Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön

A+ A A-

Läsningsgudstjänst
Den 13 maj 2024, måndag
måndag i 7 påskveckan
Vår Fru av Fatima

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Jesus, din förbön
genomtränger världen
öppnar i tiden
evighetens brunn.

Längst in i natten
gick du för att tända
evighetsljuset,
dag som aldrig släcks.

Härlighets mörker
molnskyn av din smärta
döpte oss alla,
Jesus Krist, till dig.

O att få leva
i den nya dagen
ett med din vilja
ett med dig i Gud.

Medan vi spanar
efter dig mot himlen
når oss din förbön
sluts vi in i dig.

"Herre, var är du?"
frågar våra ögon
blinda i ljuset
bländade av dig. Amen.

Ant. 1 Vår Gud träder fram, och han skall inte tiga. Halleluja.

Psalm 50
Den sanna fromheten
Jag har inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den (jfr Matt 5:17)

I

Gud, Herren Gud, talar och kallar hela jorden, *
ända från öster till väster.

Från Sion, det fullkomligt sköna, *
träder Gud fram i glans.

Vår Gud kommer, han skall inte tiga, +
framför honom går förtärande eld, *
kring honom stormar det häftigt.

Han kallar på himlen därovan och på jorden, *
ty han vill hålla dom över sitt folk:

"Samla inför mig mina fromma, *
som sluter förbund med mig vid offer."

Himlarna förkunnar att han är rättfärdig, *
att Gud är den som skipar rätt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Vår Gud träder fram, och han skall inte tiga. Halleluja.

Ant. 2 Offra lovets offer åt Gud. Halleluja.

II

"Hör, mitt folk, jag vill tala, +
Israel, jag vill ställa dig till svars. *
Jag är Gud, din Gud.

Jag vill inte straffa dig för dina offer, *
dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Men jag tar inte emot tjurar ur ditt hus *
eller bockar ur dina fållor,

ty mina är alla skogens djur, *
boskapen på de tusende bergen.

Jag känner alla fåglar i skyn, *
jag vet vad som rör sig på marken.

Om jag hungrade, behövde jag inte säga det, *
ty min är jorden och allt som finns på den.

Skulle jag då äta kött från tjurar *
eller dricka blod från bockar?

Nej, offra lovets offer åt Gud, *
och infria dina löften till den Högste.

Åkalla mig i nöden, *
så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Offra lovets offer åt Gud. Halleluja.

Ant. 3 Jag har behag till kärlek och inte till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer. Halleluja.

III

Men till den gudlöse säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar *
och föra mitt förbund på tungan,

du som hatar tuktan *
och vänder ryggen åt mina ord?

Om du ser en tjuv, så håller du med honom, *
med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.

Din mun talar onda, elaka ord, *
och din tunga smider ränker.

Du förtalar din broder, *
du anklagar din moders son!

Så gör du, och jag tiger, *
och nu tror du att jag är som du.

Nej, jag vill ställa fram det för dina ögon, *
och jag vill straffa dig.

Ni som glömmer Gud, lägg märke till detta, *
så att jag inte sliter sönder er utan räddning:

Den som offrar lovets offer, han ärar mig, *
och den som ger akt på sin väg,
honom skall jag låta se min frälsning."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Jag har behag till kärlek och inte till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer. Halleluja.

Min själ och min kropp, halleluja,
jublar mot levande Gud, halleluja.

Första läsningen
1 Joh 4:1-10
Sanningens ande eller villfarelsens. Kärleken från Gud

Mina kära, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen. Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skall komma och som redan nu är i världen. Men ni, mina barn, är från Gud och ni har besegrat de falska profeterna, ty han som är i er är större än han som är i världen. De kommer från världen, och därför talar de som världen, och världen lyssnar på dem. Men vi kommer från Gud. Den som känner Gud, han lyssnar på oss; den som inte kommer från Gud, han lyssnar inte på oss. Så kan vi skilja mellan sanningens ande och villfarelsens ande.
Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Responsorium 1 Joh 4:9; Joh 3:16

Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen
+ för att vi skulle få liv genom honom, halleluja.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son.
+ För att vi skulle få liv genom honom, halleluja.

Andra läsningen
Ur Das Weinachtsgeheimnis av Edith Stein.
Att vara ett i Gud

Att vara ett med Gud: det är det första. Men ett andra följer ur det. Om Kristus är huvudet och vi lemmar i hans mystiska kropp, då står vi tillsammans som lem vid lem och vi människor är tillsammans ett i Gud, ett gudomligt liv. Om Gud är i oss och om han är kärleken, så är det inte möjligt annat än att vi älskar bröderna. Vår kärlek till människorna är därför måttet på vår kärlek till Gud. Men det rör sig om något annat än den naturliga människokärleken. Den naturliga kärleken inriktar sig på den eller den, som står oss nära genom blodsband eller genom likhet i karaktären eller genom gemensamma intressen. De andra är "främlingar", som "inte angår" en eller till och med genom sitt väsen är så motbjudande, att man håller dem så långt borta som möjligt. För de kristna finns det ingen "främling". Han är alltid "nästan", som vi har framför oss och behöver oss som mest. Det likgiltigt om han är släkt eller inte, om vi tycker om honom eller inte, om han är "moraliskt värdig" att ta emot hjälpen eller inte. Kristi kärlek känner inga gränser, den upphör aldrig, den ryggar inte tillbaka inför det som är fult och smutsigt. Den har kommit för syndarnas skull och inte för de rättfärdigas skull. Och om Kristi kärlek lever i oss, då gör vi som han och går efter de förlorade fåren.
Den naturliga kärleken går ut på att ha den älskade människan för sig själv och om möjligt besitta henne odelad. Kristus har kommit för att vinna den förlorade mänskligheten tillbaka till Fadern, och den som älskar med hans kärlek vill ha människorna för Gud och inte för sig själv. Detta är också det säkraste sättet att besitta dem till evig tid, ty om vi har satt en människa i säkerhet hos Gud, då är vi ett med henne i Gud, medan lusten att erövra ofta - ja, förr eller senare väl alltid - leder till förlust. Detta gäller för den främmande själen liksom för den egna och för allt yttre gott: den som strävar efter att vinna och bevara, han förlorar. Den som hänger sig åt Gud, han vinner.

Responsorium 1 Joh 3:16; 2 Kor 5:19

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.
+ Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna.
Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.
+ Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna.

eller:

Ur Klarstellungen av Hans Urs von Balthasar.
Den gemenskapsbildande kärleken

Kyrka, gemenskap kring Jesus Kristus, står i skärningspunkten av två linjer; båda säger något om kärleken. Den första: Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Den andra däremot: Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek. Det innebär: Kriteriet för om kyrkan är Kristi lärjungaskara är verkligen lärjungarnas kärlek; något annat igenkänningstecken för den "sanna kyrkan" är inte förutsett. Men den första satsen ställer upp en bom framför den andra, nämligen den förutsättning, utan vilken man inte kan tala om en kristen kärlek: inte att vi... utan att han ... Kärleken måste först tas emot, från ett håll som var oväntat, eftersom det var övermänskligt, från Guds håll, och på ett sätt som var oförutsett, eftersom Gud utgav sin Son för oss ickeälskande. Denna kärlek, som kommer in i vår värld ovanifrån och utifrån, blir nu måttstocken, lagen och formen för vad kärlek skall vara i den kyrka som följer honom efter. Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna.
Vad innebär detta också vil Här är det inte bara fråga om en vädjan till känslan för moralisk anständighet. Enligt de kristnas uppfattning finns det, i den skärningspunkt vi talade om, ett mycket intimare samband mellan de två. Att Gud låter sin Son sona våra, dina och mina synder, att Kristus i sitt gudsövergivna döende tar din och min skuld på sig, får sin yttersta, konkreta och ständigt närvarande form i detta, att Gud räcker oss sin utgivne Son - man kunde säga: sitt eget väsens kärlek till oss - som vår mat, bröd och vin. Vi tar upp hans kärlek i oss, vi assimilerar den, eller bättre: den genomtränger och assimilerar oss. Och vi alla, som har del av ett och samma bröd, utgör därför en enda kropp, vars lemmar har en mycket intimare och mer substantiell kärlek till varandra än de människor har som är förbundna med varandra genom sympati, blodsband eller gemensamma intressen.
Här måste vi noga tänka efter. Vem är jag som i kretsen av bröder - ty endast där räcks den fram - mottar denna gåva från Gud? Jag är en som Gud har älskat så mycket, att han utgav sin Son för mig, som tog på sig min skuld ända in i döden och i utbyte mot den gav mig sin kärlek. Därigenom, och inte på grund av vad jag menar mig själv vara, har jag genom Guds kärlek till sist blivit en som Gud känner igen. Och så är det också med brodern. Han är inte den ofullkomlige, ickeåterlöste, som han kanske verkade på mig att vara; han är verkligen den broder som Kristus dog för. Som en sådan måste jag se på honom med helt andra ögon, och följaktligen också älska på ett helt annat sätt, och detta på grund av en helt annorlunda utgångspunkt för kärlek än den inskränkta och hemmagjorda som har sitt ursprung i mig själv. Endast så blir han min kyrkliga bordskamrat, och jag hans.

Responsorium 1 Joh 4:10-11; Joh 13:35

Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder.
+ Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Halleluja.
Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.
+ Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Halleluja.

Slutbön

Herre, låt din Andes kraft komma till oss, så att vi troget följer dina bud i både avsikt och handling. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

A+ A A-

Invitatorium
Den 13 maj 2024, måndag
måndag i 7 påskveckan
Vår Fru av Fatima

Herre, öppna mina läppar,
så att min mun kan förkunna ditt lov.

Ant. Kom, låt oss tillbedja Herren, som har lovat oss sin Ande, halleluja.

Psalm 95
Uppmaning till lovsång
Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga 'i dag' (Heb 3:13)

[Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, *
jubel till vår frälsnings klippa.]
Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse *
och höja jubel till honom med lovsång.
Ty Herren är en väldig Gud, *
en väldig konung över alla gudar. Ant.

Han har jordens djup i sin hand, *
och bergens höjder är hans.
Hans är havet, ty han har gjort det, *
och hans händer har danat det torra. Ant.

Kom, låt oss tillbedja och nedfalla, *
låt oss knäböja för Herren, vår skapare.
Ty han är vår Gud,
och vi är det folk som han har till sin hjord, *
vi är får som står under hans vård. Ant.

O att ni i dag ville höra hans röst!
Förhärda inte era hjärtan som i Meriba, *
såsom på Massas dag i öknen,
där era fäder frestade mig, där de prövade mig, *
fastän de hade sett mina verk. Ant.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, +
och jag sade: 'De är ett folk
som far vilse med sitt hjärta, *
och de vill inte veta av mina vägar.'
Då svor jag i min vrede: *
'De skall inte komma in i min vila.' Ant.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Ant.

eller: Psalm 100 ⇓⇑
eller: Psalm 67 ⇓⇑
eller: Psalm 24 ⇓⇑

Laudes
Den 13 maj 2024, måndag
måndag i 7 påskveckan
Vår Fru av Fatima

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Kristus, Gud av evighet,
som frälsning åt de dina ger,
den skapelse som fallen var
du återställt och helat har.

Du på kerubens vingar for
till Fadern, och din plats du tog
på högra sidan om hans tron.
Gudomlig makt åt dig betros.

För dig nu böjes alla knän
på jorden och i himmelen
och under jorden. Och ditt namn
bekänns i varje folk och stam.

Med bävan Herrens änglar ser
hur skapelsens förvandling sker.
Stoft som av jorden kommet var
i himmelen sin boning tar.

Du är Guds åkers förstlingsskörd.
Ditt största under nu du gör:
du bar vår kropp, och i din kropp
till himmelen vi lyftes opp.

Förlåtelse oss, Jesu, ge,
och till din ankomst oss bered,
när som vår Domare i skyn
du står i glans för allas syn.

Den lovsång, Jesu, till dig går
som bortom alla stjärnor når,
o du som oss förena kan
med Fadern och den helge And'. Amen.

Ant. 1 Min själ och min kropp jublar mot levande Gud. Halleluja.

Psalm 84
Längtan till Herrens tempel
Här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker stad som skall komma (Heb 13:14)

Hur ljuvlig är inte din boning, *
Herre Sebaot!

Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, *
min själ och min kropp jublar mot levande Gud.

Ty sparven har funnit ett hus
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar: *
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.

Saliga de som bor i ditt hus, *
de lovar dig ständigt.

Saliga de människor som finner sin kraft i dig, *
de som vill vandra till ditt hus.

När de går genom den torra dalen,
gör du den rik på källor, *
och höstregnet höljer den med välsignelser.

Deras kraft växer till mer och mer, *
så träder de fram inför Gud på Sion.

Herre Gud Sebaot, hör min bön, *
lyssna, du Jakobs Gud.

Gud, se till vår sköld, *
akta på din smordes ansikte.

Ty en dag i dina gårdar *
är bättre än tusen andra,

jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus *
än vistas i de gudlösas hyddor.

Ty Herren Gud är sol och sköld, *
Herren ger nåd och ära,

han vägrar inte dem något gott *
som vandrar i oskuld.

Herre Sebaot, *
salig är den människa som förtröstar på dig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Min själ och min kropp jublar mot levande Gud. Halleluja.

Ant. 2 Herrens hus skall stå där högt upphöjt, och alla folk skall strömma dit. Halleluja.

Canticum
Jes 2:2-5
Det berg där Herrens hus står, det högsta bland
Alla folk skall komma och tillbe dig (Upp 15:4)

Det skall ske i kommande dagar
att berget med Herrens hus
står som det högsta bland bergen *
och är högre än alla andra höjder.

Alla främmande folk skall strömma dit, *
många folk skall dra åstad, och de skall säga:

"Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, *
låt oss bege oss till Jakobs Guds hus,

så att han kan undervisa oss om sina vägar *
och så att vi kan vandra på hans stigar."

Från Sion utgår Herrens lag *
och hans ord från Jerusalem.

Han skall döma mellan folken *
och skipa rätt åt många folkslag.

Då skall de smida plogbillar av sina svärd *
och vingårdsknivar av sina spjut.

Folken skall aldrig mer lyfta svärd mot folk *
och inte längre lära sig att strida.

Kom, du Jakobs hus, *
låt oss vandra i ljuset från Herren.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herrens hus skall stå där högt upphöjt, och alla folk skall strömma dit. Halleluja.

Ant. 3 Säg bland folken: Herren är nu konung. Halleluja.

Psalm 96
Herren, hela världens konung och domare
De stod tillsammans med Lammet, och de sjöng en ny sång inför tronen (jfr Upp 14:1,3)

Sjung en ny sång till Herrens ära, +
sjung till Herrens ära, alla länder, *
sjung till Herrens ära, lova hans namn.

Båda glädje var dag, besjung hans frälsning, +
förkunna bland hedningarna hans ära, *
bland alla folk hans under.

Ty stor är Herren och högtlovad, *
fruktansvärd är han mer än alla gudar.

Ty folkens alla gudar är avgudar, *
men Herren har skapat himmelen.

Hans omges av makt och härlighet, *
av prakt och glans i sin helgedom.

Ära Herren, alla folkslag, +
ära Herrens majestät, *
ära Herrens höga namn.

Bär fram gåvor och kom i hans gårdar, +
tillbe Herren i helig skrud, *
bäva för hans ansikte, alla länder.

Säg bland hedningarna: "Herren är nu konung! +
Därför står jordkretsen orubbligt fast, *
med rättvisa dömer han folken."

Må himlen vara glad och jorden fröjda sig, *
havet brusa med allt vad det rymmer,

marken och allt den bär må glädja sig, *
alla träd i skogen jubla inför Herren,

ty han kommer, tv han kommer för att döma jorden: +
han skall döma jordens krets med rättfärdighet *
och folken med sin trofasthet.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Säg bland folken: Herren är nu konung. Halleluja.

Kort läsning
Rom 10:8b-10

Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta det vill säga trons ord, det som vi förkunnar. Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.

Responsorium

Herren har uppstått ur graven, + halleluja, halleluja.
Herren har uppstått ur graven, + halleluja, halleluja.
Han som för vår skull hängde på korsets trä,
+ Halleluja, halleluja.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Herren har uppstått ur graven, + halleluja, halleluja.

Ant. I världen får ni lida, men var inte oroliga, säger Herren, jag har besegrat världen. Halleluja.

Benedictus (Sakarias lovsång)
Luk 1:68-79

Välsignad är Herren, Israels Gud, *
som besöker sitt folk och ger det frihet.

Han reser för oss frälsningens horn *
i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat *
genom sina heliga profeter,

frälsning från våra fiender *
och från alla dem som hatar oss.

Han visar barmhärtighet mot våra fäder +
och står fast vid sitt heliga förbund, *
den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan, *
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.

Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, *
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.

Så skall hans folk få veta att frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder *
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.

Han skall komma ner till oss från höjden, +
en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga, *
och styra våra fötter in på fredens väg.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. I världen får ni lida, men var inte oroliga, säger Herren, jag har besegrat världen. Halleluja.

Förbön

Kristus lovade att sända oss Hjälparen från Fadern. Låt oss lovprisa och åkalla honom:
R. Ge oss, Herre, din helige Ande.

Vi tackar dig, Kristus, och Fadern genom dig i den helige Ande
- låt oss i dag göra allt, både i ord och gärning, i ditt namn.
Låt oss ledas av din Ande
- så att vi blir levande lemmar i din kropp.
Tillåt inte att vi någonsin dömer eller kränker våra bröder
- vi skall ju alla en gång stå inför din domstol.
Fyll vår tro med all glädje och frid
- så att vårt hopp blir allt rikare genom den helige Andes kraft.

Fader vår

Fader vår, som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja,
såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.

Slutbön

Herre, låt din Andes kraft komma till oss, så att vi troget följer dina bud i både avsikt och handling. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.
eller:
Gud, du har gjort Maria, din Sons moder, också till vår moder. Låt oss hålla ut i bot och bön för hela världens frälsning och dag för dag sträva efter att utbreda Kristi rike. Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

Avslutning

Herren välsigne oss och bevare oss för allt ont och före oss till det eviga livet. Amen.

A+ A A-

Ters
Den 13 maj 2024, måndag
måndag i 7 påskveckan
Vår Fru av Fatima

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Tillflykt i all nöd och ängslan,
i all sorg en tröstare,
ljus i mörker, hopp i skulden,
salva för var sårad själ,
bandet som med ömhet binder
världen till sin Skapare,

sanningens och livets Ande,
godhets källa, kärleks eld,
du är Herren, som i striden
för oss an mot fienden
och, när kraft och mod vill svikta,
själens sanne hjälpare.

Du är Faderns löftesgåva,
nåd och starkhet, kunskap, råd,
du lär tungan tala vishet
och att sjunga livets sång,
av din gudoms låga tändes
botens ande hos ditt folk.

Kom och lys för blinda sinnen
med din läras klara sken,
drag vår kropp ur syndens gyttja,
gör den från dess fläckar ren,
lyft oss upp till Kristi kärlek,
till en evig härlighet. Amen.

Ant. 1 Halleluja, halleluja, halleluja.

Psalm 119:XII (89-96)

Herre, du är i evighet, *
ditt ord står fast i himlen.

Från släkte till släkte varar din trofasthet. *
Du har grundat jorden, och den består.

Allt består än i dag enligt din befallning, *
allting måste tjäna dig.

Om inte din lag hade varit min lust, *
så hade jag förgåtts i mitt elände.

Aldrig skall jag glömma dina stadgar, *
ty genom dem har du behållit mig vid liv.

Rädda mig, jag är din, *
jag begrundar dina befallningar.

Gudlösa vaktar på mig, de vill förgöra mig, *
men jag ger akt på dina vittnesbörd.

Jag har sett att allt annat har gränser, *
men ditt bud är omätligt i vidd.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Halleluja, halleluja, halleluja.

Ant. 2 Halleluja, halleluja, halleluja.

Psalm 71
Messias konungsliga makt
De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myn a (Matt 2:11)

I

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, *
låt mig aldrig komma på skam.

Rädda och befria mig i din rättfärdighet, *
hör min bön och hjälp mig.

Var mig en klippa där jag får bo *
och dit jag alltid kan fly,

ty du har lovat mig din hjälp, *
du är mitt bergfäste och min borg.

Min Gud, befria mig ur den gudlöses våld, *
ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Du, Herre, min Gud, är mitt hopp, *
min tillförsikt alltifrån min ungdom.

Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, +
du har förlöst mig ur min moders liv, *
dig gäller ständigt mitt lov.

Många avskräcks av mitt öde, *
men du är min starka tillflykt.

Låt min mun vara full av ditt lov, *
hela dagen av din ära.

Förkasta mig inte i min ålderdoms tid, *
överge mig inte, när min kraft försvinner.

Mina fiender talar om mig, *
de ser vad som drabbat mig och säger till varandra:

"Gud har övergivit honom.
Förfölj och grip honom, *
ty det finns ingen som räddar."

Gud, var inte långt ifrån mig, *
min Gud, skynda till min hjälp.

Må de som står mig emot komma på skam och förgås, *
må de som vill mig ont höljas i vanära och skam.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Halleluja, halleluja, halleluja.

Ant. 3 Halleluja, halleluja, halleluja.

II

Men jag skall alltid hoppas på dig *
och mer och mer sjunga ditt lov.

Min mun skall förkunna din rättfärdighet, +
hela dagen din godhet, *
ty jag känner inget mått på den.

Jag skall frambära Herrens väldiga gärningar, *
jag skall prisa din rättfärdighet, ja, endast din.

Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, *
och än i dag förkunnar jag dina under.

Så överge mig inte heller, o Gud, *
i min ålderdom, när jag blir grå.

Låt mig få berätta om din makt för kommande släkten, *
om din kraft för alla dem som skall komma.

Din rättfärdighet, Gud, når ända upp till himlen. *
Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

Du har sänt över oss olyckor och nöd,
men du skall åter göra oss levande *
och föra oss upp igen ur jordens djup.

Ja, låt mig åter få stå upp, *
och trösta mig igen.

Då vill jag tacka dig på harpa
för din trofasthet, min Gud, *
jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Mina läppar skall jubla, jag vill prisa dig, *
min själ skall jubla, ty du har räddat mig.

Min tunga skall hela dagen förkunna din rättfärdighet, *
ty de som ville mig ont får vika tillbaka i skam.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Halleluja, halleluja, halleluja.

Kort läsning
Jfr Upp 1:13,17c-18

Jag såg någon som var lik en människoson. Han sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet och har nycklarna till döden och dödsriket."

Herren har verkligen blivit uppväckt, halleluja.
Han har visat sig för Simon, halleluja.

Slutbön

Herre, låt din Andes kraft komma till oss, så att vi troget följer dina bud i både avsikt och handling. Genom Jesus Kristus, vår Herre.

Låt oss prisa Herren.
Gud, vi tackar dig.

A+ A A-

Sext
Den 13 maj 2024, måndag
måndag i 7 påskveckan
Vår Fru av Fatima

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Tillflykt i all nöd och ängslan,
i all sorg en tröstare,
ljus i mörker, hopp i skulden,
salva för var sårad själ,
bandet som med ömhet binder
världen till sin Skapare,

sanningens och livets Ande,
godhets källa, kärleks eld,
du är Herren, som i striden
för oss an mot fienden
och, när kraft och mod vill svikta,
själens sanne hjälpare.

Du är Faderns löftesgåva,
nåd och starkhet, kunskap, råd,
du lär tungan tala vishet
och att sjunga livets sång,
av din gudoms låga tändes
botens ande hos ditt folk.

Kom och lys för blinda sinnen
med din läras klara sken,
drag vår kropp ur syndens gyttja,
gör den från dess fläckar ren,
lyft oss upp till Kristi kärlek,
till en evig härlighet. Amen.

Ant. 1 Halleluja, halleluja, halleluja.

Psalm 119:XII (89-96)

Herre, du är i evighet, *
ditt ord står fast i himlen.