Läsningsgudstjänst
Den 8 december 2023, fredag
Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet
Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Barn av Guds kärlek, ung som paradiset,
innan vår skuld än från dess ljus oss drivit,
är du, Maria, i Guds ord bebådad,
Guds tjänarinna, ödmjuk, högt benådad.

Under ditt hjärta Jesus har du burit.
Genom ditt hjärta ängslans svärd har skurit.
Du stod vid korset, du såg smärtans stunder,
närmast din son och närmast nådens under.

För att du trodde, du bland en otalig
skara av helgon nu blir prisad salig,
lyft av en lovsång stark som hav och floder.
Du är vår syster, du är Herrens moder. Amen.

eller: Som liljan... ⇓⇑


Ant. 1 När hon blev till fick hon välsignelse av Herren och rättfärdighet av Gud, sin frälsare.

Psalm 24
Herrens ankomst till sitt tempel
Himlens portar öppnades för Kristi förhärligade kropp (Irenaeus)

Jorden är Herrens och allt som finns på den, *
jordens krets och de som bor där.

Det är han som har grundat den på haven *
och fäst den över strömmarna.

Vem får gå upp på Herrens berg, *
vem får träda in i hans helgedom?

Den som har oskyldiga händer och vars hjärta är rent, *
den som inte bedrar och som inte svär falskt.

Han skall få välsignelse av Herren *
och rättfärdighet av Gud, sin frälsare.

Detta är det släkte som frågar efter honom, *
som söker ditt ansikte, du Jakobs Gud.

Höj, ni portar, era huvuden, +
höj er, ni eviga dörrar, *
för att ärans konung må träda in.

Vem är då ärans konung? +
Det är Herren, stark och väldig, *
Herren, väldig i strid.

Höj, ni portar, era huvuden, +
höj dem, ni eviga dörrar, *
för att ärans konung må träda in.

Vem är då denne ärans konung? +
Det är Herren Sébaot, *
han är ärans konung.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 När hon blev till fick hon välsignelse av Herren och rättfärdighet av Gud, sin frälsare.

Ant. 2 Herren hjälpte henne när morgonen grydde. Den Högste helgade henne till sin boning.

Psalm 46
Gud är med oss
Man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder: Gud med oss (Matt 1:23)

Gud är vår tillflykt och vår styrka, *
en hjälp i nöden, väl beprövad.
     Därför skulle vi inte frukta, om än jorden skälvde *
     och bergen störtade ner i havets djup,
om än dess vågor brusade och svallade, *
så att bergen bävade vid dess uppror.
     Herren Sebaot är med oss, *
     Jakobs Gud är vår borg.
En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad, *
åt den Högstes heliga boning.
     Gud bor därinne, den skall inte vackla, *
     Gud hjälper den, när morgonen gryr.
Hedningarna larmar, riken vacklar, *
han låter höra sin röst, då smälter jorden.
     Herren Sebaot är med oss, *
     Jakobs Gud är vår bórg.
Kom och skåda Herrens verk: *
gärningar som väcker häpnad utför han på jorden.
     Han stillar strider intill jordens ände, +
     han bryter bågen och knäcker spjutet, *
     sköldarna bränner han upp i eld.
"Bli stilla och besinna att jag är Gud. *
upphöjd över folken, upphöjd över jorden."
     Herren Sebaot är med oss, *
     Jakobs Gud är vår borg.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren hjälpte henne när morgonen grydde. Den Högste helgade henne till sin boning.

Ant. 3 Härliga ting har sagts om dig, du Guds stad. Herren har grundat dig på de heliga bergen.

Psalm 87
Jerusalem, alla folks moder
Det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder (Gal 4:26)

Herren älskar Sion,
som han har grundat på heliga berg,
han älskar det mer än andra boningar i Jakob. *
Ärofulla ting har sagts om dig, du Guds stad:
     Rahab och Babel
     skall jag nämna bland mina bekännare, +
     liksom Filisteen och Sor och Kush *
     - även om dem skall det heta: "Där är de alla födda."
Men om Sion skall det sägas:
"Det är hon som har fött oss", *
och den Högste skall hålla Sion vid makt.
     När Herren tecknar upp folken, +
     då skall han räkna så: *
     "Där är de alla födda."
Och under sång och dans skall de säga: *
"Alla mina källor är i dig."
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Härliga ting har sagts om dig, du Guds stad. Herren har grundat dig på de heliga bergen.

Gud, du rustade mig med kraft
och bevarade mig i oskuld.

Första läsningen
Rom 5:12-21
Adam och Kristus

Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag. Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams. Och Adam motsvarar honom som skulle komma, men överträdelsen kan inte jämföras med nåden. Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande. Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.

Responsorium Rom 5:12; Luk 1:30; jfr Ps 116:8; 18:19

Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, därför att de alla syndade.
+ Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.
Herren har räddat din själ från döden, och han har blivit ditt skydd mot ovännen.
+ Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.

Andra läsningen
Ur en bön av Anselm av Canterbury.
Jungfru, genom välsignelsen av dig välsignas hela skapelsen

Himlen, stjärnorna, jorden, floderna, dagen, natten och allt som är underkastat människan eller är till nytta för henne lyckönskar sig till att genom dig ha återfått sin förlorade värdighet, du vår Fru. Det är som om det genom dig har väckts till liv och fått en ny och outsäglig nåd. Allt var liksom dött, när det hade gått miste om sin medfödda värdighet att tjäna dem som prisade Gud, att stå till tjänst vid deras förvaltarskap, till vilket de var skapade. När dessa började tjäna avgudarna, för vilka de inte var skapade, då över-väldigades och missfärgades också skapelsen av förtryck och slaveri. Men nu gläder den sig som över sin uppståndelse, när den åter får göra tjänst hos dem som tjänar Gud och vara dem till nytta och förnöjelse.
Skapelsen brast ut i jubel över sin nya och ovärderliga nådegåva, när den kände att Gud själv, dess skapare, inte blott osynligt härskade över den, utan den fick också se honom synligt helga den och bruka den. Dessa väldiga gåvor kom genom den välsignade frukten i den välsignade Marias välsignade moderliv.
Också de som fanns i dödsriket gläder sig över sin befrielse genom nådens fullhet hos dig. De som fanns där uppe över världen gläder sig över att deras antal blivit återställt. Genom din ärorika jungfrudoms ärorike Son jublar alla de rättfärdiga, som hade lämnat världen före hans livgivande död. De jublar över att deras bojor sprängts, och änglarna gläder sig över att deras till hälften ödelagda stad nu har byggts upp igen.
Du kvinna, full, ja överfull av nåd, det är med din överflödande fullhet som hela skapelsen bestänkes och får liv på nytt! Du välsignade, ja högt välsignade jungfru, genom din välsignelse välsignas hela naturen! Skaparen har inte blott skapat sin skapelse. An mer, Skaparen har framgått ur skapelsen.
Gud föder sin Son och jämlike ur sitt hjärta och älskar honom som sig själv. Han ger honom åt Maria, och han låter honom framgå ur Maria, inte som en annan son, utan som en och densamme, för att denne i en och samma person skulle vara Guds och Marias gemensamme Son. Hela naturen är skapad av Gud, och Gud är född av Maria. Gud har skapat allt, och Maria har fött Gud. Gud, som har frambringat allt, ville själv framgå ur Maria. Så återskapade han allt som han hade skapat. Han som kunde skapa allt ur intet, han ville inte återskapa det utan Maria, när det hade fördärvats.
Gud är alltså Fader till allt skapat, Maria är moder till allt återskapat. Gud är Fader till alltets tillblivelse, Maria är moder till alltets återställelse. Gud födde honom, genom vilken allt har blivit till; Maria födde honom, genom vilken allt har blivit frälst. Gud födde honom, utan vilken inget finns till; Maria födde honom, utan vilken inget är gott.
Ja, Herren är sannerligen med dig, du som av Herren fått en sådan ställning att hela skapelsen tillsammans med honom har så mycket att tacka dig för!

Responsorium Ps 34:4; 86:13; Luk 1:48

Lova med mig Herren,
+ ty Herrens nåd är stor över mig.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig,
+ ty Herrens nåd är stor över mig.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Fader, från första ögonblicket beredde du den saliga Jungfrun till en värdig boning åt din Son. Därför ber vi dig att du, som med tanke på att Kristus skulle dö för alla människor, bevarade henne ren från varje fläck, ville helga också oss, så att vi på hennes förbön når vårt mål hos dig. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.