Läsningsgudstjänst
Den 13 september 2024, fredag
Johannes Chrysostomos biskop och kyrkolärare

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

O ende Gud, Trefaldige,
som råder över allt ditt verk,
välsigna du vår psaltarsång,
vårt morgonoffer till ditt lov.

Ur vilans bädd vi reser oss,
förnyade av nattens ro,
och ropar efter läkedom
för syndakroppens alla sår.

Låt makten i din härlighet
bli uppenbar i mörkrets värld
och plåna ut all orenhet
som fläckat ned din skapelse.

Med hjärtats tro och tillförsikt
vi beder dig: Ge ljus och kraft,
att under dagens växlingar
bevara oss från svek och fall.

O gode Fader, stå oss bi,
o ende Son, vår Fader lik,
o helga Ande, Hjälpare,
som råder i all evighet. Amen.

Under dagen:

Gjut, Herre, av din kärlek liv
I dina trognas hjärtan in,
att våra läppars böneord
må brinna av din Andes eld.

Med tro vi bär vår suckan fram
till dig, o Jesus, o Guds lamm:
Förlåt i din barmhärtighet
all tröghet och all trolöshet.

Med korsets kraft försvara oss
mot ondskans angrepp och försåt,
bevara oss som dina barn
och lemmar i din kyrkas kropp.

Din är all makt och härlighet,
o Kristus, Konung, Frälsare,
med Fadern och med Hjälparen
en enda Gud i evighet. Amen.



Ant. 1 Jag har ropat mig trött av väntan efter min Gud.

Psalm 69:2-22,30-37
Lidelsen för ditt hus har förtärt mig
De gav honom vin att dricka, blandat med galla (Matt 27:34

I

Hjälp mig, o Gud, *
ty vattnen vill dränka mig.

Jag har sjunkit ner i dy, där ingen botten finns, *
jag har kommit i djupa vatten,
floden sveper över mig.

Jag har ropat mig trött,
min strupe är förtorkad, *
mina ögon försmäktar av väntan efter min Gud.

Fler än håren på mitt huvud *
är de som hatar mig utan orsak.

Många är de som vill förgöra mig, +
de som utan skäl är mina fiender. *
Vad jag inte har stulit måste jag betala.

Du, o Gud, känner min dårskap, *
mina skulder är inte dolda för dig.

Låt inte mig bringa dem på skam *
som hoppas på dig, Herre Sebaot.

Låt inte mig få dem att stå med skam *
som söker dig, du Israels Gud.

För din skull bär jag smälek, *
för din skull höljer blygsel mitt ansikte.

Främmande har jag blivit för mina bröder, *
en främling för min moders barn.

Lidelsen för ditt hus har förtärt mig, *
dina smädares smädelser har fallit över mig.

Jag grät, ja, jag fastade och grät, *
men det blev mig till smälek.

Jag klädde mig i sorgdräkt, *
men jag blev för dem ett ordspråk.

De viskar om mig, när de sitter i porten, *
de gör visor om mig i sina dryckeslag.

Men jag kommer med min bön till dig. *
Herre, låt nådens stund vara inne!

Hör mig, Gud, i din stora barmhärtighet, *
svara mig i din frälsande trofasthet.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Jag har ropat mig trött av väntan efter min Gud.

Ant. 2 De gav mig galla att äta, och ättika att dricka i min törst.

II

Rädda mig ur dyn, så att jag inte sjunker ner,
låt mig bli räddad från dem som hatar mig, *
från de djupa vattnen.

Låt inte vattensvallet dränka mig +
eller djupet sluka mig, *
låt inte graven sluta sitt gap om mig.

Svara mig, Herre, i din nåd och godhet, *
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

Dölj inte ditt ansikte för din tjänare. *
Jag är i nöd. Skynda att svara mig.

Kom till mig, rädda mig, *
befria mig från mina fiender.

Du känner min vanära, min skam och min smälek, *
du ser alla mina ovänner.

Smälek har krossat mitt hjärta, *
så att jag är vanmäktig.

Jag väntade på medlidande, men förgäves, *
och på tröstare, men jag fann ingen.

De gav mig galla att äta *
och ättika att dricka i min törst.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 De gav mig galla att äta, och ättika att dricka i min törst.

Ant. 3 Ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.

III

Mig som är betryckt och plågad, *
mig skall du, o Gud, hjälpa och beskydda.

Jag vill lova Guds namn med sång *
och med tacksägelse upphöja honom.

Det skall behaga Herren bättre än någon tjur, *
något offerdjur med horn och klövar.

När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig, *
ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.

Ty Herren lyssnar till de fattiga *
och föraktar inte sina fångna.

Må himlen och jorden lova honom, *
haven och allt vad som rör sig i dem.

Ty Gud skall rädda Sion, *
Judas städer skall han bygga upp.

Hans tjänare skall bo i dem och äga landet, +
deras barn skall få det i arv, *
och de som älskar hans namn skall bo där.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.

Herren skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar.

Första läsningen
Klag 2:19 - 3:24
Se, Herre, och ge akt på vem du så har hemsökt

Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter börjar, utgjut ditt hjärta som vatten inför Herrens ansikte. Lyft upp till ho-nom dina händer för dina barns liv, ty de försmäktar av hunger i alla gators hörn.
Se, Herre, och ge akt på vem du så har hemsökt. Skall då kvinnor tvingas äta sin livsfrukt, barnen som de har burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter?
På jorden, ute på gatorna, ligger de, både unga och gamla. Mina jungfrur och mina unga män har fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan försköning.
Som till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser från alla sidor, och på Herrens vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris. Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och ej genom ljus.
Ja, mot mig vänder han ständigt sin hand, åter och åter. Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
Han har omringat och kringvärvt mig med gift och vedermöda.
I mörker har han lagt mig som de längesedan döda.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga bojor.
Hur jag än klagar och ropar, tillsluter han öronen för min bön.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han drabba mig.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk, en visa för dem hela dagen.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid, jag visste ej mer vad lycka var.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till Herren."
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
Ständigt tänker min själ på det och är bedrövad i mig. Men detta vill jag tänka på, och därför skall jag hoppas: Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Herren är min del, det säger min själ mig. Därför vill jag hoppas på honom.

Responsorium Klag 3:52,56, 58; Apg 21:13b

Jag blir ivrigt jagad som en fågel av dem som utan orsak är mina fiender. Du hör min röst, tillslut inte ditt öra, bered mig lindring då jag nu ropar.
+ Du utför, Herre, min själs sak, du räddar mitt liv.
Jag är beredd att inte bara låta mig fängslas utan också lida döden.
+ Du utför, Herre, min själs sak, du räddar mitt liv.

Andra läsningen
Ur en predikan av Johannes Chrysostomos.
För mig är livet Kristus och döden en vinning

Vågor och bränningar runt omkring, men vi fruktar inte att gä under, ty vi är grundade på klippan. Även om havet stormar kan det inte rubba klippan. Även om vågorna stormar kan de inte uppsluka Jesu skepp. Säg mig: Vad skall vi frukta? Döden? För mig är livet Kristus och döden en vinning. - Landsförvisning? Jorden är Herrens och allt vad därpå är. - Förlust av ägodelar? Tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Världens fasor föraktar jag och dess nöjen hånar jag. Jag fruktar inte fattigdomen och söker inte rikedomen. Jag fruktar inte att dö och önskar inte att leva, om det inte är till er fördel. Jag tänker på nuet, jag ber om er kärlek, att ni må ha tro.
Här du inte vad Herren säger? Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Skulle han inte vara närvarande där så mycket folk är förenat i kärlek? Jag har underpanten av honom. Skulle jag då lita på den egna kraften? Jag håller hans skrivna ord. Det är min stav och min säkerhet, det är min trygga hamn. Även om hela jorden vacklade skulle jag hålla fast vi det skrivna. Jag läser hans ord som är skydd och mur för mig. Vilka ord läser du? Jag är med er alla dagar till tidens slut.
Kristus är med mig. Vem skulle jag frukta? Även om vågorna tornar upp sig mot mig, eller havet eller makternas raseri - allt sådant är för mig svagare än spindelväv. Vore det för kärleken till er skulle jag inte tveka att ta avsked från denna värld. Ständigt säger jag: Herre, ske din vilja. Inte när den ene eller den andre vill det, utan när du vill det. Detta är för mig ett torn, detta är för mig en orubblig klippa, detta är för mig en stav som inte brytes. Om Gud vill det, må det ske. Om han vill att jag skall förbli, tackar jag. Varhelst han vill att jag skall vara, tackar jag. Där jag är, där är också ni. Där ni är, är också jag. Vi utgör en kropp, varken en kropp skild från huvudet eller ett huvud skilt från kroppen. I rummet skiljs vi åt, men vi förenas i kärleken. Döden kan inte skilja oss. Även om min kropp dör så lever själen och kom-mer att ha folket i åminnelse.
Ni är för mig medborgare, ni är fäder, bröder, söner, lem-mar, kropp och ljus, ja till och med kärare än ljuset. Vad kan skänka mig mera ljus än er kärlek? Ljuset är för mig till nytta i detta livet, men er kärlek fläter mig en krans i det kommande.

Responsorium 2 Tim 2:9-10; Ps 27:1

För evangeliets skull far jag illa och till med har satts i fängelse som en förbrytare. Men Guds ord har inte fängslats.
+ Jag uthärdar allt för de utvaldas skull.
Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta?
+ Jag uthärdar allt för de utvaldas skull.

Slutbön

Herre, du är klippan för dem som flyr till dig. Du upphöjde den helige Johannes Chrysostomos när han fick lida för dig, och din Ande talade genom honom. Låt oss lyssna till hans undervisning och stärkas av hans okuvliga fasthet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.