Vi tillber dig, Herre Kristus, och prisar dig!
Ty genom din död och uppstÄndelse har du skÀnkt vÀrlden liv!
|
1. Jesus uppstÄr frÄn de döda |
 |
UppstÄndne Herre, vÀrlden mÄste pÄ nytt höra det glada budskapet. Endast detta
kan ge vÄra hjÀrtan frid, ty vi förvirras av sÄ mÄnga motstridiga budskap.
LÄt din förkunnelse ringa ut med klar och tydlig klang. LÄt kvinnor överallt
ivrigt bÀra bud om ursprunget till nytt liv: din uppstÄndelse. Förnya oss, lÄt
ett nytt sinne, ett nytt hjÀrta, ett nytt liv spira fram i oss, sÄ att vi tÀnker
som du, Àlskar som du och bygger en framtid som motsvarar dina planer.
LÄt oss tjÀna varandra som du tjÀnar oss. |
|
2. LĂ€rjungarna finner den tomma graven |
 |
Endast du, uppstÄndne Herre, kan. leda oss tillbaka till sann livsglÀdje. Endast
du kan visa oss en grav som har tömts inifrÄn. Utan dig Àr vi maktlösa inför döden.
Ge oss nÄd att helt och fullt lita pÄ kÀrlekens allmakt, den kÀrlek som övervinner
döden. |
|
3. Den UppstÄndne visar sig för Maria frÄn Magdala |
 |
UppstÄndne Herre, du kallar mig dÀrför att du Àlskar mig. I mitt dagliga liv
kan jag kÀnna igen dig liksom Maria frÄn Magdala kÀnde igen dig. Du sÀger till mig:
»GÄ och tala om för mina bröder...«. HjÀlp mig att gÄ pÄ denna vÀrldens vÀgar och
fullgöra min sÀndning som Àr att förkunna livet, i min familj, i skolan, pÄ kontoret,
i fabriken, under min fritid. |
|
4. Den UppstÄndne visar sig för tvÄ lÀrjungar pÄ vÀg till Emmaus |
 |
Bli kvar hos oss, Herre, för det blir kvÀll. Vi vill ge dig ett hem. Vi vill
erbjuda dig en plats vid vÄrt bord. Vi vill ge dig vÀrme. Vi. vill ge dig vÄr kÀrlek.
Stanna hos oss, Herre, för tvivlets mörka natt och oro griper tag i varje mÀnniskas
hjĂ€rta. Stanna hos oss, Herre â vi vill vara nĂ€ra dig. Detta Ă€r nog för oss. Stanna
hos oss, Herre, det skymmer redan och natten Àr nÀra. LÄt oss vittna om din
uppstÄndelse. |
|
5. Den UppstÄndne uppenbarar sig nÀr han bryter brödet |
 |
Herre, vi prisar, tackar och tillber dig, du som har lÀmnat dig sjÀlv Ät oss som
sÀker pant pÄ den uppstÄndelse vi vet skall bli vÄr. Vi ber dig, hjÀlp oss att alltid
vÀrdigt fira trons mysterium, sÄ att vi med hjÀrta, sjÀl och tunga deltar i den heliga
mÀssan, vÄrt Emmaus, och just dÀrför tjÀnar dig i vÄra minsta bröder och systrar pÄ
den plats du har stÀllt oss. Ty du lÀrde dina apostlar att detta konkreta tjÀnande
mÄste vara den tydliga fortsÀttningen pÄ den kÀrleksgemenskap med dig som vi erfar
dÄ du blir ett med oss i den heliga kommunionen. |
|
6. Den UppstÄndne visar sig för lÀrjungarna |
 |
UppstÄndne Herre Kristus, vi vördar dig för ditt tÄlamod och din tystnad, bÄde
i döden och i uppstĂ„ndelsen. LĂ„ngÂsamt och omsorgsfullt leder du dina lĂ€rjungar pĂ„
trons och hoppets vÀg. Ge oss jÀktade nutidsmÀnniskor tÄlamod, Àven lugn och tÄlamod
i bönen, tÄlamod att invÀnta din stund. Ge oss nÄden att lÀra kÀnna dig som den
Levande, befria oss frÄn de falska bilder vi gör oss av dig. Gör oss till mÀnniskor
som Àr beredda att förvandlas till tecken pÄ din sanna och verkliga uppstÄndelse,
tecken som mÀnniskor vÀntar pÄ för att kunna komma till tro. |
|
7. Den UppstÄndne ger lÀrjungarna makten att förlÄta synder |
 |
Kom, helige Ande, du den uppstÄndne Herrens första gÄva! Fyll oss med Faderns
och Sonens livsglöd sÄ att vi inte sjunker ner i trötthet, mörker och leda. Faderns
och Sonens harmoni, befria oss frÄn dödens band. Faderns och Sonens eviga liv, andas
pÄ dessa torra ben och lÄt oss gÄ frÄn synd till nÄd. Faderns och Sonens ungdom, gör
oss evigt unga, gör oss till villiga och kunniga förkunnare av din uppstÄndelse. |
|
8. Herren bekrÀftar Tomas tro |
 |
UppstÄndne Herre, i tro sÀger vi till dig varje dag: »Min Herre och min Gud« .
Att tro Àr att förtrösta pÄ dig Àven om vi befinner oss i mörker. Att tro Àr att
anförtro oss Ät dig i prövningar och plÄgor. Livets Herre, gör vÄr tro större.
Ge oss den tro som har sin rot i ditt lidande. Ge oss den förtröstan som Àr pÄskens
blomning. Ge oss den. trohet som Àr pÄskens frukt. |
|
9. Den UppstÄndne möter lÀrjungarna vid Tiberiassjön |
 |
UppstÄndne Herre, under de fyrtio dagarna efter pÄsk stannade du hos oss inte
som en triumferande Gud med blixt och dunder
som pÄ Sinai, utan som en »enkel« Gud som firar uppstÄndelsen vid sjöstranden,
vid en mÄltid med oss. Gör oss till vittnen om din uppstÄndelse, i den grÄ vardagen:
landet Galileen som grÀnsar till evigheten. PÄ denna strand ger du oss dig sjÀlv,
Guds Son, FrÀlsare, i den mÄltid som ger oss kraft för vardagen att vara dina
vittnen och förbereder oss för evigheten, dÀr du sjÀlv vill gÄ omkring och
betjÀna oss. |
|
10. Den UppstÄndne ger Petrus primatet |
 |
UppstÄndne Herre, vi tackar dig för Petrus av i dag, vÄr pÄve, som gör sin
apostoliska tjÀnst för denna vÀrld genom att outtröttligt förkunna Kristus, i tid
och otid, och göra hoÂnom nĂ€rvarande alltid och överallt pĂ„ denna vĂ€rldens gator
och torg. OcksĂ„ till oss stĂ€ller du frĂ„gan: »Ălskar du mig mer Ă€n dessa andra?«
Tillsammans med Petrus och under hans ledning ger du oss en del av din hjord att
sköta, och vi vÀnder oss i förtröstan till dig för att du skall ge oss nÄgot av
din egen herdeomsorg, din sanning och din frid, som vi kan ge vidare Ät de mÀnniskor
vi möter pÄ vÄr vÀg. |
|
11. Den UppstÄndne sÀnder ut lÀrjungarna att förkunna evangeliet för hela vÀrlden |
 |
Herre, vi hör ditt löfte: »Jag Àr med er alla dagar till tidens slut« (Matt 28:20).
I detta löfte finner vi styrka och tröst. För vi kan inte under lÄng tid bÀra ens
de lÀttaste bördor, och Ànnu mindre kan vi pÄ vÄra axlar bÀra vÀrldens börda. Vi Àr
svaga â men du Ă€r stark. Vi vacklar, men du stĂ„r stadigt. Vi Ă€r rĂ€dda, men du, Herre,
ger oss kraft. I dig kan vi, som Àr natt och mörker, se dag och ljus. I dig kan vi,
som inte kan röra oss, stÄ upp och gÄ i kraft av din uppstÄndelse. |
|
12. Den UppstÄndne ÄtervÀnder till Fadern i himlen |
 |
UppstÄndne Herre, du gick bort för att bereda plats för oss. MÀnniskornas rÀtta
plats som Guds söner och döttrar Àr pÄ Faderns högra sida. Denna plats har du
förvĂ€rvat Ă„t oss â och det Ă€r vĂ„r sak att inte lĂ„ta den gĂ„ förlorad. LĂ„t vĂ„r blick
vara fÀst vid den eviga glÀdjen. En försmak av paradiset kan förÀndra allt.
Vi förpliktar oss att i vĂ€ntan pĂ„ pĂ„skens fullÂĂ€ndning i evigheten göra uppstĂ„ndelsen
nÀrvarande för varje person och för alla mÀnniskor. |
|
13. LÀrjungar vÀntar pÄ den helige Andes ankomst tillsammans med Maria, Jesu moder |
 |
Herre Jesus Kristus, du har uppstÄtt frÄn de döda och Àr alltid nÀrvarande i
din pÄsk-gemenskap. Utgjut över oss den helige Ande genom din Moders förmedling,
som fortfarande Ă€r med oss â din Ande, din Faders Ande, han som alltid Ă€lskar;
livets Ande, glÀdjens, kraftens och kÀrlekens Ande, uppstÄndelsens Ande. |
|
14. Den UppstÄndne sÀnder den utlovade Anden över lÀrjungarna |
 |
Helige Ande, outsÀgliga band mellan Fadern och Sonen, du förenar oss med den
uppstÄndne Kristus. Du Àr vÄrt livs andedrÀkt. Du förenar oss med Kyrkan, vars
sjÀl du Àr och vars kropp vi bildar. LÄt oss sÀga med den helige Augustinus:
Andas i mig, helige Ande, sÄ att alla mina tankar helgas. Handla i mig, helige Ande,
sÄ att ocksÄ min gÀrning helgas. Fatta tag i mitt hjÀrta, helige Ande, sÄ att jag
Àlskar det som Àr heligt. Styrk mig, helige Ande, sÄ att jag vÀrnar allt som Àr
heligt. Beskydda mig, helige Ande, sÄ att jag alltid Àr helig. Amen. |
GlÀd dig, o Jungfru och Moder, ty Kristus Àr uppstÄnden. Halleluja!
O Maria, du den helige Andes tempel,
led oss pÄ ljusets vÀg
som vittnen för den uppstÄndne Herren.
|