Läsningsgudstjänst
Den 11 september 2024, onsdag
onsdag i 23 veckan 'under året'
onsdag i 23 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

O Gud, du ljus av evighet,
o saliga Treenighet,
vi böjer oss bekännande
i bön inför ditt majestät.

Vi tror på Fadern och hans Son,
hans sanna väsens återsken,
på Anden, som med kärleks band
förenar dem i fast förbund.

O sanning klar och kärlek ren,
o vandringsmål och salighet,
giv tro och hopp och helighet
och kärlek, av din gudom tänd.

Du Alfa är och Omega,
allt skapats källa, segerkrans,
du är allena tröstare,
ett stadigt hopp för vandrare.

Du som allena allt förmår
allena är för alla nog,
du, endast du, är allas ljus
och nådelön i himlens ljus.

I frid låt oss åkalla Gud,
vår Fader och hans ende Son
och Anden, Herren, Hjälparen:
Dig vare tack, Treenige. Amen.



Ant. 1 Herre, nåd och sanning står inför ditt ansikte.

Psalm 89:2-38
Guds barmhärtighet mot Davids ätt
Bland Davids efterkommande har Gud enligt sitt löfte kallat fram en räddare: Jesus (Apg 13:22-23)

I

Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evighet *
och förkunna din trofasthet från släkte till släkte.

Jag bekänner: Din godhet varar i evighet, *
din trohet står fast i himlen.

Jag har slutit ett förbund med min utvalde, *
med ed har jag lovat min tjänare David:

Jag skall befästa din ätt för evigt *
och låta din tron bestå från släkte till släkte."

Herre, av himlarna prisas dina under *
och i de heligas församling din trofasthet.

Ty vilken i skyn kan anses lik Herren, *
vilken bland Guds söner kan liknas vid Herren?

Mäktig och förfärande är Gud i de heligas råd, *
värd att frukta mer än alla som omger honom.

Herre, härskarornas Gud, vem är dig lik? *
Du omges av styrka och trofasthet.

Du är den som råder över havets uppror, *
du stillar dess böljor när de reser sig.

Du genomborrade och förintade Rahab, *
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.

Din är himmelen, din är jorden, *
du har grundat jordkretsen
och allt som finns på den.

Du har skapat norr och söder, *
Tabor och Hermon jublar till din ära.

Du har en arm med hjältekraft, *
mäktig är din hand, högt upplyft är din högra hand.

Rättfärdighet och rätt är fästet för din tron, *
nåd och sanning står inför ditt ansikte.

Saligt är det folk som prisar dig, *
de som vandrar, o Herre, i ditt ansiktes ljus.

De gläder sig alltid åt ditt namn *
och jublar över din segerkraft.

Du är deras styrka och prydnad, *
i din godhet upphöjer du vårt horn.

Och han som är vår sköld tillhör Herren, *
vår konung tillhör Israels Helige.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herre, nåd och sanning står inför ditt ansikte.

Ant. 2 Guds Son blev en människa av Davids ätt.

II

Du sade en gång i en syn till dina fromma: +
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand, *
jag har upphöjt en yngling ur folket.

Jag har funnit min tjänare David *
och smort honom med min heliga olja.

Min hand skall stadigt vara med honom, *
och min arm skall styrka honom.

Ingen fiende skall oväntat komma över honom, *
och ingen orättfärdig skall förtrycka honom.

Nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, *
jag skall hemsöka dem som hatar honom.

Min trofasthet och min nåd skall vara med honom, *
och i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.

Jag skall lägga havet under hans hand *
och strömmarna under hans högra hand.

Han skall kalla mig så: Du min fader, *
min Gud och min frälsnings klippa.

Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, *
till den högste bland konungarna på jorden.

Jag skall bevara min nåd åt honom i evighet, *
mitt förbund med honom skall stå fast.

Jag skall låta hans ätt bestå för evigt, *
hans tron, så länge himmelen varar."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Guds Son blev en människa av Davids ätt.

Ant. 3 Mitt löfte till David skall jag inte bryta: Hans ätt skall bestå i evighet.

III

"Om hans söner överger min lag *
och inte vandrar efter mina befallningar,

om de bryter mot mina stadgar *
och inte håller mina bud,

då skall jag hemsöka deras överträdelse med ris *
och deras missgärning med plågor,

men jag skall inte ta ifrån dem min nåd, *
jag skall inte svika i trofasthet.

Jag skall inte bryta mitt förbund *
eller förändra vad mina läppar har talat.

En gång för alla har jag svurit det vid min helighet, *
mitt löfte till David skall jag inte bryta.

Hans ätt skall bestå i evighet, *
hans tron inför mig lika länge som solen,

som månen skall den evigt bestå, *
som det trofasta vittnet i skyn."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Mitt löfte till David skall jag inte bryta: Hans ätt skall bestå i evighet.

När dina ord upplåts, ger de ljus
och skänker de enfaldiga förstånd.

Första läsningen
Hab 2:5-20
Straffdom över de orättfärdiga

Ty liksom vinet inte är att lita på, så skall denne övermodige ej bestå, om han än spärrar upp sitt gap som dödsriket och är omättlig som döden, om han än har församlat till sig alla folk och hämtat samman till sig alla folkslag. Sannerligen, de skall allesammans stämma upp en visa över honom, ja, en smädesång om honom med välbetänkta ord. Man skall säga: Ve dig som hopar vad som inte är ditt och belastar dig med pantsatt gods - men för hur länge!
Sannerligen, oväntat skall borgenärer resa sig mot dig och angripare vakna upp mot dig, och du skall bli ett byte för dem. Som du själv har plundrat många folk, så skall också alla andra folk få plundra dig, för dina blodsdåd mot människor och ditt våld mot länder, mot städer och alla som bor i dem.
Ve dig som söker orätt vinning åt ditt hus, för att kunna bygga ditt näste högt uppe och så skydda dig undan olyckans våld! Med dina rådslag drar du skam över ditt hus, när du gör slut på många folk och så syndar mot dig själv. Ty stenarna i muren skall ropa, och bjälkarna i trä-virket skall svara dem.
Ve dig som bygger upp städer med blodsdåd och befäster orter med orättfärdighet! Se, av Herren Sebaot är det ju sagt: "Så bemödar sig folken för det som skall förbrännas av elden, och folkslagen arbetar sig trötta för det som skall bli till intet." Ty jorden skall bli full av Herrens härlighets kunskap, liksom havsdjupet är fyllt av vattnet.
Ve dig som slår i vin åt din nästa och blandar ditt gift i det och berusar honom, för att få skåda hans blygd! Med skam skall du få mätta dig i stället för med ära. Ja, du skall också själv få dricka, till dess du ligger där med blottad förhud. Bägaren skall i sin ordning räckas dig av Herrens hand, och skam skall hölja din ära. Ty över dig skall komma en hemsökelse, lik Libanons, och en förhärjelse, lik den som skrämmer bort dess djur, för dina blodsdåd mot människor och ditt våld mot länder, mot städer och alla som bor i dem.
Vad kan en skuren gudabild hjälpa, eftersom en snidare vill slöjda sådant? Och vad en gjuten gudabild, en falsk vägvisare, eftersom dess formare så förtröstar på den, att han gör sig stumma avgudar? Ve dig som säger till stocken: "Vakna!", och till döda stenen: "Vakna upp!" Kan en sådan ge någon vägvisning? Visst är den överdragen med guld och silver, men alls ingen ande är i den.
Men Herren är i sitt heliga tempel. Må hela jorden vara stilla inför honom.

Responsorium Rom 2:12; 3:23; 11:32

Alla som har syndat utan lag skall också gå under utan lag. Och alla som har syndat under lagen skall dömas genom lagen.
+ Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.
Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla.
+ Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.

Andra läsningen
Ur en predikan av Isaac av Stella.
Boten inför kyrkan

Liksom allt som tillhör Fadern också tillhör Sonen och allt som tillhör Sonen också tillhör Fadern - eftersom de till naturen är ett - så har Brudgummen givit allt sitt åt Bruden och har Brudgummen del i allt som tillhör Bruden, henne som han har gjort till ett med sig och med Fadern. När Sonen ber för Bruden, säger han till Fadern: Jag vill, att såsom jag och du är ett, så skall också de vara ett med oss.
Brudgummen är sålunda ett med Fadern och ett med Bruden. Det främmande som han fann hos Bruden har han tagit bort och fäst vid korset, när han bar hennes synder upp på korsets trä och borttog dem genom korset. Det som var Brudens egentliga natur antog han och iklädde han sig; det gudomliga som tillhörde honom gav han henne. Ty han tog bort det djävulska och antog det mänskliga; han skänkte henne det gudomliga, så att Brud och Brudgum skulle ha allt gemensamt. Därför säger han som ingen synd hade gjort, och i vilkens namn intet svek fanns: Var mig nådig, Herre, ty jag är sjuk; fräls min själ, ty jag har syndat emot dig. Den som har Brudens sjukdom, han har också hennes klagan.
Allt är gemensamt för Brudgummen och Bruden: äran att få mottaga syndabekännelsen och makten att förlåta. Därför kan det sägas: Gå bort och visa dig för prästen. Dessa [förmåner] tillhör inte mindre Kristus ensam om de också tillhör kyrkan - på samma sätt som de inte mindre tillhör Gud ensam om de också tillhör Kristus. De tillhör inte - om jag så får säga - Gud i sin helhet, om de inte också tillhör Kristus.
Liksom den som inte ärar Sonen inte heller ärar Fadern som sänt honom, så vanärar den som föraktar Bruden också Brudgummen, som tagit henne till sig. Och den som föraktar Brudgummen, dvs. Sonen, han både föraktar Fadern och förolämpar Anden, utan vilken varken Fadern eller Sonen eller kyrkan förlåter synder.
Den allsmäktige Barmhärtigheten har sina ordningar, efter vilka den skänker sina gåvor och sin förlåtelse. Det heter ju: Giv, och er skall bli givet. Det som blivit er givet kommer i annat fall att tas ifrån er. På liknande sätt heter det: Förlåt, och ni skall bli förlåtna. Om så inte sker skall det som blivit förlåtet skoningslöst återkrävas intill den yttersta skärven. I överensstämmelse med dessa ordningar gäller också med rätta orden: Se, du har blivit frisk; synda inte härefter, på det att inte något värre må vederfaras dig. Och: Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.
Kyrkan kan alltså inte förlåta någonting utan Kristus, och Kristus vill inte förlåta utan kyrkan. Kyrkan kan endast förlåta en sådan botfärdig som Kristus först har rört, och Kristus vill inte förlåta den som föraktar kyrkan. Den allsmäktige Kristus kan visserligen av sig själv göra allt - döpa, konsekrera eukaristin, ordinera, förlåta synder och liknande - men den ödmjuke och trofaste Brudgummen vill inte göra något av detta utan Bruden. Vad Gud har fogat samman får människan inte skilja åt. Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och kyrkan.

Responsorium 2 Kor 11:2; Kol 1:22; Ef 5:25

Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom.
+ Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga.
Kristus har älskat kyrkan och överlämnat sig själv för den.
+ Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga.

Slutbön

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse, genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.