Läsningsgudstjänst
Den 31 juli 2024, onsdag
Ignatius av Loyola präst

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

O Gud, du ljus av evighet,
o saliga Treenighet,
vi böjer oss bekännande
i bön inför ditt majestät.

Vi tror på Fadern och hans Son,
hans sanna väsens återsken,
på Anden, som med kärleks band
förenar dem i fast förbund.

O sanning klar och kärlek ren,
o vandringsmål och salighet,
giv tro och hopp och helighet
och kärlek, av din gudom tänd.

Du Alfa är och Omega,
allt skapats källa, segerkrans,
du är allena tröstare,
ett stadigt hopp för vandrare.

Du som allena allt förmår
allena är för alla nog,
du, endast du, är allas ljus
och nådelön i himlens ljus.

I frid låt oss åkalla Gud,
vår Fader och hans ende Son
och Anden, Herren, Hjälparen:
Dig vare tack, Treenige. Amen.



Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Psalm 18:2-30
Tacksägelse för räddning och seger
De som tror på Kristus frambär lovsång till honom för befrielsen från fienderna, dvs. för att denna världens furste fråntagits sin makt (Kyrillos av Alexandria)

I

Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka, *
Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,

min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, *
min sköld och mitt räddande horn, mitt värn.

Lovad vare Herren! Jag ropar till honom, *
och jag blir räddad från mina fiender.

Dödens bränningar brusade kring mig, *
fördärvets stormflod förskräckte mig,

dödsrikets snaror omgav mig, *
dödens band föll över mig.

Men jag åkallade Herren i min nöd, *
jag ropade till min Gud.

Han hörde från sin himmelska boning min röst, *
mitt rop inför honom kom till hans öron.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

II

Då skalv jorden och bävade, +
bergens grundvalar darrade, *
de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Ett rökmoln steg upp från hans näsa +
och förtärande eld från hans mun, *
kring honom flammade eldsglöd.

Han sänkte himlen och for ned, *
och töcken var under hans fötter.

Han for på keruben och flög, *
han svävade på vindens vingar.

Han dolde sig i mörker som i en hydda, *
i mörka vatten, tjocka moln.

Av glansen framför honom vek molnen undan, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Och Herren dundrade i himlen, +
den Högste lät höra sin röst, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Han sköt sina pilar och förskingrade dem, *
blixtar i mängd och förvirrade dem.

Vattnens bäddar kom i dagen, *
jordens grundvalar blottades,

Herre, för ditt rytande, *
för din vredes stormvind.

Han räckte ut sin hand från höjden och grep mig, *
han drog upp mig ur de stora vattnen.

Han räddade mig från min mäktige fiende *
från mina ovänner, som var mig för starka.

De överföll mig på min olyckas dag, *
men Herren blev mitt stöd.

Han förde ut mig på rymlig plats, *
han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

III

Herren lönar mig för min trohet, *
han lönar mig för mina händers renhet.

Ty jag höll mig på Herrens vägar *
och avföll inte från min Gud i trolöshet.

Jag hade alla hans lagar för ögonen, *
jag lät inte hans stadgar vika ifrån mig.

Så var jag ostrafflig inför honom *
och tog mig till vara för att synda.

Därför lönade mig Herren, för min trohet, *
för mina händers renhet inför hans ögon.

Mot den fromme bevisar du dig from, *
mot den redlige bevisar du dig redlig.

Mot den rene bevisar du dig ren, *
men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Du upprättar de förnedrade *
men ödmjukar de stolta.

Du låter min lampa brinna klart. *
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.

Med dig kan jag besegra härar, *
med min Gud stormar jag murar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

Alla häpnade över de ljuvliga ord
som utgick ur hans mun.

Första läsningen
2 Kor 10:1 - 11:6
Den stolte skall ha sin stolthet i Herren

Jag, Paulus, som är så beskedlig när jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jag besvär er vid Kristi mildhet och godhet: tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv. Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredd att straffa all olydnad, så snart er lydnad har blivit fullständig.
Ni ser bara till det yttre. Om någon är säker på att han tillhör Kristus, då bör han också göra klart för sig att liksom han tillhör Kristus, gör också jag det. Även om jag skulle skryta väl mycket med den fullmakt som Herren har gett mig för att bygga upp er, inte för att bryta ner, kommer jag inte att behöva skämmas. Tro inte att det bara är med breven jag kan sätta mig i respekt hos er. Breven, säger man, är myndiga och kraftfulla, men när vi har honom här är det slut med kraften och ingen bryr sig om vad han säger. Det skall vederbörande göra klart för sig, att så som jag talar till er i mina brev långt bortifrån, så kommer jag också att handla när jag är hos er.
Jag skulle aldrig komma på tanken att likställa eller jämföra mig med somliga som rekommenderar sig själva. De är oförståndiga nog att mäta sig med sig själva och jämföra sig med sig själva. Men när jag berömmer mig, gör jag det inte måttlöst utan använder den måttstock som Gud har tillde- lat mig: att jag skulle nå fram ända till er. Om jag inte hade kommit ända till er, då hade jag verkligen överdrivit min insats. Men nu var jag den förste hos er med evangeliet om Kristus. Jag saknar inte måttstock för min stolthet och tar inte åt mig äran av andras mödor. Men när er tro växer till, hoppas jag vinna ännu större ära hos er enligt det mått som gäller för mig. Jag hoppas få förkunna evangeliet också i länder ännu längre bort och slippa använda någon annans måttstock och vara stolt över vad som redan är gjort. Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. Den som rekommenderar sig själv är inte att lita på, bara den som Herren rekommenderar.
Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig - visst gör ni det. Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och ren-heten gentemot Kristus. Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. Även om jag är klen som talare, är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er.

Responsorium Jfr 2 Kor 10:3-4a; jfr Ef 6:16,17

Vi lever i världen men strider inte med världsliga vapen,
+ ty de vapen vi brukar i vår kamp hör inte denna världen till.
Framför oss håller vi ständigt trons sköld och Andens svärd, som är Guds ord.
+ Ty de vapen vi brukar i vår kamp hör inte denna världen till.

Andra läsningen
Ur Ignatius muntliga meddelanden nedtecknade av Luis Gongalves.
Att urskilja andarna

Ignatius var mycket begiven på att läsa böcker med uppdiktat världsligt innehåll - en genre som brukar kallas riddarromaner - och då han nu kände sig tillräckligt frisk, bad han om några sådana böcker för att få tiden att gå. Men i huset fanns inga sådana böcker som han brukade läsa. Därför gav man honom en bok om Kristi liv och en om helgonens liv, båda på spanska.
I dessa böcker läste han ofta och blev stundtals gripen av det som han där fann framställt. Därvid hände det ibland att han tänkte tillbaka på det som han hade läst, andra gånger tänkte han på sådana världsliga saker som tidigare alltid brukat sysselsätta honom.
Men Herren kom honom till hjälp genom att låta sådana tankar avlösas av andra, som hade sin utgångspunkt i det han hade läst. Ty när han läste om vår Frälsares och om helgonens liv hejdade han sig för att eftersinna, och han tänkte för sig själv: "Hur skulle det vara om jag gjorde vad den helige Franciskus gjorde eller vad den helige Dominikus gjorde?" Även dessa tankar sysselsatte honom en god tid. När något annat kom emellan återvände de omtalade världsliga tankarna, och också vid dessa dröjde han länge. Denna följd av sinsemellan helt olika saker pågick hos honom under lång tid, och ständigt uppehöll han sig vid den tanke som för tillfället återkom.
Men då visade sig följande skillnad: när han var sysselsatt med de världsliga tankarna fann han stort behag i dem, men när han sedan tröttnade på dem slokade han och kände sig missnöjd. När han däremot tänkte på alla de späkningar som han läst om att helgonen pålagt sig, uppfylldes han inte bara av tröst medan han sysselsatte sig med dessa tankar, utan de lämnade honom tillfredsställd och glad även sedan han övergivit dem. Visserligen lade han inte märke till det, inte heller funderade han närmare på denna skillnad för att riktigt kunna bedöma den tills slutligen en gång hans ögon öppnades något litet. Han började förundra sig över denna olikhet och fundera över den. Erfarenheten lärde honom, att han efter den ena sortens tankar blev ledsen och efter den andra glad. Detta var det första han övervägde vad Gud beträffar. Och när han senare författade de andliga övningarna, började han med denna erfarenhet som grund vinna klarhet i fråga om andarnas olikhet.

Responsorium 1 Pet 4:11, 8

Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger.
+ Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus.
Framför allt skall ni älska varandra hängivet.
+ Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus.

Slutbön

Helige Gud, till ditt namns större ära gav du åt din kyrka den helige Ignatius. Låt oss med honom för ögonen och hjälpta av hans böner kämpa den goda kampen här på jorden, så att vi med honom får segerkransen i himlen. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.