Liturgiska texter


Den 3 februari 2023, fredag
Ansgar biskop Nordens apostel

Helgon: Ansgar biskop Nordens apostel
Född i Frankrike trädde A, i unga år in i klostret Corbie och blev sedan lärare i dess tyska dotterkloster Corvey. 826 sändes han som missionen till Danmark, men hade ringa framgång, bättre gick det hos svearna. Ansgar utnämndes av Gregorius IV till biskop i Hamburg med ansvar för de nordliga missionsområdena. Han dog den 3 februari 865. Hans lärjunge Rimbett ägnade honom en av medeltidens historiskt mest tillförlitliga helgonbiografier.


Dagens bön:

Herre, helige Fader, du sände din tjänare Ansgar till Norden med ljuset som upplyser alla folk. Hör hans bön för oss, som lever av den tro som han förkunnade, och låt oss alltid vandra i din sannings ljus.


Läsningar: Heb 13:1-8, Ps 27, Mark 6:14-29

Första läsningen
Heb 13:1–8
(Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet)


Läsning ur Hebreerbrevet.
Håll broderskärleken levande. Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.
Äktenskapet skall alltid hållas i ära och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma. Lev inte för pengar; nöj er med vad ni har. Gud själv har sagt: Jag skall aldrig överge dig, aldrig svika dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig? Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm
Ps 27:1, 3, 5, 8–9b (R. 1a)

R.
Herren är mitt ljus och min frälsning.

Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt livs värn,
för vem skulle jag rädas? R.

Om än en här lägrar sig mot mig,
så fruktar ändå inte mitt hjärta,
om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. R.

Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag,
han beskyddar mig i sitt tält,
han för mig upp på en klippa. R.

Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
dölj inte ditt ansikte.
Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp. R.

Halleluja
Jfr Luk 8:15

Saliga är de som hör ordet och tar vara på det
och genom uthållighet bär frukt.

Evangelium
Mark 6:14–29
(Johannes, han som jag lät halshugga,
det är han som har uppstått!)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Markus.
Vid den tiden fick kung Herodes höra om Jesus, ty hans namn hade nu blivit känt, och att folk sade: »Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom.« Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. När Herodes hörde detta sade han: »Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!«
Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig med, och Johannes hade sagt till Herodes: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.« Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte. Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen. Herodias dotter kom då in och dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: »Be mig om vad du vill, och du skall få det.« Och han lovade och svor: »Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.« Då gick hon ut och frågade sin mor: »Vad skall jag be om?« Hon svarade: »Johannes döparens huvud.« Flickan skyndade in till kungen och bad honom: »Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat.« Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne utan skickade en livvakt med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor. Men när Johannes lärjungar fick reda på det, kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Så lyder Herrens evangelium.


Andra liturgiska texter