Läsningsgudstjänst
Den 25 september 2023, måndag
måndag i 25 veckan 'under året'
måndag i 25 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Se. detta är en vakans tid
- så talar Skriften manande -
då himmelrikets härskare
skall komma till sin bröllopsfest.

Med tända facklor i sin hand
och under glädjerop och dans
skall då de visa jungfrur
gå att möta själens sanne vän.

Därutanför de fåvitska
skall lämnas kvar i natt och kval;
för sent de klappat på den port
som leder in till rikets bord.

Låt oss med hjärtan brinnande
gå vägen fram med vaksamhet,
beredda för det ögonblick
då Kristus kommer, högtidsklädd.

O Herre, gör oss värdiga
att träda in i ärans sal,
och låt oss med de heliga
där sjunga evig jubelsång. Amen.

Under dagen:

Allena du är lovsång värd,
o Herre, din all rikedom.
Låt ur din gudoms överflöd
oss smaka helig vishets nåd.

Gör själen från den visdom ren
som blott är världsligt övermod,
och böj oss till den ödmjukhet
som följer Kristus på hans väg.

Giv ögat av ditt milda ljus,
gör anden lyhörd för ditt bud,
gör själen ren och uppmärksam,
låt hjärtats öra öppet stå.

Giv oss ett sinne för ditt ord,
ett minne som dig håller kvar,
ett vakande och klart förstånd
och läppar vigda till ditt lov.

Så låt oss prisa dig, o Gud,
för skapelsens och nådens verk,
du Fader, Son och Hjälpare,
du ende Gud i evighet. Amen.



Ant. 1 Herre, rädda mig i din stora barmhärtighet.

Psalm 6
En plågad människas bön om Guds förbarmande
Nu är min själ fylld av oro... Fader, förhärliga ditt namn (Joh 12:27-28)

Herre, straffa mig inte i din vrede, *
tukta mig inte i din förtörnelse.

Herre, var mig nådig, jag är utan kraft.*
hela mig, ty benen i min kropp tvinar bort.

Min själ är förfärad, *
ack Herre, hur länge?

Vänd åter, o Herre, befria mig, *
rädda mig i din barmhärtighet.

Ty i döden tänker man inte på dig. *
Vem tackar dig i dödsriket?

Jag är så trött av suckande, +
varje natt dränker jag min säng med gråt, *
den dryper av mina tårar.

Av sorg är mina ögon förmörkade, *
för mina ovänners skull har de åldrats.

Vik bort från mig, alla ogärningsmän, *
ty Herren har hört min högljudda gråt.

Herren har hört min åkallan, *
Herren tar emot min bön.

Alla mina fiender skall drabbas av skam och förfäran, *
de måste plötsligt vika tillbaka i skam.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herre, rädda mig i din stora barmhärtighet.

Ant. 2 När nöden kommer, är Herren en borg för den förtryckte.

Psalm 9
Tacksägelse för seger
Han skall igenkomma i härlighet för att döma levande och döda (Credo)

I

Jag vill tacka Herren av allt mitt hjärta, *
jag vill förkunna alla dina under.

Jag vill vara glad och fröjdas i dig, *
jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

Ty mina fiender viker tillbaka, *
de faller och förgås för ditt ansikte.

Ja, du har skaffat mig rätt och utfört min sak, *
du sitter på din tron som en rättfärdig domare.

Du har straffat folken och förintat de gudlösa *
och utplånat deras namn för evigt.

Fienderna är besegrade, utrotade för alltid, *
deras städer har du ödelagt,
minnet av dem har förgåtts.

Herren tronar i evighet, *
sin tron har han berett till dom.

Med rättfärdighet skall han döma jorden, *
med rättvisa skipa lag bland folken.

Så blir Herren en borg för den förtryckte, *
en borg i tider av nöd,

och de som känner ditt namn förtröstar på dig, *
ty du, Herre, överger ingen som söker dig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 När nöden kommer, är Herren en borg för den förtryckte.

Ant. 3 I Sions portar vill jag jubla över din räddning.

II

Lovsjung Herren, som bor i Sion, *
förkunna bland folken hans gärningar.

Ty han som hämnas blodsdåd
har kommit ihåg de förtryckta, *
han har inte glömt deras klagorop.

Var mig nådig, Herre,
se hur jag plågas av dem som hatar mig, *
du som lyfter mig upp från dödens portar,

så att jag kan förkunna ditt lov *
och i Sions portar jubla över din räddning.

Hedningarna har sjunkit ner i den grav som de grävde, *
deras fot har blivit fångad i det nät de lade ut.

Herren har gett sig tillkänna, +
han har avkunnat sin dom, *
han har snärjt den gudlöse i hans händers verk.

De gudlösa viker tillbaka, ner i dödsriket, *
alla hedningar, de som glömmer Gud.

Men den fattige är inte glömd för alltid, *
de förtrycktas hopp är inte evigt förlorat.

Stå upp, Herre, låt inte människor få överhand,
låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte.

Herre, låt förskräckelse drabba dem, *
låt hedningarna inse att de är människor.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 I Sions portar vill jag jubla över din räddning.

Ge mig förstånd, så vill jag ta din lag i akt
och hålla den av allt mitt hjärta.

Första läsningen
Hes 34:1-6,11-16, 23-31
Israels herdar och den gode herden

Herrens ord kom till mig. Han sade: Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem, till herdarna: Så säger Herren, Herren: Ve er, ni Israels herdar, som har sörjt endast för er själva! Var det då inte för hjorden som herdarna borde sörja? I stället åt ni upp det feta, med ullen klädde ni er, det gödda slaktade ni, men om hjorden vårdade ni er inte. De svaga stärkte ni inte, det sjuka helade ni inte, det sårade förband ni inte, det fördrivna förde ni inte tillbaka, det förlorade uppsökte ni inte, utan med förtryck och hårdhet for ni fram mot dem. Så blev de förskingrade, därför att de inte hade någon herde, de blev till mat åt alla markens djur, ja, de blev förskingrade. Mina får går nu vilse på alla berg och alla höga kullar. Över hela jorden är mina får förskingrade, utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.
Ty så säger Herren, Herren: Se, jag skall själv ta mig an mina får och leta dem tillsammans. Liksom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får är spridda omkring ho-nom, så skall också jag leta tillsammans mina får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades på en dag av moln och töcken. Och jag skall föra dem ut från folken och församla dem ur länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan bo i landet. På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skall de få sina betesmarker. Där skall de slå sig ned på goda betesmarker, och fett bete skall de ha på Israels berg. Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser åt dem, säger Herren, Herren.
Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sårade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra. Ja, jag skall sköta det så som rätt är.
Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde. Jag, Herren, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, Herren, har talat. Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.
Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid, regnskurar till välsignelse skall det bli. Träden på marken skall bära sin frukt, och jorden skall ge sin gröda, och själva skall de bo i sitt land i trygghet. Och de skall erfara att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människors hand, som har hållit dem i träldom. De skall sedan inte mer bli ett byte för folken, och markens djur skall ej äta upp dem, utan de skall bo i trygghet, och ingen skall förskräcka dem. Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall bli dem till berömmelse, och de som bor i landet skall inte mer ryckas bort av hunger, ej heller skall de mer lida vanära av folken. Och de skall erfara att jag, Herren, deras Gud, är med dem, och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren, Herren.
Ja, ni är mina får, ni är får i min hjord, människor som ni är, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.

Responsorium Hes 34:12,13,14; Joh 10:10

Jag skall rädda mina får från alla de orter till vilka de förskingrades på en dag av moln och töcken, och jag skall låta dem komma till sitt eget land.
+ På goda betesplatser skall jag föra dem i bet.
Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
+ På goda betesplatser skall jag föra dem i bet.

Andra läsningen
Ur en predikan av Haymo av Auxerre.
Den gode herden och de svaga fåren

Jag är den gode herden. Kristus kallas inte för herde därför att han på en jordisk herdes vis för ut och för in sina får. Sådana titlar används om honom på ett bildligt sätt för att vi genom det som är synligt skulle få kunskap om det osynliga. Liksom han kallas får på grund av sin oskuld, lamm på grund av sin mildhet, kalv på grund av sin kropps offer, lejon på grund av sin styrka, klippa på grund av sin fasthet, så kallas han herde inte endast därför att han på ett andligt sätt ger mat och näring åt de troende, utan även därför att han genom sitt beskydd försvarar dem mot de bitande vargarna.
Han är den sanne herden som ger oss förstånd och skänker oss andlig kunskap. Han är den sanne herden som i den innevarande tiden styrker oss med sin kropps och sitt blods sakrament och i den tillkommande leder oss fram till skådandets mättnad. Han säger: Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Och vidare: Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Profeten gladde sig över att ha funnit bete i överflöd under denne herdes vård, då han sade: Herren är min herde, mig skall intet fattas. Och vidare: Jag skall mättas, när din härlighet blir uppenbar.
Patriarken Jakob var en förebild av denne herde, och vi läser om honom att han hade fruktan för sina fårs skull. Ty liksom det hör till en herdes uppgift, inte endast att leda de starkare fåren fram till betet utan också att ge läkedom åt de svaga, så leder denne herde inte endast de fullkomligare i kyrkan utan i sin barmhärtighet tar han sig även an de svagare själarna och ger dem sin frälsnings omsorg genom boten. Detta är vad Jakobs ord innebär, när han säger: Min herre, du vet att jag har med mig svaga, dräktiga får. Driver man dessa framåt alltför hårt, dör hela hjorden på en enda dag. Därför sägs det genom profeten Hesekiel: Se, jag skall själv ta mig an mina får och besöka dem. Liksom en herde besöker sin hjord, när hans får är skingrade, skall jag besöka mina får och samla dem tillhopa från alla de orter till vilka de förskingrats. Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Hur mycket medlidande denne herde i sin godhet har för de svaga fåren visar den evangeliska liknelsen, där det talas om den gode herden som lämnar de nittionio fåren bland bergen och går bort för att söka det som har gått vilse i dalen och som, när han har funnit det, för det tillbaka till hjorden.
Om vi vill träda fram till denne herdes bord är det nödvändigt att vi förbereder oss genom goda gärningar. När Herren gick mot sitt lidande, överlämnade han åt oss sin kropps och sitt blods sakrament. Vi bereder oss för honom, om vi för hans kärleks skull uthärdar lidanden och prövningar, ty, såsom aposteln säger: Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.

Responsorium Ps 23:1; 25:5a; 1 Pet 5:2a

Herren är min herde, mig skall inget fattas, han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
+ Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud.
Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den.
+ Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud.

Slutbön

Helige Gud, du som sammanfattat din lag i kärleken till dig och vår nästa, låt oss på denna väg nå fram till det eviga livet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.