Läsningsgudstjänst
Den 26 april 2024, fredag
fredag i 4 påskveckan
fredag i 4 påskveckan

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Våra fäder har berättat för oss om Herrens makt och de under han gjort.

Psalm 78:1-39
Herrens godhet och folkets trolöshet
Allt detta är exempel som talar till oss (jfr 1 Kor 10:6)

I

Lyssna, mitt folk, till min undervisning, *
vänd era öron till mina ord.

Jag vill öppna min mun till att lära er, *
uppenbara förborgade ting från fordom.

Vad vi har hört och känner, +
vad våra fäder har berättat, *
det vill vi inte dölja för deras barn.

För kommande släkten vill vi förkunna Herrens lov *
och hans makt och de under han har gjort.

Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob *
och stiftade en lag i Israel,

han påbjöd den för våra fäder, *
och de skulle kungöra dessa ting för sina barn.

Så skulle de bli kända för kommande släkten, +
för barn som en gång skulle födas, *
och dessa skulle stå upp och berätta dem för sina barn.

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud
och inte glömma Guds verk *
utan ta hans bud i akt.

Och de skulle inte bli som sina fäder, *
ett motsträvigt och upproriskt släkte,

ett släkte vars hjärta inte var ståndaktigt *
och vars ande inte var trofast mot Gud.

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, *
vände om på stridens dag.

De höll inte Guds förbund *
och ville inte följa hans låg.

De glömde hans gärningar, *
de under han låtit dem se.

Inför deras fäder hade han gjort under, *
på Soans mark, i Egyptens land.

Han klöv havet och lät dem gå rakt igenom *
och lät vattnet stå som en hög.

Han ledde dem om dagen med molnskyn *
och hela natten med eldens sken.

Han klöv sönder klippor i öknen *
och gav dem rikligen att dricka, som ur väldiga hav.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan *
och vatten flyta fram som strömmar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Våra fäder har berättat för oss om Herrens makt och de under han gjort.

Ant. 2 Israels barn fick äta den andliga matten och dricka ur den andliga klippa som följde dem.

II

Ändå fortsatte de att synda mot honom *
och trotsade den Högste i öknen.

De satte Gud på prov i sina hjärtan, *
de begärde mat för sin lystnad.

De talade mot Gud, de sade: *
"Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Visst slog han klippan, så att vatten flödade *
och bäckar strömmade fram,

men kan han också ge bröd *
eller skaffa kött åt sitt folk?"

Herren förgrymmades när han hörde det, +
eld flammade upp mot Jakob, *
vrede kom över Israel,

eftersom de inte trodde på Gud *
och inte hade tillit till hans frälsande makt.

Han gav befallning åt skyarna i höjden *
och öppnade himmelens dörrar,

han lät manna regna över dem till föda, *
och sände dem korn från himmelen.

Änglabröd fick människor äta, *
han gav dem mat i överflöd.

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, *
i sin makt förde han sunnanvinden fram.

Och han lät kött regna över dem som stoft, *
bevingade fåglar som havets sand.

Han lät det falla ner i sitt läger, *
runt omkring sin boning.

Då åt de och blev mätta, *
han lät dem få vad de begärde.

Men ännu hade de inte stillat sitt begär, *
ännu var maten i deras mun,

då kom Guds vrede över dem, +
han sände död bland deras förnämsta *
och slog ner Israels unga män.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Israels barn fick äta den andliga matten och dricka ur den andliga klippa som följde dem.

Ant. 3 De tänkte på att Gud var deras klippa, att Gud den Högste var deras förlossare.

III

Ändå fortsatte de att synda *
och trodde inte på hans under.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse, *
deras år i plötslig undergång.

När Gud hade slagit dem, då frågade de efter honom *
och vände om och sökte honom.

De tänkte på att Gud var deras klippa, *
att Gud den Högste var deras förlossare,

och de talade inställsamt för honom med sin mun *
och hycklade för honom med sin tunga.

Men de höll sig inte ståndaktigt till honom, *
de var inte trogna i hans förbund.

Dock, han är barmhärtig, +
han förlät deras synd *
och ville inte förinta sitt folk.

Därför avvände han ofta sin vrede *
och lät inte hela sin förtörnelse bryta fram.

Han tänkte på att de var svaga och förgängliga, *
en vind som far bort och inte kommer åter.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De tänkte på att Gud var deras klippa, att Gud den Högste var deras förlossare.

Över din uppståndelse, Kristus, halleluja,
gläder sig himmel och jord, halleluja.

Första läsningen
Upp 17:1-18
Domen över Babylon

En av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom och talade till mig, Johannes, och sade: "Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som bor vid stora vatten. Henne har kungarna på jorden horat med, och jordens invånare har berusat sig med hennes otukts vin." Och han förde mig i anden ut i öknen. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen från hennes otukt. Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden. Och jag såg att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen. Och jag såg på henne med stor förundran.
Och ängeln sade till mig: "Vad undrar du över? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och med odjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. Odjuret som du såg, det var men är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma. Här behövs både förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på och de är också sju kungar. Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. Och de tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har fått sina riken men får kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och makt åt odjuret. De skall strida mot Lammet, och Lammet med sina kallade och utvalda och trogna skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre och konungarnas konung."
Och han sade till mig: "Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder och människomassor och folk och språk. Och de tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata skökan och göra henne utblottad och naken, de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade. Och kvinnan som du såg är den stora staden, den som har kungavälde över kungarna på jorden."

Responsorium Upp 17:14; 6:2b

Kungarna på jorden skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, + eftersom han är herrarnas herre och konungarnas konung, halleluja.
En segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra. + Eftersom han är herrarnas herre och konungarnas konung, halleluja.

Andra läsningen
Ur Clemens av Roms första brev till korinthierna.
Krigstjänsten

Detta är vägen, mina kära, där vi finner frälsningen: Jesus Kristus, våra offers överstepräst, beskyddaren och hjälparen i vår svaghet. Genom honom skådar vi upp mot himlens höjder. I honom ser vi Guds rena och höga ansikte avspeglas. Genom honom öppnades vårt hjärtas ögon. Genom honom växer vårt oförståndiga och förmörkade sinne upp till hans underbara ljus. Genom honom ville Herren låta oss smaka den odödliga kunskapen. Han som är utstrålningen av Guds härlighet, är så mycket högre än änglarna som det namn som han har fått i arv är förmer än deras.
Låt oss alltså göra vår krigstjänst, mina bröder, med all uthållighet under hans fullkomliga befallningar. Låt oss se på dem som gör krigstjänst åt våra härskare, i vilken god ordning, hur villigt och hur lydigt de utför sina befallningar. Inte alla är härförare, befälhavare för tusen, hundra eller femtio man och så vidare, utan var och en fullgör i sin ställning vad som ålagts av kungen och befälet. De stora kan inte vara utan de små, inte heller de små utan de stora. Det finns ett visst samspel i allt, och däri ligger nyttan.
Låt oss ta vår kropp som exempel: Huvudet är utan fötterna ingenting, inte heller fötterna utan huvudet. Vår kropps minsta lemmar är nödvändiga och nyttiga för hela kroppen. Men alla samverkar och följer en enda vilja för att hela kroppen skall hållas vid liv.
Därför skall hela vår kropp bevaras i Kristus Jesus, och var och en underordna sig sin nästa, alltefter den nådegåva han fått. Den starke skall stödja den svage och den svage se upp till den starke. Den rike skall hjälpa den fattige, och den fattige får tacka Gud för att han fått någon som kunde hjälpa honom i hans nöd. Den vise skall inte låta sin vishet framträda i ord utan i goda gärningar. Den ödmjuke skall inte vittna om sig själv utan låta en annan ge vittnesbörd om sig. Den som är kysk får inte skryta, eftersom han vet att det är en annan som ger honom återhållsamheten. Låt oss alltså besinna, mina bröder, av vilket stoft vi blivit till, hurdana och vilka vi var när vi kom till världen, ur vilken grav och vilket mörker den som danat och skapat oss har fört oss in i sin värld, han som berett sina välgärningar, innan vi kommit till. Då vi nu har allt detta från honom, bör vi på allt sätt tacka honom. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

Responsorium Kol 1:18; 2:12b, 9-10,12a

Han är huvudet för kroppen, kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda.
+ I honom har ni uppstått genom tron på kraften hos Gud som uppväckte honom från de döda, halleluja.
I honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning. Med honom har ni begravts i dopet.
+ I honom har ni uppstått genom tron på kraften hos Gud som uppväckte honom från de döda, halleluja.

Slutbön

Gud, vår Fader, du som räddat och befriat oss till priset av Kristi dyrbara blod, låt oss nu leva för dig och i dig finna evig trygghet och glädje. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.