Lesningsgudstjenesten
Den 24 juni 2025, tirsdag
Johannes Døperens fødsel

Gud, kom meg til hjelp
Herre, vær snar til frelse.
Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.
Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Hör du rösten? Ser du mannen?
Där vid stranden står Johannes.
Tag hans rop om bättring till dig.
Herren kommer snart!

I den heta öknen gick han,
väntade på Herrens bud.
Nu han står där till ett tecken.
Herren kommer snart!

Ställd i världen törstar anden.
Se ur öknen går Johannes.
Hör hans röst den höga klara!
Herren kommer snart!

Hör du rösten? Ser du mannen?
Där vid stranden står Johannes.
Tag hans rop om bättring till dig.
Herren kommer snart!

Ant. 1 Herren har kalt meg fra min mors liv av, før jeg ble født, har han nevnt mitt navn.

Psalm 21:2-8,14
Tacksägelse för kungens seger
Han fick liv, så att han uppstod, ett långt liv alltid och i evighet (Irenaeus)

Herre, över din makt gläder sig konungen, *
han jublar högt över din hjälp!
     Vad hans hjärta önskar har du givit honom, *
     du har inte vägrat honom vad hans läppar begärde.
Du kommer honom till mötes
med lycka och välsignelse, *
du sätter en gyllene krona på hans huvud.
     Han bad dig om liv, och det gav du honom, *
     ett långt liv, för tid och evighet.
Stor är hans ära genom din hjälp, *
du skänker honom majestät och härlighet.
     Du låter honom bli till välsignelse för evigt, *
     du bereder honom glädje inför ditt ansikte.
Ty konungen förtröstar på Herren, *
och genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
     Upphöjd vare du, Herre, i din makt, *
     vi vill prisa och besjunga din hjältekraft.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ände, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herren har kalt meg fra min mors liv av, før jeg ble født, har han nevnt mitt navn.

Ant. 2 Herren har gjort min munn til et skarpt sverd, og skjult meg i skyggen av sin hånd.

Psalm 92
Lovsång till Skaparen
Här besjungs den ende Sonens gärningar (Athanasios)

Det är gott att tacka Herren *
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
     att om morgonen förkunna din nåd *
     och när natten har kommit din trofasthet,
till strängars klang, till harpa, *
med spel på lyra.
     Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar, *
     jag vill jubla över dina händers verk.
Herre, hur stora är inte dina verk, *
omätligt djupa är dina tankar!
     En oförnuftig människa kan inte inse det, *
     en dåre kan inte förstå det:
Om än de gudlösa grönskar som gräs *
och ogärningsmännen blomstrar,
     så sker det till deras eviga fördärv. *
     Men du, Herre, den Högste, förblir i evighet.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ände, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren har gjort min munn til et skarpt sverd, og skjult meg i skyggen av sin hånd.

Ant. 3 Johannes vitnet om ham og ropte ut: Han som kommer etter meg, ble til før meg.

II

Dina fiender, Herre, dina fiender förgås, *
alla ogärningsmännen skingras.
     Men mitt horn gör du högt som vildoxens, *
     du gjuter frisk olja över mitt huvud.
Med lust får jag se ner på mina fiender *
och höra vad som drabbar mina förföljare.
     Den rättfärdige grönskar som ett pålmträd, *
     som en ceder på Libanon växer han till.
Ja, sådana är planterade i vår Guds hus, *
de grönskar i hans gårdar.
     Ännu när de blir gamla skjuter de skott, *
     de frodas och grönskar.
Så kan de förkunna att Herren är rättfärdig. *
Han är min klippa, i honom finns ingen orätt.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ände, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Johannes vitnet om ham og ropte ut: Han som kommer etter meg, ble til før meg.

Han kom for å vitne om lyset.
Så alle skulle tro ved ham.

Første lesning
Jer 1,4-10.17-19
Fra profeten Jeremia
Profetens kall

Herrens ord kom til meg, og det lød så: «Før jeg formet deg i mors liv, kjente jeg deg, og før du ble født, helliget jeg deg; til profet for folkene satte jeg deg.» Men jeg svarte: «A, Herre Gud, jeg duger ikke til å tale; jeg er så ung!» Da sa Herren til meg: «Si ikke at du er ung! Alle jeg sender deg til, skal du gå til, og alt jeg befaler deg, skal du tale. Vær ikke redd for dem, for jeg vil være med deg og berge deg,» lyder ordet fra Herre. Så rakte Herren ut hånden og rørte ved min munn. Og Herren sa til meg: «Se, jeg legger mine ord i din munn. Jeg setter deg i dag over folk og riker for at du skal rykke opp og rive ned, ødelegge og bryte i stykker, bygge og plante.»
Men du skal spenne beltet om livet og stå frem og tale til dem alt det jeg befaler deg. Du skal ikke være redd for dem. Se, jeg gjør deg i dag til en fast borg, til en jernstøtte og en bronsemur mot hele landet, mot konger og stormenn i Juda, mot prestene og folket i landet. De skal stride imot deg, men ikke vinne; for jeg vil være med deg og berge deg, lyder ordet fra Herren.

Responsorium Jer 1,5.9.10

Før jeg formet deg i mors liv, kjente jeg deg og før du ble født, helliget jeg deg.
* Til profet for folkene satte jeg deg.
Se, jeg legger mine ord i din munn, jeg setter deg over folk og riker.
* Til profet for folkene satte jeg deg.

Annen lesning
Fra Den hellige biskop Augustins prekener
Røsten av en som roper i ørkenen

Kirken feirer Johannes’ fødsel som en på sett og vis hellig fødsel; ikke engang blant fedrene finnes det noen hvis fødsel vi feirer med en årlig høytidsdag. Vi feirer Johannes’ fødsel, vi feirer også Kristi fødsel; dette kan ikke være uten betydning, og om vi kanskje ikke kan forklare det så godt fordi det er et så opphøyet mysterium, så kan vi dog gjøre oss dypere og mer fruktbare tanker om det. Johannes blir født av en gammel kone som er ufruktbar, Kristus av en ung kvinne som er jomfru.
Faren tror ikke at Johannes skal bli født, og han blir stum; Maria tror at Kristus skal bli født, og han blir unnfanget ved tro. Vi har nå lagt frem det vi skal granske, og det vi må diskutere, har vi allerede nevnt; men dette har jeg sagt som en innledning, selv om vi ikke er i stand til å utforske de innerste foldene av dette store mysterium, enten av mangel på evne eller mangel på tid. Han som taler i dere, skal gi dere bedre opplæring også når vi ikke er til stede: han som dere tenker på i fromhet, han som dere har gitt rom i deres hjerte, han hvis tempel dere er blitt.
Johannes synes altså å ha blitt stilt imellom som en terskel mellom de to testamenter, det gamle og det nye. For Herren selv vitner om at han er en slags terskel når han sier: «Loven og profetene inntil Johannes Døperen.»1 Han representerer altså den gamle tid, og han er herold for den nye tid. Siden han representerer den gamle tid, blir han født av gamle mennesker, siden han også representerer den nye tid, åpenbares han som profet mens han er i sin mors liv. For ennå før han ble født, sprang han av glede i sin mors liv da den hellige Maria kom på besøk.2 Allerede der var han blitt utpekt, han ble utpekt før han ble født. Det ble vist tydelig hvem han skulle være forløper for før denne kunne se ham. Dette er noe guddommelig og går ut over den menneskelige skrøpelighets mål. Så blir han født, får sitt navn, og farens tunge blir løst.3 Ta nå den symbolske betydning av det som skjedde i betraktning!
Sakarja blir slått med stumhet og er uten talens bruk helt til Johannes, Herrens forløper, blir født og løser stemmen hans. Hva er Sakarjas taushet om ikke en skjult profeti, på en måte tildekket og innestengt før Kristus ble forkynt? Sakarja får stemmen igjen når han kommer, den blir klar og tydelig da han som var blitt forutsagt, var i ferd med å komme. At Sakarjas stemme ble løst ved Johannes’ fødsel, tilsvarer at forhenget ble revet i stykker da Kristus hang på korset. Om Johannes hadde forkynt seg selv, ville han ikke ha åpnet Sakarjas munn. Tungen blir løst fordi en røst blir født. For da Johannes allerede hadde begynt å forkynne Herren, fikk han spørsmålet: «Hvem er du?»4 og han svarte: «Jeg er røsten av en som roper i ørkenen.»5 Røsten er Johannes, men Herren er Ordet: «I begynnelsen var ordet.»6 Johannes er røsten bare for en tid, Kristus er Ordet i begynnelsen som er evig.

Responsorium Luk 1,76-77

Du, barn, skal kalles profet for den Høyeste;
* Du skal gå forut for Herren og rydde hans veier.
For å gi hans folk kunnskap om frelsen ved syndenes forlatelse.
* Du skal gå forut for Herren og rydde hans veier.

Te Deum

Deg. Gud, lover vi. *
Deg, Herre, bekjenner vi.
Deg evige Fader, ærer all jorden. *
Deg lover alle engler.
Deg bekjenner himlene og alle makter. *
Deg ærer kjerubim og serafim,
og med uopphørlig røst de roper: *
Hellig! Hellig! Hellig! Herre Gud Sebaot!
Fulle er himlene og jorden *
av din herlighet og velde.
Deg priser apostlenes mektige kor. *
Deg lover profetenes ærverdige skare.
Deg opphøyer martyrenes hvitkledte hær. *
Deg bekjenner over all jorden den hellige Kirke,
Fader, umåtelig i velde, *
og din høylovede sanne og enbårne Sønn,
og Trøsteren, *
den Hellige Ånd.
Du er herlighetens konge, Kriste. *
Du er Faderens evige Sønn.
Du er blitt menneske for å utfri mennesket *
og du skydde ikke jomfruens skjød.
Du har overvunnet dødens brodd *
og opplatt himlenes rike for de troende.
Du troner ved Guds høyre hånd, i Faderens herlighet. *
Som vår dommer tror vi du skal komme.
Deg ber vi derfor: Hjelp dine tjenere, *
som du har gjenløst med ditt dyre blod.
Tell dem blant dine hellige i den evige herlighet. *
Frels ditt folk, o Herre, og velsign din arvelodd.
Led dem og opphøy dem til evig tid. *
Dag for dag velsigner vi deg, og vi lover ditt navn i evighet *
og i evigheters evighet.
[Verdiges, Herre, i denne dag *
å bevare oss uten synd.
Miskunne deg over oss, Herre, *
miskunne deg over oss.
Din miskunn hvile over oss, Herre, *
vi som håper på deg.
Til deg, Herre, har jeg satt min lit, *
la meg ikke bli til skamme i evighet.]


Bønn

Evige Gud, du sendte den salige Johannes Døperen for å berede ditt folk til å ta imot Kristus, vår Herre. Gi dine barn å glede seg ved dine gaver, og led alle troende på frelsens og fredens vei. Ved vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.