de fattiga. Endast något litet behöll han för sig och sin syster.
När han kom tillbaka till kyrkan hörde han Herren i evangeliet säga: Gör er inga bekymmer för morgondagen . Då kunde han inte längre stå ut i kyrkan. Han gick därifrån och delade ut också resten till folket. Sin syster lämnade han till att uppfostras av kända och pålitliga jungfrur. Själv levde han ett asketiskt liv i sitt hus och höll ut i svårigheter.
Han arbetade även med sina händer eftersom han hade hört: Den som inte vill arbeta får inte heller äta. Förtjänsten använde han för sitt uppehälle och till behövande.
Han bad ofta eftersom han hade lärt sig att man skulle be ständigt. Han läste med sådan uppmärksamhet att ingenting av det skrivna undgick honom. Minnet ersatte böcker för honom. Alla människorna i byn och erfarna män som han umgicks med kallade honom Guds vän, eftersom de såg hurdan människa han var. Några älskade honom som son, andra som broder.

Responsorium Matt 19:21; Luk 14:33

Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen.
+ Kom sedan och följ mig.
Ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.
+ Kom sedan och följ mig.

Slutbön

Evige Fader, du lärde den helige Antonius att söka och finna dig i öknens tystnad. Låt också oss, på hans förböner, förneka oss själva och mer än något annat älska dig. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

Invitatorium
Den 17 januari 2018, onsdag
Antonius abbot

(eller - Psalterium 2015)

Herre, öppna mina läppar,
så att min mun kan förkunna ditt lov.

Ant. Låt oss tillbedja Herren, den helige i alla de heliga.
eller:
Låt oss med N. och alla de heliga prisa och välsigna vår Gud.

Psalm 95
Uppmaning till lovsång
Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga 'i dag' (Heb 3:13)


[Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, *
jubel till vår frälsnings klippa.]
Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse *
och höja jubel till honom med lovsång.
Ty Herren är en väldig Gud, *
en väldig konung över alla gudar. Ant.

Han har jordens djup i sin hand, *
och bergens höjder är hans.
Hans är havet, ty han har gjort det, *
och hans händer har danat det torra. Ant.

Kom, låt oss tillbedja och nedfalla, *
låt oss knäböja för Herren, vår skapare.
Ty han är vår Gud,
och vi är det folk som han har till sin hjord, *
vi är får som står under hans vård. Ant.

O att ni i dag ville höra hans röst!
Förhärda inte era hjärtan som i Meriba, *
såsom på Massas dag i öknen,
där era fäder frestade mig, där de prövade mig, *
fastän de hade sett mina verk. Ant.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, +
och jag sade: 'De är ett folk
som far vilse med sitt hjärta, *
och de vill inte veta av mina vägar.'
Då svor jag i min vrede: *
'De skall inte komma in i min vila.' Ant.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Ant.

eller: Psalm 100 ⇓⇑
eller: Psalm 67 ⇓⇑
eller: Psalm 24 ⇓⇑

Laudes
Den 17 januari 2018, onsdag
Antonius abbot

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Du är de trognas segerkrans,
o Sanning, hög och underbar,
du ger dig själv, o Helige,
som lön åt trons bekännare.

Tillsammans med din tjänare
åkallar vi ditt majestät
och beder om befrielse
ur syndaskuldens fängelse.

Han brukade din skapelse
till eget och till andras väl,
men hjärtats lust och lidelse
var främst att vinna ditt behag.

Dig, Kristus, Konung segerrik,
bekände han med tillförsikt
och trampade med stolt förakt
den Onde under fötterna.

I dygden skön, i tron befäst,
i bönen ständigt brinnande,
bevarade han sinnet rent
och skådar nu Guds härlighet.

Dig, Fader, vare tack och lov,
dig vare ära, ende Son,
med helga Anden, Hjälparen,
i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Herren har skänkt dem odödlighet och ära, han har gjort dem till sin arvedel och deras namn skall bestå.

Psalm 77
Herrens verk
Alltid är jag ansatt, men inte kringränd .. .förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad (2 Kor 4:8-9)


Jag vill höja min röst till Gud och ropa, *
jag vill höja min röst till Gud. Må han höra mig!
     På min nöds dag söker jag Herren, +
     min hand är utsträckt om natten utan att tröttna, *
     min själ vill inte låta trösta sig.
När jag tänker på Gud, vill jag sucka och klaga, *
när jag minns, försmäktar min ande.
     Du håller mina ögonlock öppna, *
     jag är full av oro och kan inte tala.
Jag tänker på de dagar som en gång var, *
på de år som längesedan gått.
     Jag grubblar i min ensamhet om natten, *
     jag begrundar och försöker förstå:
Skall Gud förkasta för evigt *
och ingen nåd mer bevisa?
     Är det ute med hans godhet för alltid, *
     har hans ord blivit till intet för alla tider?
Har Herren glömt den nåd han vill visa *
eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?
     Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, *
     därför handlar inte den Högste som förr.
Jag vill prisa Herrens gärningar, *
ja, jag vill tänka på dina forna under,
     jag vill begrunda alla dina gärningar *
     och tänka på dina verk.
Gud, din väg är helig. *
Vem är en gud så stor som Gud?
     Du är Gud, en Gud som gör under, *
     du har uppenbarat din makt bland folken:
Du räddade ditt folk med din väldiga arm, *
du räddade Jakobs och Josefs barn.
     Vattnen såg dig, Gud,
     vattnen såg dig och våndades, *
     själva djupen darrade.
Molnen utgöt strömmar av vatten, +
skyarna lät höra sitt dån, *
och dina pilar for omkring.
     Dånet av din stämma rullade, +
     jorden lystes upp av blixtar, *
     marken darrade och bävade.
Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten, *
men ingen såg dina fotspår.
     Så förde du ditt folk som en hjord *
     genom Moses och Arons hand.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herren har skänkt dem odödlighet och ära, han har gjort dem till sin arvedel och deras namn skall bestå.

Ant. 2 Ni Herrens tjänare, prisa Herren i evighet.

Canticum
1 Sam 2:1-10
Gud upphöjer de ödmjuka
Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor (Luk 1:52-53)


Mitt hjärta jublar över Herren, *
Herren har upphöjt mitt horn.
     Min mun öppnas vitt mot mina fiender, *
     jag gläder mig över din hjälp.
Ingen är helig utom Herren, +
ingen finns förutom dig, *
ingen är en klippa som vår Gud.
     Tala då inte ständigt så förmätet, *
     låt inte fräckheter gå ut ur er mun.
Herren är en Gud som vet, *
han väger alla gärningar.
     Han bryter sönder hjältarnas bågar, *
     men de stapplande får rusta sig med kraft.
De som var mätta måste ta lega för bröd, *
men de som hungrade hungrar inte mer.
     Den ofruktsamma får föda sju gånger om, *
     men den som var barnrik vissnar bort.
Herren dödar och gör levande, *
han för ner i dödsriket och upp därifrån.
     Han gör fattig och han gör rik, *
     han slår ner och han reser upp.
Han upprättar den ringe ur stoftet, *
han lyfter den fattige ur dyn,
     han låter honom sitta bredvid furstar, *
     han låter honom inta en äroplats.
Jordens pelare är Herrens, *
på dem har han grundat jordens krets.
     Han bevarar sina trognas steg, *
     men de gudlösa går under i mörkret.
Av egen kraft kan ingen vinna seger, *
de som strider mot Herren blir krossade.
     Den högste dundrar i himlen, *
     Herren dömer hela jorden.
Han skall ge makt åt sin konung, *
han skall upphöja sin smordes horn.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Ni Herrens tjänare, prisa Herren i evighet.

Ant. 3 De heliga fröjdar sig och ger dig ära, de jublar på sina läger.

Psalm 97
Herrens härlighet när han träder fram till dom
Denna psalm syftar på hur världen räddas och alla folk kommer till tro på honom (Athanasios)


Herren är nu konung! Därför må jorden fröjda sig *
och alla havsländerna glädja sig.
     Han omges av moln och töcken, *
     rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron.
Eld går framför honom *
och förbränner hans ovänner runt omkring.
     Hans blixtar lyser upp jordkretsen, *
     jorden ser det och bävar.
Bergen smälter som vax för Herren, *
för hela jordens Herre.
     Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, *
     och alla folk ser hans ära.
Alla de skall komma på skam som dyrkar gudabilder, +
de som berömmer sig av avgudar, *
honom skall alla gudar tillbe.
     Sion hör det och gläder sig, +
     och Judas döttrar fröjdar sig, *
     Herre, de jublar över dina domar.
Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden, *
du är högt upphöjd över alla gudar.
     Ni som älskar Herren, hata det onda. +
     Han beskyddar sina fromma, *
     han räddar dem ur de gudlösas hand.
Ljus går upp för den rättfärdige *
och för de rättsinniga glädje.
     Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren, *
     och prisa hans heliga namn.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De heliga fröjdar sig och ger dig ära, de jublar på sina läger.

Kort läsning
Rom 12:1-2


Jag ber er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er för¬vandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

Responsorium

Herrens lag är i hans hjärta, + och hans steg skall inte vackla.
Herrens lag är i hans hjärta, + och hans steg skall inte vackla.
Han har sin lust i Herren,
+ och hans steg skall inte vackla.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Herrens lag är i hans hjärta, + och hans steg skall inte vackla.

Ant. Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor, säger Herren.
eller:
Min del är Herren. Herren är god mot den själ som söker honom.

Benedictus (Sakarias lovsång)
Luk 1:68-79


Välsignad är Herren, Israels Gud, *
som besöker sitt folk och ger det frihet.

Han reser för oss frälsningens horn *
i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat *
genom sina heliga profeter,

frälsning från våra fiender *
och från alla dem som hatar oss.

Han visar barmhärtighet mot våra fäder +
och står fast vid sitt heliga förbund, *
den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan, *
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.

Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, *
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.

Så skall hans folk få veta att frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder *
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.

Han skall komma ner till oss från höjden, +
en soluppgång för dem som är i mörker
och i dödens skugga, *
och styra våra fötter in på fredens väg.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor, säger Herren.
eller:
Min del är Herren. Herren är god mot den själ som söker honom.

Förbön

Vi vill prisa Kristus, den Helige i alla sina heliga, med en bön att få tjäna honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar. Låt oss bedja:
R. Du är allena helig.

Du som ville prövas i öknen för att bli lik oss i allt, utom i synden
— förbarma dig över oss, Herre Jesus.
Du som kallar oss till fullkomlig kärlek
— helga oss, Herre Jesus.
Du som befaller oss att vara jordens salt och världens ljus
— upplys oss, Herre Jesus.
Du som kom för att tjäna, inte för att tjänas
— ställ oss i din och nästans tjänst, Herre Jesus.
Du utstrålning av Gud härlighet och avbild av hans väsen
— låt oss i himlen se ditt ansikte, Herre Jesus.

Fader vår

Fader vår, som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja,
såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.

Slutbön
Evige Fader, du lärde den helige Antonius att söka och finna dig i öknens tystnad. Låt också oss, på hans förböner, förneka oss själva och mer än något annat älska dig. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

Avslutning

Herren välsigne oss och bevare oss för allt ont och före oss till det eviga livet. Amen.

Ters
Den 17 januari 2018, onsdag
Antonius abbot

(eller - Psalterium 2015)

(eller - med tilläggspsalmer)


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Kom, helge Ande, med din tröst,
med Faderns makt och Sonens röst.
Låt hjärtat, som var stumt och dött,
bli återskapat, pånyttfött.

Väck tro och samvete till liv
i kyrkan som bekänner dig.
Låt dem som ej din kärlek känt
få värme av den eld du tänt.

O Skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid. Amen.




Ant. 1 Jag betänker mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
eller:
Jorden är full av din nåd. Lär mig dina stadgar

Psalm 119: VIII (57-64)

Min del är Herren, *
jag har beslutat att hålla dina ord.
     Jag bönfaller inför dig av allt mitt hjärta *
     — var mig nådig, som du har lovat.
Jag betänker mina vägar *
och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
     Jag dröjer inte, jag skyndar mig *
     att hålla dina befallningar.
De gudlösas snaror omger mig, *
men jag glömmer inte din lag.
     Mitt i natten står jag upp för att tacka dig *
     för dina rättfärdiga lagar.
Jag sluter mig till dem som fruktar dig, *
till dem som håller dina bud.
     Herre, jorden är full av din nåd, *
     lär mig dina stadgar.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Jag betänker mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
eller:
Jorden är full av din nåd. Lär mig dina stadgar


Ant. 2 Fruktan och bävan kommer över mig. Herre, hör på mig och svara mig.

Psalm 55:2-15,17-24
Klagan över falska vänner
Bävan och ångest kom över Jesus (Mark 14:33)

I


Lyssna, Gud, till min bön,
dölj dig inte för min åkallan, *
hör på mig och svåra mig.
     I min vånda är jag utan ro och måste klaga, *
     vid fiendens rop, vid den gudlöses skri.
Ty de drar olycka över mig, *
de ansätter mig i vrede.
     Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, *
     dödens fasor har fallit över mig.
Fruktan och bävan kommer över mig, *
förfäran griper mig.
     Därför tänker jag:
     Ack att jag hade vingar som duvan! *
     Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Ja, långt bort skulle jag fly *
och finna härbärge i öknen.
     Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt *
     undan oväder och stormvind.
Fördärva dem, Herre, gör deras tungor oense. *
Ty våld och uppror ser jag i staden.
     Dag och natt går de omkring den, ovanpå dess murar, *
     ondska och olycka råder där.
Där råder fördärv, *
förtryck och svek viker inte från dess tórg.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Fruktan och bävan kommer över mig. Herre, hör på mig och svara mig.


Ant. 3 Jag ropar till Gud, han skall hjälpa mig.

II

Det är inte en fiende som smädar mig, *
det kunde jag bära,
     det är inte min ovän som förhäver sig, *
     för honom kunde jag gömma mig undan.
Nej, du gör det, du som var min jämlike, *
min vän och förtrogne,
     du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, *
     du som gick med mig i högtidsskaran i Guds hus.
Men jag ropar till Gud. *
Herren skall hjälpa mig.
     Afton och morgon och middag suckar jag och klagar, *
     och han skall höra min röst.
Han befriar och skyddar mig, +
så att de inte kommer vid mig, *
dessa många som går till angrepp.
     Gud skall höra min bön och besegra dem, *
     han som sedan urtiden sitter på sin tron.
Ty de vill inte vända om, *
och de fruktar inte Gud.
     Han bär hand på sin vän, *
     han bryter Guds förbund.
Orden i hans mun är hala som smör, *
men stridslust fyller hans hjärta.
     Hans ord är lenare än olja, *
     men de är dragna svärd.
Kasta din börda på Herren, +
han skall låta dig stå upprätt, *
han skall aldrig tillåta att den rättfärdige vacklar.
     Gud, du skall störta ner dem i gravens djup,
     de blodgiriga och falska
     får inte ens leva halva sitt liv, *
     men jag förtröstar på dig.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Jag ropar till Gud, han skall hjälpa mig.

Kort läsning
5 Mos 1:16-17a


Jag befallde på den tiden era domare och sade: "Hör efter, vad era bröder har sig emellan. Och om någon har en sak med sin broder eller med en främling som bor hos honom, så döm rättvist mellan dem. Ni skall inte ha anseende till personen, när ni dömer, utan höra den ringe såväl som den höge. Ni skall inte frukta för någon människa, ty domen hör Gud till."

Herren är rättfärdig, rättfärdigheten älskar han,
de redliga skall skåda hans ansikte.

Slutbön

Herre, helige Fader, trofaste Gud, du gav oss Anden för att samla dina genom synden skingrade barn. Låt oss bli människor som främjar enhetens och fredens sak i världen. Genom Jesus Kristus, vår Herre.

Låt oss prisa Herren.
Gud, vi tackar dig.

Sext
Den 17 januari 2018, onsdag
Antonius abbot

(eller - Psalterium 2015)

(eller - med tilläggspsalmer)


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Gud, din stilla, starka makt
i tidens tysta gång du lagt,
där gryning tänds kring bergens krans,
där solen står i middagsglans.

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.
Var med oss, led oss där vi går.
Vår dag är din, din dag är vår.

O Skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid. Amen.

eller: Må vi med anden brinnande ⇓⇑
eller: När dagen full av möda är ⇓⇑
eller: Genom gatans trängsel ⇓⇑



Ant. 1 Jag betänker mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
eller:
Jorden är full av din nåd. Lär mig dina stadgar

Psalm 119: VIII (57-64)

Min del är Herren, *
jag har beslutat att hålla dina ord.
     Jag bönfaller inför dig av allt mitt hjärta *
     — var mig nådig, som du har lovat.
Jag betänker mina vägar *
och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
     Jag dröjer inte, jag skyndar mig *
     att hålla dina befallningar.
De gudlösas snaror omger mig, *
men jag glömmer inte din lag.
     Mitt i natten står jag upp för att tacka dig *
     för dina rättfärdiga lagar.
Jag sluter mig till dem som fruktar dig, *
till dem som håller dina bud.
     Herre, jorden är full av din nåd, *
     lär mig dina stadgar.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Jag betänker mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
eller:
Jorden är full av din nåd. Lär mig dina stadgar


Ant. 2 Fruktan och bävan kommer över mig. Herre, hör på mig och svara mig.

Psalm 55:2-15,17-24
Klagan över falska vänner
Bävan och ångest kom över Jesus (Mark 14:33)

I


Lyssna, Gud, till min bön,
dölj dig inte för min åkallan, *
hör på mig och svåra mig.
     I min vånda är jag utan ro och måste klaga, *
     vid fiendens rop, vid den gudlöses skri.
Ty de drar olycka över mig, *
de ansätter mig i vrede.
     Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, *
     dödens fasor har fallit över mig.
Fruktan och bävan kommer över mig, *
förfäran griper mig.
     Därför tänker jag:
     Ack att jag hade vingar som duvan! *
     Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Ja, långt bort skulle jag fly *
och finna härbärge i öknen.
     Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt *
     undan oväder och stormvind.
Fördärva dem, Herre, gör deras tungor oense. *
Ty våld och uppror ser jag i staden.
     Dag och natt går de omkring den, ovanpå dess murar, *
     ondska och olycka råder där.
Där råder fördärv, *
förtryck och svek viker inte från dess tórg.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Fruktan och bävan kommer över mig. Herre, hör på mig och svara mig.


Ant. 3 Jag ropar till Gud, han skall hjälpa mig.

II

Det är inte en fiende som smädar mig, *
det kunde jag bära,
     det är inte min ovän som förhäver sig, *
     för honom kunde jag gömma mig undan.
Nej, du gör det, du som var min jämlike, *
min vän och förtrogne,
     du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, *
     du som gick med mig i högtidsskaran i Guds hus.
Men jag ropar till Gud. *
Herren skall hjälpa mig.
     Afton och morgon och middag suckar jag och klagar, *
     och han skall höra min röst.
Han befriar och skyddar mig, +
så att de inte kommer vid mig, *
dessa många som går till angrepp.
     Gud skall höra min bön och besegra dem, *
     han som sedan urtiden sitter på sin tron.
Ty de vill inte vända om, *
och de fruktar inte Gud.
     Han bär hand på sin vän, *
     han bryter Guds förbund.
Orden i hans mun är hala som smör, *
men stridslust fyller hans hjärta.
     Hans ord är lenare än olja, *
     men de är dragna svärd.
Kasta din börda på Herren, +
han skall låta dig stå upprätt, *
han skall aldrig tillåta att den rättfärdige vacklar.
     Gud, du skall störta ner dem i gravens djup,
     de blodgiriga och falska
     får inte ens leva halva sitt liv, *
     men jag förtröstar på dig.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Jag ropar till Gud, han skall hjälpa mig.

Kort läsning
Jes 55:8-9


Se, mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.

Herre, härskarornas Gud, vem är dig lik?
Du omges av styrka och trofasthet.

Slutbön

Allsmäktige evige Gud, du ger oss arbetet och vilan. Välsigna det verk som vi påbörjat och hela det som brustit, så att vi kan fullborda allt till ditt behag. Genom Jesus Kristus, vår Herre.

Låt oss prisa Herren.
Gud, vi tackar dig.

Non
Den 17 januari 2018, onsdag
Antonius abbot

(eller - Psalterium 2015)

(eller - med tilläggspsalmer)


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Fader, stor i makt, i råd
och oföränderlig i nåd,
du bredde vitt kring jordens rund
ditt klara ljus i morgonstund.

En afton rik av nåd oss giv.
Då slutar ej i natt vårt liv.
En helgad död, en krona skön
oss skänk som evig nådelön.

Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet. Amen.

eller: Du Guds Ande, var vår styrka ⇓⇑



Ant. 1 Jag betänker mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
eller:
Jorden är full av din nåd. Lär mig dina stadgar

Psalm 119: VIII (57-64)

Min del är Herren, *
jag har beslutat att hålla dina ord.
     Jag bönfaller inför dig av allt mitt hjärta *
     — var mig nådig, som du har lovat.
Jag betänker mina vägar *
och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
     Jag dröjer inte, jag skyndar mig *
     att hålla dina befallningar.
De gudlösas snaror omger mig, *
men jag glömmer inte din lag.
     Mitt i natten står jag upp för att tacka dig *
     för dina rättfärdiga lagar.
Jag sluter mig till dem som fruktar dig, *
till dem som håller dina bud.
     Herre, jorden är full av din nåd, *
     lär mig dina stadgar.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Jag betänker mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd.
eller:
Jorden är full av din nåd. Lär mig dina stadgar


Ant. 2 Fruktan och bävan kommer över mig. Herre, hör på mig och svara mig.

Psalm 55:2-15,17-24
Klagan över falska vänner
Bävan och ångest kom över Jesus (Mark 14:33)

I


Lyssna, Gud, till min bön,
dölj dig inte för min åkallan, *
hör på mig och svåra mig.
     I min vånda är jag utan ro och måste klaga, *
     vid fiendens rop, vid den gudlöses skri.
Ty de drar olycka över mig, *
de ansätter mig i vrede.
     Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, *
     dödens fasor har fallit över mig.
Fruktan och bävan kommer över mig, *
förfäran griper mig.
     Därför tänker jag:
     Ack att jag hade vingar som duvan! *
     Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Ja, långt bort skulle jag fly *
och finna härbärge i öknen.
     Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt *
     undan oväder och stormvind.
Fördärva dem, Herre, gör deras tungor oense. *
Ty våld och uppror ser jag i staden.
     Dag och natt går de omkring den, ovanpå dess murar, *
     ondska och olycka råder där.
Där råder fördärv, *
förtryck och svek viker inte från dess tórg.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Fruktan och bävan kommer över mig. Herre, hör på mig och svara mig.


Ant. 3 Jag ropar till Gud, han skall hjälpa mig.

II

Det är inte en fiende som smädar mig, *
det kunde jag bära,
     det är inte min ovän som förhäver sig, *
     för honom kunde jag gömma mig undan.
Nej, du gör det, du som var min jämlike, *
min vän och förtrogne,
     du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, *
     du som gick med mig i högtidsskaran i Guds hus.
Men jag ropar till Gud. *
Herren skall hjälpa mig.
     Afton och morgon och middag suckar jag och klagar, *
     och han skall höra min röst.
Han befriar och skyddar mig, +
så att de inte kommer vid mig, *
dessa många som går till angrepp.
     Gud skall höra min bön och besegra dem, *
     han som sedan urtiden sitter på sin tron.
Ty de vill inte vända om, *
och de fruktar inte Gud.
     Han bär hand på sin vän, *
     han bryter Guds förbund.
Orden i hans mun är hala som smör, *
men stridslust fyller hans hjärta.
     Hans ord är lenare än olja, *
     men de är dragna svärd.
Kasta din börda på Herren, +
han skall låta dig stå upprätt, *
han skall aldrig tillåta att den rättfärdige vacklar.
     Gud, du skall störta ner dem i gravens djup,
     de blodgiriga och falska
     får inte ens leva halva sitt liv, *
     men jag förtröstar på dig.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Jag ropar till Gud, han skall hjälpa mig.

Kort läsning
1 Sam 16:7b


Det är inte som en människa ser. En människa ser på det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta,
och led mig på den eviga vägen.

Slutbön

Herre Jesus Kristus, du räckte ut dina händer på korset för att rädda alla människor. Låt vad vi gör i dag behaga dig och bli en del av ditt verk att återlösa världen. Du som lever och råder i evigheters evighet.

Låt oss prisa Herren.
Gud, vi tackar dig.


Vesper
Den 17 januari 2018, onsdag
Antonius abbot

(eller - Psalterium 2015)

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Den stora skaran kring Guds tron
med segerns palm, i snövit skrud
bär på sin tunga lovets ton
och aldrig tystnar sångens ljud.

Från deras ögon Herren själv
har alla tårar torkat av.
Ej finnes sorg vid livets älv,
ej rop, ej plåga, död och grav.

De fröjdas att Guds anlet se
och prisar hans barmhärtighet:
Vår Gud må tack och ära ske
från evighet till evighet.

En sky av vittnen skådar ned
på oss som än i världen gå.
O själ, dig dag och natt bered
att i den stora skaran stå.

Vi oss förtror i Herrens hand.
Den heliga Treenighet,
Gud Fader, Son och helge And',
ske tack, ske lov i evighet. Amen.

eller:

Guds folk alltjämt en sabbat har att vänta,
när arbetsveckan en gång slutad är,
då till Guds vila Herren Jesus hämtar
de sina; de får vara där han är.

Där Herren Gud skall torka deras tårar,
ej värk, ej rop, ej död skall vara mer.
Det gamla är förgånget, allt som sårar.
En evig glädje Gud de sina ger.

Församlade från alla jordens länder
de står och tillber inför Lammets tron.
De segerpalmer har i sina händer
och höjer till Guds ära lovets ton.

O Herre, när din sabbat en gång randas
och vi hos dig i evig frid får bo,
låt då vår röst med helgonsången blandas
och låt oss skåda vad i dag vi tror. Amen.

eller:

R.  Öppna, öppna era hjärtan
     och jubla över Herren.

Låt er kärlek flöda från hjärtat till läpparna,
bär frukt åt Herren, ett heligt liv. R.

Lyssna till sanningens ord,
ta emot den Högstes kunskap. R.

Jag vänder inte mitt ansikte från de mina,
ty jag känner dem, säger Herren. R.

Jag kände dem innan de fanns till
och tryckte mitt insegel på deras panna. R.

Efter min vilja formade jag deras sinne och hjärta,
jag satte mina utvalda på min högra sida. R.

Ni som är älskade i den Älskade,
ni som bevaras i honom som lever -
ni skall befinnas oförgängliga i all evighet.

R.  Öppna, öppna era hjärtan
     och jubla över Herren.


Ant. 1 Han är befunnen ostrafflig, han är fullkomlig. Han bor i Guds härlighet för evigt.

Psalm 62
Friden i Gud
Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid (Rom 15:13)


Endast hos Gud finner min själ sin ro, *
från honom kommer min hjälp.
     Endast han är min klippa och min hjälp, *
     min borg, jag skall inte vackla.
Hur länge vill ni rasa mot mig
och samfällt störta fram mot mig, *
som för att få en vägg att falla, en mur att störta in?
     De tänker stöta ner mig från min höjd, *
     de älskar lögn.
Med munnen välsignar de, *
men i sitt innersta förbannar de.
     Endast i Gud må du ha din ro, min själ, *
     ty från honom kommer mitt hopp.
Endast han är min klippa och min hjälp, *
min borg, jag skall inte vackla.
     Hos Gud är min frälsning och min ära, *
     min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
Förtrösta alltid på honom, du folk,
utgjut för honom era hjärtan. *
Gud är vår tillflykt.
     En vindfläkt är människan, *
     myndiga herrar idel tomhet.
I vågskålen är de för lätta, *
de väger mindre än en vindfläkt.
     Förlita er inte på förtryck, *
     sätt inte ert hopp till orätt vinning.
Om er rikedom växer, *
så fäst inte ert hjärta vid den.
     En gång har Gud sagt det, *
     ja, två gånger har jag hört det:
makten finns hos Gud,
och hos dig, Herre, finns nåd. *
Du lönar var och en efter hans gärningar.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Han är befunnen ostrafflig, han är fullkomlig. Han bor i Guds härlighet för evigt.

Ant. 2 Gud visar nåd och barmhärtighet mot dem han utvalt och vänder sin blick till sina heliga.

Psalm 67
Alla folk skall tacka Gud
Ni skall veta att det är till hedningarna som Gud nu har sänt frälsningen (jfr Apg 28:28)


Gud vare oss nådig och välsigne oss, *
må han låta sitt ansikte lysa och ledsaga oss,
     så att man på jorden lär känna hans vag, *
     bland alla hedningar hans frälsning.
Folken skall tacka dig, o Gud, *
alla folk skall tacka dig.
     Folkslagen skall glädja sig och jubla, +
     ty du dömer folken rätt, *
     och du leder folkslagen på jorden.
Jorden har givit sin gröda. *
Må Gud, vår Gud, välsigna oss.
     Må Gud välsigna oss *
     och alla jordens ändar frukta honom.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Gud visar nåd och barmhärtighet mot dem han utvalt och vänder sin blick till sina heliga.

Ant. 3 De heliga sjöng en ny sång inför Guds tron och Lammet, och deras röster genljöd på jorden.

Canticum
Kol 1:12-20

Kristus, den främste


Vi tackar Fadern, som har gjort oss värdiga *
att få del i det arv som de heliga äger i ljuset.
     Han har befriat oss ur mörkrets välde *
     och fört in oss i det rike som tillhör hans älskade Son.
I honom äger vi vår frihet, *
förlåtelsen för våra synder.
     Han är den osynlige Gudens avbild, *
     den förstfödde,
     född innan världens grund blev lagd.
I honom skapades allt i himlen och på jorden, *
både synligt och osynligt,
troner och välden, härskare och makter.
     Genom honom och till honom har allt blivit skapat, *
     han är till före allting,
     och allting hålls samman i honom.
Han är huvudet för kroppen, för kyrkan, +
han som är begynnelsen, *
förstfödd från de döda till att vara den främste i allt.
     Guds vilja var att låta hela sin fullhet bo i honom *
     och genom hans blod på korset stifta fred
och genom honom försona allt med sig, *
allt på jorden och i himlen.
     Ara vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De heliga sjöng en ny sång inför Guds tron och Lammet, och deras röster genljöd på jorden.

Kort läsning
Rom 8:28-30


Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.

Responsorium

Herren är rättfärdig, + rättfärdigheten älskar han.
Herren är rättfärdig, + rättfärdigheten älskar han.
De trogna skall skåda hans ansikte,
+ rättfärdigheten älskar han.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Herren är rättfärdig, + rättfärdigheten älskar han.

Ant. Ni som har lämnat allt och följt mig skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv.
eller:
Där bröder endräktigt tillsammans prisar Gud, där skänker Herren välsignelse.

Magnificat (Marias lovsång)
Luk 1:46-55


Min själ prisar Herrens storhet, *
min ande jublar över Gud, min frälsare.
     Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna, *
     från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.
Stora ting låter den Mäktige ske med mig, *
hans namn är heligt,
     och hans förbarmande med dem som fruktar honom *
     varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm, *
han skingrar dem som har övermodiga planer.
     Han störtar härskare från deras troner, *
     och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor, *
och rika visar han tomhänta från sig.
     Han tar sig an sin tjänare Israel *
     och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham *
och hans barn, för evigt.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. Ni som har lämnat allt och följt mig skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv.
eller:
Där bröder endräktigt tillsammans prisar Gud, där skänker Herren välsignelse.

Förbön

Vi ber med tro och andakt till Fadern, all helighets källa, att han genom sina helgons föredöme och förbön ville leda oss till ett helgat liv.
R. Helga oss, du som ensam är helig.

Helige Fader, du vill att vi kallas dina barn, och vi är det också
— låt kyrkan förhärliga dig så att hela jorden ser att hon har sitt ursprung i dig.
Helige Fader, du vill att vi skall leva värdigt vår kallelse
— låt oss bära frukt inför dig med alla slags goda gärningar.
Helige Fader, du har försonat oss med dig genom Kristus
— bevara oss i ditt namn, så att vi blir ett i honom.
Helige Fader, du kallar oss till det himmelska gästabudet
— ge oss större kärlek genom brödet som har kommit ner från himlen.
Helige Fader, ge syndernas förlåtelse åt alla dina barn
— och låt dem efter detta livet se ditt ansiktes ljus.

Fader vår...

Slutbön
Evige Fader, du lärde den helige Antonius att söka och finna dig i öknens tystnad. Låt också oss, på hans förböner, förneka oss själva och mer än något annat älska dig. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

Completorium
Den 17 januari 2018, onsdag
Onsdag

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja)

Hymn

Vi tackar dig, o Herre Krist,
som är vår Frälserman förvisst.
Du för oss alla omsorg bär
med dina helga änglars här.

Vi lägger oss till vila ned.
Åt själen ro och frid bered,
bliv när oss, Herre, var oss huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.

Bevara oss till kropp och själ,
och hjälp oss till vårt sanna väl:
dig hålla kär i lust och nöd,
dig höra till i liv och död.

Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet. Amen.


eller: När dagen vänder sig... ⇓⇑
eller: O Kriste, du som ljuset... ⇓⇑
eller: Ännu en dag... ⇓⇑
eller: Så går en dag... ⇓⇑
eller: Av goda makter... ⇓⇑
eller: Odödlig, helig och stark... ⇓⇑
eller: Nu sjunker bullret... ⇓⇑

Ant. 1 Var min beskyddare och min borg.

Psalm 31:2-6
En plågad människas bön
Fader, i dina händer lämnar jag min ande (Luk 23:46)


Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, +
låt mig aldrig komma på skam, *
befria mig i din rättfärdighet.
Vänd ditt öra till mig, skynda att rädda mig, *
var mig en fast klippa,
en borg som blir min räddning.
Ty du är mitt bergfäste och min borg, *
och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
Du skall dra mig ur det nät som de lade ut för mig, *
ty du är mitt värn.
I din hand befaller jag min ande, *
du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Var min beskyddare och min borg.

Ant. 2 Ur djupen ropar jag till dig. Herre, hör min röst..

Psalm 130
Ur djupen ropar jag till dig
Han skall frälsa sitt folk från deras synder (Matt 1:21)


Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör min röst, *
låt dina öron akta på mina böner.
     Om du, Herre, vill tillräkna synd, *
     Herre, vem kan då bestå?
Dock, hos dig finns förlåtelse, *
för att man må frukta dig.
     Jag väntar efter Herren, min själ väntar, *
     och jag hoppas på hans ord.
Min själ väntar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen, *
ja, mer än väktarna efter morgonen.
     Hoppas på Herren, Israel, +
     ty hos Herren finns nåd, *
     väldig är den frälsning som finns hos honom.
Han skall frälsa Israel *
från alla deras synder.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Ur djupen ropar jag till dig. Herre, hör min röst..

Kort läsning
Ef 4:26b-27

Synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede. Ge inte djävulen något tillfälle.

Responsorium

I dina händer, Herre Gud, befaller jag nu min ande.
Du förlossar mig, o Herre, du trofaste Gud.
I dina händer, Herre Gud, befaller jag nu min ande.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
I dina händer, Herre Gud, befaller jag nu min ande.

Ant. Jag är med dig och vill frälsa dig, och jag vill hjälpa dig, säger Herren.
eller:
Skydda oss, o Herre, medan vi vakar, bevara oss då vi sover, så att vi vakar med Kristus och kan vila i trygghet.

Nunc dimittis
Luk 2:29-32


Herre, nu låter du din tjänare gå hem, *
i frid, som du har lovat.
     Ty mina ögon har skådat frälsningen *
     som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna *
och härlighet åt ditt folk Israel.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. Jag är med dig och vill frälsa dig, och jag vill hjälpa dig, säger Herren.
eller:
Skydda oss, o Herre, medan vi vakar, bevara oss då vi sover, så att vi vakar med Kristus och kan vila i trygghet.

Slutbön
Herre Jesus Kristus, du vill att vi bär ditt ljuva ok och din lätta börda. Välsigna den gångna dagens bön och arbete, och ge oss en natt under ditt beskydd, så att vi morgon kan tjäna dig med nya krafter. Du som lever och råder i evighet.

En stilla natt och en salig hädanfärd förläne oss av nåd den Allsmäktige.
Amen.
eller:
Gud give oss i natt sin frid och sin nåd när morgonen gryr.
Amen."

Maria-antifon

Salve Regina, mater misericordiae,
vita, dulcedo et spes nostra, salve.
Ad te clamamus, exsules, filii Evae.
Ad te suspiramus, gementes et flentes
in hac lacrimarum valle.
Eia ergo, Advocata nostra,
illos tuos misericordes oculos
ad nos converte.
Et Iesum, benedictum fructum ventris tui,
nobis post hoc exsilium ostende.
O clemens, o pia,
o dulcis Virgo Maria.

eller: (översättning) Himlarnas drottning... ⇓⇑
eller: Sub tuum praesidium... ⇓⇑
eller: (översättning) Vår tillflykt... ⇓⇑
eller: Ave, stella matutina... ⇓⇑
eller: (översättning) Var hälsad, morgonstjärna... ⇓⇑
eller: Mundi Domina... ⇓⇑
eller: (översättning) Världens härskarinna... ⇓⇑






Texter från: "Kyrkans dagliga bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från "Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till "Kyrkans dagliga Bön" av bp Hubertus Brandenburg