Lesningsgudstjenesten
Den 8 august 2021, søndag
XIX søndag i det alminnelige kirkeår

Gud, kom meg til hjelp
Herre, vær snar til frelse.
Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.
Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Under natten eller tidigt om morgonen:

Låt oss i nattens mörka tid
i lydnad för profetens ord
besjunga Fadern och hans Son
och Anden, Herren, Hjälparen.

Ty detta är den fasans stund
då Herren sänder ängeln ut
att krossa mörkrets härskarmakt,
allt förstfött i Egyptens land.

Men för det folk som Gud har valt
är frälsningstimman inne strax,
ty Herrens ängel skonar dem
som tecknats med förbundets blod.

Egypten höjer klagorop,
begraver döda i sin jord,
men Israel kan fira glatt
befrielsen i Lammets blod.

Det sanna Israel är vi,
vår glädje du, vårt Påskalamm,
o Kristus, du som övervann
det ondas välde i din död.

Bered oss, Konung, Segrare,
för rikets stora härlighet,
där vi till sist vid Lammets tron
skall sjunga evig glädjesång. Amen.

Under dagen:

Helige Fader, kom och var oss nära,
låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som kan giva mer än vi begära,
hör oss, o Fader.

Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Giv oss din frälsning, hör vi dig åkalla.
Led oss och bär oss, att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dig neder,
helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja amen.

Ant. 1 Herre, jeg vil love deg hver eneste dag. Halleluja!

Salme 145
Lovprisning av Guds majestet
Du er rettferdig, du som er og som var, du Hellige (Åp 16,5).

Jeg vil opphøye deg, min Gud, min konge, *
love ditt navn i all gvighet.

Fra dag til dag vil jeg prise deg, *
evig og alltid prise ditt navn.

Herren er stor og høylovet, *
hans storhet kan ingen lodde.

Slekt etter slekt skal love ditt verk, *
forkynne din veldige gjerning.

Det skal tales om din herlighets strålende glans, *
og jeg skal fortelle om dine under.

Det skal tales om dine veldige gjerninger, *
og jeg skal berette om dine storverk.

De feirer minnet om all din godhet *
og jubler over din rettferd.

Nådig og barmhjertig er Herren, *
langmodig og rik på miskunn.

Herren er god mot alle, *
hans miskunn favner hele hans verk.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige And,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 1 Herre, jeg vil love deg hver eneste dag. Halleluja!

Ant. 2 Herre, ditt kongedømme står gjennom alle tider. Halleluja!

II

All skapningen priser deg, Herre, *
dine trofaste lover deg.

De forkynner ditt rikes ære, *
taler om din veldige makt.

Så menneskebarn skal se din storhet, *
ditt rikes strålende prakt.

Ditt rike står gjennom alle tider, *
ditt herrevelde gjennom alle slekter.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige And,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 2 Herre, ditt kongedømme står gjennom alle tider. Halleluja!

Ant. 3 Rettferdig er Herren i all sin ferd og trofast i all sin gjerning. Halleluja!

III

Herren er trofast i sine ord, *
hellig i all sin gjerning.

Herren støtter dem som faller, *
han reiser dem som er knuget ned.

Alles øyne ser hen til deg, *
og du gir alle føde i rette tid.

Du åpner din hånd, *
og metter alt som lever, med velsignelse.

Herren er rettvis i all sin vei, *
trofast i all sin gjerning.

Herren er nær dem som roper, *
som ærlig kaller på ham.

Han oppfyller deres ønske som frykter ham, *
han hører deres rop og frelser dem.

Herren verner alle som elsker ham, *
men de gudløse utrydder han.

Min munn skal forkynne Herrens pris, *
alt levende signe hans hellige navn.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige And,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 3 Rettferdig er Herren i all sin ferd og trofast i all sin gjerning. Halleluja!

Min sønn, akt på mine ord.
Og vend ditt øre til min tale.

Første lesning
Hos 11:1-9
När Israel var ung, fick jag honom kär

När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
Men ju mer de har blivit kallade, dess mer har de dragit sig undan. De frambär offer åt Baalerna, och åt avgudabilderna tänder de offereld.
Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem.
Med lena band drog jag dem, med kärlekens band, jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
Borde de då inte få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin kung, eftersom de inte vill omvända sig? Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras onda planers skull. Ty mitt folks håg står till avfall från mig, och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
Men hur skall jag kunna prisge dig, Efraim, och låta dig fara, Israel? Inte kan jag prisge dig som Adma och låta det gå dig som Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
Jag vill inte låta dig känna min vredes glöd, jag skall inte vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa. Helig är jag bland er, och med vrede vill jag ej komma.

Responsorium Hos 11:8, 9; Jer 31:3

Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
+ Jag vill inte låta dig känna min vredes glöd, ty jag är Gud och inte en människa.
Ja, med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig.
+ Jag vill inte låta dig känna min vredes glöd, ty jag är Gud och inte en människa.

Annen lesning
Ur Katarinas av Sienas Samtal om Guds försyn.
Med kärlekens band

Min Herre, vänd nu din barmhärtighets blick till ditt folk och till din mystiska kropp, den heliga kyrkan. Du kommer att förhärligas ännu mer, om du förlåter alla dessa dina skapade varelser, än om du bara förlåter mig eländiga, som i så mycket har förolämpat dig. Vilken tröst skulle jag få, om jag såg att jag fick leva men ditt folk måste dö? Eller om jag såg mörkret sänka sig över din heliga Brud, som är ljuset, på grund av mina och andra skapade varelsers brister?
Därför vill jag, och jag ber om det som en nåd, att du för-barmar dig över ditt folk i kraft av samma oskapade kärlek som förmådde dig att skapa människan till din avbild och likhet. Vem var anledning till att du bestämde människan för en så stor värdighet? Blott den oskattbara kärlek med vilken du såg din skapade varelse i dig själv och blev förälskad i den.
Jag ser att den genom synden förlorade sin värdighet som den fått av dig. Men du upptändes av samma eld med vilken du skapat den, och du ville finna ett sätt att försona människosläktet. Du gav oss Ordet, din ende Son, som medlare mellan oss och dig.
Han blev vår rättfärdighet. Han lät straffet för vår orättfärdighet drabba sig. Han tog på sig den bot som du lade på honom, Fader, när han tog på sig vår natur och människans bild. O djup av kärlek! Finns det ett hjärta som inte brister vid anblicken av denna Höghet, som stigit ned så djupt som till vår mänskliga natur? Vi är din bild och du är vår bild genom föreningen i din mänskliga natur. Där dolde du din gudom i Adams eländiga moln och fördärvade stoft. Vad förmådde dig därtill? Kärleken. Du, o Gud, blev människa, och människan blev gud. Genom denna din outsägliga kärlek besvär jag dig och ber att du visar barmhärtighet mot dina skapade varelser.

Responsorium Ps 101:1-2

Om nåd och rätt vill jag sjunga, Herre, dig vill jag prisa.
+ Jag vill ropa ut min kunskap om ostrafflighetens väg. När kommer du till mig?
Jag vill leva ostraffligt i mitt hjärtas oskuld, där jag bor i mitt hus.
+ Jag vill ropa ut min kunskap om ostrafflighetens väg. När kommer du till mig?

Te Deum

Deg. Gud, lover vi. *
Deg, Herre, bekjenner vi.
Deg evige Fader, ærer all jorden. *
Deg lover alle engler.
Deg bekjenner himlene og alle makter. *
Deg ærer kjerubim og serafim,
og med uopphørlig røst de roper: *
Hellig! Hellig! Hellig! Herre Gud Sebaot!
Fulle er himlene og jorden *
av din herlighet og velde.
Deg priser apostlenes mektige kor. *
Deg lover profetenes ærverdige skare.
Deg opphøyer martyrenes hvitkledte hær. *
Deg bekjenner over all jorden den hellige Kirke,
Fader, umåtelig i velde, *
og din høylovede sanne og enbårne Sønn,
og Trøsteren, *
den Hellige Ånd.
Du er herlighetens konge, Kriste. *
Du er Faderens evige Sønn.
Du er blitt menneske for å utfri mennesket *
og du skydde ikke jomfruens skjød.
Du har overvunnet dødens brodd *
og opplatt himlenes rike for de troende.
Du troner ved Guds høyre hånd, i Faderens herlighet. *
Som vår dommer tror vi du skal komme.
Deg ber vi derfor: Hjelp dine tjenere, *
som du har gjenløst med ditt dyre blod.
Tell dem blant dine hellige i den evige herlighet. *
Frels ditt folk, o Herre, og velsign din arvelodd.
Led dem og opphøy dem til evig tid. *
Dag for dag velsigner vi deg, og vi lover ditt navn i evighet *
og i evigheters evighet.
[Verdiges, Herre, i denne dag *
å bevare oss uten synd.
Miskunne deg over oss, Herre, *
miskunne deg over oss.
Din miskunn hvile over oss, Herre, *
vi som håper på deg.
Til deg, Herre, har jeg satt min lit, *
la meg ikke bli til skamme i evighet.]


Bønn

Allmektige, evige Gud, vi våger å kalle deg Far. Fyll våre hjerter med din Sønns ånd, så vi lever som dine barn og får gå inn til den arv du har lovet oss. Ved vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.