Läsningsgudstjänst
Den 1 april 2023, lördag
lördag i 5 fasteveckan
lördag i 5 fasteveckan

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Vishet, Son av evighet,
allt skapats källa, liv och mål,
låt dina vänner i din nåd
få smaka av din ljuvlighet.

I strid har du en väldig kraft
— du segrar i vårt nederlag —
var då vårt fäste och vår borg,
för sårad kämpe läkedom.

Du är vårt hjärtas jubelsång,
i dig all sanning uppenbar.
In i vår tankes dolda rum
når prövande ditt ögas ljus.

Du gode herde för din hjord,
som söker dem som irrat bort,
låt oss med alla dina lamm
få beta på din rika mark.

Bevara oss till vredens dag
från vilsenhet och flykt och fall,
och när du dömer, räkna oss
till dem du vunnit med ditt blod.

Din, Kristus, är all härlighet,
med Fadern och vår Hjälpare,
du som med alla heliga
regerar i all evighet. Amen.


eller: Till öknens tystnad... ⇓⇑

Ant. 1 Sjung till Herrens ära, förkunna alla hans under.

Psalm 105
Herrens trohet mot sina löften
Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda (Rom 8:28)

I

Tacka Herren, åkalla hans namn, *
gör hans gärningar kända bland folken.

Sjung och spela till hans ära, *
förkunna alla hans under.

Var stolta över hans heliga namn, *
må de som söker Herren glädja sig av hjärtat.

Fråga efter Herren och hans makt, *
sök hans ansikte ständigt.

Tänk på de underbara gärningar han gjort, *
på hans under och hans domar,

ni Abrahams, hans tjänares, ätt, *
ni Jakobs barn, det folk som han har utvalt.

Han är Herren, vår Gud. *
Över hela jorden går hans domar.

Han tänker evigt på sitt förbund, *
intill tusen släkten på det han har stadgat,

på det förbund han slöt med Abraham *
och på sin ed till Isak.

Han fastställde det som en stadga för Jakob, *
som ett evigt förbund för Israel.

Han sade: "Åt dig vill jag ge landet Kanaan, *
det skall bli er arvslott."

Då var de ännu en liten hop, *
de var ringa och främlingar i landet.

De vandrade från folk till folk, *
från ett rike till ett annat.

Han tillät ingen att skada dem, *
för deras skull hotade han konungar:

"Rör inte mina smorda, *
gör inte mina profeter något ont."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Sjung till Herrens ära, förkunna alla hans under.

Ant. 2 Han är Herren vår Gud, över hela jorden går hans domar.

II

Han befallde hungersnöd att komma över landet *
och fördärvade alla deras brödförråd,

men han sände Josef före dem *
och lät honom bli såld till träl.

Man slog hans fötter i bojor, *
han fick ligga fjättrad i järn,

till den tid då det han sagt blev uppfyllt *
och Herrens ord bevisade hans oskuld.

Då sände konungen och lät släppa honom lös, *
folkens härskare gav honom fri.

Han satte honom till herre över sitt hus, *
till att förvalta all hans egendom.

Han skulle råda över furstarna efter sin vilja *
och lära de äldste vishet.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Han är Herren vår Gud, över hela jorden går hans domar.

Ant. 3 Herren tänker på sitt heliga ord och för ut sitt folk under jubel.

III

Israel kom till Hams land, *
Jakob slog sig ner i Egypten.

Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt *
och mäktigare än dess förtryckare.

Då uppfylldes de av hat mot hans folk, *
och de förslavade hans tjänare.

Han sände Mose, sin tjänare, *
och Aron, som han hade utvalt.

De gjorde hans tecken ibland dem *
och under i Hams land.

Han sände mörker, han lät allt bli mörkt, *
och ändå aktade de inte på hans ord.

Han förvandlade deras vatten till blod *
och lät deras fiskar dö.

Deras land kom att vimla av paddor, *
ända in i konungens palats.

Han befallde, då kom svärmar av flugor, *
av mygg i hela deras land.

Han gav dem hagel i stället för regn *
och sände flammande eld i deras land.

Han slog deras vinträd och fikonträd *
och bröt sönder träden i deras land.

Han befallde, då kom gräshoppor, *
och gräsmaskar i väldig mängd.

De åt upp alla växter i deras land, *
de åt upp frukten på deras mark.

Han slog allt förstfött i deras land, *
förstlingen av deras kraft.

Så förde han ut sitt folk med silver och guld, *
och i hans stammar fanns ingen som stapplade.

Egyptierna gladde sig, när de drog ut, *
ty skräck för Israel hade fallit över dem.

Han bredde ut ett moln till skydd *
och en eld som lyste om natten.

De begärde, då sände han vaktlar *
och mättade dem med bröd från himlen.

Han öppnade klippan, och vatten flödade, *
det gick genom öknen som en ström.

Ty han tänkte på sitt heliga ord *
och på Abraham, sin tjänare.

Så förde han ut sitt folk med fröjd, *
sina utvalda under jubel.

Han gav dem hedningarnas länder, *
folkens förvärv fick de till besittning,

för att de skulle hålla hans stadgar *
och ta hans befallningar i akt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Herren tänker på sitt heliga ord och för ut sitt folk under jubel.

Den som handlar efter sanningen kommer till ljuset,
för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.

Första läsningen
Heb 8:1-13
Översteprästen i ett nytt förbund

Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor, och därför måste också vår ha något att bära fram. Om han nu vore här på jorden, skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen. Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som jag visade dig pä berget. Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister:
Se, dagar skall komma, säger Herren, dä jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus,
ej såsom det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Ty de förblev inte i mitt förbund, och jag frågade därför inte heller efter dem, säger Herren.
Detta är det förbund jag skall sluta med Israels hus kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och inrista dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
Ingen skall behöva undervisa sin landsman, ingen sin bror, och säga: Lär känna Herren. Alla skall veta vem jag är, från den minste till den störste.
Ty jag skall förlåta dem deras orättfärdighet, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna.

Responsorium Heb 8:2a, lb; 9:24

Vi har en överstepräst som förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet. Han sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen,
+ för att träda fram inför Gud med vår sak.
Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen.
+ För att träda fram inför Gud med vår sak.

Andra läsningen
Ur John Fishers kommentar till Psaltaren.
Kristi jordiska och himmelska offer

Kristus Jesus är vår överstepräst, hans dyrbara kropp vårt offer, som han för alla människors frälsnings skull frambar på korsets altare. Det blod som utgöts för vår återlösning var inte, såsom under den gamla lagens tid, från bockar eller kalvar utan var det oskyldiga lammets, vår Frälsare Jesu Kristi blod. Det tempel, i vilket vår överstepräst helgade sitt offer, var inte gjort av människohand utan upprest genom Guds makt allena. Inför världens ögon utgöt han sitt blod.
Detta tempel är sannerligen rest av Guds hand, och det har två delar: den ena är den jord där vi bygger och bor, den andra är ännu okänd för oss dödliga. Först frambar han offret här på jorden, då han underkastade sig den bittraste död. Iklädd odödlighetens nya dräkt gick han sedan genom sitt eget blod in i det allra heligaste, det vill säga in i himlen. Blodet, den väldiga lösepenning som han en gång för alla hade utgjutit för alla till synd hemfallna människor, bar han där fram inför den himmelske Faderns tron.
Detta offer är för Gud så gott och välbehagligt att han, då han riktar sina blickar mot det, inget annat kan göra än genast förbarma sig över oss och visa mildhet mot alla som i sanning gör bot. Detta offer är evigt: det frambärs inte en-dast, såsom hos judarna, en gång om året utan till vår tröst varje dag, ja till och med varje timma och varje ögonblick, så att vi skulle få den kraftigaste hjälp. Det är därför aposteln tillfogar: Sedan han vunnit befrielse åt oss för evigt.
Delaktiga av detta heliga och eviga offer blir alla, som har visat sann ånger och underkastat sig bot för de synder de tillåtit ske, alla som fattat ett fast beslut att inte mera göra om sina synder utan med kraft hålla ut i den strävan efter dygden som de påbörjat. Detta inskärper den helige Johannes med dessa ord: Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.

Responsorium Rom 5:10, 8

Om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död,
+ då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv.
Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.
+ Då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv.

Slutbön

Gud, du som ger oss vad vi bäst behöver och under fastan gläder oss med nåd i överflöd, vänd din blick till ditt utvalda folk: håll din hand över de redan döpta och över dem som ännu väntar på sin nya födelse. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.