Lesningsgudstjenesten
Den 27 juni 2025, fredag
Jesu Hjärtas Dag

Gud, kom meg til hjelp
Herre, vær snar til frelse.
Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.
Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Öppna ditt hjärta, Herre, hör vår bön,
du är vår Konung, oss med ära krön,
slösande godhet, i ditt överdåd
bjud oss att äta brödet, fullt av nåd.

Öppna vårt sinne, dämpa larm och brus,
lyssnande gör oss, var i mörkret ljus,
du blott är sanning, Ord av evighet,
tala förtroligt om din hemlighet.

Öppna vårt hjärta, var dess sanna tröst,
rena med blodet, flutet ur ditt bröst,
locka, berör oss, var vår läkedom,
bygg i vårt inre Andens helgedom.

Öppna din lustgård, bjud till helig fest,
du som är gåvan och för evigt präst,
kom, du som skapar nytt med maktens ord,
låt oss få smaka vinet på ditt bord. Amen.

Ant. 1 I deg er livets kilde, vi drikker av dine gleders strøm.

Psalm 36
Syndarens ondska och Guds godhet
Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12)

Synden viskar sitt ord i den gudlöses hjärta, *
hos honom finns ingen fruktan för Gud.
     Synden smickrar honom till att tro *
     att hans ogärning aldrig blir röjd och avskydd.
Hans ord är ondska och svek,
åt vishet vänder han ryggen, *
han gör inte längre det goda.
     Han ligger på sin bädd och smider onda planer, +
     han har slagit in på orätt väg, *
     han skyr inte något ont.
Herre, till himlen sträcker sig din nåd, *
din trofasthet ända till skyarna.
     Din rättfärdighet är som väldiga berg,
     din rättvisa som det djupaste hav. *
     Herre, du hjälper både människor och djur.
Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! *
I dina vingars skugga finner människor tillflykt.
     De får njuta överflödet i ditt hus, *
     i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa, *
i ditt ljus ser vi ljus.
     Låt din kärlek aldrig vika från de dina, *
     välsigna alltid dina trogna.
Låt inte de stolta trampa ner mig, *
låt inte de onda driva bort mig.
     Där ligger de, ogärningsmännen, *
     slagna till marken, ohjälpligt fallna.
Ara vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 I deg er livets kilde, vi drikker av dine gleders strøm.

Ant. 2 Før meg opp på det høye fjell når kreftene svinner.

Psalm 61
En landsflyktigs bön
En bön av den rättfärdige som hoppas på det som hör evigheten till (Hilarius)

Hör, o Gud, mitt rop, *
lyssna till min bön.
     Från jordens ände ropar jag till dig,
     ty mitt hjärta försmäktar. *
     För mig upp på klippan som är för hög för mig.
Ty du är min tillflykt, *
ett torn som skyddar mig mot fienden.
     Låt mig bo i din hydda för evigt, *
     jag tar min tillflykt under dina vingar.
Du, o Gud, har hört mina löften *
och givit en arvslott åt dem som fruktar ditt namn.
     Låt konungen leva länge, *
     må hans år vara från släkte till släkte.
Må han för evigt sitta på sin tron inför Gud. *
Bevara honom i nåd och trofasthet.
     Då skall jag ständigt prisa ditt namn *
     och infria mina löften dag efter dag.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Før meg opp på det høye fjell når kreftene svinner.

Ant. 3 Den vide jord har skuet frelsen fra vår Gud.

Psalm 98
Herren, segraren och domaren
Denna psalm syftar på Herrens första ankomst och hur alla folk kommer till tro på honom (Athanasios)

Sjung en ny sång till Herrens ära, *
ty han har gjort under.
     Han har vunnit seger med sin högra hand *
     och med sin heliga arm.
Herren har låtit sin frälsning bli känd, *
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hedningarnas ögon.
     Han har tänkt på sin nåd
     och trofasthet mot Israels hus, *
     alla jordens ändar har sett hur vår Gud frälser.
Höj jubel till Herren, alla länder, *
brist ut i glädjerop och lovsjung.
     Prisa Herren med harpa, *
     med harpa och med lovsång.
Höj jubel med trumpeter och basuner *
inför Herren, konungen.
     Må havet brusa med allt vad det rymmer, *
     jordens krets och de som bör på den.
Må strömmarna klappa i händerna, *
må bergen jubla med varandra
     inför Herren, *
     ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma jordens krets med rättfärdighet *
med rättvisa skall han döma folken.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Den vide jord har skuet frelsen fra vår Gud.

Jeg minnes Herrens verk.
Jeg husker dine fordums under.

Første lesning
Rom 8,28-39
Fra apostelen Paulus’ brev til romerne
Guds kjærlighet er åpenbart i Kristus

Vi vet at Gud i alle ting er med og virker til det beste for dem som elsker ham, dem som han har kalt ifølge sin plan. For dem Gud har gjort til sine egne fra første ferd av, dem har han også bestemt til å bli dannet i hans Sønns bilde, slik at hans Sønn blir den førstefødte blant en mengde brødre. Og de som han har bestemt til dette, dem har han også kalt; de han har kalt, dem har han rettferdiggjort; og de han har rettferdiggjort, dem har han også gitt del i sin herlighet.
Hva er da mer å si? Hvis Gud er for oss, hvem kan da være mot oss? Han som ikke sparte sin egen Sønn, men prisgav ham for oss alle, kan han annet enn med ham gi oss del i alle sine gaver? Hvem vil våge å anklage dem Gud har utvalgt? For Gud er den som frikjenner. Hvem skal kunne sitte til doms over dem? For Kristus Jesus er død, ja, oppstanden, og troner ved Guds høyre hånd, og går nå i forbønn for oss. Og hvem skal kunne skille oss fra Kristi kjærlighet? Trengsel, angst, forfølgelse, sult, nakenhet, fare, sverdet? Som det heter i Skriften: Tor din skyld dreper de oss dagen lang, vi blir sett på som får til slakt.’ Men midt i alt dette vinner vi en overveldende seier, ved ham som gav oss sin kjærlighet.
Ja, jeg er overbevist om at verken død eller liv, verken engler eller makter, verken de ting som nå er eller de ting som skal komme, verken sfærenes eller dypets krefter, eller noen annen skapning, skal kunne skille oss fra Guds kjærlighet, slik som den har vist seg i Kristus Jesus, vår Herre.

Responsorium Ef 2,5.4.7

Da vi var døde på grunn av våre misgjerninger, gjorde Gud oss levende med Kristus, * fordi han elsket oss med så stor en kjærlighet.
For å vise i de kommende tider hvor grenseløst rik hans nåde er. * Fordi han elsket oss med så stor en kjærlighet.

Annen lesning
Fra den hellige Bonaventuras verker.
I deg er livets kilde

Forløste menneske, betenk hvem han er, hvor stor og hellig han er, han som henger på korset for din skyld. Hans død gir liv til de døde, himmel og jord gråt over hans avferd og harde steiner brast i to.
For at Kirken skulle dannes ut av Kristi side mens han sov, og for at det skriftordet skulle gå i oppfyllelse som sier: „De skal se på ham som de har gjennomstunget"1, laget Gud det slik at en av soldatene med et spyd gjennomboret og åpnet den hellige side, slik at det strømmet ut blod og vann, vår frelses løsepenge. Den strømmet frem av kilden, det vil si ut av Jesu hjertes dyp, og gav Kirkens sakramenter kraft til å formidle nådens liv, og til å være for dem som allerede lever i Kristus, en drikk fra den levende kilde „som strømmer frem til evig liv"2.
Reis deg derfor, du Kristi venninne3, vær likesom duen som bygger rede i sidene av den gapende kløft4, slik at du, på samme måte som spurven som finner en bolig der5, ikke hører opp med å våke. Skjul likesom turtelduen din kyske kjærlighets unger der, og kom hit med munnen, slik at du kan øse vann av Frelserens kilde6. Dette er nemlig kilden som springer ut midt i haven, som deler seg i fire grener7 og sprer seg til de hengivne hjerter, og vanner og gjør hele jorden fruktbar.
Hvem du enn er, du gudhengivne sjel, så løp til denne livets og lysets kilde med brennende iver. Rop til den av ditt hjertes fulle indre kraft: Å du den høyeste Guds uutsigelige skjønnhet og rene glans av det evige lys, du liv som gir liv til alt som lever, du lys som gir lys til alt lys og opprettholder de mangfoldige himmellysenes evige lysskjær foran din guddoms tronstol fra den første morgenrøde av. A du evige og utilgjengelige, klare og velsmakende vell fra den kilde som er skjult for alle dødeliges øyne. Ditt dyp er uten bunn, din høyde tar ingen ende, din storhet kjenner intet mål og din renhet ingen forandring.
Herfra går den elven ut som gleder Guds by8. Derfor bryter vi ut i lovsang til deg med jublende røst og bekjenner ut fra vår egen erfaring: „I deg er livets kilde, i ditt lys skal vi se lyset9."

Responsorium Sal 103, 2. 4; 34, 9a

Min sjel, lov Herren, glem ikke alle hans velgjerninger.
* Han løser ditt liv fra graven og kroner deg med miskunn og godhet.
Smak og se at Herren er god.
* Han løser ditt liv fra graven og kroner deg med miskunn og godhet.

Te Deum

Deg. Gud, lover vi. *
Deg, Herre, bekjenner vi.
Deg evige Fader, ærer all jorden. *
Deg lover alle engler.
Deg bekjenner himlene og alle makter. *
Deg ærer kjerubim og serafim,
og med uopphørlig røst de roper: *
Hellig! Hellig! Hellig! Herre Gud Sebaot!
Fulle er himlene og jorden *
av din herlighet og velde.
Deg priser apostlenes mektige kor. *
Deg lover profetenes ærverdige skare.
Deg opphøyer martyrenes hvitkledte hær. *
Deg bekjenner over all jorden den hellige Kirke,
Fader, umåtelig i velde, *
og din høylovede sanne og enbårne Sønn,
og Trøsteren, *
den Hellige Ånd.
Du er herlighetens konge, Kriste. *
Du er Faderens evige Sønn.
Du er blitt menneske for å utfri mennesket *
og du skydde ikke jomfruens skjød.
Du har overvunnet dødens brodd *
og opplatt himlenes rike for de troende.
Du troner ved Guds høyre hånd, i Faderens herlighet. *
Som vår dommer tror vi du skal komme.
Deg ber vi derfor: Hjelp dine tjenere, *
som du har gjenløst med ditt dyre blod.
Tell dem blant dine hellige i den evige herlighet. *
Frels ditt folk, o Herre, og velsign din arvelodd.
Led dem og opphøy dem til evig tid. *
Dag for dag velsigner vi deg, og vi lover ditt navn i evighet *
og i evigheters evighet.
[Verdiges, Herre, i denne dag *
å bevare oss uten synd.
Miskunne deg over oss, Herre, *
miskunne deg over oss.
Din miskunn hvile over oss, Herre, *
vi som håper på deg.
Til deg, Herre, har jeg satt min lit, *
la meg ikke bli til skamme i evighet.]


Bønn

Allmektige Gud, vi ærer din elskede Sønns hjerte, og minnes de store velgjerninger som åpenbarer hans kjærlighet til oss. Vi ber deg: Gi oss del i den rike nåde som strømmer fra denne gavmilde kilde. Ved ham, vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.