Läsningsgudstjänst
Den 27 april 2024, lördag
lördag i 4 påskveckan
lördag i 4 påskveckan

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Herren räddade dem ur ovännens hand. Halleluja.

Ps 78:40-72
Herrens godhet och folkets trolöshet
Allt detta är exempel som talar till oss (jfr 1 Kor 10:6)

IV

Hur ofta trotsade de honom inte i öknen *
och bedrövade honom i ödemarken!
     Åter och åter satte de Gud på prov *
och förtörnade Israels Helige.

De tänkte inte på vad hans hand hade gjort *
på den tid då han räddade dem från förtryckaren,
     då han gjorde sina tecken på Soans mark *
och sina under i Egypten.

Där förvandlade han strömmarna till blod, *
så att de inte kunde dricka ur de rinnande vattnen,
     han sände bland dem flugsvärmar som åt dem *
och paddor som var dem till fördärv.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar *
och deras arbetes frukt åt gräshoppor.
     Han slog deras vinträd med hagel *
och deras fikonträd med hagelsten.

Han sände hagelskurar över deras djur *
och lät blixtar slå ner på deras boskap.
     Han sände över dem sin vredes glöd,
förgrymmelse och raseri och nöd, *
en hop av änglar som bringade fördärv.

Han gav fritt lopp åt sin vrede, +
han skonade dem inte från döden *
utan prisgav dem åt pesten.
     Han slog allt förstfött i Hams land, *
kraftens förstling i Egypten.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herren räddade dem ur ovännens hand. Halleluja.

Ant. 2 Han lät dem komma till hans heliga berg. Halleluja.

V

Och han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord *
och förde dem som en boskapshjord genom öknen.
     Han ledde dem säkert, så att de inte behövde frukta, *
men deras fiender övertäcktes av havet.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, *
till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
     Han förjagade folken
och gav dem deras land till arvslott, *
han lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Men i sitt trots satte de Gud den Högste på prov, *
de höll inte hans vittnesbörd.
     De vek trolöst tillbaka som sina fäder, *
de vände om, lika en båge som sviker.

De förtörnade honom med sina offerhöjder *
och retade honom med sina gudabilder.
     Gud såg dem och blev förgrymmad *
och stötte ifrån sig Israel med harm.

Han förkastade sin boning i Silo, *
det tält han slagit upp bland människor.
     Han gav sin makt i fångenskap *
och sin ära i fienders hand.

Han prisgav sitt folk åt svärdet, *
och förgrymmades på sin arvedel.
     Deras unga män förtärdes av eld, *
deras jungfrur blev utan brudsång,

deras präster föll för svärd, *
och inga änkor kunde hålla klagogråt.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Han lät dem komma till hans heliga berg. Halleluja.

Ant. 3 Han utvalde Juda stam och satte sin tjänare David till herde för sitt folk. Halleluja.

VI

Då vaknade Herren som ur en sömn, *
han reste sig lik en hjälte som legat bedövad av vin.
     Han slog tillbaka sina fiender, *
evig vanära lät han drabba dem.

Han förkastade Josefs hydda *
och lät inte Efraim vara hans egendom.
     Men han utvalde Juda stam, *
Sions berg, som han älskade.

Han byggde sin helgedom hög som himlen, *
fast som jorden, som han har grundat för evigt.
     Han utvalde sin tjänare David *
och tog honom från fårhjordens fållor,

han hämtade honom från fåren +
och satte honom till herde för Jakob, sitt folk, *
för Israel, sin arvedel.
     Och han var deras herde med redligt hjärta *
och ledde dem med förståndig hand.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Han utvalde Juda stam och satte sin tjänare David till herde för sitt folk. Halleluja.

Gud har fött oss på nytt till ett levande hopp, halleluja,
genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, halleluja.

Första läsningen
Upp 18:1-20
Babylons fall

Jag, Johannes, såg en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. Och han ropade med stark röst: "Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx."
Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort. Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för hennes gärningar. Häll upp dubbelt åt henne i den bägare där hon har blandat sin dryck. Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon själv har omgett sig med glans och lyx. Hon säger i sitt hjärta: 'Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva sörja.' Därför skall hennes plågor komma på en enda dag, död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud som har dömt henne.
Och jordens kungar, som har levt med henne i otukt och lyx, skall gråta över henne och klaga, när de ser röken från bålet och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: 'Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.' Och jordens köpmän gråter över henne och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras skeppslaster, deras laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, linnetyger och purpur, siden och scharlakan, deras tujaträ, saker av elfenben och dyrbaraste träslag, av koppar, järn och marmor, eller kryddor, parfymer och salvor och olika slag av rökelse, eller vin och olja, mjöl och spannmål, eller nötkreatur och får, hästar och vagnar och slavar och människoliv. De frukter som du längtade efter gick dig ur handen. Allt som glänser och skiner har du förlorat, och aldrig mer kommer någon att finna det. De som handlar med sådana varor, de som har blivit rika genom henne, skall stanna på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 'Ve ve, denna stora stad, som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.' Alla skeppare och alla som seglar med sina varor och sjömännen och alla som lever på sjöfart stannade på avstånd och ropade när de såg röken från bålet: 'Var fanns maken till denna stora stad?' Och de strödde jord på huvudet och ropade, gråtande och klagande: 'Ve, ve, denna stora stad, som gjorde alla som har skepp på haven rika med sitt överflöd. På en enda timme har den ödelagts.' Gläd er över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse."

Responsorium Jes 52:11b, 12b; Upp 18:4; Jer 51:45

Dra ut ifrån Babylon, rena er, ni som bär Herrens kärl. Herren skall gå framför er,
+ och Israels Gud skall avsluta ert tåg, halleluja
Dra bort från Babylon, mitt folk. Må var och en söka rädda sitt liv undan Herrens vredes glöd.
+ Och Israels Gud skall avsluta ert tåg, halleluja.

Andra läsningen
Ur brevet till Diognetos.
De kristna i världen

De kristna skiljer sig varken till land, språk eller seder från andra människor. De bor varken i egna städer eller talar något särskilt språk eller för något egendomligt liv. Deras lära har inte utformats genom lärda människors tankar och beräkningar, inte heller företräder de någon tro av mänskligt ursprung, såsom några gör.
De bor i både grekiska och utländska städer, allt efter som var och en fått på sin lott, och de följer landets seder i dräkt, föda och övrigt levnadssätt, men samtidigt visar de en förunderlig och erkänt ovanlig hållning i sin vandel. De bor i sina egna fädernesland men som gäster; de har del i allt som medborgare men uthärdar allt som främlingar. Varje främmande land kan bli deras fädernesland, och varje fädernesland är ett främmande land för dem. De gifter sig som alla andra och föder barn, men de sätter inte ut sin av-komma. Deras bord är öppet för alla men inte deras bädd.
De finns till i köttet men lever inte efter köttet. De vistas på jorden, men deras hemland är i himlen. De lyder de stiftade lagarna men överträffar dem genom sitt eget liv. De älskar alla men förföljs av alla. De är okända men fördöms; de dödas men görs levande. De är fattiga men gör många rika; de saknar allt men äger överflöd på allt. De vanäras, men i vanäran förhärligas de; de förtalas men får rätt. De smädas men välsignar; de skymfas men ger ära. När de gör gott straffas de som onda; när de straffas gläds de som om de fick nytt liv. Av judarna bekämpas de som främlingar och av grekerna förföljs de, och de som hatar dem kan inte ange någon orsak till fiendskapen.
Kort sagt, vad själen är i kroppen, det är de kristna i världen. Själen är spridd i kroppens alla lemmar och de kristna i alla världens städer. Själen bor ju i kroppen men är inte av kroppen; de kristna bor också i världen men är inte av världen. Osynlig förvaras själen i den synliga kroppen; och de kristna är kända där de lever i världen, men deras gudsdyrkan är osynlig. Köttet hatar själen och bekämpar den utan att ha lidit något ont, därför att det hindras från att ge sig hän åt lustarna; världen hatar också de kristna utan att lidit något ont av dem, därför att dessa står emot deras lustar. Själen älskar köttet och lemmarna fast de hatar; och de kristna älskar dem som hatar dem. Själen är innesluten i kroppen men håller samman kroppen; och de kristna hålls i världen som i ett fängelse, men själva håller de samman världen. Själen bor, fastän odödlig, i den dödliga kroppen; och de kristna bor som främlingar i det förgängliga, medan de väntar på oförgängligheten i himlen. När själen far illa i fråga om mat och dryck förkovras den; så förökas också de kristna för var dag, fastän de bestraffas. I en så viktig ställning har Gud satt dem, och de har inte rätt att överge den.

Responsorium Joh 8:11; jfr Syr 24:25 lat.

Jag är världens ljus.
+ Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, halleluja.
Den som finner mig får all nåd och finner vägen och sanningen; hos mig finns hopp, jag ger liv och styrka.
+ Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, halleluja.

Slutbön

Allsmäktige Gud, låt dopet komma till sin fulla rätt i våra liv, så att vi bär frukt i världen, fukt som består till evigt liv. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.