Korsvägen


Korsvägandakten


Från Jerusalem kommer seden att i andakt följa Jesus på hans lidandes väg.

Modern stod med krossat hjärta
vid det kors, där gränslös smärta
Sonen led för syndig värld.

Gruvlig ångest henne brände,
och hon modershjärtat kände
genomborrat av ett svärd.
Förberedelsebön
Herre Jesus Kristus, för mina och världens synder tog du korset på dig för att gå den tunga vägen från Pilatus domstol upp till Kalvarieberget. Herre Jesus Kristus, låt mig nu i anden följa dig på ditt lidandes väg på rätt sätt så att jag blir stärkt i tron och kärleken och alltmera villig att offra mig närhelst du kallar mig. Amen.

Huru sorgsen, hur bedrövad,
övergiven, tröst berövad,
var Guds moder i sin nöd!


Vi tillber dig Kristus, och prisar dig!
Ty genom ditt helliga kors har du återlöst världen!

 

1. JESUS INFÖR PONTIUS PILATUS

korsväg1 Jesus står framför Pilatus. Han har blivit gisslad och krönt med törnen. Alla är rädda: folkets ledare är rädda för Kristus, folket för ledarna, Pilatus för folket. Allt går ut över Jesus. Han är den ende som vågar gå sin väg och göra det som är rätt, utan att vara rädd för andra, för han vill inte göra något annat än vad Fadern vill.

Vem kan fatta vad hon lidit,
huru hennes hjärta svidit
under Sonens bittra död?

 

2. JESUS TAR PÅ SIG KORSET

korsväg2 Jesus ser det grovt tillhuggna, tunga korset. Hans kropp är redan full av blodiga sår och han har inte fått sova på hela natten. Soldaterna har plågat honom hela tiden, och nu skall han bära det tunga korset. Han rygger tillbaka, men för att rädda mig, tar han på sig korset.

Kan du stå vid hennes sida
utan att med henne lida
under folkets spe och hån?

 

3. JESUS FALLER FÖRSTA GÅNGEN

korsväg3 Jesu krafter räcker inte till. Han vacklar under det hemska korset. Hans armar är fastbundna vid tvärbjälken. Utan att kunna fånga upp fallet med händerna störtar han till marken och slår ansiktet mot gatstenarna. Ändå reser han sig och går vidare.

Kan du tårlös se den smärta,
vilken sargar moderns hjärta,
lidande med älskad Son.

 

4. JESUS MÖTER SIN MOR MARIA

korsväg4 Maria överger inte sin son, hon följer honom ända fram. Hon är den medlidande: i sin egen kropp känner hon Jesu fruktansvärda plågor. Deras blickar möts i oändlig kärlek. - De som gör Guds vilja, dem kallar Jesus sin moder och sina bröder. De är hans närmaste. De kan aldrig vara likgiltiga för de plågor som drabbar hans kropp här i världen.

För oss fallna mänskor plågad,
smärtans kalk, till brädden rågad
hon nu Sonen tömma ser.

 

5. SIMON FRÅN KYRENE HJÄLPER JESUS ATT BÄRA KORSET

korsväg5 Simon kommer hem från fältet. Helt oväntat tar soldaterna i honom och tvingar honom att hjälpa Jesus att bära korset. Varför just jag, tänker han, men det är säkert inte någon slump utan Gud har utvalt honom.

Och hon hör emellan ropen
av den grymma pöbelhopen,
huru han till Fadern ber.

 

6. VERONIKA TORKAR JESU ANSIKTE MED EN DUK

korsväg6 Jesus går genom en folkmassa. Ingen vågar ta parti för honom; vad skulle de andra säga. Men en kvinna vågar. Hon torkar svetten och blodet ur Jesu ansikte, och när hon ser på duken, ser hon Jesu ansikte avbildat. Så tackar Jesus Veronika.

Jesu moder, kärleks källa,
då jag ser dig tårar fälla,
vill jag gråta ock med dig.

 

7. JESUS FALLER ANDRA GÅNGEN

korsväg7 På nytt bryter Jesus Kristus samman under korsets tyngd. Vägen är lång och mödosam. Vid vägen står många människor som har hört honom tala om Gud och sett hans un¬der, men ingen ingriper till hans försvar. Smärtan och likgiltigheten låter honom störta till marken.

Dina kval må mig förtära!
Honom älska, honom ära,
o Maria, lär du mig.

 

8. JESUS TALAR TILL DE GRÅTANDE KVINNORNA

korsväg8 Där står kvinnor och barn vid vägen. De är djupt ledsna över att se Jesus Kristus lida, men han som verkligen lider tröstar dem, och låter dem förstå, att synden le¬der till ännu större lidanden.

Helga moder, lär mig känna
Jesu kval, att de må bränna
djupt sig in uti min själ.

 

9. JESUS FALLER TREDJE GÅNGEN

korsväg9 Jesus har nästan kommit till Golgata. Med största möda går han upp för backen. Sol¬daterna driver på, men helt utmattad störtar han till marken.

Han i smärta har sig vridit,
han för mig har döden lidit.
Låt mig i hans kval få del.

 

10. JESUS BLIR AVKLÄDD

korsväg10 Soldaterna river kläderna från Jesu kropp, och river upp på nytt alla de sår Jesus har fått vid gisslingen. Naken står Jesus framför den gapande folkmängden. Nu har han förlorat precis allting.

Moder, låt med dig mig gråta,
ty att Gud mig må förlåta,
syndens straff din Son nu bär.

 

11. JESUS KORSFÄSTS

korsväg11 Det är ofattbart, hur grymma människor kan vara mot varandra. De spikar fast Jesus vid händerna och fötterna, och Jesus låter det ske, fast han skulle kunna hindra det.

Låt vid korset mig få dröja.
Ödmjukt där jag knä vill böja
vid din sida, moder kär.

 

12. JESUS DÖR PÅ KORSET

korsväg12 Tre timmar hänger Jesus på korset. Inte ens solen tycks vilja se vad som sker utan förmörkas. Detta är mörkrets timme, detta är syndens mörker. Det var för våra syn¬der han dog.

Helga Jungfru, ärorika,
skulle mina krafter svika,
hjälp mig du att härda ut.

 

13. JESUS TAS NED FRÅN KORSET

korsväg13 Jesus är död. Några vänner tar ner hans döda kropp från korset och lägger den omsorgsfullt på Marias knä. Maria hade gett sin Son till människorna och så grymt misshandlad lämnar de honom tillbaka.

Dina kval må mig förtära,
ödmjukt vill jag korset bära,
tåligt intill livets slut.

 

14. JESUS LÄGGS I GRAVEN

korsväg14 Alla människor tror nu att allt är slut. De tror, att det onda än en gång har segrat över det goda. Men vi vet att det inte var historiens slut. Som segrare kom Jesus ur graven på påskmorgonen och förnyade hela världen.

Låt mig känna Jesu smärta,
kärlek brinna i mitt hjärta
för hans kors och för hans blod.

Var mig när i varje fara,
mig från evig död bevara,
helga moder, huld och god.

 

15. UPPSTÅNDELSE

korsväg15 Som segrare kom Jesus ur graven på påskmorgen och förnyade hela världen.

Låt mig korset trofast bliva,
det allena kan mig giva
hjälp uti min sista nöd:

så att, fri från stoftet, anden
svävar till de sälla landen,
där ej finnes någon död.