Läsningsgudstjänst
Den 2 april 2023, söndag
Palmsöndagen
Palmsöndagen

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Sjung, min tunga! Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid.

All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod;
tornets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

Kristi kors! Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds baner,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer. Amen.



Ant. 1 I majestät och härlighet är du klädd, du höljer dig i ljus som i en mantel.

Psalm 104
Skaparens lov
Den som är i Kristus är en ny skapelse; det gamla är förbi, något nytt har kommit (2 Kor 5:17)

I

Lova Herren, min själ. *
Herre, min Gud, du är hög och stor.

I majestät och härlighet är du klädd, *
du höljer dig i ljus som i en mantel,

du spänner ut himlen som ett tält, *
du timrar på vattnen dina salar,

molnen gör du till din vagn, *
och du far på vindens vingar.

Du gör vindar till dina sändebud, *
eldslågor till dina tjänare.

Du grundade jorden på hennes fästen, *
så att den aldrig i evighet vacklar.

Med djupet betäckte du den som med en klädnad, *
vattnen stod högt över bergen.

Men för ditt rytande flydde de, *
när din stämma dånade hastade de undan.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, *
på den plats som du hade bestämt.

Du satte en gräns för vattnen, *
så att de inte åter skulle täcka jorden.

Du lät källor flyta fram i dalarna, *
mellan bergen tog de sin väg.

De ger vatten åt alla markens djur, *
vildåsnorna släcker i dem sin törst.

Vid dem bor himlens fåglar, *
från trädens grenar höjer de sin röst.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 I majestät och härlighet är du klädd, du höljer dig i ljus som i en mantel.

Ant. 2 Herren låter bröd framgå ur jorden, och vin som gläder människans hjärta.

II

Du vattnar bergen från dina salar, *
jorden mättas av den frukt du skapar.

Du låter gräs skjuta upp för djuren *
och växter till människans tjänst.

Så låter du bröd framgå ur jorden *
och vin, som gläder människans hjärta.

Så gör du hennes ansikte glänsande av olja, *
och brödet styrker människans hjärta.

Herrens träd blir också mättade, *
Libanons cedrar, som han har planterat.

Fåglarna bygger där sina nästen, *
hägern gör sitt bo i cypresserna.

Stenbockarna har fått de höga bergen, *
klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Du gjorde månen till att bestämma tiderna, *
solen vet stunden då den skall gå ner.

Du sänder mörker, och det blir natt *
— då kommer alla skogens djur i rörelse,

de unga lejonen ryter efter rov *
och begär sin föda av Gud.

Solen går upp — då drar de sig tillbaka *
och lägger sig ner i sina kulor.

Människan går då ut till sin gärning *
och till sitt arbete intill aftonen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren låter bröd framgå ur jorden, och vin som gläder människans hjärta.

Ant. 3 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

III

Herre, mångfaldiga är dina verk!
Med vishet har du gjort dem alla. *
Jorden är full av vad du har skapat.

Där är havet, det stora och vida: +
ett tallöst vimmel rör sig däri, *
djur både stora och små.

Där seglar skeppen fram, *
Leviatan har du skapat att leka där.

Alla väntar de efter dig *
att du skall ge dem deras mat i rätt tid.

Du ger dem, då samlar de in, *
du öppnar din hand, då mättas de med goda gåvor.

Du döljer ditt ansikte, då förskräcks de, +
du tar bort deras ande, då förgås de *
och vänder åter till stoft igen.

Du sänder ut din ande, då skapas de, *
och du förnyar jordens ansikte.

Må Herrens ära förbli i evighet, *
må Herren glädja sig över sina verk,

han som skådar på jorden, och den bävar, *
han som rör vid bergen, och de ryker.

Jag vill sjunga till Herrens ära, så länge jag lever, *
jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Må mina ord vara honom till behag, *
må jag få glädja mig i Herren.

Men må syndarna försvinna från jorden *
och inga gudlösa finnas mer.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

När jag blir upphöjd från jorden,
skall jag dra alla till mig.

Första läsningen
Heb 10:1-18
Fullkomlig rening

Med lagen nådde oss bara en skugga av det goda som skall komma, inte tingens egen gestalt. Därför förmår den aldrig genom de årligen upprepade offren göra dem som träder fram med dem fullkomliga för all framtid. Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar gudstjänsten skulle ju, efter att en gång ha blivit renade, inte längre vara medvetna om några synder. Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synderna, ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder. Därför säger Kristus när han inträder i världen:
Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du danat åt mig.
Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
Då sade jag: Se, här är jag. Som det står skrivet om mig i bok-rullen har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.
Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla. Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.
Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder. Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.
Om detta vittnar också den heliga anden för oss. Först heter det: Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger Herren, jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i deras sinnen. Och sedan: Deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer.

Responsorium Jfr Heb 10:5-7,4 (Ps 40:7-8)

Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du danat åt mig. Brännoffer och syndoffer gladde dig inte. Då sade jag:
+ Se, här är jag. Jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.
Blodet från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder. Därför säger Kristus när han inträder i världen:
+ Se, här är jag. Jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.

Andra läsningen
Ur en palmsöndagspredikan av abbot Guerricus av Igny.
I klippans gömslen

Jubla, ni som bor i klipporna, säger profeten, ropa från bergens toppar. Se, i dag skallar i klippans gömslen, i murens hålor ljudet från duvan, när hon ropar och säger: Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignad är han som, för att jag skulle kunna bygga ett bo i klippans gömslen, lät händer, fötter och sida genomborras och öppna sig helt och hållet för mig, så att jag kan gå in i det underbara tabernaklet och finna skydd i tabernaklets fördolda rum.
Denna klippa är helt visst en tillflykt för klippgrävlingarna, men den är också en ljuvlig boning för duvorna, ty dess gömslen med alla sina gapande sår över nästan hela kroppen skänker förlåtelse åt de skyldiga och erbjuder nåd åt de rättfärdiga. Ja än mer, mina bröder, en trygg boning, ett starkt torn mot fienden, finner man genom att i en from och hängiven meditation ta sin tillflykt till Herrens Kristi sår och genom tron och kärleken till den Korsfäste söka skydd för själen mot köttets hetta, världens stormvindar och djävulens lockelser. Denna hydda skyddar mer än all världens härlighet. Den är en skugga under dagens hetta, och en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn, så att solen inte skadar dig under dagen, då det går dig väl, och vinden inte rubbar dig, då det stormar.
Gå alltså in i klippan, o människa! Dölj dig i jordens håla! Sök ditt gömställe i den Korsfäste! Han är klippan, han är jorden, han som är Gud och människa. Han är den genomstungna klippan, den uppgrävda jorden, ty, säger han, mina händer och mina fötter har de genomstungit. Dölj dig i jordens håla för Herrens fruktansvärda makt! Det betyder: Fly från honom till honom, från domaren till återlösaren, från domstolen till korset, från den rättfärdige till den barmhärtige, från honom som slår jorden med sin muns ston10 till honom som gör jorden drucken av sitt droppande blod, från honom som med sina läppars andedräkt dödar den ogudaktige till honom som ger liv åt de döda genom blodet från sina sår.
Fly inte endast till honom utan in i honom, träd in i klippans sprickor, dölj dig i jordens håla, göm dig i hans genomborrade händer, i hans öppnade sida! Vad är väl såret i Kristi sida annat än dörren på arkens sida, öppnad för dem som skulle räddas? Där var det dock fråga om förebilden, här är verkligheten, ty här räddar man inte endast det dödliga livet utan vinner man det odödliga. Ty den gode och barmhärtige öppnade sin sida, för att blodet från hans sår skulle göra dig levande, hettan i hans kropp skulle göra dig varm och hans hjärtas ande skulle liva dig. Där kan du vila i trygghet till dess att det onda är förbi; där skall du aldrig mera frysa, ty i Kristi inre kallnar aldrig kärleken; där överflödar glädjen; där skall fröjden inte veta av några gränser, när till sist livet hos honom, som är ditt huvud, skall göra om intet dödligheten hos dig och alla kroppens lemmar.

Responsorium 1 Kor 10:4,13; jfr Ps 18:3

Alla drack de ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
+ Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga.
Herren är mitt bergfäste, min klippa till vilken jag tar min tillflykt.
+ Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Allsmäktige, evige Gud, för att ge oss en förebild i ödmjukhet ville du att vår Frälsare blev människa och lydig intill döden på ett kors. Låt oss i alla livets skiften hålla fast vid honom som härdade ut till slutet, och låt oss en gång få dela hans härlighet. Genom honom Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.