Lesningsgudstjenesten
Den 25 april 2024, torsdag
Markus evangelist

Gud, kom meg til hjelp
Herre, vær snar til frelse.
Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.
Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Jødelands apostelskare!
Hva i verden kan forklare
kraften i ditt gamle ord,
som ennu gjør underverker,
har til stolte minnesmerker
alle kirker på vår jord!

Hvor kan vi med dem istemme,
som har dypt i østen hjemme,
deres bilder dog forstå?
Hvor kan vi i fjerne egne,
vidne på apostlers vegne
hva de hørte, hva de så?

Ja, hvor kan, skjønt de er døde,
deres ord på tunger gløde,
trosse hån og blokk og bål?
Hvor kan deres ånd i Norden,
ja, i hver en vrå på jorden,
tale folkets modersmål?

Herrens Ord og pinsedagen,
bare de forklarer saken,
gav oss alle tungers ånd,
Anden som kan alt utvirke,
som i Jesu Kristi kirke
løser alle tungebånd!

Sandelig, det var Guds finger
som gav bruden ørnevinger,
midt i ørken, hus og gård,
som gav korsets ord fra østen
kjempekraften, kvinnerøsten,
her blant oss i tusen år.

Hva kan makte, hva kan virke
det som skjer i Kristi kirke -
alt umulighet for oss?
Kun Hans Ånd, som skapte solen,
som på allmakts-kongestolen
byder død og djevel tross.


eller: Du Ånd fra Kirkens... ⇓⇑
eller: No jubla jord... ⇓⇑

Ant. 1 De forkynner for hele jorden, til jorderiks ende når deres ord.

Salme 19 (2-7)
Lovsyng Herren, alle tings skaper
Solrenning fra det høye skal gjeste oss... og styre våre skritt inn på fredens vei (Luk 1,78.79).

Himlene forkynner Guds ære, *
hvelvingen kunngjør hans henders verk.

Dag bærer bud dl dag, *
natt gir sin kunnskap til natt.

Uten ord og uten tale, *
det er ingen lyd å høre.

De forkynner for hele jorden,
til jorderiks ende når deres ord. *
På himmelen reiser han solen et telt.

Som en brudgom går den ut av sitt kammer, *
gleder seg som en helt til å løpe sin bane.

Dens løp går fra himmelrand til himmelrand, *
intet er skjult for dens glød.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige Ånd,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 1 De forkynner for hele jorden, til jorderiks ende når deres ord.

Ant. 2 Han skal forkynne Herrens verk, hans gjerning skal han fatte.

Salme 64
Bønn om beskyttelse mot fiender
Denne salmen innbyr oss særlig til å tenke på Herrens lidelse (Augustin).

Herre, lytt til min klage, *
vern mitt liv mot den truende fiende.

Skjul meg for de ondes flokk, *
for voldsmenn i opprør.

De som hvesser sin tunge som sverdet, *
legger giftige ord på buen,

for å skyte mot den uskyldige fra bakhold. *
Brått skyter de ham og frykter ikke.

De støtter hverandre i sin gjerning, *
pønsker på ondt og legger snarer.

De sier: „Hvem kan vel se det? *
Hvem gjetter våre skjulte tanker?"

Herren ser deres innerste tanker, *
han som gransker menneskets hjerte.

Gud har rammet dem med sin pil, *
plutselig er de såret.

For deres tunge felte han dem. *
Alle som ser dem, ryster på hodet.

Hvert menneske skal frykte, forkynne Herrens verk. *
Hans gjerning skal han fatte.

Den rettferdige skal glede seg i Herren, +
ta sin tilflukt til ham; *
de oppriktige av hjertet skal juble.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige Ånd,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 2 Han skal forkynne Herrens verk, hans gjerning skal han fatte.

Ant. 3 De kunngjør hans rettferd, folkeslagene skuer hans herlighet.

Salme 97
Herrens herlighet når han trer frem til dommen
Denne salmen forteller om verdens frelse og om alle folkenes tro på ham (Athanasius).

Herren er konge, fryd deg, du jord, *
de talløse øyer juble.

Omkring ham er mulm og skyer, *
rettferd og rett er hans trones grunnvoll.

Ild farer frem for hans åsyn, *
den fortærer hans fiender.

Hans lyn opplyser jordens riker. *
Jorden ser det og bever.

Fjellene smelter som voks for hans åsyn, *
for hele jordens Herre.

Himlene kunngjør hans rettferd, *
folkeslagene skuer hans herlighet.

Skam over dem som dyrker bilder,
er stolte av sine guder, *
tilbe Herren, alle guder.

Sion hører det og jubler, Judas døtre synger av fryd *
over dine dommer, Herre.

For du, Herre, er den høyeste over hele jorden, *
høyt hevet over alle guder.

Herren elsker den som hater det onde, *
han vokter sine og frir dem ut.

Lys rinner opp for de rettferdige *
og glede for de rene av hjertet.

Juble i Herren, alle rettferdige, *
lovsyng hans hellige navn.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige Ånd,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 3 De kunngjør hans rettferd, folkeslagene skuer hans herlighet.

De forkynte Herrens herlighet og makt,
og fortalte om hans underfulle verk.

Første lesning
Ef 4:1-16
Den andliga enheten

Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. (Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Responsorium Jfr 2 Pet 1:21; Ords 2:6

Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja.
+ När människor talat ord från Gud har de varit drivna av helig ande, halleluja.
Herren är den som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd.
+ När människor talat ord från Gud har de varit drivna av helig ande, halleluja.

Annen lesning
Ur Irenaeus av Lyons skrift Mot heresierna.
Kyrkan förkunnar sanningen

Kyrkan är utspridd till jordens gränser likt sädeskorn på ett åkerfält. Hon mottog från apostlarna och deras lärjungar tron på den ende Guden, den allsmäktige Fadern, som skapat himmel och jord och havet och allt som finns i dem; och på den ende Jesus Kristus, Guds Son, som för vår frälsnings skull blev människa; och på den helige Ande, som förkunnat Guds rådslut genom profeterna. Hon mottog hans uppståndelse från de döda, på vår älskade Herres Jesu Kristi kroppsliga himmelsfärd, på hans återkomst från himlen i Faderns härlighet, för att sammanfatta allt under ett huvud och uppväcka människosläktets alla människor, så att enligt den osynlige Faderns rådslut alla människor i himlen, på jorden och under jorden skulle böja sina knän för Jesus Kristus vår Herre och Gud och varje mun bekänna: Jesus Kristus är Herre - och han hålla en rättvis dom över alla.
Denna förkunnelse som hon mottagit, den härovan for-mulerade tron, bevarar kyrkan noggrant, som bodde hon i ett enda hus, trots att hon är utspridd över hela jorden. Hon tror den förkunnade sanningen som hade hon bara ett hjärta och en själ. Hon predikar, lär och förmedlar den enstämmigt vidare, som hade hon bara en mun. Ty även om värl-dens språk är olika, så är dock traditionens kraft en och densamma.
De i Germanien grundade kyrkorna tror och förmedlar inte något annat än de spanska eller de keltiska, de i östern inte något annat än de i Egypten, i Libyen och i världens medelpunkt Jerusalem. Tvärtom, liksom solen, Guds skapelse, är en och densamma i hela världen, så lyser också förkunnandet av sanningen överallt och upplyser alla män-niskor som vill komma till insikt om sanningen. Också den bland kyrkans föreståndare som utmärker sig genom sin förkunnelse, förkunnar inte något annat än detta - ty ingen är förmer än mästaren; inte heller den som har svårt att predika reducerar traditionen. Eftersom tron är en och densamma förökas den inte av den som talar mycket därom; inte heller förminskas den av den som talar mindre därom.

Responsorium 1 Kor 1:17-18, 21

Kristus har inte sänt mig med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord.
+ Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.
Eftersom världen inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.
+ Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Te Deum

Deg. Gud, lover vi. *
Deg, Herre, bekjenner vi.
Deg evige Fader, ærer all jorden. *
Deg lover alle engler.
Deg bekjenner himlene og alle makter. *
Deg ærer kjerubim og serafim,
og med uopphørlig røst de roper: *
Hellig! Hellig! Hellig! Herre Gud Sebaot!
Fulle er himlene og jorden *
av din herlighet og velde.
Deg priser apostlenes mektige kor. *
Deg lover profetenes ærverdige skare.
Deg opphøyer martyrenes hvitkledte hær. *
Deg bekjenner over all jorden den hellige Kirke,
Fader, umåtelig i velde, *
og din høylovede sanne og enbårne Sønn,
og Trøsteren, *
den Hellige Ånd.
Du er herlighetens konge, Kriste. *
Du er Faderens evige Sønn.
Du er blitt menneske for å utfri mennesket *
og du skydde ikke jomfruens skjød.
Du har overvunnet dødens brodd *
og opplatt himlenes rike for de troende.
Du troner ved Guds høyre hånd, i Faderens herlighet. *
Som vår dommer tror vi du skal komme.
Deg ber vi derfor: Hjelp dine tjenere, *
som du har gjenløst med ditt dyre blod.
Tell dem blant dine hellige i den evige herlighet. *
Frels ditt folk, o Herre, og velsign din arvelodd.
Led dem og opphøy dem til evig tid. *
Dag for dag velsigner vi deg, og vi lover ditt navn i evighet *
og i evigheters evighet.
[Verdiges, Herre, i denne dag *
å bevare oss uten synd.
Miskunne deg over oss, Herre, *
miskunne deg over oss.
Din miskunn hvile over oss, Herre, *
vi som håper på deg.
Til deg, Herre, har jeg satt min lit, *
la meg ikke bli til skamme i evighet.]


Bønn

Himmelske Fader, du gav den helige Markus nåden och äran att förmedla glädjebudet om din Son. Låt oss bli trogna lärjungar som följer i Kristi spår i allt. Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.