Läsningsgudstjänst
Den 27 september 2023, onsdag
Vincent de Paul präst

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

O Gud, du ljus av evighet,
o saliga Treenighet,
vi böjer oss bekännande
i bön inför ditt majestät.

Vi tror på Fadern och hans Son,
hans sanna väsens återsken,
på Anden, som med kärleks band
förenar dem i fast förbund.

O sanning klar och kärlek ren,
o vandringsmål och salighet,
giv tro och hopp och helighet
och kärlek, av din gudom tänd.

Du Alfa är och Omega,
allt skapats källa, segerkrans,
du är allena tröstare,
ett stadigt hopp för vandrare.

Du som allena allt förmår
allena är för alla nog,
du, endast du, är allas ljus
och nådelön i himlens ljus.

I frid låt oss åkalla Gud,
vår Fader och hans ende Son
och Anden, Herren, Hjälparen:
Dig vare tack, Treenige. Amen.



Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Psalm 18:2-30
Tacksägelse för räddning och seger
De som tror på Kristus frambär lovsång till honom för befrielsen från fienderna, dvs. för att denna världens furste fråntagits sin makt (Kyrillos av Alexandria)

I

Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka, *
Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,

min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, *
min sköld och mitt räddande horn, mitt värn.

Lovad vare Herren! Jag ropar till honom, *
och jag blir räddad från mina fiender.

Dödens bränningar brusade kring mig, *
fördärvets stormflod förskräckte mig,

dödsrikets snaror omgav mig, *
dödens band föll över mig.

Men jag åkallade Herren i min nöd, *
jag ropade till min Gud.

Han hörde från sin himmelska boning min röst, *
mitt rop inför honom kom till hans öron.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

II

Då skalv jorden och bävade, +
bergens grundvalar darrade, *
de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Ett rökmoln steg upp från hans näsa +
och förtärande eld från hans mun, *
kring honom flammade eldsglöd.

Han sänkte himlen och for ned, *
och töcken var under hans fötter.

Han for på keruben och flög, *
han svävade på vindens vingar.

Han dolde sig i mörker som i en hydda, *
i mörka vatten, tjocka moln.

Av glansen framför honom vek molnen undan, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Och Herren dundrade i himlen, +
den Högste lät höra sin röst, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Han sköt sina pilar och förskingrade dem, *
blixtar i mängd och förvirrade dem.

Vattnens bäddar kom i dagen, *
jordens grundvalar blottades,

Herre, för ditt rytande, *
för din vredes stormvind.

Han räckte ut sin hand från höjden och grep mig, *
han drog upp mig ur de stora vattnen.

Han räddade mig från min mäktige fiende *
från mina ovänner, som var mig för starka.

De överföll mig på min olyckas dag, *
men Herren blev mitt stöd.

Han förde ut mig på rymlig plats, *
han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

III

Herren lönar mig för min trohet, *
han lönar mig för mina händers renhet.

Ty jag höll mig på Herrens vägar *
och avföll inte från min Gud i trolöshet.

Jag hade alla hans lagar för ögonen, *
jag lät inte hans stadgar vika ifrån mig.

Så var jag ostrafflig inför honom *
och tog mig till vara för att synda.

Därför lönade mig Herren, för min trohet, *
för mina händers renhet inför hans ögon.

Mot den fromme bevisar du dig from, *
mot den redlige bevisar du dig redlig.

Mot den rene bevisar du dig ren, *
men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Du upprättar de förnedrade *
men ödmjukar de stolta.

Du låter min lampa brinna klart. *
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.

Med dig kan jag besegra härar, *
med min Gud stormar jag murar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

Alla häpnade över de ljuvliga ord
som utgick ur hans mun.

Första läsningen
Hes 37:1-14
De förtorkade benens dal

Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag iväg och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben. Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de låg där i stor mängd utöver dalen, och jag såg att de var alldeles förtorkade. Och han sade till mig: "Du människobarn, kan väl dessa ben åter bli levande?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det."
Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni åter blir levande. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni åter blir levande, och ni skall erfara att jag är Herren."
Och jag profeterade, som det hade blivit mig befallt. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kom åter samman, så att det ena benet foga-des till det andra. Och jag såg hur senor och kött växte på dem, och hur de övertäcktes med hud därovanpå, men ingen ande var ännu i dem.
Då sade han till mig: "Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter blir levande."
Och jag profeterade, som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, och de blev åter levande och reste sig upp på sina fötter, en oändligt stor skara.
Och han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben, de är alla Israels barn. Se, de säger: 'Våra ben är förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.' Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag vill öppna era gravar och hämta er, mitt folk, upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. Och ni skall förstå att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och hämtar er, mitt folk, upp ur era gravar. Och jag skall låta min ande komma in i er, så att ni åter blir levande, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall erfara att jag, Herren, har talat det, och att jag också har fullbordat det, säger Herren."

Responsorium Hes 37:12,13; Joh 11:25

Jag vill öppna era gravar och hämta er, mitt folk, upp ur era gravar, + och ni skall förstå att jag är Herren.
Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. + Och ni skall förstå att jag är Herren.

Andra läsningen
Ur ett brev av Vincent de Paul om kärleken till de fattiga.
Tjänsten för de fattiga går före allt annat

Vi får inte bedöma de fattiga efter hur de är klädda eller efter deras yttre; inte heller efter deras själsgåvor. Om ni ser de fattiga i trons ljus, kommer ni att se att de företräder Guds Son, som själv valde fattigdomen. När han led förlorade han nästan en människas utseende och blev en dårskap för hedningarna och en stötesten för judarna. Men därigenom visade han sig som en förkunnare för de fattiga: Han har sänt mig för att förkunna ett glatt budskap för de fattiga. Det bör också vi känna i vårt inre och göra som Kristus gjorde: sörja för de fattiga, trösta dem, stödja dem och tala väl om dem.
Kristus ville själv födas fattig, han samlade fattiga om-kring sig som lärjungar och han blev själv de fattigas tjänare. Han gjorde deras öde så till sitt eget att han kunde säga att det goda eller onda som någon visar de fattiga, det visar de mot honom.
Eftersom Gud älskar de fattiga, älskar han också alla de-ras välgörare. Ty när någon har en människa kär, så älskar han också denna människas vänner och välgörare.
Därför hoppas också vi på Guds kärlek för de fattigas skull. Därför vill vi besöka dem och ta oss an de svaga och fattiga med ett så hjärtligt medlidande att vi kan säga med aposteln: Jag har blivit alltför alla. Samtidigt som vi, i omsorgen om de fattiga, är av hjärtat berörda av deras elände, ber vi Gud att ingjuta medlidande och förbarmande i oss, och uthållighet i tjänandet.
Tjänsten åt de fattiga måste gå före allt annat och utföras utan dröjsmål. Om en fattig behöver medicin eller annan vård under bönetiden, gå då lugnt till honom och stå Gud till tjänst med det som behöver göras där, som om ni för Guds skull går från Gud. Ni underlåter en gudstjänst för att utföra en annan tjänst åt Gud.
När ni därför lämnar bönen för att tjäna den fattige så tänk på att ni också då tjänar Gud. Kärleken står högre än alla regler. Allt måste vara inriktat mot kärleken. Hon är den verkliga härskarinnan. Vad hon bjuder, måste vi göra. Må vi alltså tjäna de fattiga med förnyad kärlek. Låt oss i synnerhet söka upp de mest övergivna. De är givna åt oss som herrar och mästare.

Responsorium 1 Kor 9:19,22; Job 29:15-16

Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas slav. För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag.
+ Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några.
Ögon blev jag för den blinde, och fötter var jag åt den halte. Jag var en fader för de fattiga.
+ Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några.

Slutbön

Himmelske Fader, du rustade den helige präster Vincentius med apostolisk kraft till hjälp för de fattiga och till fostran av kyrkans tjänare. Håll oss brinnande, som han, i anden, så att vi älskar det han älskade och lever som han lärde. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.