Läsningsgudstjänst
Den 16 september 2024, måndag
Cornelius påve och Cyprianus biskop martyrer

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Se. detta är en vakans tid
— så talar Skriften manande —
då himmelrikets härskare
skall komma till sin bröllopsfest.

Med tända facklor i sin hand
och under glädjerop och dans
skall då de visa jungfrur
gå att möta själens sanne vän.

Därutanför de fåvitska
skall lämnas kvar i natt och kval;
för sent de klappat på den port
som leder in till rikets bord.

Låt oss med hjärtan brinnande
gå vägen fram med vaksamhet,
beredda för det ögonblick
då Kristus kommer, högtidsklädd.

O Herre, gör oss värdiga
att träda in i ärans sal,
och låt oss med de heliga
där sjunga evig jubelsång. Amen.

Under dagen:

Ej finns i himmel, ej på jord
så tröstrikt namn, så dyrbart ord
som Jesu namn; dess salighet
når över tid och evighet.

I Jesu namn i dopets stund
Gud gjort med oss ett livsförbund.
I detta namn i all vår tid
vi vinner seger, äger frid.

Det namnet över alla namn
oss lede till en salig hamn.
O Fader vår, av nåd oss giv
i Jesu namn ett evigt liv. Amen.



Ant. 1 Gud är god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.

Psalm 73
Varför blir den rättfärdige ansatt?
Salig är den som inte kommer på fall för min skull (Matt 11:6)

I

Sannerligen, Gud är god mot Israel, *
mot dem som har rena hjärtan!

Men jag hade så när stapplat med mina fötter, *
mina steg var nära att slinta,

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, *
när jag såg att det gick dem väl i deras gudlöshet.

De lever fria från plågor ända till sin död, *
deras kroppar är välnärda och friska.

De drabbas inte av olycka som andra dödliga *
och behöver inte lida som andra människor.

Därför är högmod deras halsprydnad, *
våld är den klädnad som höljer dem.

Deras ögon skådar fram ur fetma, *
deras inbillningar har ingen gräns.

De talar idel hånfulla, elaka ord, *
med höga åthävor talar de.

Med sin mun stiger de upp i himlen, *
och deras tunga far fram över jorden.

Deras folk vänder sig till dem *
och super så in vattnet i fulla drag.

Och de säger: "Hur skulle Gud kunna veta det? *
Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

Ja, så är det med de gudlösa: *
det går dem alltid väl, och de växer i makt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Gud är god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.

Ant. 2 Syndarnas skratt skall vändas i tårar och deras glädje i sorg.

II

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent *
och tvättade mina händer i oskuld:

jag blev ju plågad hela dagen, *
och tuktan kom över mig varje morgon.

Om jag hade sagt: "Jag vill tala som de", *
då hade jag svikit dina barn, ditt släkte.

Men när jag tänkte efter för att förstå, *
syntes det mig alltför svårt,

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut *
och insåg vad som drabbar dem:

Sannerligen, du ställer dem på slipprig mark, *
du störtar dem i fördärv.

De blir plötsligt förintade, *
de rycks bort och får ett slut med förskräckelse.

Som det är med en dröm, Herre, när man vaknar, +
så aktar du dem för intet, *
som skuggbilder när man vaknar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Syndarnas skratt skall vändas i tårar och deras glädje i sorg.

Ant. 3 De som viker bort från dig skall gå under, men jag har min glädje i att hålla mig intill dig.

III

När mitt hjärta förbittrades *
och jag kände styng i mitt inre,

då var jag oförnuftig, utan förstånd, *
som ett oskäligt djur var jag inför dig.

Dock förblir jag alltid hos dig, *
du håller mig vid min högra hand.

Du leder mig efter ditt råd *
och skall sedan upptaga mig med ära.

Vem har jag i himlen utom dig! *
När jag har dig, frågar jag inte efter något på jorden.

Om än min kropp och min själ försmäktar, *
är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.

De som viker bort ifrån dig skall gå under, *
du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud.
Jag söker min tillflykt hos Herren. *
Jag skall vittna om alla dina gärningar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De som viker bort från dig skall gå under, men jag har min glädje i att hålla mig intill dig.

Dina löften är ljuva för min tunga,
de är ljuvare än honung för min mun.

Första läsningen
Hes 2:8 - 3:11,16-21
Herren kallar Hesekiel till profet och väktare

Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." Och jag fick se en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan och utan, och där var uppskrivna klagosånger, suckan och verop.
Och han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du här finner, ät upp denna rulle, och gå sedan och tala till Israels hus."
Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta. Och han sade till mig: "Du människobarn, du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu ger dig." Och jag åt, och den var i min mun söt som honung.
Och han sade till mig: "Du människobarn, gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord. Ty du blir ju inte sänd till ett folk med obegripligt språk och trög tunga, utan till Israels hus, inte till många slags folk med obegripligt språk och trög tunga, vilkas tal du inte förstår. Sannerligen, sände jag dig till sådana, så skulle de höra på dig. Men Israels hus vill inte höra på dig, ty de vill inte höra på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. Men se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten, och din panna hård som deras pannor. Ja, jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Du skall inte frukta för dem och inte förfäras för dem, då de nu är ett motsträvigt släkte."
Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herren, Herren' - antingen de nu hör på det eller inte."
Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig. Han sade: "Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö', och du då inte varnar honom, ja, om du inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige och han likväl inte vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.
Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdig-het och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då inte har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall inte bli ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, inte skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ."

Responsorium Hes 3:17; 2:6-7; 3:8

Jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du på min vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.
+ Frukta inte för dem, utan tala mina ord till dem.
Jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten, och din panna hård som deras pannor.
+ Frukta inte för dem, utan tala mina ord till dem.

Andra läsningen
Ur ett brev av Cyprianus.
Martyrium och efterföljelse

Cyprianus hälsar i Guds namn Sergius och Rogatianus och de övriga bekännarna! Jag hälsar er, mina älskade bröder, och önskar att jag kunde få se era ansikten, om omständigheterna skulle tillåta mig att komma till er. Vad kunde väl vara mera efterlängtat och glädjerikt än att få vara nära er, för att omfamnas av de rena och oskyldiga händer som bevarat tron på Herren och visat ifrån sig de gudlösa offren? Vad kunde väl vara mera ljuvligt och upphöjt än att få kyssa de munnar som nyss med ärorik stämma bekänt sig till Herren, att såsom närvarande få träda inför de ögon som med förakt sett ner på denna tidsålder och så visat sig värdiga att få se Gud?
Men eftersom jag inte har möjlighet att genom min närvaro få uppleva en sådan glädje, så sänder jag i stället inför era öron och ögon detta brev. Med det lyckönskar jag er och uppfordrar jag er samtidigt, att förbli starka och ståndaktiga i bekännelsen till den himmelska härligheten och att med Andens kraft gå vidare på den Herrens nåderika väg på vilken ni trätt in, för att så få motta er krona. Ni har ju Herren till er beskyddare och anförare, han som sagt: Se, jag är med er alla dagar till tidens ände.
Hur saligt är inte det fängelse som förhärligats genom er närvaro! Hur saligt är inte det fängelse som sänder Guds människor till himmelen! Vilket mörker är detta som lyser mer än själva solen och är härligare än denna världens ljus! Där har nu Guds tempel upprests. Där är ju era lemmar som helgats genom den gudomliga bekännelsen.
Må nu ingenting annat vara i era hjärtan och sinnen än de gudomliga maningarna och de himmelska buden med vilka den helige Ande livar oss till att uthärda lidandet! Må ingen tänka på döden utan i stället på odödligheten, inte på det timliga straffet utan på den eviga härligheten! Det är ju skrivet: Dyrbar inför Guds ögon är hans rättfärdigas död. Och vidare: Ett offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett bedrövat och ödmjukt hjärta skall Gud inte förakta. Och återigen ett ställe där den heliga Skrift talar om de plågor som viger människor till Guds martyrer och helgar dem genom prövningen i lidandet: Även om de får utstå lidanden inför människor, så är de uppfyllda av odödlighetens hopp. Må även vi hålla fast vid och dag och natt betrakta denna tro, och med allt hjärta vara Gud hängivna! Må vi förakta det närvarande och blott tänka på det tillkommande, på det eviga rikets lön, på Herrens omfamning och välkomstkyss, på åsynen av Gud.

Responsorium Jfr Luk 1:28

Gud, änglarna och Kristus ser vår kamp för tron.
+ Vilken upphöjd härlighet, vilken salighet, vilken glädje att få kämpa i Guds närvaro och få motta segerkransen av Kristus vår domare.
Låt oss rusta oss med stor beslutsamhet och - rena i hjärtat, sunda i tron, fulla av mod - vara förberedda att möta striden.
+ Vilken upphöjd härlighet, vilken salighet, vilken glädje att få kämpa i Guds närvaro och få motta segerkransen av Kristus vår domare.

Slutbön

Fader i himlen, i de heliga Cornelius och Cyprianus gav du ditt folk herdar efter ditt sinne och okuvliga vittnen för sanningen. Ge oss, genom deras förbön, en tro som aldrig förtvivlar och en aldrig sviktande iver för kyrkans enhet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.