Den 5 juni 2023, måndag
Bonifatius biskop och martyr
Helgon: Bonifatius biskop och martyr
Född i England på 670-talet. Blev munk i Exeter men begav sig 719 till Tyskland för att förkunna evangeliet och hade stora framgångar. Blev biskop av Mainz, varifrån han med hjälp av sina medarbetare grundade kyrkor och kloster på flera håll i Tyskland. Dog som martyr 754, då han förkunnade bland friserna. Hans grav finns i Fulda.


Dagens bön:

Herre, må den helige martyren Bonifatius träda fram och föra vår talan, så att vi i ord och handling lever av den tro som han förkunnat och bekräftat med sitt blod.


Läsningar: Tob 1:1-2,2:1-8, Ps 112, Mark 12:1-12

Första läsningen
Tob 1:3; 2:1b–8
(Tobit fruktade Gud mer än kungen)

Läsning ur Tobits bok.
Detta är berättelsen om Tobit.
Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Ninive i Assyrien liksom jag själv.
När vi skulle fira pingst, den fest som kallas veckohögtiden, gjordes en festmåltid i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta. Bordet sattes fram för mig, men när jag såg de många rätterna, sade jag till min son Tobias: »Gå ut, min pojke, och se om du kan hitta någon fattig man med det rätta sinnelaget bland våra bröder som är fångar här i Ninive. Ta med honom hit, så att han får äta tillsammans med mig. Jag skall vänta på dig, tills du kommer tillbaka.«
Tobias gick för att leta rätt på någon fattig broder till oss men kom tillbaka och sade: »Far, en man av vårt folk har blivit mördad och ligger slängd på torget, han blev strypt där alldeles nyss.« Jag for upp, gick från måltiden utan att ha smakat på den och hämtade den döde från den öppna platsen. Jag lade honom i ett skjul i väntan på att solen skulle gå ner, så att jag kunde begrava honom. Så gick jag hem igen, badade mig och åt min mat med sorg, och jag tänkte på de ord som profeten Amos uttalade om Betel: Era fester skall vändas i sorg och alla era sånger i klagan. Och jag grät.
När solen hade gått ner, gick jag ut och grävde en grav, där jag lade den döde. Mina grannar skrattade åt mig och sade: »Är han inte rädd längre? Han har redan fått fly en gång och förlorat allt han ägde, när han var efterspanad och skulle dödas för samma sak, och nu är han i gång igen med att begrava de döda!«
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm
Ps 112:1–6 (R. jfr 1)

R. Salig den som fruktar Herren.

Salig den man som fruktar Herren
och har sin stora lust i hans bud.
Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden,
de trognas släkte skall välsignas. R.

Gods och rikedom skall finnas i hans hus,
hans rättfärdighet består för evigt.
För de trogna går han upp som ett ljus i mörkret,
nådig och barmhärtig och rättfärdig. R.

Det skall gå väl för den som är barmhärtig och ger lån
och handlar rättfärdigt i allt vad han gör.
Han skall aldrig i evighet vackla,
den rättfärdige skall bli ihågkommen för evigt. R.

Halleluja
Jfr Upp 1:5ab

Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet,
den förstfödde från de döda,
du har älskat oss
och löst oss från våra synder med ditt blod.

Evangelium
Mark 12:1–12
(De tog fast den älskade sonen och dödade honom)

Läsning ur det heliga evangeliet enligt Markus.
Vid den tiden talade Jesus till översteprästerna, de skriftlärda och de äldste i liknelser. »En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg upp en pressgrop och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne, skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. Då skickade han en till och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.« De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.
Så lyder Herrens evangelium.